Töhjdågeii den 8 •upril 1043
fiidaii 4
Zg—	„
GUBBEN KOMMER
Marianne drog djupt efter andan. Hon hade berättat det sista mycket hastigt. Det låg något spänt i hennes ställning där hon satt. Det låg något spänt i rösten när hon fortsatte:
— Jag var fruktansvärt nervös tiden före, men repetitionerna gick bra, och alla sa att jag kunde vara fullkomligt lugn. Mamma skulle komma till Stockholm naturligtvis, men så telefonerade hon, att hon vrickat foten och inte kunde fara. Det brydde jag mig egentligen*in-te så mycket om. Jag repeterade och tränade och åt pulver. Och så, bara några dagar före premiären, stod det klart för mig, att Bertil var på Holinge igen, att han var hos mamma. Jag kände det på mig. Det var en rent fysisk smärta. Och samtidigt fick jag för mig, att om han fick se .mig och höra mig sjunga, så skulle han ■ vilja ha mig. Det var som en uppenbarelse. Om han inte kom, skulle allt gå galet, jag kände det så. Jag for hem utan vidare, och Bertil var mycket riktigt på Holin^ft. Det kom till en förfärlig scen mellan oss. Jag bad och besvor honom att följa med till Stockholm över premiären, men han kunde inte. Och ville naturligtvis inte. Han var utledsen på mig, det förstår jag, och föraktade mig. Jag for ensam tillbaka och var fullkomligt övertygad om att jag skulle misslyckas. Jag tror nästan
att jag ville misslyckas för
hämnas på Bertil. Det
blev
grundligt fiasko, må du tro. du kommer kanske ihåg det.
att ett Ja, det
är inte så många år sen. Tidningarna var otroligt grymma. Jag minns ännu varenda recension. Dem måste jag läsa förstås, jag kunde inte låta bli. De överbjöd varann i gemenhet. Jag föll alldeles ihop efteråt och måste lägga mig på ett nervhem flera månad
rycker i alla trådarna och har kol-lossalt roligt åt våra krumsprång. Det är som om han hade sitt finger med överallt.
Gunvor vred oroligt på sig.
— Men Anne, sa hon, det är ju bara fantasier av dig.
— Säg inte detl Onda människors onda tankar — nog vet vi väl hur mycket de har att betyda i världen.
Gunvor svarade ingenting och
efter en *tun4> tystnad Marianne ofännediat:
— Har du varit kär gång?
— Nej, aldrig, sa
frågade
någon
Gunvor
skyggt. Hon blev generad över sitt svar och fortsatte: Det förstås . . . Men hon kom inte längre. Hon kunde helt enkelt inte sätta ihop osanningar om sig själv.
— Hur gammal är du? frågade Marianne obarmhärtigt.
— Tjugutre.
— Och har verkligen aldrig varit kär?
Gunvor svarade inte. Hon
THE SWEDtSH PRESS
kände sig olycklig och förorättad och gjorde äntligen allvar av sitt beslut att gå. Hon reete sig och
— Jag har nog inte tid längre, Anne.
Då slog Marianne om med ens. Hon sträckte ut armen och drog ner Gunvor i soffan igen.
— Men Gunvor, älskling, sa hon, du får inte gå ännu. Det har varit så roligt att prata med dig. Och jag har mycket mer säga dig.
— Tant väntar säkert på mig, sa Gunvor förskräckt inför utsikten att få nya förtroenden. Det var Bengt hon tänkte på.
— Tant ... I Gunvor, nog bryr du dig mera om mig än om tant, säg? Marianne höll alltjämt kvar Gunvors hand i sin, hennes röst var öm och bevekande. En helt annan röst än strax förut, en Nu märkte hon att hon drivit Gunvor ifrån sig och ville ha henne tillbaka. Vi är rätt olika, du och jag, sa hon, men vi har ändå så mycket gemensamt. Tror du inte det? Hon log mot Gunvor, log sitt mjuka, ömma leende som hon så sällan lät se. Det var som en
BRA GJORT, NI
canadensare!
VILKEN TRIBUT det är till canadensiskt levnadssätt
en åtnjuter
att medborgare av varje ras och trosbekännelse har understött Canadas
smekning, Mariannes leende, det slog ut som en blomma, kom hennes ansikte att lysa.
Och Gunvor glömde hur sårad hon varit och log tillbaka.
— Jo . . ., sa hon sakta. Men jag måste nog gå nu . . .
Nere i salongen stötte hon på tant Louise som med pängsne på näsan gick omkring och antecknade något i en liten annotationsbok.
— Se, där är du äntligen, ropade tant. Jag trodde att du rest härifrån. Hon skrattade sitt gälla skratt — tre små korta hack-ningar och sucken. Var har du varit egentligen?
— Ä, jag pratade bara lite med Marianne.
— Jaså . Men mig glömmer du. Du kommer nog att ångra dig när du inte har mig att glömma en gång. Jag tänkte att vi skulle få en promenad före lunchen.
Gunvor hjälpte tant på med ytterkläderna i tamburen och tog själv sin vindtygsjacka.
— Sätt på dig pampuscherna också, sa tant.
— Men det är så torrt ute!
— Ta pampuscherna, sa jag.
