Sidan 4.
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 25 januari, 1945
HASTINGS BAKERY
GUBBEN
den.
—Bråk och elä.tde, sa nan. Och sen ropade han tm nust-
GUNNAR ABBORS
BUTIKER BELÄGNA A
716 E. Hastings Street
4068 E. Hastings Street
4191 Main Street.
Allt slags bröd: Vanligt vitt eller brunt bröd; rågbröd, veteflätor, wienerbröd, bakelser, tårtor, kakor i rik sortering.
I' öuelsedags- och bröllopstårtor även på beställnirg.
KOMMER
run: Hör du, är uet inte lar-
WM. BRAIDWOOD
D. C., Ph. C. Doctor of Chiropractic. Nerve Specialist.
510 W. Hastings — MArine 0013
Bengt vankade fram och till-baKa uppe pa sitt rum. Han kände en vud lust att ge sig ut ocn springa i skogarna, bara springa ocn springa
Om han kunde lasa något, tänka pa något annat, fä van-tans timmar att gå.
Väntan. . . Hur lange skulle det droja innan han var där? mans tar... Guboen... man förbannade honom i sitt hjärta.
Skymningen loll. Stormen vräkte pä just mot nordvästra gaveln. Det lät som om vag-garna inte skulle Hålla.
digjäst snart? Vi sku mat på påskafton, ror ser du inte ett ord.
Fru Blomgren hujde tet från bibeln. Ocn
meu
—Du
v al na resten
ansik-hon sa
samma entoniga rost:
tanner
timliga August.
bara pa uet
Men lul uei
Oss
SVENSKAMERIKANER
emellan
Red Star
Alla slags apoteksvaror. Prompt leverans av postbeställningar.
2 CORDOVA ST. WEST Tel. PAcific 4934
Men gubben hans far....
Han lutade
var på väg—
sig fram över
är ingen tiu längre. Hoppet ar ute...
Hon böjde sig ner över den tunga boken igen. Och i hennes sinne var mörker. Ty hon nade sett Gud sådan han skulle vara, om han inte ägde barmhärtighet. Hon hade sett honom som den domare han vore, om lian dömde säson männi-okorna döma varann.
Och en så grym syn hade
—Vad har du gjort med te-
lefonen, den är sönderslagen?—
—Jo, den där ringde upp mej i skällde ner mej, å
ju alldeles
Andersson morse och då blev jag
bordet med ansiktet mot ar marna. Och grät ut. Grät såsom han inte gjort pa mänga år.
Han hörde inte stormen för sina snyftningar.
Blomgren gick fram och tillbaka längs trasmattorna i finrummet. Han brukade inte vara där annars, men han stod
hennes bära..
’ Hon tanför,
förstånd inte mäktat
hörde inte stormen li-
men hon hörde
aedes röst.
XXXIV.
Häradshövdingen låg
Hans
kvar
arg och slog honom på käften.
inte ut med köket. Han filttofflor på deles tyst.
hustruns rabbel i hade sina röda
sig och gick
all-
ED BROWN, FLORIST 152 W. Hastings St. — PA 1442 3369 Cambie St. — FAir. 5110 Wreaths. Sprays, Corsages,
Wedding Bouquets, and Cut Flowers.
VE TELEGRAPH FLOWERS
Och så plötsligt—han nära att falla omkull i måttlösa skräck—där var
gen på trappan
var sin ste-
Tunga,
Helge Ekengren
SCANDINAVIAN
REPRESENTATIVE FOR
DOMINION LIFE
ASSURANCE COMPANY
1831 Marine Building MArine 0354 — KErr. 1645-L
Klampande steg.
Men sen hörde han rösterna. Herregud, han höll visst på att bli galen han också. Han kände igen Lundströms och Anderssons röster. De kom borta ifrån vägen. Det hade förstås blivjt för mörkt att fortsätta med röjningsarbetet. Han gick ut i farstun.
—Nå? frågade han.
