The swedish press
Torsdagen den 1 februari, 1945
Sidan 4.
HASTINGS BAKERY
GUNNAR ABBORS
BUTIKER BELÄGNA Å
716 E. Hastings Street
4068 E. Hastings Street
4191 Main Street.
Allt slags bröd: Vanligt vitt eller brunt bröd; rågbröd, veteflätor, «ien»rbröd, bakelser, tårtor, kakor i nk surtering.
Eöuelsedags- och brollopstårtor även på bestäHnirr
<i nu mm bhiwiii—»mmmi—mmtw nomri t WM. BRAIDWOOD
D C., Ph. C
Doctor of Chiropractic.
Nerve Specialist.
510 W. Hastings — MArine 0013
Red Star I
; Alla slags apoteksvaror. S
। Prompt leverans av post- <
[	beställningar.	5
• 2 CORDOVA ST. WEST <
। Tel. PAcific 4934 c
ED BROWN, FLORIST 152 W. Hastings St. — PA 1442 3369 Cambie St. — FAir. 5110 AVreaths. Sprays. Corsages,
Wedding Bouquets, and Cut Flowers.
WE TELEGRAPH FLOWERS
Helge Ekengren
SCANDINAVIAN
REPRESENTATIVE FOR
DOMINION LIFE ASSURANCE COMPANY
1831 Marine Building MArine 0354 — KErr. 1645-L —■ nu im—iiw wn»
STYLES
VALUES
QUALITY
Always at the Home of UNION MADE Clothing — and Friendly Service.
Established for Over 40 Years
PHONE PAcific 3645
45 E. Hastings — Vancouver
KARI
Urmakare & Juvelerare
SKANDINAVISKA KLOCKOF repareras och modelleras som nya.
Beställningar per post ombesörjas punktligt.
187 E. HASTINGS STREET,
Den svenska produktionen av syntetiskt gummi, som i-gångsättes den 15 mars, beräknas ge 1,600 ton om året. Produkten får namnet Svedop-ren efter professor The Svedberg.
Den svenska statsskulden ö-kades under december månad med 10 miljoner kronor till ett totalbelopp av 10,495,000,000 kronor.
Sekreteraren i L. O., Valter Åman, deltager i brittiska La-bour Party’s kongress.
Svenska flottan har börjat eskortera sjöfarten på öppna sträckor innanför den svenska tremilsgränsen.
I FÖRSÄKRINGSANGELÄGENHETER RÅDGÖR EDER MED
K. A. Ståhl Försäkringsagentur
(brand, stöld, automobil, olycksfall m. m.)
Agent:	Rum 406, Royal Trust Bldg.
KARL A. STÅHL	626 W. Pender St., Vancouver
t. f. svensk konsul	MArine 6743
GUBBEN
KOMMEK
Nej, det kunde inte vara så, fick inte vara så. Inte nu. Han skulle inte ge sig. Han skulle veta att ta upp kampen.
Dagny—han måste vara stark för hennes skull. Henne fick de inte ta ifrån honom. I striden om henne fanns inget medel grymt och hänsynlöst nog. Dagny.. .Dagny..
Han hade ropat hennes namn högt, och när han hörde sin egen röst i det tomma rummet, grep honom skräckön. Han reste sig tungt, famlade över väggen efter ringledningen. Varför var inte Dagny hos honom? Varför låg han där ensam? Hade han sovit och drömt? En mara som ridit honom. ..
Han sparkade till handkannan. Han hörde den svaga klangen av porslinet och vattnet som rann över golvet. Så fann han ringledningen och tryckte hårt på knappen.
Bara stormen där ute. Det var tyst i huset . Inga röster, inga steg. Hade de lämnat honom allesammans ? Dagny, hade hon gått sin väg för alltid ? Han ensam kvar. . Och CharlesiHenri på väg. Charles-Henri snart där för att göra upp den gamla räkningen.
Gunvor hade ställt ljusstaken på bordet. Lågan fladdrade. Och skuggorna neg runt väggarna. Gunvor satt alldeles stilla med händerna i knät. Hon hade verkat underlig de sista dagarna, flickan. Tant satt och funderade på om hon skulle be henne skaffa en fotogenlampa. Men då skullei hon bli ensam en liten stund, och—-hon hade svårt att er-I känna det för sig själv—hon ville inte bli ensam.
