Nya Svenska Pressen
_______________	Vancouver, B.C., Torsdagen den 25 nov. 1943
Vol. VII
Svenska Lutherska Kyrkan i Vancouver
firar 40-årsjubileum
med en stor festlighet under “obeskrivligt jubel’’ den 29 augusti 1905.
Den 16 nov. 1908 beslöt man
Sverige önskar po sitiv vänskap med Sovjetryssland.
Stora festligheter nästa tisdag
Svenska Lutherska Kyrkan i Vancouver kan i dagarna se tillbaka på en 40 års tillvaro och med anledning därav kommer en större festlighet att firas tisdagen den 30 nov., då Augustana Synodens president, doktor P.O. Bersell, blir talare.
Denna jubileumsfest börjar med bankett kl. 6.30 följd av högtidsgudstjänst kl. 8. Särskilt uppmärksammande kommer att ges de “oldtimers”, vilka genom träget och uppoffrande arbete möjliggjort uppehållandet av “våra fäders kyrka” i denna stad.
Den 14 februari styrelsemöte då en
att sälja kyrkan, som nu var för liten och köpa en tomt på annan plats, nämligen vid hörnet av Princess Avenue och
SWEDEN — Surrounded, But Still Independent
BY ALVAR ANDERSON
Courtesy of the Canadian Geographical Journal
DR. P. O. BERSELL Augustana-synodens president, som besöker Vancouver med
anledning samlings
talar vid
av härvarande för-40-årsjubileum och festligheten nästa tisdag.
* ¥ ¥
Då det även för andra bland våra läsare vilka icke äro kyrkomedlemmar eller bekanta med Svenska Lutherska Kyrkans i Vancouver historia, kan vara av intresse att följa dess verksamhet under 40 år som gått, lämna vi här en kort skildring av densamma.
Församlingen organiserades den 10 dec.1903 av pastor A. G. Anderson från LaConner, då 34 personer antecknade sig för medlemskap. Vid möte den 29 samma månad ingingo ytterligare åtta presoner. Av dessa 42 är det nu endast fyra som stå kvar som medlemmar av församlingen. De är Mr. Alfred Nelsori, Mr. Sven Göranson, Mrs. Hanna Anderson och Mrs. Alma Peterson. Alfred Nelson var medlem av den första kyrkostyrelsen, som utom honom bestod av O. Nel-son, Jonas Johnson, Peter Söderström, O. Johnson, Charles Peterson, P.J. Bennett, Gus Anderson och O. Nelson. På ett styrelsemöte, vilket oss veterligen torde vara det första, vilket hölls den 9 jan. 1904 under Mr. G. Andersons
tillsattes med uppdrag att inköpa en orgel. Priset fick icke' överstiga 150 dollar. Det upp-' gavs att utgifterna för närvarande voro ganska stora. De ' uppgingo till omkring 45 dol- j lar i månaden,” så vi få inskränka utgifter så mycket som möjligt.” Vid detta möte; beslöts göra en del upphand-j lingar av invenaricr. Sålunda skulle kamin anskaffas för ett pris icke överstigande åtta dollar. 60 stolar skulle köpas för högst 50 cents per styck, ett bord för ej över två dollar. 50 psalmböcker, fem sångböcker och en koralbok skulle också inköpas och enhälligt beslöts att hos kvinnoföreningen göra hemställan att den betalade denna utgift. Den 28 mars rapporterade kommittén, som skulle göra uppköpen av inventarierna, att några stolar kunde ej erhållas för 50 cents. De kostade nämligen 55 cents varför kommittén ej vågat sig på att köpa några. Rapporten godkändes. Ett förslag att inköpa en karaffin bordlädes. Av vad orsak angives icke. Ett förslag att utbetala pastor Hawkins lön, 50 dollar för fyra månader, godkändes.
Ovanstående äro endast några stickprov på huru små resurserna voro i början av kyrkans verksamhet, och inom vilken smal ram man rörde sig då det gällde att klara den finansiella sidan.
Alltefter som församlingen växte till ökades emellertid modet och tillförsikten, och redan 1904 beslöts församlingen enhälligt att bygga egen
hölls ett
kommitté Pen(ler Street. Priset for den
ALBERT JOHNSON Församlingens vice ordförande och sedan många år en av kyrkans mest trogna och arbetsamma medlemmar.
ordförandeskap, valdes P. Bennett till kassör och Nelson . till sekreterare.
J.
O.
REV. NELS H. NORBECK Församlingens nuvarande pastor.
nya kyrkotomten var 15,000 dollar. Den 10 juni 1910 lädes hörnstenen och den 11 dec. samma år blev den stora, vackra kyrkan invigd av konferensens president. Antalet kommunikanter var nu 150. Den 7 jan. 1912 härjades kyrkan av en eldsvåda som förstörde dess inre. Skadorna reparerades snart. En stor 10-årsfest firades 1913.
