No. 8
THE SWH1ISH PRESS
NYA SVENSKA PRESSEN
Vancouver, B. C., Torsdagen den 27 febr. 1947
Vol. XI
Prins Gustaf AdoH intime
Den nyligen omkomne prins Gustaf Adolf med prinsessan Sibylla. Prinsen, som var en framstående idrottsman och friluftsmänniska, har knäppts i ett obevakat ögonblick när han var på väg till badplatsen på sommarnöjet.
Någjra smådrag från hemmet I på Haga.
Sign. Joy i Dagens Nyheter berättar här några smådrag om prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla, som vi ta oss friheten att återge.
Ett varmt och vackert hem ute på Haga. En strängt arbetande familjefar och en god mor bland en krans av söta, väluppfosltrade barn. Så många betungande extra plikter, som oupphörligt störande griper in i familjelivet: en kunglig mor och far måste oupphörligt och villigt göra tjänst för det allmännas skull, och det “allmänna” är kanske inte alltid uppskattande eller ens förstående.
Jag minns en middag hos prinsparet på Haga, sade en av oss. — Alla milda lampor under ljusa skärmar i det stora rummet. Brasan sprakade i den stora spisen. Det unga värdfolket gör sitt allra bästa för att gästerna skall trivas. Matsignalen låter vänta på sig, och prinsen går två gånger fram till prinsessan för att fråga om “vi inte får äta snart”. Men han lägger armen om henne varje gång han frågar, och ler mot varandra. Och efter middagen sköter de på var sitt håll alla små uppmärksamheter mot gästerna, och prinsen tänder cigaretter och visar fotografier av barnen — i somras, vid havet...
— Ja, jag kan också se det där för mig, säger en annan dam. — Det där ljusa rummet med alla tända lampor och samförståndet de två emellan. Vem kan mäta de svårigheter en ung, känslig kvinna från främmande miljö har att ut" kämpa 1 nya hemlandet? Om någon behövde hon sin make och sitt hem med alla de glada barnen — en sluten ljuskrets att hämta nödvändig styrka från varje dag . . .
— Jag minns, sade en annan i sällskapet, att jag sa en gång till en herre som stod dem nära att jag beundrade vänligheten dem emellan. Ja, sade han, och va<i ska då JAG säga som så ofta är med i deras vardagsliv? Jo, jag säger att om alla unga äkta par var så omtänksamma, vänliga och kärleksfulla dagligen mot. varandra som prins Gustaf Adolf och hans hustru, då vore det bra lyckligt ställt!
En herre sa: — På fälttjänst-övningen var prinsen själv ju kolossalt noga med att inte ta emot något företräde framför andra. Jag minns när han var yngste officer på skvadronen. En sån får inte många bekvämligheter, utan de besvärligaste vakterna och uppdragen och dåligt med vila och sömn.
Jag minns när han sent en kväll kom tillbaka med sin patrull. Då fick han bo i en liten stuga och låg på golvet i köket över natten. Vad gumman var häpen när hon efteråt fick veta att hon hyst prinsen på köksgolvet!
Men en gång låg vi för ovanlighetens skull på en stor gård, fortsattp. den berättande herrn. — Godsägaren var inte så litet beskäftig. Han stegade fram och sa att paradrummet var i ordning för hans höghets räkning. Prinsen höll just på med att visitera hästar och rykt, och hån tyckte varken om att
bli störd eller om svansandet för kunglighet.
— Det är väl skvadronche-fen som bestämmer, var jag skall ligga, fick han ur sig, och så var det samtalet slut och paradrummet fick stå oanvänt.
—- Ja, sa en annan före detta kamrat till prinsen — det där var på den tiden när kungen ännu brukade vara med och titta till manövrerna. Men då hade prins Gustaf Adolf verkligen en extra fördel. När man samlades till genomgång och kritik kunde prinsens häpna kamrater få se gamle kungen själv styra rakt kurs på dem med ett stort paket i handen. Det var smörgåsar till den käre sonsonen som kungen stack till honom.
— Farfar ger mig alltid så väldigt goda smörgåsar, sade prinsen halvt ursäktande och mumsande.
Små bilder, små obetydliga minnen. Men nu just gör det så ont att tänka på det ljusa hemmet, där barnafötterna springer och trippar i övre våningen, lamporna är tända och snön ligger vit och kall ute i Haga-parkerf.
