gidäH 4

TUM swmsu PRESS
-i	■wy-""
A
Towdwn <1hii 22 april, 1043
GUBBEN KOMMER
Bengt stod kvar en liten stund i tamburen och tittade genom fönstret efter Gunvor och tant. Gunvor hade allt förskräckligt smala ben. Hon var snäll annars, en väldigt rar flicka. Hon hade sett på honom som om skulle varit beredd till vad som helst. Det var hon nog inte, hon verkade inte sådan. Hon hade säkert aldrig varit med om någonting,' det märkte man genast.... Men det var synd att hon hade så smala ben.
Bengt stack händerna I byxfickorna och vankade fram och tillbaka i hallen. Det var över en timme till lunch, egentligen borde han fortsatt i trädgården, men han måste tala med modern också. Det fick inte skjutas upp längre. Det skulle skett förr, om inte tants besök och allt möjligt annat kommit i vägen och hindrat.
I vanliga fall var Bengt den oöverlagda beslutsamheten personifierad och förorsakade sig själv och andra mycket besvär, därför att han promt skulle driva igenom saker, vars konsekvenser han aldrig brydde sig om att räkna ut på förhand. Eller han räknade ut dem på sitt speciella sätt: utan fantasi, mycket optimistiskt och med en orubblig tro på egna kraftresurser.
Men nu i fallet modern var han för en gångs skull villrådig. Bengt hade utnämnt sig till redlighetens väktare i huset och spelade rollen av familjens samvete, men ingen annan hade bekräftat utnämningen, och rollen var otacksam. Han visste inte riktjgt hur han skulle spela den eller hur han till exempel skulle uppträda mot sin mor. Hon verkade så fullständigt oberörd, hon var precis som vanligt. gick omkring lugn och vänlig som om ingenting hänt. Bengt kände, att alla förebråelser han kunde vilja göra henne och hade rätt att göra, skulle studsa mot hennes evinnerliga lojhet. Han önskade att hon åtminstone hade visat något spar av förkrosselse, det skulle blivit lättare för honom då. All hans moralska indignation var bortkastad på henne, hans friska lust att rensa upp och ta nya tag slog slint mot hennes likgiltighet. Han hade kommit av sig i ingången.
Men det fick inte fortsätta så. Hon fick inte tro att han alltjämt var en liten pojke, vilkens åsikter man inte behövde fästa sig vid.
Bengt gick genom salen och sköt upp salongens skjutdörrar, som dundrade dovt på sina trissor. Modern satt vid sekretären i rummets Sneijderska avdelning och skrev brev. Hon såg upp och log vänligt mot sonen när han kom in.
— Mamma, jag vill tala med dig, sa Bengt allvarligt och myndigt. Hans mor nickade och log fortfarande.
Jag vill ha bestämt besked om hur du — hur vi ska göra nu.
— Göra — vad tänker du då på?
— Det begriper du väl, sa Bengt otåligt. Här måste ju skaffas pengar mycket snart. Var det inte till den femtonde? Hur ska vi få dem?
-— Ja, det är frågan, sa fru Sneijder släpigt. Det är för resten det jag sitter och skriver om. Till
Västmånnabanken ... Vi ha en del akter belånade där, och jag vill minnas att det finns överhy-potek, så det kan hända att vi får ut mer.
— Och om vi inte får det?
Fru Sneijder höjde på sina ruri-da axlar.
— Så försöker vi väl någon annanstans, sa hon. Det här har jag hållit på med i många år, jag har tyvärr en viss vana.
Bengt stod tyst med rynkad panna. Det var en gliring åt honom, hon skötte helst sina affärer
ensam. Men nu tänkte han vara med om det längre.
— För resten, fortsatte Sneijder,. folk låter ju tala
inte
fru med
sig. Det ges uppskov och prutmån och uppskov igen. Du förstår, där ingenting finns att ta, där finns det ingenting.
— Men om våra fordringsägare förlorar tålamodet, hur går det då?
— Fordringsägare är så tåliga nuförtiden. Men om . . . Ja, de
får satta mig i konkurs i värsta fall, det blir utmätning av det lilla jag äger, och sen har vi inget an-natt att göra än fortsätta livet så gott det går. De kan i alla fall inte utmäta luften vi andas, och på Holinge kan ingen hindra oss att bo.
—Jag förstår inte hur du kan ta saken så nochalant, sa Bengt, och nu lät hans röst inte längre konst lat myndig. Han var upprörd. Konkurs, det är avskyvärt, det är skamligt . . . Bengt hade sina egna affärsprinciper och ville tillämpa sina egna metoder. Klara papper, raka vägar, göra rätt för sig i allt. Rätt vad det gällde fordringsägare och gårdens skötsel och gubben de Grevy. Alltsammans skulle rensas upp på en gång, kompromisser och förhalanden och halv-mesyrer ville han ej höra talas om. Han hade fått någon slags moralisk väckelse i den stunden Marianne förrått all oredlighet som begåtts, och med stöd i det goda samvetet som kom av den goda viljan, var han övertygad om, att hans egna åsikter i frågan var de enda riktiga och efterföljansvärda. Konkurs, det
Vär att fortsätta med bedrägerier-
na.
tyckte han. Det sa han också
till sin mor.
