Éidåti 4
TRä gWfäil PRESS
Tursdagen den 21 ukt.
AXEL BERG
Urmakare & Juvelerare SKANDINAVISKA KLOCKOR repareras och modelleras som nya.
313 MAIN STREET, VANCOUVER, B. C
BUY
VICTORY BONDS
B. C. ELECTRIC
4-4 3
ALF LINDAHL Barberare 334 Main Street
HY-GRADE
BRÅCKBAND
Egen tillverkning. Långt överlägsna andra fabrikat.
A. LUNDBERG, LTD. 938 W. Pender St.. Vancouver.
GUNDER HÄGG ÄR HEMMA
Stockholm den 27 september
Gunder Hägg anlände tidigt på söndagen till Bromma flygfält. I en intervju i radio framförde han särskilda hälsningar “till alla där hemma” från svenskamerikanerna, vilka hade gjort ett djupt intryck på honom.	i
Söndagen tillbragte Hägg i Gävle, där han fick ett entusiastiskt mottagande Han bevistade på eftermiddagen i-drottstävlingar på Strömvallen och delade ut pris till bl a Arne Anderson. I ett tal hyllade Hägg än en gång svenskamerikanerna, vilka, sade han, “skat. ta Sverige högre än många svenskar här hemma” Hägg reste senare till Vålådalén i Jämtland.
UDDEHOLM 275 ÄR Donationer på över en miljon Stockholm den 27 september.
Uddeholm firade på söndagen sitt 275-årsjubileum med en middag för 1,200 personer i den nya fabrikshallen i Hag-fors. I samband med jubileet har bolaget gjort donationer på över en miljon kronor, och bland annat har var och en av de 4,600 anställda erhållit två premieobligationer. Bolagets avgående chef, disponent Einar Troili, blev vid middagen föremål för hjärtliga hyllningar . Äldst bland de närvarande anställda var skogsarbetaren K.E. Erikson från Hulta, som trädde i Uddeholms tjänst för 71 år sedan.
Skandinavisk Dans
VARJE LÖRDAG KVÄLL MED BÖRJAN Kl. 9.00.
SVENSKA HALLEN 1320 E. Hastings Street
Helge Andersons Orkester
Gubben Kommer.
Bägge två ramlade ner i verkligheten igen. Tysta satt de bredvid varann i den nötta skinnsoffan i gamla herrummet. Tyst var det omkring de)m. Tysta ruvade skrivbordet, bokskåpet, kistan och kassavalvet på sina hemligheter. Kall och grå silade dagern in genom jalusigrnas spjälor. Instängd och dammtung var luften att andas.
Plötsligt slog Bengt armarna om Gunvor och tryckte henne hårt intill sig. Han sa inte ett ljud, kysste henne bara gång på gång. Gunvor lät honom göra det. Hon spjärnade emot lite i början, sen k”nste hon honom tillbaka. Sakta böjde han henne ner, så att hon kom att till hälften ligga över hans knän. Hans händer sökte hennes bröst som den gången borta i ladan, hans läppar gled över hennes ansikte och hals och djupt ner i urringningen på hennes klänning. Hon kände hans varma andedräkt mot sin hud, hon for med fingrarna >?enom hans hår. Hon tyckte att hon höll på att. gå upp i honom, bli en de1 av honom.
Så tryckte han sin mun mot hennes igen,, hans starka armar slöt sig nu hårdare kring hennes kropp, hans ena hand låg över hennes vänstra bröst. Just där skulle den ligga, kon önskade att den alltid kunde ligga där, pressas hårdare och hårdare mot hennes hjärta.
Hon log, men hennes läppar rörde sig inte, hennes ögon var slutna. Det var hela henneis varelse som log, hennes ville bli ett med hans, hennes själ var hängivenhet.
' Och Bengt glömde allt annat omkring sig. Hans händer for över hennes smala lemmar och späda bröst, han såg på henneis fina, tunna ansikte, han drog i snabba andetag in doften; från hennes hår och hy och hennes svaga parfym. Han drack hennes kropp med heta läppar, som han visste icke skulle bli otörstiga. Ty han kände hela tiden oklart och dunkelt, att hur gärna han än ville det, fick han inte ta henne helt. Inte här och inte nu. . Platsen och tiden gjorde kanske detsamma, men det vore orätt, därför att han inte. ;. Nej, han kunde inte tänka, ville det inte. Hennes läppar var mjuka och varma fast de syntes så bleka och tunna, hennes kropp låg mjuk och smidig i hans armar. . .
