Sidan 4
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 5 juni 1947.
__	ÄGGTODDYN . . .
Mrs. Julia Tillman (Forts, frän sidan 1)
skriver från
Sverige
Saltsjö-Järla den 27 maj 1947.
Först ett hjärtligt tack för < tidningen som kommer regel- 1 bundet varje vecka, och ett sär- 1 skilt tack för de båda numren som jag önskade så gärna. Vi läser tidningen med stort intresse, både släktingarna här hemma, och vi från Vancouver.
David är för närvarande i Norge. Hur länge han skall bliva där vet jag icke, men troligen blir han tillbaka nästa vecka.
Tiden går fort nu, skall jag säga, när David kommer hem skall han till Finland och den 12te juni börjar Baptist Konferensen här i Stockholm. Så har vi beräknat att vara i Dalarna efter den 15de juni några dagar, så upp till Hälsingland och omkring Gästrikland slutet av juni. Början av juli skall vi vara i Gävle igen och så är vår vistelse härhemma över.
Vi har haft en härlig tid — den skall aldrig glömmas. Hela maj har varit solig, varm och vacker. Vi ha njutit av våren från dess början. Sprungit i skogsbackarna och plockat blåsippor innan tjälen ens gick ur marken, vitsippor litet senare, och nu står liljekonvaljer och gullvivor och lyser på backsluttningarna. Guds natur är underbar. Fruktträden har stått i sin fulla skrud och syrenerna börjar just att spricka ut och vilken härlig doft! Jag skulle vandra hela dagar i skogen, om jag finge göra som jag kände, men man får ju lov att vara lite sällskaplig också.
I dag tog jag Hazel ooh en kusin på en 2-timmars cykeltur i Stockholms villasamhällen, flickorna trodde vi aldrig skulle komma fram till stora landsvägen igen, med det gjorde vi och jag hade fått min längtan stillad att se mig lite omkring. Vi saknar a utom obilen oändligt! Cyklar har vi skaffat oss och det går alldeles
satte sig igen råkade hon stöta till den skärmlösa elektriska f lampan, den svängde fram och tillbaka och åstadkom skuggor [ på den bleka tapeten. Hon åt । fort, med två djuqwi rynkor mel- 1 lan de smala, plockade ögonbrynen. Det bleka håret hade 1 en mörk, obestämd färg innerst och var utan glans , precis som de trötta, närsynta ögonen. Dagarna hade varit varandra så lika under det sista årtiondet ' att hon knappast hade märkt den förändring som försiggått med hennes ansikte. Rött på kinder och läppar, en smutsig pudervippa suddad över det och ett drag med en liten svart borste över de tunna ögonfransarna — framför en repad spegel i det gråa morgonljuset tycktés tiden stå stilla och varje dag vara lik den föregående. Tog det röda slut, så köpte hon en ask till, och det fanns puder nog i världen för att strö detta härjade ansikte vitt i all evighet, och det fanns törstiga karlar nog i världen för att få strömmen av tomflaskor, som skulle sköljas, att glida sin obarmhärtiga löpandebands väg, längre än hennes rappa händer förmådde fatta om dem och skölja dem rena. Man kunde kalla hennes tillvaro trist, men när hon klagade över den, var det mindre för det att hon insåg det trista i den än helt enkelt av gammal vana och för det att det nu en gång var god ton att klaga över allt. På sitt sätt var den ju också säkrad, tack vare allt det där pudret och alla de där törstiga karlarna, och ibland var den också god, tack vare barnet, som hon sällan talade till.
Medan hon åt, såg barnet hela tiden på henne. Hon gick på . morgonen, innan flickan vaknade, och det var bara de här dyrbara timmarna före sängdags som de kunde vara tillsammans. Barnet kom inte . ihåg sin far. En sjöman är alltid gäst i sitt eget hem, och
för övrigt var hon bara tre år, då hon sist såg honom. Hon hyste samma naturnödvändiga hat till honom som modern hade. Kanske bottnade även det i konvention och vana: den där busen, sade kvinnorna på Carls-berg och i trapporna och “han skulle bara våga att komma tillbaks igen”, överibjöd modern dem. Men barnets hat var stumt och upprann ur den be-
skyddande ömhet för sin mor.
Då de hade ätit,
hon kände
dukade hon
av bordet och sköljde tallrikar-
na.