På andra sidan Rios fasad
Alfred Haij mördad
Av JÖRAN FORSSLUND
Första morgonen i Rio letade jag mig fram till en svensk affärsmans kontor för att överlämna ett paket knäckebröd från en god vän i Sverige. Närmast dörren satt en dam med mycket sydländskt utseende — How do you do, hälsade jag — god dag, dag! log hon. Efter denna angenäma överraskning följde en stunds inledande allmänt trevande samtal, som slutade med en tankevisit i gamla Stockholm — hur har ni däruppe nu? och så följde många frågor och svar.
— Ni är stockholmska, antar jag?
— Ja, men jag är uppväxt i Dalarna.
— Jaså, det var lustigt, det är jag med. Var där?
— I Ludvika.
■— I Ludvika -— det är jag med! . . .
Och sen var det naturligtvis absolut oundvikligt, att vi båda två föll i trance över den originella tanken att världen i alla fall är väldigt liten.
Annars träffar man inte så många svenskar i Rio, man hade ju för sig att Brasilien, detta fjärran soliga sagoland, lockat till sig många vikingar. Vid ett senare tillfälle för jag saken på tal med den gamle svensk-brasilianaren, som äger detta kontor högt uppe i en typisk affärsfastighet med en god bit av Rio under de luftiga fönstren. Det borde väl finnas goda möjligheter för svenskar att slå sig fram i detta av naturen rika men av människan relativt outnyttjade land?
— Jag tror inte alls på någon större emigration till Brasilien, svarar han. Det är klart att till exempel en skicklig affärsman som kan portugisiska och har startkapital bakom sig har rätt goda chanser. Men en kontorist som kommer hit med två tomma händer och inte absolut behärskar engelska och hjälpligt klarar portugisiska
Minister Per Wijkmans radiotal vid prins Gustaf Adolfs frånfälle
Radioanförande av envoyén Wijkman via CBC vid utsändning till Sverige den
2 februari 1947.
Vid svenska beskickningen i Ottawa har flaggan gått på halv stång. Det är vemodigt att veta att våra färger, som lysa så klart mot en bakrund av snö och barrträd, nu visa sorg över en svensk tronarvinges bortgång. Prins Gustaf Adolf fick inte ett långt liv, men han levde ett aktivt liv, som inte väjde undan för svårigheter. Håns kärlek till idrott, hans käcka tävlingslynne och hans pliktkänsla väckte tillgivenhet.
Här är det vinterdagar av det slag, som prinsen tyckte om, med klar luft och gott skidföre. I ett land som Canada skapar idrotten särskilt stark förståelse mellan hög och låg.
Prins Gustaf Adolf var dotterson till en förutvarande generalguvernör i Canada, the Duke of Connaught, och han hade ju nära släktskapsband med England. Hans starka sinne för “fair play” var ett drag, som både svenskar och engelsmän uppskatta mer än ord.
Det har lämnats många bevis på canadensiskt deltagande i sorgen över prinsens hastiga bortgång. På regeringens vägnar har canadensiske utrikesministern framfört varmt deltagande till Kunungafamiljen och landet. Kondoleanser ha ingått från olika delar av Canada. Många av dem ha kommit från svensk-canadensare och från företag eller enskilda, som ha anknytningar till Sverige. Svenskarna i British Columbia och Manitoba, där det finns en stor svensk bosättning, ha skickat telegram för att betyga sitt'deltagande. Sådana ha även kommit från många andra håll, från Toron-to, Montreal m. fl.
Alla dessa sympatibevis från Canada vid sorgen över prinsens bortgång ha det gemensamt att de tolka djupt deltagande i Kungafamiljens förlust och uppriktig tillgivenhet för vårt land.
Ur press-meddelande från legationen.
Ottawa den 18 febr. 1947.
Canadensiska rundradion har hedrat minnet av prins Gustaf Adolf genom att ägna en kortvågutsändning till Sverige den 2 februari åt saknaden över hans plötsliga bortgång.
Därvid framfördes av Cana-dian Broadcasting Corporation till de svenska radiolyssnarna deltagande från Canada i den svenska sorgen över prinsens frånfälle.