Till sist gled hon ner ur soffan och kom att ligga på knä på golvet. Då släppte han sitt fasta grepp och hjälpte henne upp. Hon slätadtj ut sin klänning och ordnade hastigt sitt hår.
—Ä, Bengt..., sa hon.
—Ja...
Sen blev det inte mer. De log mot varann och trodde att de visste varandras tankar.
—Jag måste gå nu, sa Gunvor till slut. Vet du vad, jag ska leta en gång till efter sakerna. Det kan hända att tant förlagt dem.
Bengt nickade och rynkade pannan. Det var inte roligt att behöva tänka på de där sakerna .
Gunvor gick genom de stora rummen i Holinge, men hon gick i en ny värld. Det var så mycket som hänt i dag. Det var något fruktansvärt hon fått veta och ändå skrämde det henne inte. Hon tyckte att hon aldrig mer skulle kunna bli rädd för någonting. Våga— hade Marianne sagt. Just så var det, våga. . . Och Bengt. . . Hon gick i ett enda salighets-rus så fort hon tänkte på honom. Bengt var lugn och stark. Hon kände, att hon kunde lita på honom in i döden. Liksom han kunde lita på henne. Men mitt i all sin styrka behövde han hennes hjälp. Hon skulle skydda honom om det så var mot en hel värld.
Kyssarna i gamla herrummet ... Det ilade i varje hennes nerv när hon återupplevde dem i sina tankar. Där var också någonting nytt som hänt, någonting nytt hon upptäckt. Nu visste hon, att man kunde kyssas utan att vara rädd och utan varje skymt av den där känslan att man gjorde något orätt, eller inte precis orätt. Så hade hon inte tyckt förut heller, men
att det var något man helst borde företa sig i skymundan och i skymundan också för sig själv. Där uppe i gamla ladan hade hon liksom blundat för att slippa se sig själv när Bengt och hon kysst varann. Men i dag hade hon kysst honom med. hela sin kropp och hela sin själ. Det var som porten till en aldrig anad lustgård plötsligt slagits upp på vid gavel för henne.
Hon sköt upp sina smala axlar i en rysning av lycksalighet och längtade efter Bengts starka händer...
Hon hade varit uppe och gläntat på dörren till tants rum, men tant satt och skrev brev. Hon fick dröja med att leta vidare tills tant slutat. Hon slog sig ner i hallen med en tidning men läste den inte. Hon hade så mycket att tänka på.
När tant äntligen kom trippande nedför trappan—lätt och försiktigt som alltid, ifall det skulle vara något intressant samtal hon ohörd skulle få lyss na till—sprang Gunvor upp köksvägen och började sitt sökande på nytt. Hon hittade ingenting i tants pinsamt ordentliga gömmor. Till sist fajins bara skrivbordets mittlåda kvar, och den var låst.
Gunvors glada mod från nyss hade sjunkit betydligt och likaså hennes friska beslutsamhet. Hon ryggade tillbaka inför tanken att söka komma in i tants låda. Men det ringde i hennes öron: våga! Och samtidigt slog det henne att hon måste få reda på vad tant skrivit. Hon stod en stund villrådig mittpå golvet och tryckte handen mot sin mun, som hade hon velat hålla tillbaka varje protest, så tog hon nycklarna till sidolådorna och prövade dem, sedan byråns nycklar, och plötsligt sprang låset upp. Hon kunde höra sitt hjärta slå när hon sökte i lådan, hennes händer darrade. Bara en dag tidigare hade hon aldrig kunnat drömma om att göra vad hon nu gjorde. Hon fick tag i det nyskrivna brevet, ögnade hastigt igenom det och sjönk ner på stolen, när innehållet småningom gick upp för henne. Tant skrev till innehavaren av Kasparlins konsthandel i Stockholm och hörde sig för om fru Ragnhild Sneij-der, Holingé, postadress Kvi-dansö, till firman försålt eller inlämnat i kommission konstföremål av något slag. Det var av stor vikt för henne att erhålla fullständiga uppgifter härom, ty det gällde att inom släkten bevara gamla klenoder, som annars kunde gå förlorade för densamma. Hon bad firman behandla saken med all nödig diskretion, då det var hennes avsikt att som en överraskning för fru Sneijder återköpa de föremål, som hon med tungt hjärta beslutat skiljas ifrån. Tant Louise slutade brevet med en snirklad ursäkt för det fall hennes antagande varit felaktigt och hon besvärade firman i onödan.
