No. 34
Vancouver, B.C., Torsdagen den 30 dec., 1943
(Picture by Sunday Photos)
En Glimt av Luciafesten ---
Här en bild från årets Luciafest, tagen andra'kvällen, nämligen söndagen den 12 december. Lucia-flickorna äro: (från vänster) Ruby Johnson; Beatrice Rylander; Bertha Wallen; Ann Rosslund (Lucia); Doris Sultan; Lilly Sea-berg; Marion Plambeck. Stjärngossar: (fr. v.) Leif Brun din; Ronald Abbors; Jackie Swanson; Billy Lindfors. De fyra karaktärerna i bakgrunden äro: (fr. v.) Ingrid Rosslund i rollen av tomte; Harry Fahlen som 'Judas'; Jackie Fahlen som Sankt Staffan och Carl Peterson 1 rollen av en Sankt Staffans legoknekt. Rollen av Lucia bekläddes på fredagskvällen av Beatrice Rylander. (Diamonds, please read next weeks Diamond column for detailed report.)
HEDNINGEN
AV KARL GUNNARSSON
Bönderna i socknen voro burgna över lag samt hade kommit i besittning av sina gårdar efter samma principer, som tillämpas på många håll i landet. Äldste sonen övertog gården efter fadern, sedan syskonen avspisats med minsta möjliga lösen och den äldste hade blott att fortsätta skötseln av gården där fadern slutat.
De yngre syskonen i bondhemmen Skingrades. Flickorna blevo i regel gifta med bönder i socknen eller grannsocknarna. En och annan av de yngre bröderna gifte sig till en gård inom eller utom socknen, men de flesta av dessa bondsöner hade emigrerat till A-merika med sin lilla arvslott på fickan. Under sista decennierna av förra århundradet hade en livlig emigration rått från orten. Och det syntes ha gått de unga svenskarna väl därute i det stora västerlandet.
Det fanns knappast någon gård i socknen, som ej hugnats med arv efter avlidna släktingar i Amerika. Ej blott i reda pengar utan i många fall även i silversaker. Bordsilver för 50 å 60 personer, utgörande arv efter avlidna släktingar i Amerika, var ej ovanligt att finna i gårdarna.
Det fanns en man i socknen —yngre sonen till en bonde med två söner—som tilldelats 300 kr. i arv, medan den äldre brodern fick fädernegården. Han reste till Amerika på sin arvslott, ty någon rättelse kunde han ej få angående den o-rätta fördelningen av arvet. Men han svor hämnd och förbannelse både över föräldrarna brodern, fädernehemmet och de nackstyva bönderna i socknen i allmänhet.
Och den förbannelse han vid avskedet uttalade över fädernegården syntes ha gått i fullbordan . Bägge föräldrarna blevo kort efter hans avresa lama och fingo tillbringa sina sista år i sängarna. Brodern, som rift sig och fått stor famill, fick lungsot, hela familien fick lungsot och dog, undan för undan, en efter en. Den som böll livhanken längst var brodern så doe även han. Tjugo år efter sedan den yngre brodern emigrerat var hans släkt vtdöd, hans fädernegård ödelagd .
Till fölid av hela familiens stukdom hade pj gården skötts, men kanita^t hade förbrukats sinkdomsåren. Socknen fick träda hiälnande emellan sista åren bonden levde och när han var död tog kommu-
Nya Svenska Pressen
om, fast ingen av de närvarande skulle velat betala den summan. De sutto samtliga med egna välbyggda gårdar och visste alla vad - det kostar att
sätta en förfallen gård i stånd. Ordföranden fick fullmakt att avsluta köpet, sedan man e-nats om att begära 60,000 kr. men 1 värsta fall släppa den för 15,000 kr.
Sålunda uppskattade alltså sockenmännen tjänsterna de gjort den döende familjen, fast man endast lämnat de nödvändigaste understöden, så inte människorna svultit ihjäl.
Hedningen hade efter hemkomsten gått över ägorna till sin fädernegård en enda gång, nu avvaktade han blott ordförandens besked om stänmio-beslutet.
Och ordföranden kom över till handlarens en dag och meddelade Hedningen stämmobe-slutet, visade fullmakten, att han erhållit uppdraget att sälja gården.
Ordföranden sporde Hall vad han ville ge för gården.
—Jag värdesätter in andras egendom, svarade denne, begär vad ni anser gården vara värd, sedan är det min sak att antaga eller förkasta förslaget.
Ordföranden satt och skruvade på sig, funderade om han skulle våga begära så mycket som 60,000 kr. för den förfallna, vanhävdade gården. Hedningen såg så grym ut där han satt och väntade på besked, han kanske kastade ut sockenstämmans representant om man visade sig oförskämd mot honom.
Men hur det var segrade bondsnikenheten och ordföranden högg till med 60,000 kr. för gården, beredd att ögonblickligen vid motstånd från Halls sida i första hand sänka priset till 50,000 kr.