Vid svenska beskickningen i Ottawa gick flaggan på halv stång vid budskapet om prinsens frånfälle. Beskickningen här anlagt sorg till och med den 9 mars.
har mycket små chanser. En yrkesarbetare kan säkert få jobb — men för honom som för de flesta kategorier gäller att han måste räkna med en betydligt sänkt levnadsstandard vid omplantering från svensk till brasiliansk mark. Jag skulle inte vilja råda någon svensk att resa hit om han inte har pengar nog att klara sig på egen hand här minst i sex månader. Båtresan kostar i tredje klass 1,300 kr. och i första'klass 2,500, en flygbiljett kostar 2,540 kr. Helinackordering på ett enklare pensionat får man inte under ett conto, d. v. s. 200 kr., i månaden — oftast tar de avsevärt mer. Vi har stark inflation i Brasilien just nu, priserna har stigit med upp till 400 procent under några få år, och de stiger alltjämt. En anspråkslös middag får man ge ungefär 6 svenska kronor för på Rio-restaurangerna; en hygglig kavajkostym kostar omkring 600 kr., ett par skor 60 — 80 kr., ett kilo smör 6 kr., potatis 80 öre per kilo, biff 4 kr. — om man nu alls får fatt i något kött, vi har också livsmedelsbrist, det är ont om kött, smör, mjöl, bröd, ja till och med socker. Kött och socker är kort-ransonerade, den förstnämnda varan kan man bara köpa tre dagar i veckan i butikerna, och restaurangerna har två köttlösa dagar varje vecka; andra varor som det är brist på brukar butikerna privatransonera.
Samma morgon hade vi just åkt förbi en sockerkö på gott och väl femtio meter med vita och svarta husmödrar sida vid sida i tre-fyrdubbla led. Det var 'en egendomlig syn för en svensk, som trodde att Brasilien var ett Gosen, där man över, huvud inte behövde sakna något — i varje fall inte socker, som ju landet själv producerar i stor skala. Men sockerbristen beror mest på transportsvårigheter, järnvägarna i Brasilien är få och dåliga.
— Nej, det är dyrt att leva i Rio, nu fortsätter min landsmän. Bostadsbristen är skriande här också, men den är . ju jorden runt. En lägenhet på matsal, vardagsrum och ett par, tre sovrum får man ge uppåt 600 kr. i månaden för — om .man har den sagolika turen att hitta den! Lönen för till exempel kontorist är 2,000 å 3,000 cruzeiros i månaden — 400 å 600 kr. — så nog måste (Fortsättning på sidan 6)
Utgivare av California Veckoblad sedan 1910.
New York den 17 februari. — Alfred Haij, utgivare och redaktör av California Veckoblad, har mördats av sin sättare efter ett gräl. Sättaren, en man av polsk börd vid namn Parzy-jegla misstänkes av polisen för ^.tt utfört ett par aridra dåd av samma slag.
Alfred Haij var född i Långed. i Dalsland år 1873 och kom till Amerika år 1897. Hän var först bosatt i Chicago, där han arbetade på Illinois Steel Co:s laboratorium. Sedan övergick han till Svenska Kuriren och därifrån till tidningen Record-Herald, varefter han i flera år var föreståndare för tryckeriet vid North Park College. Från Chicago flyttade Haij till Win-nipeg, där han var med om att grunda tidningen Canada Posten. Till Los Angeles kom han år 1906. Han startade där tryckeriet Central Press, från vilket han år 1910 utgav det första numret av California Vec-kohlad, vars utgivare och redaktör han sfedan förblev.
Under sin långvariga verksamhet i Los Angeles tog Alfred Haij livligt del i det svenskamerikanska föreningslivet. Vid de besök som avlades i Los Angeles av Sveriges kronprinspar, ärkebiskop Söderblom. Svenska flottans musikkår, Sångsällskapet “De Svenske”, prins Wilhelm och svenska olympia-truppen spelade Haij en framträdande roll i förberedelserna och arrangemangen. I Svensk-Amerikanska Olympiska Kommittén 1932 var han sekreterare och kassör. Hlan hade även varit medlem av flera kommunala kommittéer. År 1933 ut-nämndes han till riddare av Vasaorden.