Gunvors kinder var heta, hon hade lust att krama ihop brevet och riva det i småbitar. Hon avskydde den prudentliga pikturen, hon hatade tant. Hon blev nästan rädd för sig själv och för vad hon kunde. Hon kunde inte minnas att hon någonsin hatat en manniska.
Bengt blev djupt allvarlig, lär hon berättade för honom •esultatet av sina efterforskningar. De hade mötts i gam-'a herrummet igen. Det hade blivit deras hemliga tillflyktsort och var dem redan förtro-igt och tryggt trots den kyliga, instängda luften och den dystra skymningsdagern genom jaluserna*s spjälor. Bengt tackade Gunvor högtidligt för hjälpen. Han var så bekymrad att han inte kom sig för att kyssa henne, men hon kände sig lycklig ändå.
Bengt gick raka vägen till sin mor och frågade henne u-tan omsvep om några av gubbens ägodelar var inlämnade till försäljning hos Kasparlins.
Fru Sneijder såg upp och höjde ögonbrynen Hon satt i salongen med ett handarbete, men just nu hade hon lagt det ifrån (sig och höll en konfektskål i knät Fru Sneijder käm-
pade en hård kamp mot sin långtsamt tilltagande korpulens. men fastän det var det värsta hon kunde hitta på, var det henne( ibland omöjligt att avstå ifrån att gå omkring och småäta mellan målen konfekt och kakor, vad som helst Hon hade en (alldeles särskild förmåga att njuta av en chokladbit, lät den pmälta långsamt i munnen och registrerade dess välsmak med varje nerv Genom alla år hade hon lugnt men intensivt tagit ut till sista droppen alla de njutningar livet bjudit henne Det gällde inte bara chokladbitar
Hon ställde ,ifrån sig skålen på bordet öch log invärtes åt att Bengt skulle komma på henne mitt i utövhndet av hennes Ihemliga last, men hon låtsades ingenting om utan fortsatte lugnt att ta staniolpao-peret av det sista konfektstycket Hon hade ett underbart mjukt sätt att röra sina vackra, välvårdade händer Det var händer som aldrig .arbetat, aldrig gripit hårt om någonting, aldrig slagit
Kasparlins, upprepade hon till slut Joo, de har verkligen några (tavlor. • som de skulle försöka sälja till utlandet Varför frågar du det? Och en liten Corotskiss har de köpt själva
Jag bara undrade, sa Bengt kort Han gick ut ur rummet med långa klampande steg
Fortsättning
svenska sagor och myter) samt sina skisser till vävnader och dekorationer.
STOCKHOLM I CIVILFÖRSVARETS TECKEN.
Stockholm den 27 september
Huvudstaden stod under lördagen och söndagen helt i det civila försvarets tecken Utställningar, övningar och tävlingar voro /anordnade, och på söndagsefiijernfddagen kulminerade högtidligheterna på Kungliga slottets borggård, där nitton organisationer j det civila försvaret hyllade konungen. Biskop Manfred Björk-quist höll fältgudstjänst “När frivillighetens anda förtvinar, då är fosterlandet i farh,” yttrade han bl.a. Till slut uttalade konungen ett tack till alla medlemmarna av "Folkets arme”. Under Lördagen och söndagen svarade L M Ericssons fabrikshemvärn för högvakten på slottet.
Sverige
Norgehjälpens insamling har nu passerat 13-miljoner-strecket.
En tysk korpral,
Richard Geith, som gjorde gällande att han flytt från den tyska krigsmakten, . har från Hälsingborg sänts tillbaka till Danmark sedan det fastställts att han mördat en dansk kvinnas make.
Paasche-fond vid Upsala universitet
Till minne av den i september avlidne professor Fredrik Paasche har Norgehjälpen till Upsala universitet donerat 10.-j000 kronor. Summan är avsedd utgöra en fond för hjälp åt norska studenter.
Pigg 104-åring
C.A. Nilsson i Fornåsa Östergötland, firade på. söndagen sin 104-årsdag. Hans döttrar i Amerika hade sänt telegrafiska lyckönskningar. I slutet av förra veckan hade hundra-fyraåringen varit ute och tagit upp potatis och han ämnar inom kort resa till Linköping för att besöka biskopen.
