No. 37
NYA SVENSKA PRESSEN
Vancouver, B. C., Torsdagen den 20 sept., 1945.
Vol. IX
Sommarkurser i svenska avslutas
Sommarkurserna i svenska vid North Park College i Chica
go avslutades den 17 augusti efter att ha pågått i åtta vec
kor. Programmet skolavslutningen
vid själva । strand, dagen före Journals
utfördes helt av eleverna själva, som uteslutande använde
sig av svenska språket. Det omfattade sång, uppläsning, en kort föreläsning om dalmåjnin-
gar av Miss Ellen Johnson vid Oberlin College, samt flera dialoger. Diplomen utdelades av Dean Arthur Wald i hans egenskap af föreståndare för Au-gustana Institute of Swedish Culture. Programledare var C. E. Englund.
Kursernå hade samlat 42 e-
lever, som kommit från olika1 delar av Förenta Staterna. De förtjäna uppmärksamhet ur flera synpunkter. Det var sålunda första gången som två skilda trossamfund, Augustana och Swedish Covenant, samarbetade på undervisningens område. Samma metoder användes som så framgångsrikt till-lämpades vid kurserna i svenska vid University of Minnesota, vilka ingingo i armens utbildningsprogram. En rad föreläsningar höllos om Sverige och svenska förhållanden. Det har redan visat sig att det finns ett betydande intresse för en fortsättning av kurserna näs-sta sommar.
Radiograia till The American Swedish News Exchange i N.Y.
STORA SÄNDNINGAR AV SVENSKA LÄKEMEDEL. /
Enligt ett uttalande gom folkhushhåUningsminister Axel Gjöres i dagarna gjort för Morgon-Tidningen skola svenska fabriker leverera läkemedel till Polen för ett v/rde av sex miljoner kronor. Dessutom skall också en mängd utrustnijig och instrument avsedda för barn-, tand-, ögon- och kirur-giska kliniker sändas från Sverige till Polen.
Sveriges andel i den internationella hjälpen.
Statsrådet Gjöres påpekade vidare att Sveriges andel i den internationella hjälpverksamheten enligt UNRRA:s måttstock skulle uppgå till omkring 160 miljoner kronor. De anslag som lämnats från svenskt håll uppgå emellertid redan till 400 miljoner kronor och beloppet kommer före utgången av 1945 att ha passerat en halv miljard.
TYSK DIPLOMAT SKJUTER SIG INFÖR DEPORTERIN-
GLN UR SVERIGE.
Förre sekreteraren vid tyska legationen i Stockholm, Her-mann Kappner, sökte den 27 augusti vid sin ankomst till Gävle begå självmord genom att skjuta sig. Han ådrog sig allvarliga skador. Kappner skulle tillsammans med 150 tyska civila återsändas. 150 tyskar finns nu kvar och skall vid en senare tidpunkt förpassas ur landet.
NY ANDRE DIREKTÖR I INDUSTRIFÖRBUNDET
.Till andre direktör i Industriförbundet har fr. o. m. 1 september utsetts tillförordnade statssekreteraren i ecklesiastik departementet Ragnar Sunden. Direktör Sunden, som är fodd 1907, har uppehållit den befattning han un lämnar sedan 1941 Tidigare har han tJanst' gjort bl. a. vid svenska beskickningen i Madrid. J k lare har han under ett par ar til hört finansdepartementet samt eklätt posterna som direktor i Industriens utredningsinstitut
ALBIN WIDEN VINNER PRIS
Författaren fil. lic. Albin Wi-den har vunnit första pris i bokförlaget Wahlström & Wid-tidskriften Hemmets och Europa-Films ro-
manpristävlan . Hans arbete, som belönas med 25,000 kronor, är en skildring av svenskt nybyggarliv i Minnesota.
Albin Widen besökte Förenta Staterna 1935 och 1939,och 1939, och år 1941 kom han hit via Japan. Sedan flera år är han chef för svenska informationsbyrån i Minneapolis. Han är medlem av styrelsen för American Institute of , Swedish A>rts, Literature and Science i Minneapolis och hedersledamot i Augustana His-torical Society.
ERIK NY OMKOMMEN VID SEGLING.
Erik Ny, som för tio år sedan var Sveriges främste medeldistanslöpare, har omkommit vid segling på Mälaren. Han innehade i flera år svenska rekorden på 800 (1.50.4) och 1,500 meter (3.50.8‘. Vid olympiska spelen i Los Ange-les 1932 och i Berlin 1936 deltog han i löpning 1,500 meter. På våren 1935 deltog han i in-omhustävlingar i Förenta Staterna .
och som byrådirektör i överstyrelsen för yrkesutbildning.
