Sidan 4,
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 2 nov. 1944.
ALF LINDAHL Barberare 334 Main Street
^zNZ\Z
; Red Star
i1 A li slags apoteksvaror, s Prou pt leverans av post / /	beställningar.	<
<[	2 C ardova Street West. >
; Tel PAcific 4934.	<
BRÅCKBAND
Egen tillverkning. Långt överlägsna andra fabrikat.
A. LUNDBERG LTD.
938 W. Pender St., Vancouver
Vill Ni sälja Ert hus?
FÖR SNABB AFFÄR VÄND EDl.R DÄ TILL
E. A. ALM
538 W. Pender St.—PAc. 5431
STOCKHOLM CAFE
311 MAIN STREET
“As Good As The Best — Better Than The Rest”
We Specialize in Workmen’s MeaJs.
— Å, är det han. Dagny började studera porträttet ännu noggrannare. Egendomlig utseende, sa hon. Ganska stiligt — ögonen just. Och Georg, titta en sån mun! Den där underläppen fram ur skägget. Nu tror jag absolut på att friherrinnan Straal rodde över sjön.	;
Dagny var inte upplagd för skämt, men hon passade ändå på tillfället, eftersom hon märkte hur det plågade mannen.
—Vill du göra mig den tjänsten att ställa in porträttet i-gen, bad han långsamt och med något av den hårdhet och skärpa, som ibland låg i hans
I befallningar.
Dagny lydde. Hon ställde in porträttet, som en gång hängt i Holinges salong med redan för länge sen tagits därifrån för Mariannes skull.
De andra satt kvar nere i hallen, och lyssnade till vinden. Ibland föreföll det som saktade den av, och då var ; det som hade en ond mara ■ släppt, men strax efteråt fort-satte den igen i sin fulla kraft. I Tant hade annat att tänka på. Hennes tankar hade en lång stund sysslat med samma problem, och plötsligt stannade hennes gnuggande händer och hon sa:
—Om ingen kan komma härifrån för att vägen är blockerad, då kan naturligtvis heller ingen komma hit!
Stormen sjoade till när tants triumferande röst förklingat i hallen, sen blev det tyst en liten stund.
—Nej, sa Bengt, det lär bli svårt.
—Då kan inte heller Karl-Henrik komma i kväll. Tants ögon lyste.
Men Marianne reste sig långsamt ur sin underliga ställning och sa hånfullt:
—Han. . . Han kommer ändå. Det finns ingenting som hindrar honom. Och med en plötslig, uppjagad häftighet fortsatte hon: Han är ju i förbund med alla onda makter.
Tant blev arg. Hon hade räknat ut det så bra och tålde inga motsägelser.
—Du pratar som du har förstånd till, sa hon skarpt.
Men Marianne lutade sig tillbaka igen och svarade:
-Tian kommer ändå.
Maj stod och höll upp pekfingret framför näsan. Om man tittade noga på det och såg på saker som var längre bort samtidigt, kunde man se dubbelt. Det hade hon lärt sig av Frithiof och det var mycket lustigt. När hon hörde vad samtalet gällde, sa hon förnums-
tigt:
—Jaha, han kommer. Hon var rädd för gubben men riktigt så rädd som i första början orkade hon inte vara längre. Hon började till och med tycka att det skulle bli ganska förargligt, om han inte kom.
—Maj, sa fru Sneijder, låt bli att vinda så där. All den mjukhet som annars fanns i hennes tillsägelser var borta. Hennes röst var hård och irriterad. Kring hennes mun hade det kommit ett pinat och förgrämt uttryck.
Gunvor kom sakta nedför trappan. Hon gick så försynt. Bengt tittade inte åt henne. Han var förtvivlad över det, men han måste erkänna för sig själv, att åsyn på något sätt retade honom.
Gunvor talade om att allt var färdigpackat, men så fick hon till sin stora glärdje höra, att det ingen resa kunde bli av. Hon sökte Bengts ögon. Bengt stod vid fönstret i prånget bredvid kapprummet och tittade ut.
Så sa fru Sneijder i en ton som lät de andra förstå, att hon funderat på saken en stund:
—Det är nog bäst att vi talar om för Hempelmanns vem vi väntar. Ifall han nu skulle komma trots allt... Hon lät
I FÖRSÄKRINGSANGELÄGENHETER RÅDGÖR EDER MED
K. A. Ståhl Försäkringsagentur
(brand, stöld, automobil, olycksfall m. m.)
Agent:	Rum 406, Royal Trust Bldg.
KARL A. STÅHL	626 W. Pender St., Vancouver
t. f. svensk konsul	MArine 6743
nervös.
—Vad ska det tjäna till? frågade Bengt utan att vända sig om.
