No. 13 Vancouver, B. C., Torsdagen den 3 april 1947. SJÖFOLKET FÄR 30 PROC. LÖNEFÖRHÖJNING Det preliminära avtalet för sjöfolket, som tillstyrkts av båda parter, innebär betydande förbättringar av såväl lönerna som de allmänna bestämmelserna. Den genomsnittliga löneförhöjningen jämfört med föregående avtal är cirka 30 proc., för en del av kökspersonalen, särskilt den kvinnliga ännu mer. För den största gruppen sjömän av manskapsgrad blir månadslönen samamnlagt 390 kr., vilket innebär en löneförhöjning med 88 kr. Vid krigsutbrottet var samma lön 170 kr. All däcks- och maskinpersonal får två halva fridagar per månad, och efter sex månaders tjänst i samma rederi ytterligare en halv fridag per månad. Dessa fridagar kan sparas ihop och tas ut vid lämpligt tillfälle om så önskas. Arbetstiden under avgångs- och ankomstdygn, som tidigare varit tio timmar, har minskats till åtta timmar på alla fartyg över 1,-800 ton «d. w. Krigsriskersättningen bortfaller i och med detta fredsavtal. LÄMNAR U.S. A. Dr. Marshall Swan, kurator vid American Swedish Histor-ical Museum d Philadelphia, avreste förra veckan till Sverige med Svenska Amerika Lim jens “Gripsholm”. Dr. S.wan reste över för att anskaffa ytterligare utställningsföremål till museet, vilket grundades år 1926, då kroinprins Gustaf Adolf av Sverige lade hörnstenen. Henry Wallace till Sverige. Fötye amerikanske handelsministern Henry Wallace väntas till Sverige den 17 april, enligt en uppgift i Morgon-Tidningen. Samma tidning innehåller en intervju med Henry Wallace av författarinnan fru Gusti Stridsberg, som nyligen besökte U.SA. “De skandinaviska .länderna,” yttrar Wallace bl. a., “har nått längre än de flesta länder i världen när det gällt att utveckla en sund demokratisk civilisation. De har åstadkommit ett maximum av självdisciplin och demokratisk planhushållning, utan att för den skull förlora de mänskliga friheterna som betyder så mycket för de anglosaxiska folken.” Två åldriga bröder i Lönsboda, Sörmland, 79-årige Johan och 81-årige Per Nilsson, dukade under för köld och snöyra. Den ene påträffades ihjälfrusen i källaren och något senare farm man den andre på gårdsplanen. Troligen hade han fallit på väg till vedboden och inte orkat resa sig. De båda bröderna har på senare år varit skröpliga och klena, men vägrat att låta sig intas på ålderdomshem. Tomas är död Av PER ANJEGÅRD Tomas hade dött på fjället— Som en sentimental själaringning gick orden genom byn. Dejt nådde även oss, gästerna på det lilla pensionatet. Vi satt just vid middagsbordet pratande och skämtande när budet nådde oss. Det var August Tor-kelson, pensionatsinnehavaren, som meddelade oss det. Samtalet avstannade; det var som om en tryckt gråvädersstämning lägrat sig över oss mitt i den klara sensommardagens blanka solsken. Och ändå var det bara gamle Tomas, den originelle en-störingfen, som bodde ensam och allena i en liten grå kåk vid sjöstranden det gällde. Vi hade inte, till skillnad från byborna, något vidare att göra med den gamle i livstiden. Han brukade ro oss över sjön till fjället och myltfloarna. Och så hade grosshandlare Wiktorin från Stockholm och jag hade varit med honom och uttrat ett par gånger; det var allt. Men ändå tycktes dödsfallet gripa, oss på ett säreget sått. Även pensionatsinnehavaren, den-karga och kärva fjällbon, föreföll berörd: — Tomas har dött på fjället, sade han på sin-sträva granitdialekt med ett tonfall, som erinrade om en sorgbunde(t mässande vildmar-marksfors i höstregnets tid. Det är underligt med oss människor, hur vi kan pendla mellan ytterligheterna. Ena stunden se vi med kalla ögon på en levandes fattigdom och Påskgudstjänst i nya kyrkan Pastor Oscar L. Olson av Augustana Lutheran Church meddelar att den nya kyrkan vid King Edward och Ontario St. för första gången kommer att tagas i bruk på påskdagen, då morgongudstjänst hålles där kl. 11. Allt arbete är visserligen icke färdigt men torde kompletteras om några veckor varefter formellt öppnande och invigning kommer att äga rum. nöd, den andra slösa vi medlidandets blommor på graven. En snusask i livet hade väl varit mera värd för Tomas än alla de blommor han fick på kistan. Men ingen, vare sig i byn eller bland oss på pensionatet, hade ens så sent som dagen innan han dog ägnat honom en enda medlidandets tanke. Men nu med ens dök han upp i vårt medvetande med en pockande medkänsla. Hela tragiken i hans liv stod i ett nu framför oss. — Ensam i livet, ensam i döden, sade redaktör Blad'med äkta paitos. Ja, det var så sant, instämde vi. Han hade dött ensam också. Det var ett sällskap mylt-plockare, som hittat honom död på fjället. En hjärtförlamning hade släckt den gamle enslingens liv. — Jaså, jaså, han har dött, sade grosshandlaren eftertänksamt och allvarligt. Själv satt jag där sentimental och erinrade mig hans trista livshistoria, sådan den berättats mig av byborna. Tomas var ett från tidigaste år snedvridet och underligt original, stämplad till ensamhet. Men även han hade en gång varit ung och likt de andra pojkarna gått på giljarstråt eftelr ödemarksstigarnå till fäbodar och byar. Men han var som en anka i svandammen. Ingen ville veta av honom, varken vackra eller “fula”, in telligenta eller imbecilla. Säkert fanns det flickor i byn, som inte själva var kapabla att bilda sig ett självständigt omdöme om honom, sådana som kanske själva skulle ha tyckt att han kunnat gå för sig. Men de lyssnade väl till det allmänna omdömet; inte heller de ville ha någon som andra ratade och bara gycklade med. Och så blev Tomas ensam. Han hade visserligen en äldre bror och en syster, men de var av ett annat kynne. Efter föräldrarnas död sålde de torpet, det lilla som blev över, sedan reversen betalats, skiftades, varpå brodern och systern begav sig bort från byn. Brodern gifte sig med en förmö-ge bonddotter i en socken några mil därifrån, medan systerh blev gift med en skogvaktare, som en tid vistades i. det halvannan mil från byn belägna stationssamhället men som sedermera blev kr ono jägare i en fjärran ort. Men Tomas förblev kvar i fjällbyn. För isltt lilla arv köpte han en gammal lada, som han fick uppsatt nere vid sjön, och där flyttade han in med det enkla bohag han hade med från föräldrahemmet: en norgespis, ett bord, en kökssoffa och en gammal byrå. Och har framlevde han sina år, ensam och övergiven av all världen. Varken brodern eller systern lät någonsin höra av sig. Kanhända inträffade det någon gång under de första åren, att de nedlät sig till att skicka ett julkort, men snart upphörde även det. Tomas lät sig dock inte nedslås av ödet. Hans själ var enkel och hans hjärna föga fun- Glimpses from Sweden King Gustaf Honors Pope for Humanitarian Work. King Gustaf V of Sweden awarded Pope Pius XII the Prince Carl Medal in recogni-tion of his humanitarian wprk during the war years. Sweden to Mix Barley with Whe