Till statssekreterare i socialdepartementet har utnämnts fil. lic. Per Nyström.
Redaktör Harald Wigforss, tidigare chef för Göteborgs Handelstidnings stockholmsre-daktion, har tillträtt befattnin- । gen som apdre redaktör och ( medarbetare på den politiska ■ avdelningen vid tidningens hu- j vudredaktion.
RAOUL WALLENBERGS RÄDDNINGSARBETE I BUDAPEST.
Den sedan januari i år försvunne Raoul Wallenberg, som genom sina insatser lyckades rädda ett stort antal ungerska judar från deportering och undergång, hade vid ett tillfälle under år 1944 lyckats ordna för transport till Sverige av 270 judar, då tyskarna i sista ögonblicket omintetgjorde planen, enligt vad svenske universitetslektorn i Budapest, Valdemar Langlet, berättat för Dagens Nyheter. Tyskarna begärde i stället svensk hjälp till att övertala ungrarna att sända 300,000 judiska slavarbetare till Tyskland.
Lektor Langlet har via Istanbul rest till Stockholm för att organisera den svenska Ungern-hjälpen.
LANDSORGANISATION YRKAR PÄ SKÄRPT BESKATTNING.
Landsorganisationens representantskap ahtog. vid möte i Stockholm den 29 augusti en resolution som yrkar på skärpt beskattning av förmögenheter, 'arv och affärsvinster, ävensom justering uppåt av beskattningen av större och medelstora inkomster. Omsättningsskatten bör, framhålles det, snarast avskaffas.
Sextusen finska barn som omhändertagits i svenska familjer skola under den närmaste tiden återvända hem. En första grupp om femhundra avreste den 22 augusti med ångaren Brynhild.
Jag är inte så säker som somliga, jag, där jag dimmiga stigarna går, att det randas en morgon med skimrande dag, när till drömmarnas himmel Jag når.
Jag har letat i böcker och tolkande skrift, jag har frågat varenda profet, och den lön, som jag fick för min trägna bedrift, var en visshet,— jag ingenting vet.
* * #
Jag är endast en vandrare, gammal och bräckt, och min ande har vant sig vid tvång.
Och jag tonar ej längre så jublande käckt.
så förvissad, som fordom, mfn sång.
Jag har levat, förstår du, och forskat mig trött bland ideer och dogmer och allt, och kalkylerna hopats, och hjärnan har blött och mitt sinne blev dystert och kallt.
« « •
Det är annat, minsann, än i flyktade dar
i den härliga ungdomens stund,
när jag än hade glädjen och oskulden kvar, och min tro hade mening grund.
Men så drack jag en dag på min törstiga färd i den ymniga kunskapens älv, och ju längre jag drack, desto mera min värld blev fördunklad och så blev jag själv.
• • •
Hackefors och Hjulsbro
The Show Goes On...
By Hilding Axelson.
TVÄ VÄNA IDYLLER VID som utbreder sig nwt Linkö-KINDA KANAL	Ping med domens Silhuett för-
tonande i bakgrunden. Helt Man hör understundom tu- betagen uppsöker han kanske rister, som besöker residens- pensionatets veranda för att staden vid Stångån, beklaga därifrån beundra den omgivan-sig över att Linköping saknar | de nejdens leende natur. Kan-natursköna omgivningar. Det ske lockar honom ett bad i är ju bara slätter och sank- Stångåns böljor. Sedan önskar marker, vart blicken når, suc- han måhända att närmare skärkar vår färende sven, som där- skåda, vad den gamla vägen vid ensidigt tänker på den flac- mera kan ha att bjuda honom ka terrängen ut mot Roxens av naturscenerier. Vandrar han stränder. Men ger han sig tid vidare, når ha.n inom kort det att också gå på upptäcktsfärd lilla idoga industrisamhället i environgerna söder om vår Hjusbro, där dånet från fabri-stad, skall han strax finna lum- ken blandas med forsens bul-miga och leende, omväxlande ler. Strövar han omkring i sam-skogs- och slättområden, som hället, nås hans öga säkerligen kan tilltala ett estetiskt öga. av en liten trevlig sommarser-Han behöver bara göra en ut- vering, kallad Rosenhyddan, flykt till Djurgårdsområdet, som verkligen gör skäl för sitt strax söder om Livgrenadjärre- namn. I dess trivsamma spisel-gementets kaserner för att fin- rum med öppen spis och hem-na väna idyller, som för tanken vävda trasmattor på golvet, till Sörmlands naturfagra nej- ’som §er ett 'angenämt intryck der	av gammaldags svensk hem-
Styr han kosan ytterligare trevnad, skänker honom en vi-några kilometer i samma rikt- lostund vid en kopp mocka rik-hing, t. ex. den vackra vägen Hg lon för fotvandringens mo-till Hjulsbro, utefter Kinda ka- da. Här brukar råda stoj och nals vindlande vattenorm, mö- glam> när de ungdomar samter idylliska skogspartier hans lats, som valt Rosenhyddan öga, som kommer honom, om som mål för sina söndagspro-han vill vara rättvis, att has- ■ menader ja, även äldre her-tigt revidera sin uppfattning rar OCH damer, som v’!l banta om Linköpings omgivningar, bort sin ombonpoint^ medelst Trevna små sommarvillor kan- i fotmarscher, ses också stundom tar vägen, inbäddade i lum- Uanda sig i den ungdomliga mig grönska, där semester- skaran.