—Vårt uppträdande i dag har kanske varit en smula inkorrekt, och då får de förklaringen.
Tant Louise blev mycket ivrig för förslaget. Det var inte utan att hon själv visade lust att överbringa nyheten. Hon höll absolut på att häradshövdingen skulle invigas.
Och så gick Ragnhild uppför trappan och knackade på röda gästrummets dörr.
Hon märkte genast hon kom in att makarna haft någon liten dispyt. Häradshövdingen satt fortfarande borta på
schäslongen. Han ville resa sig, men fru Sneijder lyckades hindra honom.
—Förlåt att jag stör er, sa hon, men det är en sak jag tycker att jag borde tala om. eftersom ni nu stannar här. Ja, det är vi mycket glada åt, men anledningen kunde ju varit trevligare.
(Fortsättning)
Ett beredskapsförband är på övning i norra Värmland i trakten av Stöllet och en häst har Blivit halt.
Hovslagaren: Det är väl bäst att skicka hem’en med transportbilen !
Veterinären: Nej, ställ’en i stället i stallet i Stöllet!
KARI
Urmakare & Juvelerare
SKANDINAVISKA KLOCKOR repareras och modelleras som nya.
Beställningar per post ombesörjas punktligt.
187 E. HASTINGS STREET,
GUBBEN KOMMER
■— Nej, det är inte att tänka på, sa han. Han tog ytterkläderna som kastats över ena sänggaveln. I sitt irriterade tillstånd kände han sig plågad av att se oordning omkring sig. Han sökte en plats att hänga dem på och linkade fram till garderoben. Dagny brydae sig inte om att hjälpa honom. Hon var på väg att fullständigt förlora balansen, att gripa till desperationen såsom hon varit van i alla år, när någonting gått henne emot.
H ä radshövdingen öppnade garderobsdörren. Så hörde Dagny hur han snubbade till där inne. Någonting skrapade mot väggen,
— Va var det? frågade hon retllgt
— Ingenting,,. Något som stod i -vägen. Kom hit och hjälp mig är du snäll.
Dagny sprang dit. På garde-robsgolvet låg en tavla med baksidan uppåt. Den hade stått lutad mot väggen och fått en knuff så att den glidit omkull.
—Vi måste se till att den inte blivit skadad, sa häradshövdingen.
Dagny tog tavlan och bar ut den i ljuset. Hon ställde sig framme vid fönstret och höll den mot knät.
—Ett porträtt, sa hon.
Mannen linkade efter och stannade bredvid henne. Han kastade en enda hastig blick på tavlan, så sa han lågt:
— Ta bort den!
—Vad är det med dig? Dagny såg förvånad på honom.
Häradshövdingen hade tagit några steg tillbaka. Han slog ifrån sig med ena handen, ö-ver hans lugna, hårda ansikte hade kommit ett plågat uttryck, som hon inte kände igen.
—Varför vill du inte se på tavlan? frågade hon.
Georg Hempelmann gjorde en avbedjande gest med sin friska hand. Den han slagit i instrumentbrädan höll han omsorgsfullt innaför kavajuppslaget.	-i <■
—Du förstår, Dagny, sa han, jag är lite nervös efter vad som hänt. Det är alldeles naturligt, och du ska inte bry dig om det. Och nu... nu blev jag... låt mig säga... ö-verraskad av att se det där porträttet.
— Vet du vem det är?
—Ja... Det är Charles-Henri de Grévy.
7-78
Miljoner ropa i smärta...
£ Eder halva del av världen är fri från krigets brutaliteter . . . lidande, pest, hungersnöd och död . . .
Där är ingen blodsutgjutelse invid Eder dörr . . . ingen dotter, maka, make, eller Eder käraste tagen till koncentrationskamp eller slavarbete . . .
Eder kropp har inte blivit lemlästad av bomber eller kallt stål . . . icke heller har Edert förstånd rubbats av krigets skräckinjagande verklighet och dess obeskrivliga lidanden.
I sanning, Ni har det bra ... i ett land av jämförelsevis fred och välstånd . . . medan miljoner medmänniskor måste offra kropp och själ i denna kamp att befria världen en gång för alla från överfall och våldsregemente av rövare.
Sannerligen, Ni och jag måste ge en hand . . . hålla produktionen uppe med skepp, ammunition, flygmaskiner och materialier, som ännu med nödvändighet behövs i stora kvantiteter att nå seger.
Flera och flera Victory Bonds måste köpas i den sjunde lånkampanjen för att åstadkomma ett snabbare krig.
Ni och jag maste i den sjunde lånkampanjen köpa Victory Bonds, med besparingar och förtjänster, till vår yttersta möjlighet.
Investera i Segern
KÖP VICTORY BONDS
NATIONAL IVAR FINANCE COMMITTEE