^tsiM
Jag vill inte att du ska gå och få snuva och kanske smitta ner hela huset. Tänk på att här finns ett litet barn också.
Gunvor lydde undergivet och svarade ingenting. Hon visste så väl vem tant Louise tänkte på när hon talade om smitta. I sina tankar snuddade hon vid ordet satkäring. Hon gjorde det på sitt speciella Gunvorska sätt—skyggt och försiktigt och nästan genast ångerfullt.
Just när de var färdiga kom Bengt klampande utifrån, lerig om kängorna och varm efter arbetet. Gunvor tyckte, att det stod en frisk och ljuvlig doft omkring honom, och den upptäckten förvirrade henne. Då tant Louise trippade i väg, hann han ta hen
nes hand och viska:
— Jag som tänkte att du jag skulle gått en promenad Men i eftermiddag, säg?
och nu.
Gunvor nickade mot honom och log.
Ute på gårdsplanen sprang hon ifatt tant Louise och bjöd henne armen. Det var litet halt i den leriga backen. Men tant slog avvärjande med handen. Hon gick
till den frihet som var och
spänstigt söm en tjuguåring och blev alltid förolämpad när någon
ville hjälpa henne. Gunvor aldrig lära
Det kunde sig riktigt.
Gunvor som var en enda stor vilja att hjälpa och trösta och ställa till rätta. Nu mer än någonsin. Hon var tacksam och glad åt att det fanns människor som ville ha hennes hjälp. Hon var lycklig i himmelens höjd över Bengts handtryckning och orden han viskat. En liten, liten tagg av ånger stack inom henne i all glädjen. Hon hade tänkt ovänligt om tant nyss. Tant var ju så gammal.
— Akta, det är verkligen halt,
sa
hon.
— Prat, sa tant Louise. Tror du
inte jag kan reda mig själv. Men de skulle grusa gångarna, det skulle de. Slarv . . .
Gunvor hörde inte vad hon sa. Det var så underbart med solen. Hon önskade att hon kunde få Marianne att förstå det.
1 eftermiddag skulle hon gå ut med Bengt.
Man blev glad av solen.
Fortsättning
Låt oss alla vara reporters!
Och sen — sen kunde jag inte ta upp arbetet igen. Jag har försökt många gånger, men det har inte gått. Och ändå vet jag att jag kan. Bara jag fick leva under människovärdiga förhålland e n skulle jag börja igen. Och jag skulle lyckas. Men allt är emot mig . . Hon slog ut med armarna och upprepade: Allt!
— Vet du vad, fortsatte hon efter en liten stund och såg med sina stora, uppspärrade ögon på Gunvor, ibland får jag för mig att det är gubben som sitter och
krigsansträngning.
I dag bär våra förenade ansträngningar frukt!
Vi har vunnit kapplöpningen om tid för vår egen beväpning och utrustning Vi är nu på offensiven!
Framför oss ligger seger. Framför oss ligger frigörelse för millioner förtryckta människor. Framför oss ligger en tid av frihet, tolerans och tillfälle till ett lyckligare liv, fri från svärdets skräckvälde.
Detta är orsaken varför vi ej får slappna av nu. Vi måste bemöda oss om allt större ansträngningar för att paskynda segerns dag.
HY-GRADE
ÅTER
kallar Canada Dig!
9
1‘i
* 2
5
CLOCKS x WATCHES P. J. Lipp
1/ JEWELRY
& REPAIRS 305 Carrall
Gynna tidningens annonsörer!
Red Star
Alla slags apoteksvaror. Prompt leverans av postbeställningar.
2 Cordova Street West. Tel: PAcific 4934.
INOM NÅGRA DAGAR kominer Canada igen att uppfordra sitt folk att köpa segerobligationer (Victory Bonds).
Mera pengar behöves — millioner till — för att utlösa en oemotståndlig attack och fullständigt förgöra våra fiender.
Canada vänder sig till var och en medborgare och invånare med begäran om ett gehör som aldrig förr. Varje dollar är betydelsefull i dennp avgörande fas i konflikten.
Besluta nu att köpa den största obligation Ni kan. Tag djupt! Priset är SEGER, och ingenting kah stoppa oss, om varje canadensare gör sin del.
Minns att som säkerhet för Victory Bonds står Canada själv — Canadas löfte att återbetala i kontant belopp obligationens ursprungliga pris och värde och vid stipulerad tidpunkt, med ränta betalad halvårsvis efter 3% per år till dess obligationen förfaller till inlösning.

VAD ÄR EN VICTORY BOND? En Victory Bond är ett löfte från Dominion of Canada att återbetala i kontant belopp obligationens ursprungliga pris och värde och vid stipulerad tidpunkt, med ränta betalad halvårsvis efter 3 % per år till dess obligationen förfaller till inlösning.
En Victory Bond är den säkraste investering som finnes i Canada. Alla landets resurser stå bakom den. Canada har utfärdat obligationer i 75 år och har aldrig svikit sitt löfte att betala varje dollar av såväl principalsumman som räntor.
En Victory Bonds är en tillgång som kan lättare omvandlas i kontanter än någon annan säkerhet.
RE6ULARLY
B. C. ELECTRIC
i-M
NATIONAL WAR FiNANCE COMMITTEE