—Det kommer ingen djävel
på schäslongen i skymningen. Fönstret gnällde—en entonig, trött jämmer. Det urog bestämt också. Han fick på inga vilkor bli förkyld. Då först var ris-1 ften verkligt stor. Om han skulle låta flytta schäslongen . . . Eller lägga sig på sängen. Han kände sig bara så matt, orkade ingenting, brydde sig inte om någonting.
i Georg Hempelmann sänkte
ner glaset i vaUnet igen, han drack, gled filten, låg över hans ben, ner på vet. Han hade svart att ta
När som gol-upp
den. Han kände sin maktlöshet som en outhärdlig förnedring. Och så det att nan skulle ligga här och vänta just i ’ hans hus, på hans egen gärd.
Vänta på honom.
hit på den här sidan nyåi, sa Kanske också Kalle. Vi fick undan två tallar,
Och inte bara på honom. . .
döden var på
STYLES
VALUES
QUALITY
Always at the Home of
UNION MADE — and Friendly
Clothing Service.
Established
for
Over 40 Years
thE®Hub
PHONE PAcific 3645
45 E. Hastings — Vancouver
KARI
Urmakare & Juvelerare
SKANDINAVISKA KLOCKOR repareras och modelleras som nya.
Beställningar per post ombesörjas punktligt.
187 E. HASTINGS STREET,
Fiskebåten “Beltana” av Hö-nö i Göteborg skärgård» har sjunkit i det svenska minfältet utanför Pater Nostemskären. Fem av de ombordvarande om-kommo. Fartygets ägare och skeppare var Johan Adolv Bengtsson.
En amerikansk “flygande fästning” nödlandade den 14 januari på Bulltofta flygflät u-tanför Malmö. Alla ombordvarande räddades.
men sen ligger det fullt kvar ända opp till Högaräng.
—Jaså, jaså. Blomgren gned sin kind. Han hade inte följt med själv, därför att han fått ett anfall av sin ischias. Den brukade kamma vid dåligt väder. Hans rödkantade ögon var små och igengrodda. Han såg inte på drängarna, sneglade at sidan på något underligt sätt.
Uppe på kammarn, satt Albert och pysslade med sin ena fot. Han hade fått en blåsa på hälen. Det var inte skor gjorda som räckte till åt honom.
—Det här jobbet lägger vi av, sa Kalle. Det ska fasen såga timmer ett par mil.
—Någon måste ju görat.
—Äh. Det skiter välan vi i, om dom så ska klättra i trän
väg... Nej, nej—han kunde inte styra sina tankar. Vad var det för vansinniga idéer han släppte fram? Sockret hade han haft förut — mycket värre den sista gången än nu.
Men om han behövde insulin . .. ? Om han själv inte kunde komma härifrån—och ingen läkare hit. . . ? Det kunde gälla timmar, om det gick för långt. . . Dumheter, ■ ett så snabbt förlopp hade ingen vetenskap någonsin hört talas om. Det var skräckfantasier.
Han fick inte ge Han inbillade mans. . .
Men minnena,
efter för dem. sig alltsam-
de var
inbillning. Om han ändå nat stänga minnena ute.
Tusen och åter tusen
inte kuir
gån-
både käringar och gubbar da till Måckelmyr.
Albert sa ingenting på stund. Han pysslade med blåsa. Så frågade han:
än-
en sin
—Vad ska du göra i kväll? Kalle stod och hängde med
händerna i byxfickorna, grinade mot Albert.
—Birgit är nog inte möjlig längre, sa han.
—Du skulle låta bli
Han
så o-
henne.
—Hörru du, vad är det med dej? Du var väl en vissen kis. Det säger du bara för att hon inte bryr sig om dej.
—Nä, men hon är en hygglig flicka.
—Jo, det är just det jag också börjar på att tycka.
Kalle gick fram och visslade1.
Blomgren gick Hustrun märkte
och tillbaka
ger hade han gått igenom allt detta. I varje detalj stod han beredd att försvara sin sak. Han var säker.