Hon höjde på ögonbrynen och svarade sävligt:
— Du tar då till ordentligt. Så samvetsöm är det inte lönt att vara i den här världen. Men det är vackert av dig, det är mycket berömvärt.
— Jag vill inte ha beröm, sa Bengt. Det är affärer vi resonerar, det är pengar vi ska skaffa. Jag tänkte på ett slag — hur vore det att försöka låna av tant Louise?
— Det vore nog bra, sa fru Sneijder långsamt, hon har hjälpt oss en gång förr — fast det vill jag säga, att något så prövande som att ha henne till fordringsägare, det har jag aldrig varit med om. Då anser hon sig ha rätt att kontrollera varje ens steg. Men att be henne just nu — jag
började gå fram och tillbaka. Han kände sig inte riktigt säker och tyckte, att han fick mera pondus; på det viset. När han vände borta vid fönstren, fick han se en liten blå anteckningsbok som låg i hörnet under konsolbordet. Han tog upp den och läste Louise Brohns namn utanpå pärmen. Tant Louise hade en sällsynt jämn och putsad handstil, inte särskilt driven och personlig utan ordentlig och prydlig som en mönsterskolflickas. Han la boken framför modern.
— Den här får vi inte glömma att ge tant, sa han.
Fru Sneijder tog boken och bläddrade i den. Bengt hade först tänkt göra likadant men motstått frestelsen. Man skulle inte snoka i andras papper. Han betraktade modern missnöjd och nyfiken på en gång. Hon läste ett litet slag i I boken, sen räckte hon den åt
fuyMir
RE6ULARLY
B. C. ELECTRIC
3 53.
HY-GRADE
2VA
9
5
CLOCKS ' WATCHES
P. J. Lipp
JEWELRY
& REPAIRS 305 Carrall
Cynna tidningens annonsörer!
IRed Star :•
Alla slags apoteksvarar. <[ Prompt leverans av post- / beställningar. i'
2 Cordova Street West. Tel: PAcific 4934.
vet inte —jag har fått för att det inte är lämpligt.
— Varför det?
— Jag kan inte säga det
mig
rik-
tigt, men det är något särskilt med Louise den här gången. Hon är så otäckt* vänlig mot mig.
— Det var konstigt . . . Bengt
Bengt, som halvt mot sin vilja ögnade igenom några rader. Där stod:
"Salongen, Högra kortväggen: Byrå av Haupt (Sign.) Ovanpå byrån: Två silverstakar. Dosa av snidat elfenben. Porslinsstatyett (Meissen). Liten dosa av silver."
Bengt vände några blad. Sida efter sida fylldes av den pinsamt korrekta pikturen. Varje föremål i salongen tycktes vara ordenligt katalogiserat. På ett ställe stod: "Vänstra kortväggen: Sneijders skrap."
Fortsättning
Låt oss alla vara reporters!
FRED... ar underbar!
Huru kan jag hjälpa till att göra slut på
kriget och vinna freden?
VARJE INBYGGARE i Canada, oavsett av vilken ras, är angelägen att det skall bli slut på kriget.
Var och en inser att det inte kan finnas
någon lycka, någon chans att njuta av livets goda, förrän freden återkommer.
Kriget kan bringas till ett slut så som ' vi vill det skall sluta, och freden kan vinnas, allenast genom förenade ansträngningar av oss alla. Det är varje individs plikt att göra sitt yttersta for fiendens besegrande och frihetens • återbördande åt alla folk.
Den roll Ni kan ta häruti är att köpa segerobligationer (Victory Bonds) med varje cent Ni kan undvara. Då Ni köper Canadas Victory Bonds hjälper Ni Canada — Ni hjälper De Förenade Nationerna — att vinna en seger som skall göra slut på, kanske för alla tider, krig och dess avskyvärda barbarism.
Huru snart vi kan vinna denna seger — huru snart vi kan återvända till våra fredliga värv — beror på vår egen beslutsamhet.
Inom några dagar kommer Canada att igen begära av sina inbyggare att de köpa Victory Bonds. Denna gång
måste vi alla köpa mera. Vi måste ge våra stridande män tillräckligt med vapen, flygmaskiner, fartyg; tanks och ammunition att krossa fienden och bana vägen til) fred.
Kom ihåg: att då Ni köper Victory Bonds; lånar Ni blott ut Edra pengar till Canada. Edra pengar kommer att återbetalas senare med god ränta. Gör Din del — köp Victory Bonds till det största möjliga belopp Edra medel tillåter. Investera i Seger och Fred till det yttersta.
VAD ÄR EN VICTORY BOND
En Victory Bond är ett löfte från Dominion of Canada att återbetala i kontanter det fulla nominella värdet av obligationen vid stipulerad tidpunkt, med en årlig ränta av 3% utbetald varje sex månader.
En Victory Bond är den säkraste investering som finnes i Canada. Landets alla resurser stå bakom den. Canada har i 75 års tid upptagit obligationslån och har aldrig svikit sitt löfte *tt betala varje dollar av principal-summan och ränta.
En Victory Bond är en tillgång, som ' lättare än något annat säkerhetspapper kan omsättas i kontanter.
NATIONAL WAR FINANCE COMM1TTEE
31-4-A