De ryckte till båda två, när de hörde steg och såg ljussken utifrån salen. Det var Ragnhild Sneijder som kom och bakom henne Birgit med två fotogenlampor. Birgit ställde en av lamporna på bordet framför tant;, den andra bar hon in i biblioteket.
—Jaså, sitter ni här och vänta, fru Sneijder?
—Väntar! Vi väntar inte alls, sa tant trumpet. Men det drar där uppe.
—Jag tänkte vi skulle få lite ljus. Det var verkligen tur det fanns fotogen hemma.
Birgit kom tillbaka genom rupimet. Hon gick långsamt för att kunna lyssna. Hon såg hafsig ut i sin fläckiga blus.
—Är det meningen att flickan ska servera i den utstyrseln? frågade tant, när hon försvunnit. Vi har främmande i huset!
—Ännu så länge är det jag som sköter det här huset, Lo-rjse. Och 'jag vet vad som passar sig.
—Men det blir kanske inte så mycket längre, svarade tant vasst. Hon log inte nu, skrattade inte sitt lilla tre-kluck. Hon var otålig och nervös och rädd innerst inne, ohyggligt rädd. Hon tyckte det var skönt med fotogenlampan, skönt till och med att Ragnhild var där. Men släppa sitt hårda grepp, sitt övertag, det ville hon inte.
Maj kom springande genom salen.
—Mamma, när får vi påskägg? ropade hon. Hon hade en skär klänning på sig och en sidenrosett i håret. Den såg ut som en stor fjäril.
—Skrik inte så, Maj. Vi får ägg snart.
—Jag undrar bara om vi har ägg tillräckligt. . . . Marianne stod i dörren, lång och smidig. Hon hade letat fram en gammal, djupt urringad middags-klänning, hennes ansikte var starkt målat, alldeles för mycket rött på kinderna och svart i ögonhåren. Hon frågade långsamt:
—Har vi beräknat också för
gästen som kommer i kväll?
—Det Kommer ingen i kväll, sa tant Louise retligt.
—Inte? Marianne log. Sminket satt i tjocka flagor över hennes läppar. Hon lät underlig på rösten. Säker och triumferande som hade hon ensam suttit inne med vissheten om vad som skulle hända.
Marianne kom med långa, fjädrande steg fram till dem. Hon satte sig vårdslöst och knuffade till bordet lite. Lampan klirrade.
—Äkta! skrek tant Louise. Förstår inte Marianne att man måste vara försiktig med fotogenlampor?
—Är tant rädd?
—Rädd! Såna dumheter. Vad skulle jag vara rädd för?
—Ja, jag tänkte inte precis-på lampan. . . Marianne såg på de andra med sina stora, lysande ögon. Det verkade som hade hon tagit något preparat för att få den glansen i dem eller något narkotikum. Hon satt och lekte med sm egen ångest och med de andras. Hon hade ännu makt över kräcken. Hon visste att vilken minut som helst kunde den få mrravälde över henne, men så länge den inte fått det. . . Hon såg på tant. Hon såg fasan djupast i hennes små bruna vessleögon, hon kände den, jh^rde den lika bra [som hon hörde stormen utanför. Hon log med sin breda mun. Och hon tänkte: du också... Så frågade hon plötsligt:
—Vad tror ni han kommer att göra, när han väl är här?
Tant sväljde. Halssenorna spändes. Hon mötte Mariannes blick och svarade:
,—Det ska jag säga dig. . . Han kommer först och främst att köra er härifrån.
—Ja, sa Marianne, det har vi räknat med. Och sen kommer han att Tiämnas. Hämnais pn alla som varit emot honom.
Jag tror att han kan den konsten.
—Nu talar vi inte mer om det, sa fru Sneijder. Hon säg allvarligt på Marianne och höjde ögonbrynen. Hon kunde i-bland bli så måttlöst trött på dottern.
Marianne såg på sin mor, trotsigt, nyfiket, penetrerande. Hon borrade sig in i hennes ögon. Hon sökte efter ångesten också där. Hon maste finna den hos alla. Hon njöt av att finna den. . .