Och likafullt, tusen gånger oftare hade han i otrygghet och ångest frågat sig själv: fanns där ändå ingen lucka, var det ingenting han glömt? Vilka bevis kunde Charles-Henri ha i sin ägo? Något han själv inte lagt på minnet. Var hans rustning ogenomtränglig, ägde han ingen sårbar punkt?
Och om och omigen hade han svarat sig: han var beredd*.
Det var då. Det var under åren som gått. Nu...Var han också nu beredd?
Där han låg ensam i det mörka, kalla rummet, lyssnade
Men med gon inpå der,
Frithiof och
betslöshet har man salunda iramiagi förslag om ait pru-prouucera varor i storre Kvan-uteter an vad som ar nödvän-mgt tor att najla ue vamigu lagren uppe, om försiagei au-cages ocn man Kan utga i iran att sa blir fallet—kommer en dylik proauktion att sattas i gäng redan i vinter, ty man anser att det ar en bättre metod att losa aroetsprooie-met an att satta i gang med nodhjälpsarbeten. Regeringen träder emellan som köpare och Jämnar de nödiga garantierna. Sådana varor som träprodukter, cellulosa och pappersmassa, tändstickor, jarnmalm ocn vissa järn och stålprodukter torde i första hand Komma i Haga. 1 de krigshärjade länderna torde också behovet vara stort av montermgsiärdiga hus och här är ett omraue, där Sverige har bade materiai och erfarenhet.
IN HOME, FACTORY, AND ON THE FARM, ELECTRIC POWER IS DOING ITS PART IN WINNING THE WAR.
•
3-44
Av Albin Widen
Kan Sverige försörja alla flyktingarna?
I det krigshärjade Europa nar Sverige mivn en tilillykis-ort xor iiyktmgar iran såväl granmanuerna som aven iran längre bort liggande länder. De siffror, som da ocn da nämnas i nynetsrapporterna om anta-iet flyktingar i Sverige, ha hela det gangna året vant i stigande ocn man Kan gott räk-aa med att de xoruara au stiga så länge kriget varar, ror tusentals och åter tusentals människor, de kanske o-lyckhgaste av hela kontinentens	befolkning,	har	Sverige
varit	som ett	förlovat	land, uit
man	längtat	och	dit	man sökt
komma även	om	det	gällt att
sätta allt på ett kort, och i de flesta fall ha flyktingarna fått riskera livet för att nå den svenska kusten eller den svenska gränsen. Då och då läser man rörande historier om dessa människors ansträngningar och strapatser under försökan att nå svenska lan-damären. Jag minns en Historia från i höstas, då en flyktingsström gick tvärs över Östersjön från de baltiska länderna.— “Vi voro 840 personer packade i en båt, som inte kunde rymma två hundra,’’ hette det i en dylik skildring. “Männen trängdes på däck och enda möjligheten vi hade att hindra oss från att trängas över bord var att klänga fast vid varje fast föremål. Kvinnorna och barnen hade stuvats ned under däck, och där hade de två förfärliga dygn att utstå—det enda som höll dem uppe var tanken på, att båten var destinerad till en svensk hamn. Vi hade redan kommit in i den svenska skärgården, när maskinen stoppade. Fartyget drev hastigt mot de branta klipporna, som voro endast på ett hundra meters avstånd. Den svenska lotsbå-'en hade kommit ut, men sjön gick så hög, att lotsen inte kunde komma ombord på vårt "artyg. Svenskarna förstodo miellertid hur farlig vår belägenhet var och lyckades bogsera oss bort från det farliga 'andskapet. Om lotsen hade kommit bara några minuter senare, skulle vi alla ha gått förlorade.”—Det kan nämnas att båten fördes till örnsköldsviks hamn, där man varskott om flyktingarnas ankomst, och där ambulanser mötte och förde dem som voro värst däran till sjukhus. Tre barn hade dött under överresan och många voro i behov av omedelbar sjukhusvård.