“Vestkusten” i Sah Francisco skriver bland annat:
“Vår kollega, den beskedlige och fredsälskande redaktör Alfred Haij i Los Angeles, som de senaste åren i likhet med flera andra utlandsspråkiga utgivare haft en svår kamp att utstå med' brist på arbetare och även sjuklighet, fick dessutom i lördags offra livet på sin post.”
torde också ha den enda kyrkliga platsen i hela Amerika där regelbundet vairje lördagskväll samlas mellan 200 till 400 personer, svenskar, norskar och danskar. Krediten att kunna draga en sådan stor publik till missionens sammankomster får
DAVID E. TILLMAN
tal platser i såväl sitt hemland som i Norge och Finland, kanske också i Danmark, där han skall hålla föredrag och konserter. Att Vancouver blir hans huvudtema vid hans föreläsningar, vilka komma att illustreras med bilder, är säkert.
Vi önska vår gode pastor och vår tidnings trogne vän, samt hans sällskap en trevlig resa, ett varmt mottagande i Sverige och med idel behagliga intryck därifrån, då de i slutet åv augusti eller i början av september återvända till Vancouver!
I samband härmed be vi påminna om farvälfesten som hålles på missionen nästa lördag kväll.
Vildkaninerna
har länge varit ett plågoris på Gotland, och årligen avlivas 10,000-tals djur, särskilt i socknarna på södra delen av ön. Vildkaninens kött är välsmakande, men emellanåt har betydande avsättningssvårigheter uppstått för jägarna. Sedan an-delsslakteriet i Visby tagit hand om försäljningen har avsättningen emellertid gått tämligen bra, och stora partier vildkaninkött har de senaste åren sålts i Sverige. För någon tid sedan sändes genom Europahjälpens förmedling ett parti på tio ton till Finland och nu har andelsslakteriet även fått kontakt med köpare från England. Ett första parti _ om 10 ton avsändes helt nyligen. Huvudparten av skinnen går till Amerika.
Pastorsfamiljen Tillman reser till Sverige
Bland dem som i år företaga en resa till Sverige är också pastorn för Skandinaviska Baptistmissionen, vilken tillsammans med sin hustru och två av sina barn, Gussi och Hazel, avreser från Vancouver nästa vecka medfölja motorfartyget Gripsholm den 14 mars.
Avsikten var ätt pastorsfamiljen icke skulle ha lämnat Vancouver förrän fram på sommaren, men då alla platser med fartygen då voro upptagna och ett tillfälle gavs att få resa den 14 mars, beslöts att göra turen till gamla landet redan då.
Pastor Tillman är född i Gävle och Mrs. Tillman i Storvik. De kom till Amerika år 1923. Sedan den tiden har pastor Tillman betjänat många församlingar inom baptistsamfundet och en stor del av sin tid har han tillbringat som missionsföreståndare på olika platser i California. Till Vancouver kom han med sin familj i november 1944.
Skandinaviska Baptistmissionen har alltsedan den började sin verksamhet blivit den centrala platsen där skandinaverna samlas, för att få höra på predikan och lyssna till sånger på sitt eget språk, och är numera den enda i sitt slag i British Columbia, där svenska språket begagnas. Vancouver
till stor del givas pastor Tillman. Hian är en präktig talare och en musikaliskt begåvad man av stora mått. Han är en varmhjärtad och helgjuten kristen ordets förkunnare, som icke drager sig undan att hjälpa och bistå så långt i hans förmåga står, den 1 samhället lägst stående.
Det är egentligen 1 arvsgöro-mål som pastor' Tillman och hans familj nu reser till Sverige, men han kommer även att företaga besök på ett stort an-
BORT MED TITLARNA!
Ture Nerman motionerar att riksdagen skall anbefalla vetenskapsakademien att stryka greve- och friherretitlama i statskalendern. Dessa titlar bör också strykas i kamrarnas le-damotsförteckning och utelämnas vid upprop i kamrarna Titlarna greve och friherre har, säger Nerman, såsom ärftliga inte längre någon personlig samhällelig karaktär och antyder inte någon samhällelig merit. I vår mera demokratiska tid torde dessa titlar, då deras arvtagare är lika goda demokrater som andra medborgare och jämbördiga med dessa genom personliga Insatser snarast vara till obehag såsom särmärke.
GENERALKONSUL MANNE LINDHOLM- MED FRU
Med “Gripsholm”, som anlände i tisdags i förra veckan, voro bland andra passagerare den nyutnämnde generalkonsuln i San Francisco, Manne Lindholm med fru.