Den danska kolonin
i Stockholm firade den 26 sept. kung Christians födelsedag med en högtidlig sammankomst på Konserthuset, vilken även bevistades av kronprinsparet och prinsparet Carl. Tal t hölls av minister Kruse och redaktör Vogel-Jörgensen.
I den svenska radion hade det på söndagen inlagts ett danskt program ined danskar som agerande.
Norsk gudstjänst
I Engelska kyrkan 1 Göteborg hölls på söndagen den första i en serie månatliga norska gudstjänster. Kyrkan var fylld till trängsel.
N.G. Sköld.
en son till försvarsministern, har gått ut som nr 1 från offi-cerskursen på Karlberg. Förteckningen ö.ver de utexaminerade omfattar 249 namn.
Socialstyrelsen föreslår
hos regeringen att danskar, finländare, islänningar, norrmän och estlandssvenskar fri-tas från bestämmelserna ang. skyldighet för utlänningar att söka arbetstillstånd.
Professor Helge Nelsons
“Svenskar och svenska koloniseringar Nordamerika”, som är resultatet av ett intensivt forskningsarbete vilket sträckt sig över flera årtionden, håller nu på att tryckas.
Konstnären Gunnar Hallström
har avlidit i en ålder av 68 år. Han var känd för sitt starka intresse för kulturminnes vård och naturskydd. Hallström är kanske mest känd genom sin tavla ‘Skldbindaren’, sina bokillustrationer (Bl. a. Runebergs “Älgskyttarna”, och
Stockholms stad har anslagit
100,000 kronor till hjälp å: de danska flyktingarna. Utblottade danskar ha fått rätt att färdas fritt på svenska järnvägar till sina uppehållsorter.
HJÄLPSAMHETEN VÄXER
Stockhohn* den 5 oktober. Danska flyktingar fortsätta att anlända, och det svenska hjälparbete växer i omfattning. Nu har också Ramlösa kuranstalt öppnats för flyktingarna.
På söndagen avlade överrabbinen Marcus Ehrenpreis ett besök hos utrikesminister Gunt-her för att uttrycka de svenska judarnas tacksamhet över regeringens åtgärder.
—Bara jag nu vore säker på att Erik kom att älska mig lika mycket sedan vi blivit gifta.
—Var lugn du, han som är så tokig i unga fruar.
Mellan tretusen och fyratusen cyklar expedieras varje dag från Stockholms central. Svenska folket har blivit en cykelfarande nation.
FARMARE OCH LANTARBETARE
Om Ditt farm-arbete har slappnat av för vintern, behöves Du annorstädes i viktigt arbete
Högst viktiga arbeten—mycket betydelsefulla i Canadas krigsansträngning och för nationens välfärd—hotas av brist på arbetskraft. Ett av de få områden, där män nu finnas tillgängliga för arbeten med hög prioritetsrätt, är inom jordbruket, var somliga karlar icke behövas för hösten och vintern. Trängande behov måste mötas i många branscher — i produktion av vitalt behövliga trävaruprodukter; i metall- och kolgruvor, i matvarukonservering, i järn-vägsunderhåll. Om Ni bor på farm och ej behöves hemma under hösten och vintern, ombedes Ni enträget att svara på denna nationens appell.
Farmare som låta anställa sig i “essential work” under vintersäsongen, komma att tillåtas ,återvända hem, då så behöves.
Ävenså, för dem som ha uppskov under de nationella mobiliseringsbestämmelserna fortsätter sådant uppskov att gälla så länge berörd person befinner sig i godkänt “essential work” under den för farmarbete stilla säsongen.
Besvara detta högst viktiga upprop NU!
För fullständiga upplysningar godhetsfullt vänd Eder till någon av de följande:
Er närmsta EMPLOYMENT AND SELECTIVE SERVICE OFFICE eller
Närmaste PROVINCIAL AGRICULTURAL FIELDMAN eller
Eder lokala FARM PRODUCTION COMMITTEE
NATIONAL SELECTIVE SERVICE
DEPARTMENT OF LABOUR HUMPHREY MITCHELL, A. MacNAMARA,
Minister of Labour Director, National Selective
Service
B.C.A.S. 1