och vnckohelgsfirande linkö- j Även julbronejden är fager, pingsbor drar sig undan sta- Den inbjuder till strövtåg i dens damm och kvalm en stek- skogsdunklet bland blommande het sommardag. Och i månliu- konvaljer och luktviol, medan sa augustikvällar syns fladd- ris och grenar knastrar under rande ljussken från verandor- fotsulorna på den lilla stigen, nas kulörta lyktor, medan sån- \ntet är så dejligt som att van-ger och glada rop ljuder ge- dra i en svensk skog en som-
nom sommarnattens stillhet.
Eller vandrar han en solig högsommardag denna samma
— Karl Hellberg.
mardag, höra bruset i trädkronorna, och fåglarnas glada kvit-,ter. Kanske skymtar en bäck
väg, inbjuder honom de idyl- med vattnet kluckande mot-liska skogsnartierna vid Hac- stenarna eller smultrontuvans kefors lilla stationssamhälle gomretande härlighet. Det är till härliga promenader. Väl välgörande svalt här inne un-framme vid Stångåns strand der trädens grenar efter sol-Husas han av det vittfamnan- baddet därute på landsvägen, de, sommarfagra perspektiv, I (Forts, på sidan 3)
Det var vinet, som bjöds mig ur tänkarens hand, i förföriska, lockande glas, det var mjödet, som bryggdes i forskarens land, och jag drack tills min värld föll i kras.
Ty i drycken, med snille och vetande mängd, låg en tjuv som förtärde och stal.
Och jag irrat sen dess i förbittringens ängd, följd av fiender— tvivel och kval.
* * #
Men om ofta de flydde mig, glädje och frid, och om hoppet i dunkel sig dolt, h'ar min vilja att veta fördubblats i strid och i fejderna vuxit sig stolt.
Och jag tror att den är till sitt väsendes halt oförgänglig.
av evighetsglöd.
Ja, en stråle av sol som skall skimra, när allt har förvandlats av sjukdom och död.
* * •
Och jag tror, när min tanke har uttömt sin makt i de virvlande världarnas
rum
och till slut blir besegrad, berövad sin prakt, och står undrande, häpen och stum, skall den mantla sig villigt och lycklig och nöjd
i förhoppningens härliga skrud.
och sen finna på forskningens yppersta höjd
månget fotspår, som leder till Gud.
• • •
“SÖDER OM LANDSVÄGEN’’ exhibition stall — there were I SASKATCHEWAN many nice things, of course, and particularly perhaps the In last week’s opening in- handicraft of the Indians. But stalmen t of this Jittle trav- on the other hand there does
elogue Ye Editor and yours truly had reached Saskatoon. By the time our business there was finished, the time-pieces showed only 4.30 p. m., so we decided to make the final dash for Prince Albert, where we intended making our headquarters for a few days.
It was with a certain feel-ing of triumph that at least yours truly guided our trusty steed into the city in time for a late dinner. So far our joui-ney had been practically a jaunt, despite the long hours, heat and dust, and, I thought, that fact augured well for the real test which was still to come. On arrival, we found thät the Prince Albert annual Fair & Exhibition was to open two days later, and it seemed we had arrived in the nick of time for getting somewhere to sleep. The Empress Hotel finally 'accomodated us, with the warning that on the fol-lowing day we might have to vacate, since a much larger show-troupe had already reserved rooms. This threat to our comfort did not materiali-ze, though it would be stretch-ing both imaginatiton and truth 'to say we had plenty of what the late Mr. Schickel-gruber used to call Lebensraum.