Hon diskade först nästa
dag, när hon kom hem från skolan. På köksbordet låg moderns portmonnä öppen med några slantar utspridda. Barnets in-
ställning till pengar var
en
blandning av vördnad och bitterhet. För de här pengarnas skull var hennes mor borta dagen lång, de var orsak till oändligt många timmars arbete,, ångest och ensamhet. Varje öre kostade lite av moderns krafter och lite av hennes ansträngda ögons syn, som förstörts av att ständigt hålla upp flaskor mot ljuset för att se, om de var rena. Hon hade varit ganska liten, då hon frågade modern varför hon gick till arbetet, när det var mycket trevligare att vara hemma. Då fick hon veta, att det var för att skaffa mat och kläder åt dem, och på söndagen hade hon oroligt frågat, ifall de nu fick någon mat i dag, då mamma stannade hemma.
Hon förvånade sig lite över att portmonnän hade slängts så vårdslöst där på bordet, hon skyndade sig att isamla ihop slantarna och började stoppa in dem igen, då hon plötsligt såg att modern stod bakom henne. Hon ryckte till när hon märkte det och släppte förvirrad portmonnän odh strök undan håret från ansiktet med underarmen och mötte isin mors främmande, misstrogna blick. Hon blev brännande röd och stirrade på modern med uppspärrade cch skräckslagna ögon. De kom modernis blick att fyllas av ilska, sedan trots odh osäkerhet, tills en skugga av skam gled över hennes ansikte och hon inte längre uthärdade denna förfärade blick utan vände sig om med en halvt förlägen, halvt ir-
aldrig lärt sig att ge uttryck åt. Hon drog fram en stoppåse ur byrån bakom bordet och lade slutligen en tygbit över den skarpa lampan, innan hon satte sig framför den fläckiga duken och drog fram en trasig strumpa ur påsen. Hon gav sig till att stirra på den som om hon förvånade sig över att en enda strumpa kuinide ha så många hål. Hon lyssnade oroligt ut mot köket och fick ett plågat uttryck omkring den grova, sminkade munnen. Hon ville in- । te medge att det hade hänt nå- j got särskilt, men en oro växte i hennes hjärta, som när ett djur vädrar en fara och lyfter olicken lyssnande emot den.
Så ropade hon på barnet med en mild, underlig röst, som lät främmande i hennes egna öron. Barnet kom in och satte sig mitt emot henne med ett obestämt skimmer av hopp i det magra ansiktet, som när hon stod i mörkret i kökstrappan och inbillade sig att de steg hon hörde var moderns, ända till dörren smällde igen någon annanstans i huset.
Nu säger hon något, tänkte hon.
Tystnaden i rummet gjorde ont. Hon såg nervöst mot den tungt tickande väggklockan, som om den med sitt oväsen var i stånd att hejda de fräl-
sande, okända ord som svävade omkring moderns läppar. Oklart
utmärkt,' om det inte bara så många och stora backar äro så dryga att trampa för. Folket är ett cyklande här hemma. Det är så
vore som upp-folk man
knappast kan komma över en gata i Stockholm vid 4—5 tiden på e. m. och söndagar, långa rader med cyklister utåt landet, bort från stadens gator och hetta.
Vi trives alldeles utmärkt här hemma — alla göra ju också allt för vår trevnad. Barnen skulle nog inte ha något emot att stanna. Språket har de fått i sig litet också. Men det blir en annan sak om man kan göra sitt levebröd här sedan man är van vid det stora landet i väster!
Arbetsförtjänsten är g’od och det är ont om folk. Tidningarna äro ju fulla av “platser finnas
ledliga”. En springpojke finns ej att få, ej heller kan en vanlig familj få någon till hjälp om så behövs. Men — allt går åt till att leva och ibo och klä-
der. Så nog tycka de flesta att det ser lönlöst ut. Skatterna förstås taga ju en ofantlig stor del av inkomsterna. Men nog har “barnrika familjer” det lite lindrigare. Lunch serveras fritt i alla skolor till alla barn. Alla böcker och material äro fria. Tandvård och doktor också. Ja, mycket kunde sägas, men brevet blir för långt. Jag ville bara sända min hälsning. Min man är så upptagen med allt så jag vet att brevskrivningen blir efter . Hoppas att allting är i sitt bästa i Vancouver. Vi skall bli glada att igen möta vårt kära folk och bringa en färsk hälsning ifrån vårt fosterland i norden.
De bästa hälsningar inneslu-tes från oss alla! Vänligen,
— Julia Tillman.
New Shipment Arrived
Wriite to 2352 E. Hastings St., Vancouver, B. C., for the new list of
SCANDINAVIAN and CORDIÖN RECORDS
Cordion Records are Ideal for Yotir Dancing and
Listening Pleasure.