Man kan när man läser en skildring som denna förstå vilken lättnad och glädje de stackars flyktingarna erfarit, då de äntligen nått svensk hamn och blivit omhändertagna. Men en fråga som inställer sig omedelbart, । då man läser om dessa flyktingsskaror är den: har Sverige möjligheter att försörja alla dessa flyktingar? Finns det arbete till dem? Har landet livsmedel så det räcker? Dylika frågor äro berättigade. Om vi bortser från lejdfartygen—och lejdtra-fiken kan ju stoppas när som helst utan att Sverige skulle kunna göra någonting åt det —har Sveriges utrikeshandel ijunkit till ett minimum. Sveriges position har väl moraliskt sett blivit starkare—sedan dess handel med Tyskland avbrutits kan gärna ingen påstå att Tyskland drar någon fördel av Sveriges neutralitet. Men ett land som Sverige kan ju inte hur länge som helst vara isolerat från yttervärlden, utan att dess näringsliv kommer i olag. Varje tusental flyktingar, som kommer, medför att extra anspråk ställes på landets reserver.
Det är emellertid intressant att se, att man i Sverige inte sitter med händerna i kors och resignerat konstaterar, att utsikterna kunna anses dystra nog, särskilt om kriget drar ut på tiden och Sverige isolering fortfar. För att undvika arbetsinställelse och ar-
Det har tidigare framhållits, att Sverige med strang nus-hållning skall kunna rå sitt kol- och koksförräd att räcKa i två år. En ökning av koioryt-
ningen i Skåne torde väl komma att äga rum men kan inte anses ha någon storre betydelse. Man får för övrigt lita pa veden och torven. av största betydelse i uetta sammanhang är att livsmedelsläget i stor, sett kan anses tilli redsställande. Av brödsäd har man icke obetydliga reserver. Potatisskörden förra året slog fel men tack vare lejdbåtstralikei. ha jordbrukarna kunnat fa mera oljekaktör. Pä det hela taget ha svenskarna förstått att på bästa sätt ställa om sitt hus, och det är detta som har möjliggjort den generösa flyktingspolitik, som Sverige tillämpat. Vad man i det sammanhanget, ville framhålla är, att Sverige inte är den rike mannen, som skänker smulor av sitt överflöd, men delar med sig av de egna knappa förråden. Man gör det utan att räkna med någon framtida ersättning eller tacksamhet—bara för principens skull. Häromdagen bad mig en norskamerikansk dam skriva något i den här spalten om den svenska hjälpen för Norge och när jag frågade efter anledningen sade hon: “Jag läste en artikel i en norskamerikansk tidning om de viktigaste händelserna under det gångna året från norsk horisont, och där nämndes att någon oberhörig sökt införskaffa upplysningar om de norska flyktingarna i Sverige —det var visst det enda sammanhanget dår Sverige var nämnt, och det fanns inte ett ljud som att svenskarna bespisa hundratusentals norska barn dagligen och även lämna annan hjälp.” Jag svarade att om svenskarna gjorde vad de kunde för norrmännen, var det för att de tyckte synd om dem, inte för att göra reklam för sig själva. Sveriges humanitära insatser aro inte uttryck för någon konjunkturpolitik och kan inte räknas medföra nå-
gon politiska fördelar — just därför man gärna hoppas att den svenska generositeten mot flyktingar och andra krigets offer skall räcka ända till freden kommer.
Svenska folkets lycka... 1
(Forts, frän sidan 1)
HAST1NGS TAXI Vlain och Hastings Carl Olson Innehavare
MArine
3949
samarbete med denna stora organisation. "Rädda barnen önskar rikta sitt djupt kända tack till givarna i Amerika för den utomordentligt värdefulla sändning kläder som nyligen emottogs. Klädesplaggen och spädbarnsrustningarna visade sig vara till; utomordentlig hjälp. I synnerhet de senare voro helt enkelt idealiska. Vi kunna finna användning för hur stort arital som helst av dessa.’’ Så löd ett telegram som vid jultiden kom från Rädda barnen i Stockholm till Save the Children Federation i New York. Det utgjorde bekräftelsen på mottagandet av en hjälpsändning avsedd att fördelas hland flyktingsbarn i Sverige.