I shall not bore the reader with details of our preliminary work for the shows, but a few words about the ofore-mentioned Fair might be in place.
To begin with, a couple of figures: Prince Albert is a town of just over 12,000 people —during its three days the Fair was visited hy close to 40,000! The attendance was naturally a new record, and the Midway with sideshows and games, not to forget the hot-dog and other eating establish-ments, did a land- Office business. Yours truly had a little flutter on a dice contraption, lost a quarter.won it back in the next throw — and was immediately yanked away by Ye Editor, who seemed to think that a draw was the best decision to be hoped for in pittlng one’s luck against professionals. He may have been right, at that....
There was nothing exactly new to be seen in the various
HALF SWEDEN’S POPULA-TION ENROLLED IN SICKNESS AND
INSURANCE SOCIETIES
Membership of the approved sickness Insurance societies in Sweden now amounts to 2,-447,000, with 913,000 children also insured, it was reported at the third congress of the Association of Swedish Sickness Insurance Societies today. Sickness Insurance in Sweden. which has hitherto been operated on a private basis with gov-ernment support, is now facing complete reorganization. Tage Erlander, Minister of Educa-tion, declared in a speech at Hässleholm on July 31, that probably one of the most ini-portant tasks facTng the new government would he the through refashoning of the social Insurance system. A pro-posal for making both sickness and unemploment Insurance compulsory will probably be placed before the Riksdag during the next year.
Reguljär flygtrafik på Holland har nu öppnats av Aero-transport. Tills vidare gör man en tur i veckan . Det holländska flygbolaget K. L. M. börjar trafik på samma linje den 15 september.
not seem to be much interest in horticulture so far north of most highways, and flowers were only conspicuous by their absence. Quite naturally, also, the whole exhibition had a decided leaning towards farm life in all its 'aspects, and I think it would be unfair to critisize it for any omissions, more especially so since one couldn’t always appreciate the fine points in what was shown.
We were treated with the utmost hospitality, and wore our ‘Guest’-badges very proud-ly—and not because they gave us free admission here and there. We must have been taken for real old-timers, too —whatever the reason—for when hesitating as to the proper parking place, the gentleman on duty told us: “Just follow Mr. Ewans”. Thus taken to the bosom of P. A. (no one ever says “Prince Albert’’), we naturally felt very much at hbme. So much, in fact, that later on we were doing our bit towards selling tickets on a beautiful cedar-chest which will be drawn for this month. The fact the regular vendors were members of the local Business Girl’s Club didn’t even make us hesitate in offering our services.
From the grandstand (50c. extra for those of non-privil-eged status) one could view a variety show by some really first class artists, livestock parads, wagon races, and last-ly, but by no means least, harness racing. In the latter, the oldest competitor was a sprightly young man of 77, who had a serious spill in the very first heat—and came back to win the ~ next one. There was also the master of cere-monies who announced that “Sam Hillier will now play Let Me Call You Sweetheart, by request”. We were almost hoping for an oldfashioned shotgun wedding... It is only a timid guess on my part, but I do think that the M. C. did not expect anyone to see the performance more than once, for the same thlng was announced twice a day for three days—I know, I was there—■
On the last day of the Fair we met a cousin of Ye Editor’s, Mr. Ole Erickson of Paddock-wood, 35 miles north of P. A., also Mrs. Erickson and the 2 children. Mrs. Erickson’s par-ents, Mr. and Mrs. George Soden of White Bear, Sask., were also visiting during the sum-mer holidays. We made the trip to Paddockwood at the closing of the Fair—it was to be our last day of leisure before embarking on our round of shows.
Mr. Erickson bought a Sol-dier’s Settlement farm in 1935, when there was only one small log-house to be seen. Today, there is a big, roomy home, several outbuildings, a con-crete-floored p i g-h o u s e, a brand new chicken-house—and a big pile of lumber ready for a new barn, the logs having been brought in and sawn in Erickson’s own sawmill right on the farm. And what a few years ago was Virgin bush-land is now hundreds of acres of wheat, barley and oatfields. Mr. Erickson is not only a good farmer, but also an qc-complished electrician and car-penter—in fact, we did have a strong suspicion that Mrs. Erickson considered him a very valuable man to have around.
It certainly takes some thing extra special in a man to break new land on the ;scale that has been done in this district. And it is well to remember, that when these now prosper-
Forts. på sidan 4.