Men denne prutade inte.— All right! sade han blott, saken är klar, skriv kontrakt. Och han tog fram sin plånbok och räknade upp 60 röda tusenlappar på bordet. Köpekon-, traktet blev skrivet, bevittnat av handlaren och dennes expedit och gården var Halls.
Detta hans handlingssätt att blott räkpa upp de pengar man begärde, gav anledning till mycket prat. En del trodde att han var galen, men ändå flera att han var förmögen. Det senaste antagandet var riktigast, fast aldrig någon i hembygden kom till verklig klarhet hur Hall skaffat sig sin förmögenhet. Sanningen var att Hall, som börjat slitit hårt i amerikanska gruvor, senare själv gjort värdefulla inmutningar och nu var ägare och delägare i flera stora gruvföretag samt utan tvivel, i svenska pengar räknat, var miljo
nen gården för tjänsterna den gjort.
När den yngre brodern vistats 30 år i Amerika återvän de han till Sverige och hemsocknen. Han fann fädernegården öde, vanhävdad, med skog växande på åkrarna, ja ända in på gårdsplanen. Där var precis som han önskat det skulle se ut.
Han gick till kommunalordföranden och bad att få köpa gården.—jo, det trodde ordförande gick för sig, det måste emellertid bli stämmobeslut om saken först, upplyste han.
—Sammankalla extra stämma och behandla ärendet, besluta vad ni vill ha och ge mig besked sedan, jag hyr in mig hos handlaren i byn t. v., dikterade svenskamerikanaren. Och ordföranden lovade ge besked.
Mannen hyrde in sig hos, handlaren, gick omkring i bygden och hälsade på ett fåtal människor dem han ville träffa. De flesta hälsade han ej ens på, såg rakt fram när han mötte dem, som; om de ej existerat för honörn.
Edvard Hall hette han, men Hedningen blev han kallad, emedan han var fritänkare och frän och hädisk i sitt tal.
Det hölls extra stämma och frågan om .ödegårdens försäljning behandlades. Bönderna slogo ihop sina kloka huvuden och rådgjorde vad man skulle våga ta till för pris, vad han kunde ha innanför västen i dollarsedlar, den där Hedningen. Han hade ju ändå fått slita hund därute i det hårda guldlandet i 30 långa år. Man kanske också fick ta hänsyn till att halva hemmanet rätteligen var hans, resonerade de mest hänsynsfulla av bönderna, men de voro i minoritet. Ingen visste om hedningen saknade pengar eller hade gott om dem, ty han uppträdde mest som en arbetare i overallsbyxor med hängslen och amerikansk skjorta med nedvikt bred krage, fast var han i synen, dryg och stursk till humöret. De flesta bönderna höllo före att han slitit ihop pengar under alle de trettio åren borta i Amerika. De ville åtminstone pröva honom.
Man tyckte man borde begära 60,000 kronor, för gården, det var ju stora marker och inte så illa med skog kyar. fast jorden låg i vanhävd och husen voro hur de kunde. Var det så att amerikanaren visade sig svårhanterlig, fick man väl pruta. Men se under 15,-000 kr. var det inte skäl att släppa gården, det enades man
när. Sina bankaffärer hade han i Göteborg och från den staden skötte han även sina affärer i U.S.A. Här hemma på sin fädernegård vill han bo
sätta sig på äldre dar, bygga och bo och handla efter sitt eget huvud, och en del av de dryga, självgoda bönderna, som funnos kvar från hans ungdom ville han näpsa. Hedningen blev han som sagt kallad, vän med honom blevo få, de flesta människorna gick han självmant ur vägen för och många fruktade honom.
Så fort han blivit ägare till ödegården började han arbeta där. Vid vägen intill gården slog han upp en skylt med varning, att vem som olovligt beträdde hans marker fick bereda sig på att bli skjuten.
Folk stannade och tittade på den varnande skylten, men ingen vågade oombedd närma sig Hedningen eller beträda hans mark, där han dagen lång sysslade med att hugga buskar och träd och röja marken runt sin gård.
—Han borde anmälas för landsfiskalen för han sätter upp sådana anslag, menade en del. Han är underlig, men så länge han intet illa gör kan vi ej anmäla honom, talade andra Han vill blott vara i fred, sade de. som tänkte djupast och de hade rätt.
En månad tog det Hedningen med röjningsarbetet, då hade han äntligen fått sol och luft omkring de gamla husen, invid vilka han staplat allt vad han huggit av buskar och träd.
Det fanns en gammal bonde bosatt i närheten av Hed-
Forts. på sidan 4.
THE SWEDISH PRESS
PRESENTS
Weekly Radio Programs
Every
Sunday
10.30 A. M.
CJOR
SWEDEN — Surrounded, But Still Independent
BY ALVAR ANDERSON
Courtesy of the Canadian Geographical Journal
Food And Clothes’ Rationing
With regard to home-pro-duetion and consumption, some typical examples are worth re-cording. One is the switching over of the entire civilian motor traffic, ineluding buses, from petrol to producer-gas with outstanding results, thus simultaneously making up for a considerable part of the lost oil imports and the lost exports of wood produets. Simi-larly, the remaining non- elec-trified trains are run mainly on wood.