Hjälp Sverige att hjälpa!
Tillsammans med Save the Children Federation har Wom-en’s Council for Postwar Europé startat en aktion för att få kvinnoföreningar över hela Amerika att iordningställa så kallade “kits’’ innehållande ba-byutsyrslar, klädesplagg och barnavårdsartiklar. På initiativ av fru Gunny Kastengren har Swedish Unit of American Red Cross i New York först anslutit sig till hjälpaktionen i fråga. I en kommande artikel skall en översikt lämnas för vilka organisationer i övrigt som ha anslutit sig och för de resultat, som hittills uppnåtts. Upplysningar om denna hjälpaktion lämnas av Save the Children Federation, 1 Madison Avenue, New York 10, N. Y. Kläder böra adresseras till Save the Children Federation Workroom, 55 E. 8th St., New York 3, N. Y.
Hjälp Sverige att hjälpa borde bli valspråket varhelst det på denna kontinent finns svenskor eller kvinnor av svensk hårstamning, som bära uppbyggandets och barmhärtighetens värmande lågor i sina hjärtan.
BUILD UP YOUR HEALTH!
HASTINGS STEAM BATHS
764 East Hastings St.
Phone H Astings 0240
ALWAYS OPEN.
Expert Masseurs in Attendance.
Admission:
8 a.m. to 11 p.m. — 30, 40 and 50 cents.
After 11 p.m.—60 and 75c.
Up-to-date Tiled Private ....- Baths. ~	“
till stormen, sökte fukta sin ut i koket.. torra gom med tungan och honom inte. andades kort i sin ångest, stod det plötsligt klart för honom med fruktansvärd tydlighet,att nu var han inte längre redo. Han visste att han glömt något, och han kände att hans
Ingeborg såg
bedjande, förskrämda ö-på honom. De satt tätt varann med knäppta hän-och svarta kläderna hade
de på sig. Två små kråkungar krafter inte mera kuU å
1 ovader-	honom bi.
—Får, viskade Frithiof, är
det sant att dödgrävarn kom- * mask hade han burit al-mer?	pa dessa år. Ett fällt visir och
Blomgren nickade.	| harnesk av hård överläg-
•—Vad blir det då?
Ingeborg sakta.
Blomgren gned sig över kin-
frågade senhet och kall stränghet för j att dölja sin svaghet, skyla lög-
nen som han byggt sitt liv på.
Men nu var räkenskapens dag kommen och
I FÖRSÄKRINGSANGELÄGENHETER RÅDGÖR EDER MED
K. A. Ståhl Försäkringsagentur
(brand, stöld,
Agent: KARL A. STÅHL t. f. svensk konsul
automobil, olycksfall m. m.)
Rum 406, Royål Trust Bldg.
626 W. Pender St., Vancouver
MArine 6743
timme.
Han letade fanns alla de tiga ord han
demaskeringens
i sitt minne. Var djärva och dris-tänkt ut till sitt
försvar? Det stolta mod han skulle träda fram med? Den । trygga säkerhet, med vilken । allt motstånd skulle krossas? ; Borta — borta alltsammans.
Hans kraft utbrunnen, hans hjärna tom. .. Och ett smygande gift i hans blod.
(Fortsättning)
Gynna tidningens annonsörer!
att bringa vrakspillrorna till ro.
Svenskt tack till givare i Amerika.
Trots alla ansträngningar kan Sverige ime ensamt bringa all den hjälp som behövs.1 Svenska föreningen Rädda barnen har därför anhåljit om hjälp hos Save the Children' Federation i New York och är
sedan några månader i intimt, Gynna tidningens annonsörer!
HOTEL WEST
FRED MARCHESE. Proprietor 444 Carrall Street
Moderate Rates —
Centrally Located