De pastorer som varit förenade med Svenska Lutherska kyrkan i Vancouver äro följande: A.G. Anderson, Larson och Hawkins under församlingens två första år; C.R. Swan-son, vilken längsta tiden och under församlingens genombrottsår och dess senare storhetstid, då den nuvarande stora kyrkan byggdes, var dess herde; Carl G. Zaar;-P.H. Nordlander; Otto Eklund; A.J. Anderson, Otto R. Karlström; J. E. Carlson; Otto W. Westling; Oscar W. Mattson.
Församlingens nuvarande pastor, Nels H. Norbeck, kom till Vancouver i april 1940. Han har under denna sin tid här gjort sig mycket populär och omtyckt av både gamla och unga. Han är en utmärkt talare och hans predikningar äro fängslande och väl formulerade, förståeliga för alla. Vid sin sida 1 arbetet har han förmånen att ha en begåvad hustru som är varmt Intresserad för kyrkoverksamheten.
Antaget medlemmar 1 för-
Stockholm den 9 november.
En stor bankett anordnades den 8 november, årsdagen av den ryska revolutionen, på Grand Hotel av Föreningen för främjande av de ekonomiska och kulturella förbindelserna mellan Sverige och Sovjetunionen. Bland de 350 deltagarna märktes de belgiska, kinesiska, amerikanska, engelska, jugoslaviska och norska sändebuden samt en representant för Tjeckoslovakien och ett fler tal utländska journalister. När Sovjetunionens minister i Stock holm Madame Alexandra Kol-lontay efter middagen anlände till salen i rullstol hälsades hon med hurrarop och V-tecken.
Ordföranden professor Einar Tegen betonade i sitt häls-ningsanförande att det vore en tvingande uppgift att arbeta för närmare förståelse mellan nationerna och bereda vägen för en samorganisation av alla folk efter demokratiska prin^ ciper. “Sovjetunionens segrar’, sade professor Tegen, “ha betydelse också för Sverige.”
Huvudanförandet hölls av sekreteraren i Landsorganisationen Valter Åman. “Intet talar emot att intimare nordisk samarbete kan och borde förenas med bättre förbindelser med Sovjetunionen. De svenska kommunisternas politik har många gånger varit ett hinder för en mera utbredd förståelse för det ryska folkets strävan att skapa bättre och säkrare levnadsvillkor,’ fortsatte sekreterare Åman, som också framhöll en varm önskan att motsättningarna skulle utplånas. Utan tvivel, menade han, önskar hela Norden goda relationer med Sovjetryssland. icke blott sådana av diplomatiskt art utan även en positiv, aktiv vänskap. “Nordens öde efter kriget är ännu delvis fördolt—nyckeln till framtiden är i händerna på bl.a. Sovjetunionen. Vi måste—likt ryss-na själva—kasta mycket gammal last överbord. Vi måste söka se tingen sådana de äro, icke sådana de voro.’’ slutade den svenske arbetarledaren.
COMMENCING SUNDAY
THE SWEDISH PRESS
PRESENTS
kyrka. Pengar fanns visserligen Inte, men det fanns stort intresse för verksamheten.
Den 13 jan. 1904 stiftades en kvinnoförening, vilken nu i snart 40 år varit verksam i-
samlingen 121.
Kyrkans består av
är för närvarande
nuvarande styrelse följande personer,
Weekly Radio Programs
om avaiftema till nom församlingen och som vakyrkan behandlades också och rit kyrkan till ovarderhg hjalp det föreslogs att familj skulle och heder. Den 22 marsor i månaden, gamserades en sangkor, vilken Möten med trustierna skulle J alltsedan med smärre, inter-hållas fjärde måndagen varje valler vant ti 11g ^je
FTamilton st. muntran vid gudstjänster ocn Ha	_ En ungdomsförening
betala 75 cents
månad på 521 ----------
Vancouver. Vid möte den 11 möten.	anmma år
febr, upptog Mr. Alfred Nel- startades 21 april samma år, son frågan om anskaffandet av । en lokal och föreslog att en kommitté bleve tillsatt. Det
vilken fortsatte med möten på svenska språket till för en 10-tal år sedan. Numera ha
ungdomarna
en
sammanslut-
beslöts emellertid efter en lång ungdomarna en sam. am, diskussion att behålla gamla ning Luther
namner att en rakning pä fyra
dollar godkändes
talning för hållna möten i O -
1904.
En kyrka byggdes på Pen-
En kyrka oyggues pa i ।
SÄ Äi bX I kan L Wägen. och mv^dea
nämligen Albert Johnson, Sven Goranson. Mark Norberg, P. Oslund. Ernest Carlson och Rud. Manson. diakoner: samt John Sultan, Gunnar Peterson, Oscar Nordman, Bert Boren, Ed. Landstrom, Gunnar Söderström, Lloyd Finden, John Strom och John Rvlander, trustier. Mr. Albert Johnson är kyrkostyrelsens vice ordförande. Kassör är Mr. Oscar Nordman och finanssekreterare är Mr. Bert Boren.