Men uppe på sitt rum vankade Bengt fram och tillbaka, och hu fanns ingen vandring lång nog och inga steg tillräckligt manhaftiga och tunga för att skänka honom ro. Han gick med svart förtvivlan i sitt hjärta. Han lyssnade till stormen. Och så hörde han att någon sakta kom till hans dörr och stannade där utanför. Och plötsligt—en vild tanke genom hans hjärna: Det kanske var t)agny!
Det måste vara Dagny däi ute. Bengt sprang till dörren och öppnade. Ingen människa Han sprang utför trappan.
I övre hallen stod Dagny. Hon stod framför den höga spegeln och höll ett ljus i handen.
Bengt saktade förvirrad sina steg. Han visste inte vad han skulle göra eller säga.
Dagny vände sig emot honom. Hennes gula hår hade en underbar glan i skenet från ljuslågan.
—Det var snällt att kandi
daten kommer och håller mig sällskap, sa hon, men hon log inte som annars—det säkra,
överlägsna leendet, som förtog inte i mörkret. Han sträckte en all kraft.	ut händerna efter henne, tog
Bengt gick långsamt när-	ett	steg framåt.	Det	klirrade
mare. Hans	huvud var framåt-	på	golvet. Han	hade	sparkat
böjt. Han	såg oavbrutet på	till	ljusstaken.
henne med	sina mörka ögon.	—Dagny..., viskade han.
Dagny tyckte att han verka- Och sedan lite högre: Dagny, de underlig, men det brydde Och hon svarade—hon hade hon sig inte om. Hon tänkte kommit bakom honom, han säga något likgiftigt, men så visste inte hur:
satte hon ifrån sig ljusstaken? på piedestalen med en av de tunga kandelabrarna, hon ställde sig alldeles rak framför j Bengt, lutade huvudet lite bakåt—ljusskenet föll alljämt ö-( ver hennes ansikte—och sa o-tåligt och uppfordrande:
—Ser jag mycket ryslig ut? j Hon tyckte själv att hori var löjlig, men hon måste ge något utlopp åt sin oro, hon ville ha bekräftelse på att hennes fruktan för ålderdomen var o- j grundad, om det så bara vore från Bengt. Och hon var inte'
van att tänka över sina ord. Hon sa vad som föll henne in.
—Nå? frågade hon. Ja, titta efter ordentligt. Jag antar
det tål att fundera på.	i
Hon stod i giv akt framför Bengt. Hon höll sitt ansikte lyftat mot honom. Hennes hy skimrade varm och mjuk. Och håret. .Munnen var halvöppen.
En sekund till och alltsammans skulle blivit outhärdligt. Hon tänkte just säga något, förta löjligheten av sitt infall med ett skämt, hon sökte etter ord, dä—hon hann inte värja sig- Bengt slog armarna om. kring henne och slet henne intill sig. Det kom som en explosion. Hon tog ett steg bakåt, knuffade till piedestalen, så att ljusstaken föll omkull och det blev mörkt i rummet. Hon kände hans mun mot sin. Han sög sig fast vid hennes läppar. Han tryckte henne intill sig med en hårdhet, som hon knappast kunde minnas att hon någonsin känt. Eller det var kanske det oväntade i alltsammans och häftigheten med vilken det skedde.
Dagny tänkte först göra sig lös. Hon spjärnade emot så gott hon kunde, hon försökte oöja sitt ansikte åt sidan. Men Bengt var henne för stark. Och efter några sekunder blev Jet klan för henne, att det egentligen inte alls fanns någon anledning att hindra ho-aom. Strängt taget hade han inte kunnat uppföra sig mer oklanderligt. Hon frågade nonom hur hon säg ut, ocn han svarade på ett sätt som hon aldrig skulle väntat sig av honom, och med en lidelse som uttryckte svarets innebörd bättre än några ord. Där stod hon och var rädd för ålderns smitta, och så kom ungdomen själv till henne med hela sin styrka och friskhet. Hon kunde egentligen inte ha önskat sig bättre.