4001—Minneapolis Polka
Silver Lake Waltz (Finska Valsen) E. Olzen accordion quartet
4005-
4002
Freshman’s Schottische
(Upsala Minnen) Home Corning Waltz (Lokkeren)
E. Olzen accordion quartet
4003—Anne Marie Waltz	_
Ten Acres Polka (Tio Åkrars Polka)
E. Olzen quartet
4004—My Girl and I (Å Jänta Ä# Ja) Barn Dance Waltz (Dans pa Logen) E. Olzen quartet
4007—jsie of Romance (Hankö Valsen) Eric’s Polka	E. Olzen quartet
4006
4009
Mutt & Jeff Schottische
(Per och Pål)
Waltzing on the Dock
(Dans På Brännö Brygga)
E. Olzen quartet
Midsummers Dream Waltz (Midsommarnatts Dröm)
Dipping Polka (Doppare Polka)
E. Olzen quartet
Borghild Reinlander
The Old Lilac Tree Waltz
(Den Gamle Syren)
Sven ToIIefsen and Orchestra
4010— -Hammarby Polka Fisherman’s Waltt (Fiskare Valsen) Sven ToIIefsen and Orchestra
- WrighVs Ltd.
2352 E. Hastings St., VANCOUVER, B. C. HAst. 1308
430 Columbia Street, New Westminster, B. C.
MODERN BEAUTY SHOP
128 EAST BROADWAY
MRS. O. WALLACE, Prop. Phone: FAirmont 3064.
omKi ing mouvnis lappar,	v 9
kände barnet att de där märk-, y 1
tradition unbroken. To make things even more complicated, the bridegroom’s parents are named Mabel and Alex, as are the bride’s parents.
And years from now, if there should be a little Junior on the scene, who’s he likely to mar-
värdiga, aldrig förr uttalade orden måste komma ifrån modern, inte för det att det var hon, som hade orätt, men för
riterad rörelse odh gick in i rummet igen..
Barnet blev stående orörligt och stumt bredvid portmonnän och de smutsiga tallrikarna. Hon andades kort, medan tankarna snubblade över varann bakom den heta, breda pannan: hon trodde, att jag tog pengar ifrån henne — kanske tror hon, att jag gjort det förr — som om jag inte kostade henne nog ändå — bara den där portmonnän inte ha legat där — bara allting var som förut — snälla Gud, låt allting vara som förut — låt det inte ha hänt.
— Vad står du och glor efter därute? frågade modern inifrån rummet.
Rösten var irriterad odh främmande som förut hennes ögon, med en hård klang av kränkhet som ett skydd emot en ånger och ömhet som hon
Hittills största svenska musikevenemang
Bel I ma nkö r ens
MIDSOMMAR
KONSERT
lördagen den 21 juni, kl. 8
BEUMANKÖREN
SVEA MANSKÖR från Seattle VANCOUVER PHILHARMONIC
ORCHESTRA
Hotel Vancouver Ballroom
TICKETS $1.25 and $1.00 SOLD AT: THE SWEDISH PRESS AND THE SWEDISH HALL
Put your money
on some
sweet young thing named Johnson!
H. Hamm
WATCHES & JEWELRY — Fine Repairing — 305 Carrall Street Mail Orders Given Prompt Attention.
det att barnet inte själv mådde komma med dem. kunde inte säga, jag har stulit, för dels skulle det saken handgriplig och
för-Hon inte göra man
SÄGVERKSDÖD FÖRLAMAR BYSKE
HEM I B RI T I S H COLUMBIA
Hemsökande skandinaver
pa ett
kunde aldrig sen inbilla sig att ingenting hade hänt, dels var det samma ord som en tjuv skulle kunna använda — ingen kunde hindra henne att begagna samma ord, ifall hon verkligen hade stulit eller tänkt på att göra det. Det var denna alldeles nya, oformulerade sanning, som kom något att knyta sig inom henne och öppna fruktansvärda perspektiv för orätt som man hädanefter skulle kunna begå emot henne.
Med öppen mun hängde hon vid moderns läppar. De där alltför röda och grova läpparna, som sällan hade skälvt i gråt, och vilkas linjer aldrig hade uppmjukats av ömma och kärleksfulla ord. En fabriksflickas hastigt kyssta och glömda mun.
Hon stirrar alltjämt på den strumpan som om hon har glömt vad hon ska göra med den, och känner barnets tystnad som en smärta odh ett jordskalv i det goda bestående. Hon vet inte riktigt vad som har hänt, men barnets nöd når henne på okänida, hemliga vägar. Hjälplöst korsas tankarna i hennes hjärna. Hon vet inte, att den vi älskar kan vi alltid hjälpa. Hon höjer blicken och möter barnets. Hennes ögon är bönfallande och förskräckta, som vore hon själv ett barn, som med tafatta klumpiga händer har slagit ner en dyrbar vas i golvet. Så harklar son sig och säger Sakta:
— Du kan ju röra dig lite äggtoddy.