Of equal importancé have been the wa-ys in which a large proportion of the lost imports of cattle fodder have been neutralized—to some degree by further development of home-grown fodder produetion, but even more by the introduetion of fodder cellulose on a blg scale. The produetion of cattle fodder from celluose was known and tried during the last war, but the cattle did not like it because it was given to them in the form of
i
cardboard-like cows turned taste however was smeared sheets as an day Swedish
sheets, and the away with dis-
much molasses the wrjter in his article, ’ on top ot the that the Swedish Government appetizer. lo- woujq >eance] the concession . fodder cellulose tQ Germany for German soldiers on leave to travel through Sweden, have since then re-
is manufaetured in small pie-ces very reminiscent of oats, I
with which it is easily mixed. The result have been so suc-cessful that when I last visit
winter of cellulose
,	,	having to Peen fOund to be almost one
close down	because of the punjred per cent anti-Nazi,
cutting off of exports, had ]ias manifested itself with more orders for fodder ceUu-,such weight in favour of a lose than they could fill. ; rigorouslv firm line against i|
These and similar emergen-; Nazi Germany that it recent-cy achievements by Science jy caused something of a stir| and produetion in cooperation. jn the British Press. It need
ed Sweden in the 1941-42, Swedish plants, far from
among which can be counted hardly be added that the Nazi a recent beginning in synthe- terror regime in Swedens tic rubber produetion. have brotherland, Norway. and the not, however, prevented Sweu sympathies which flow from ish economic life from feeling Sweden toward their suffering the pinch of war. Rationing of Norwegian neighbours, have foöd and clothes have had to j preatly contributed towards in-be maintained on about the, citing the natural hatred of same general level as in Bri-1 the democratlc Swedish peo-tain, allowance being made for p]e against Nazi Germany.
the faet that Swedish food can
perhaps be kept more varied, Why No Attack.
while on the other hand ration But how, a Swede abroad
cards are -necessary even fop a single meal in a restaurant. And coffee, Sweden’s national drink par excellence, simp-ly does not exist there any longer.
Public Opinion Anti-Nazi
Sweden’s policy throughout the war has certainly been influenced by her economic en-circlement through the block-ade in all directions but that of Germany. But this influen-ce has never been allowed to approach anything like surren-der, and the Nazi leaders are constantly showi n g how thoroughly annoyed they are with the only country in the north which could not be forc-ed into becoming a satellite of the “New Order”. This is
all the more noticeable if the parrallel encirclement by Ger-many’s Armed Forces in Norway, Denmark and Finland is taken into account. The guid-ing principle of Sweden ’s po-licv has been to mäintMn her independence while following the thorny path of neutralitv. The historic explanation for that attitude cannot be undertaken in a short survey
It can be stated, however, that the decision to stay neutral has won the understand-ing of the leaders of the United Nations. Interviewing Presi-
Vol. VII
dent Roosevelt and members of the British War Cabinet, I wras given clear assurances to that effeet. As regardsthe result in practice, it can be said that the Swedish Government has—'with one or two deplorable exceptions— ma lag-ed to keep up the shield of neutrality against a sometimes tremendous Nazi nerve-war, with threats of military and economic reprisals.
The main deplorable excep-tion has been the granting, under certain conditions and Controls, of leave traffic to German unarmed permittents to travel to and from Norway across Swedish territory. This concession was given by the Government in an hour of great peril, in the face of the Nazi war machine’s smash-ing of resistance everywhere ’n Europé. Swedish opinion has never approve l of it and on the contrary, attacks on the concession have gradually inereased to such a strength that it is generally beliéved that it will now soon be brought to an end.*
*The expeetations. expressed
cently come true.
It is further true that Swedish opinion, which by independent i
I observers as well as by the i recently held elections has i
is asked now and again, do you explain that Sweden alone among the Scandinavian States has been able. to avoid being taken over by the German Army? The -reply is that many complicated faetors, the details of which must be left to a careful and scientific examination after the war, have contributed to this, but that one of them, and an essential one, is already evident to-day. That is the faet that Sweden never disarmed, but, on the contrary, had already begun to rein-force her military defences in the years before the war broke out, h a s maintained and steadily developed the highest possible mobilization.
Under heavy sacrifices the Swedes have, during each year
of the war, spent more mnney on their Armed Foices on land at sea and in the air than the I total cost of the Swedish peace time budget, ineluding the de-fence costs, The Swredish Army of about half a million men is a first-class modern peo-ple’s army, well-trained and well-equipped with Bofors guns, Swedish tanks and other Swedish armament produets. The Swedish Navy in the Baltic nowr is stronger than either the German Navy or the Russian Navy in
(Continued on page 3.)