Hon gjorde inte något motstånd mer. Hon kysste honom tillbaka. Det var inte en sval
flickkyss som Gunvors Hon kysste honom på sitt eget medvetna, ra'ffinerade sätt. Hon gav sig hän som hon brukade —kall i hjärtat, på något underligt satt intresserad i andra hand men med sinnena på helspänn och lystet registrerande varje skiftning i sina egna känslor. Ett ögonblick tänkte hon på mannen, som låg i rummet bredvid. Hon tänkte på honom med triumf. Hon önskade att han kunnat se vad som nu skedde. Det var inte han som hade rätt till henne utan ungdomen.
Och så kom det sig, att Bengt, som handlat i förtvivlan och desperation:—som givit efter för en ögonblickets förryckta ingivelse och gjort något som han aldrig kunnat drömma om, stod uppe i Ho-linges mörka hall och kysste Dagny Hempelmann, till han tyckte att tid och rum försvann och bara hon och han existerade i världen, bara hennes kropp och hans.
Stormen utanför nådde honom inte med sitt mäktiga ljud, sin svarta förtvivlan glömde han.
Men Dagny tyckte plötsligt att hon hörde något inne från mannens rum, och när hon tänkte närmare efter, blev det klart för henne, att det trots allt vore olämpligt om han fick se dem, och att hon inte gärna kunde stå där hela kvällen. Hon sa sakta:
—Jag tror det kommer någon . . .
Bengt släppte ofrivilligt sitt grepp. Då gled hon snabbt ur hans armar. Han såg henne
—Var nu snäll gosse och visa mig vägen ner. Jag tror att vi måste gå ner.
(Fortsättning)
. Prins Bertil, biträdande maj-rinattaché vid svenska legationen i London, har anlänt till Stockholm för ett kort besök av privat natur.
Författaren Gustaf Ullman, “Västkustens skald”, har avlidit i en ålder av 63 år.
En okänd cyklist kastade den 22 januari en bomb mot
Brittiska legationens byggnad på Djurgården i Stockholm. Skadorna voro obetydliga.
Svår livsmedel kris råder i Helsingfors
Folket där lever i huvudsak på potatis och grönsaker.
Den engelska tidningen Daily Telegraphs korrespondent i Hel-smgtors, Ossian Goulding, skriver följande till sin tidning:
“Detta är huvudstaden av en nation som förlorat i kriget och man behöver icke titta omkring länge innan man ser bevis därpå. Segrarnas gröna vadmals-uniformer ses överallt pä gatorna, där blott några månader förut nazisterna kurtiserade finländska flickor på Café Pri-mula eller restaurangen Adlon.
Det är ont om mat, och de livsmedel som stå att köpas ha litet näringsvärde. Hotell och apartmenthus ä r o hopplöst överbefolkade. Inflationens spöke lurar runt hörnet.
När man tidigt en morgon gör en promenad på torget ses knappast andra tillsalubjudna zaror än grönsaker, och dessa bjudas ut tnl höga pris. Pota-isskörden slog fel, och ransonen av denna vara, den viktigaste av folkets födoämnen just nu, måste minskas till 30 Ibs. i månaden. Färsk fisk ses numera nästan aldrig i livsmedelsaffärerna i Helsingfors. Ägg och frukt finnas icke, frånsett några äpplen, som icke tyckas rara särdeles smakliga.
Helsingforsaren lever huvudsakligen på potatis och grönsaker.
Den vanliga invänaren i Finlands huvudstad måste nu livnära sig på potatis och grönsaker, ett Ib. smör och ett Ib. socker i månaden, 15 Ibs. bröd eller mjöl, 4 shillings värde av kött. Fläsk, som är billigast, kostar 2 shillings och 2 pence per Ib. Rökare få 5 cigarretter om dagen.
På “svarta börsen’’ går det livligt till vad både livsmedel och pengar vidkommer. Men prisen äro så höga, att endast få personer ha råd att köpa vad de dagligen behöva på detta håll. Olaglig trafik med pengar har nu nått sådan omfattning, ,att man när som helst väntar myndigheternas försök att stoppa den. Annars hotas landet av en svår inflation.
Inga bussar i rörelse.