Och hon ser det bleka, spetsiga ansiktet mjukna och bryta ut i leende, medan barnet hoppar upp och springer ut i köket med några skutt av de långa, smala benen:
— Mamma ska väl också ha lite, jag ska röra åt oss båda två, mamma.
Sen sätter hon lugnt igång med strumpan.
Sågverksnedläggelserna i Byske, Västerbotten, under 1920-och 30-talen har drabbat the berörda kommunerna mycket hårt, och påminnelserna ökar i styrka. Bland de kommuner
västkusten, om Ni söker — hem, större eller mindre, vänd
som
blivit värst utsatta kan
man nämna Byske kommun,
där
fyra sågverk nedlades:
Båtvik och Halsögrund, Furö-grund 1925 och Brännfors 19-30. I Byske anser man att det bolag som äger industriområdena med vatten och hamnar söker hindra uppkomsten av nya industrier.
Statliga nödhjälpsarbeten har anordnats som en provisorisk åtgärd. Men de lämnar ett så knappt levebröd odh har dessutom haft tillfällig karaktär, varför folk i de arbetsföra åldrarna sökt och söker sig bort från den hårt skattetyngda k omm un en: invånaira nitalet som 1925 var 10,800 personer, har nu minskat till 9,300. Då skogsbeståndet i Västerbottens kustland minskat med 20 proc, de senaste tjugu åren har statsmakterna ansett det olämpligt att söka få till stånd någon ny industri på 'skogsprodukter. Skogarna utnyttjas emellertid fortfarande: 90,000 kubikmeter förädlas årligen inom kommunen vid ölet sågverk som finns kvar, men tre miljoner flott-ningskubikfot passerar årligen Byske i Byske och Åby älvar och exporteras till sågverk i andra kommuner, från Kalix i norr till Norköping i söder. Dit har också en god del av Byske-ungdomarna flyttat.
“I hear you advertised for a wife. Any replies?”
“Sure. Hundreds.”
“Good. What did they isay?”
“They all said the same thing, ‘You can have mine’.”
MISS JOHNSON, THIS IS MR. JOHNSON
On June 20, Patricia Johnson will become a Moose Jaw bride — and forge a new link in a chain of coincidence that goes back ito the last century. Patricia will be the fourth generation1 of her family to marry a partner with the same name as herself — Johnson.
It all began back in Stockholm, Sweden, when Patricia’s great-grandmother, Anna Johnson, married John Johnson.
In the cour.se of time, the Johnsons’ daughter, Matilda, grew up, and one day she flut-tered into her parents’ house to announce that she had become engaged — to Otto Johnson. Weeks later, the second Johnson—Johnson wedding was cel-ebrated.
After some years, the family moved to United States, set-tling in Warren, Minnesota.
And it was there that Mabel, daughter of Otto and Matilda, plighted her troth with — that is right — Alex Johnson.
; This month, daughter Patricia, will become Mrs. Roy Johnson, to keep a four-generation
Eder till den svenske representanten
Nels E. Strandquist
för Sapperton Realty — 45iy2 Columbia St., East, Tel. N. W. 4077. — En avdelning av Up-town Realty Co. 440—6th St. Tel. 3793 New Westminster.
NEW SWEDISH REMEDY
FOR
Use NALOTOL — an effective preparation for piles. Soothing, contracting, healing. Stops itching.
NALOTOL is used by doc-tors and hospitals in Sweden.
PILES
jjl!i1 ii 11111 nu 111 nmi
the SWEDISH REMEDY
FOR PILES
Price $1.50 Postage Prepaid. Order direct from SCANDIA HOUSE 425 Hamilton Street - Vancouver, B.C. Sole distributörs for Canada
SVENSKA TIDNINGAR OCH TIDSKRIFTER till salu hos
JOHN GREEN
— 205 Carrall Street —
DINE FOR PLEASURE a t the
PALL MALL CAFE
366 W. Hastings Street
Glöm ej Midsommarfesten den 22 juni!
NEW WESTMINSTER
Våra läsare i Fraser Valley uppmanas att vid tillfälle gynna de firmor som annonsera i Svenska Pressen.
New Westminster 2949-L-1
JIM’S ELECTRIC
1551 Pacific Highway
Radio
Sales
Appliances Service
Fraser Valley Properties
Correspondence promptly attended to.
346 Columbia St. Ph. 2747
New Westminster.
Come to the FRASER CAFE 738 Columbia Street New Westminster ‘Just Good Food’ NOLAN & COTTLE, Prop. Phone:1553 N. W.
Paterson Funeral Home MRS. A. H. PATERSON Directors of Funeral Service 538 Eighth Street Phone N.W. 241 SATISFACTION GUARANTEED