Följande verksamhetsgrenar eller underavdelningar finnas: Kvinnoföreningen, vilken möter regelbundet två gånger i månaden. Dess nuvarande styrelse utgöres av: Mrs. Gunnar Pe'erson, ordförande; Mrs. Albert Johnson, v. ordf.; Mrs. Laura Anderson, sekr., och Mrs. John Rvlander, kassör.
Av Kvinnoföreningens char-(Forts, på sidan 3)
Every
SUNDAY
10.30 A. M.
CJOR
(T0 CONTINUE ONLY THROUGHOUT DECEMBER)
It is easy for Canadian read-ers to visualize what Sweden looks like. Travelling to and through Canada two years ago, I might often have thought that I was at home. To approach Vancouver from the Pacific is very reminiscent of sailing to Stockholm through the Stockholm Archipelago. Again, in Halifax or St. John you could believe yourself in Gothenburg, Sweden’s great Atlantic port. On the whole, Sweden’s ex-panse allows for a similar variety of landscape and cli-mate as in Canada.
Canada boasts possession of one of the largest forest areas in the world; Sweden is, in normal times, one of the world’s biggest exporters of paper, pulp and cellulose. Canada is pierced from the west to the east and from the south to the north by thousands of rivers and lakes; and so is Sweden. ■ Relatively, electrical water power means more to Sweden’s industry than to Ca-nada’s. And if Canada is a great exporter of agricultural ^Products, Sweden ,is at least not far from selfsufficient with regard to food supplies. That means the possession of areas of agricultural land in the Southern and central parts of the country of very much the same appearance as the Minnesota districts.
Iron ore is one of Sweden’s most valuable natural resour-ces. But even Sweden has had, in modern times, her ‘gold-rush”. Gold lies in the north mainly round Boliden, and ge-nerally speaking, mineral de-posits are concentrated in the northern and central districts whereas the forests are sperad practically throughout the con-try, with conifers dominating in the north and deciduous trees gradually overtaking them in the south.
Settlers in Canada
Of course, most things are on a much larger scale in Canada . Sweden is a big country according to European standards, with her 173, 154 square miles—twice the size of England, Wales and Scotland to-gether. Nevertheless, Yukon alone is bigger than Sweden. The largest Swedish lake, Ve-nern, third among European lakes, would go four times into Lake Winnipeg. The high-est peak of the Swedish coun-terpart on the Norwegian fron-tler to the Rocky Mountains is only 6,965 feet high, while Mount Logan raises its head 19,539 feet above sea-level. Real giant trees such as occur on Canada’s Pacific Coast do not exist in Sweden.
The Swedish Archipelagos, however, with their hundreds of thousands of small islands
off Stockholm and elsewhere along the coast round Sweden compete with anything of the same kind in Canada. Finally Canada’s population is almost twice Sweden’s 6.5 millions.
I have stressed the geographical resemblance of the two countries because I think that is one of the main explanations for an important factor in their histories—that so many Swedes have settled down and thrived in Canada. In the days of European emigration, to A-inerica, when a high percentage of Sweden ’s own natural rich-es were still undiscovered or unexploited by modern techni-cal methods, a steady flow of young and enterprising Swedes crossed the Atlantic to become farmers, himberjacks or busi-nessmen in Canada.
It was clear to me, during my recent visit to Canada, that the outcome of this experiment had been as mutually satisfactory there as in the United States. Everywhere I came across Swedes, well res-pected by their Canadian fel-low countrymen, and happy in their new world. In Ottawa I made friends with, and had great assistance in my journa-listic work from the only mem-ber of the Canadian Parliament who was not born in an Eng-lish-speaking country. H i s name is Olof Hanson, representative of Skeena, British Columbia, and a supporter in Parliament of the Canadian Prime Minister. Hanson was born in Herjedalen in Sweden.
As good Canadians, many Swedes have joined the Canadian Armed Forces and gone out to help defeat Hitlerism. A few weeks ago I toured the Canadian army camps in Bri-tain. I met numerous boys of Swedish örigin in all of them. Neutral - But War Hits Hard
There is an easily under-stood tendency for peoples at war to believe that a country which stays out of it not only escapes its sufferings but is positively profiting from it. Certainly it is true that the Swedish people have so far been saved from such ordeals of total war as the British, for instance have experienced in full measure. Nevertheless, the war has meant a heavy blow for Sweden and contlnues to do so.
The better part of Sweden’s foreiign trade, which was an essential source of her pros-perity, has been crlppled, and the big Swedish merchant navy has suffered considerable losses in ships and men. A great num-ber of Swedish ships. which at the outbreak of the war were engaged in overseas traffic, have carried on with this in Allied service during the war.
(Continued on page 4)
These forests and lakes might be in Canada.