Bristen på ringar har stoppat busstrafiken helt och liållet. Spårvagnarna äro överbelastade och gå ofta sönder. Det är nästan omöjligt att finna en hyrbil. Mörkläggningen praktiseras alltfort. På en 14 timmar lång tågresa kan passagerarna försenas ända till 12 timmar.
Krigströttheten tager sig hos den yngre generationen uttryck i ett hektiskt nattliv. Drycken-skapen har nått nya rekord.
Återuppbyggnadsarbete har vidlfagit med tart.
Mitt under svårigheter av alla tänkbara slag har dock Finlands folk med iver börjat på att återuppbygga sitt land så långt detta är möjligt just nu. Landets nuvarande politiska och industriella ledare ämna fullfölja fredsvillkorens alla krav ända till sista bokstaven. De framhålla nödvändigheten av en ny politisk inriktning och bättre förståelse och samarbete med Rådsryssland. Men såsom naturligt är, vända dock de flesta av dem fortfarande sina tankar västerut, särskilt till England.
Storbritannien, som importerade närmare 60 procent av Finlands export av papper, pulp och cellulosa utom andra skogsprodukter såsom plankor och props, var Finlands bästa kund före kriget. Engelskt kol höll Finlands industrier i gång. Landet saknar nu sådana viktiga råvaror som kol, olja, smörjoljor, järnmalm och kemikalier, och skall finna det mycket
HOTEL WEST
FRED MARCHESE, Proprietor 444 Carrall Street
Moderate Rates —
Centrally Located
Teaterns underverk...
(Forts, trän sidan 1)
tägvinden. Scenvagnarna, som ar däga plattfonhar av ett par decimeters hojd jaen med en längd av anda upp till 20 meter, aar sm plats i sidoscenen ocn pä uem bygger man upp dekoraLnonerna. Vagnarna loper pa järnvägsspår, som sträcker sig over hela scen-området och dekorationerna kan alltså förflyttas till sin plats pä scenen pä ett minimum av tid. Malmö Stadsteater har 40 sådana scenvagnar.
Det tredje systemet för scenförändring, tägvinden, har gamla anor och går tillbaka till 1600-talets teater. Dess princip är: ett stort antal s. k. rår, d. v. s. järnrör, hänger parallellt i taket och stracKer sig över scenens hela bredd. 1 råren, som kunna hissas upp och ner och manövreras med linor frän scenbalkongérna, hänger dekorationerna, vilka vid scenförändringar hissas upp i taket. Att repslagarna hatt ett gora vid leveransen till A'almö Stadsteater förstår man da man hör, att FYRA MIL LI-KOR gått åt till tågvinden.
Salongens elasticitet.
Den sista stora tekniska nyvinningen gäller inte scenrummet utan ’ åskådarrummet.
Det finns inget tråkigare än halvtomma teaterhus. Men var je program samlar inte fullt nus. Genom lamelfväggar, som rullar i taket och drivas fram i skåror—vilket skötes av en man med handkraft—kan salongen i Malmö Statsteater ändras efter behag. Då lamellväggarna är frånskjutna och hänger i sitt magasin vid salongens sida, rymmer åskadar rummet 1,700 platser. Beroende på vilka lameilvaggar man sedan skjuter in kan man få en teatersalong av ytterligare tre storlekar, för resp. 1,200,-800 och 500 åskådarplatser.
IN HOME, FACTORY, AND ON THE FARM, ELECTRIC POWER IS DOING ITS PART IN WINNING THE WAR.
•
Washington’s Taxi
Phone HAstings 4100 Special rates for Weddings and Funerais
svårt att erlägga ett skadestånd på 300 miljoner dollars åt Ryssland under de närmaste 6 åren.
Finlands industrimän hoppas att Storbritannien skall giva dem exportkrediter, så att de bliva i stånd att inköpa råvaror under de närmaste sex åren. Annars äro de icke i stånd att fullfölja de ryska kraven, eller att återupptaga sin tidigare livliga handel med England. Ifall England icke hjälper Finland nu, blir det kanske senare omöjligt att återknyta de fordom rätt intima handelsförbindelser, som rådde mellan de båda länderna”, skriver korrespondenten.