fcidan 4 f - f' THE SWED1SH PRES8 GUBBEN KOMMER Men hur jag kom över allt »ammans, det förstår jag inte. Förlovningen som jag gått och väntat på så länge jag kunde minnas, den blev uppslagen strax efter eklateringen . Sen hans giftermål och kraschen inte långt efter. Herregud hur jag grät den tiden. Att jag inte förtorkade och föll ihop som ett tomt skal för alla de tårar jag pressade ur mig. . Marianne tog sig över ögonen och fortsatte efter en liten paus På sätt och vis har jag varit honom tr»gen.. . I mina tankar.. Ingen annan har blivit för mig vad han var. Jag tror att vi kunde gjort varann lyckliga. Jag tror, att om vi fått varann, hade jag kunnat rädda honom. Marianne tystnade och släckte sin cigarrett mot kanten av den fulla askkoppen. Det föreföll inte som om de bittra minnena upprörde eller smärtade henne. Det låg något extatiskt, något av förtvivlans hänförelse i hennes blick. Hennes kinder hade fått färg, de stora läpparna rörde sig sakta ännu sen hon slutat tala. Gunvor satt tyst som ett litet skyggt djur i sitt soffhörn. Hon hade också dragit upp sina smala ben undar sig men inte vågat röra sig på hela tiden, så att nu hade hennes ena fot domnat. Det märkte hon knappast. Hon var uppfylld av medkänsla och deltagande, hennes inre skälvde av spänning inför det hon fått höra och av tacksamhet mot Marianne, som velat göra henne till sin förtrogna. Hon greps av ett enda stort begär att hjälpa och bistå och ställa till rätta men hade ingen aning om på vad sätt. Det var djupt tragiskt det hon fått höra, och ändå hon sig underligt glad, kände sig betydelsefull. Gunvor som annars cyniskt. Hon hoppades innerligt, att det inte var sanning, utan att Marianne av någon Gunvor Så sa äa Marianne: _ —\ Jag hanp i alla fall ge honom allt det en flicka har att ge. Det är ju Inte så förskräckligt mycket som folk vill ha det till, men jag gjorde det soih sagt. Öch jag ångrar det inte. Jag tror att finns det någonting en kvinna ångrar i sitt liv, så är det motsatsen. Att sitta på gamla dar med ingenting ahnat än mödomen i behåll, det åi väl det hemskaste som kän tknkas. Gunvor ryckte till 1 sitt soffhörn. Hön tyckte Inte om att Marianne talade så lär. Det passade Inte ihop med det övriga, det tog bort allt det fina och vackra. Hon såg förlägen och orolig ut och vågade äntligen räta på sina domnade ben. Gunvor skulle aldrig velat erkänna, att hon var pryd. Hon /tyckte själv, att hön hade mycket sunda och förnuftiga åsikter om sexuella ting. Hon tycket ätt hon var modern och frigjord, därför att hon läst en smula Freud och åtskilliga andra böcker, som tant Louise skulle kallat vågade eller slipp-riga. Mot bakgrunden av tant Louises stränga moralbegrepp tedde sig Gunvors ideer rent revolutionerande. Givetvis diskuterade de aldrig så brännande frågor, men Gunvor kunde inte låta bli att göra sina jämförelser, och de resulterade i att hon ansåg sig själv ytterligt avancerad. Ändå sysslade hon mycket litet med köns-problemen. Hon tyckte, att det var cyniskt. De intresserade henne inte, de hade ingen ak- tualitet förrän den stora leken kom, och då gav sig sammans själv, det var övertygad om. kär allt-hon outgrundlig satt och ljög eller henne. anledning bara skröt för rigt gift och hade flera förut Men Herregud, barn I vad ■ kände Hon alltid gick undanskuffad och nedtystad i livet, tyckte att hon plötsligt ryckts in mitt i centrum av märkliga skeenden, och att hon fick vara någonting för andra människor. Bengt hade anförtrott sig åt henne i går, han hade nästan bett henne om hjälp, och han var — han höll kanske på att bli' kär i henne .. Och nu kom Marianne med hela sin historia. Hon tyckte förtvivlat synd om henne. Att hon gick och sörjde Erik Staal-hoff än det var hjärtskärande. Och så vackert av henne att vilja rentvå honom. Hon älskade honom ännu och hade varit honom trogen. . Det grep Marianne såg uppmärksamt på henne och märkte, att hon blivit förlägen. Det retade henne. — Tror du inte jag har rätt? frågade hon. ting jag inte mig Jo.;.Jag vet inte. Säkert. Det finns ingenjag ångrar så lite som att gav mig åt Erik. Jag har haft anledning att ångra över de män som följde HY-GRADE JEWELRY & REPAIRS 305 Carrall SL CLOCKS WATCHES P. J. Lipp efter honom heller... Dtet var inte Mariannes mening att bravera inför Gunvor. Att bravera med någonting så självklart kunde inte falla henne in. Men fastän hon tyckte bra om Gunvor och varit glad över att få berätta sin historia var det henne omöjligt att motstå frestelsen att plåga Gunvor just nu. Hon hade upptäckt hennes ömma punkt och hon måste trycka på den, hon måste se hur mycket hon tålde. I hela sitt liv hade Marianne ständigt gett efter flor sin olyckliga lust att chockera och skrämma människor, också dem som hon höll av — eller kanske framför allt dem. Hon fordrade att vederbörande skulle förstå, Men Marianne ljög inte, och inte skröt hon heller. Efteråt skulle hon som alltid bittert ångra sig, men just nu låg det för henne en oemotståndlig tjusning i att såra och plåga Gunvor. Med den tjusningen förenades hennes lust att blotta sig själv, den exhibitionisti-ka drift hon ibland gav efter för, och ^vingade henne att vända ut och in på allt hon ägde Intimast och hemligast i sin tillvaro och trotsigt visa det ftir vem som helst. Efter långa tider av tystnad och Isolering kunde hon plötsligt yppa saker om sig själv, som kom människor att fasa inför henne. I de kretsai som Marianne en gång kallat för sina — kamrater hon haft under under sin sångutbildning hemma och utomlands och på dansinstitutet i Paris — hade man tagit hennes utbrott av öppenhjärtlighet med ro och på det hela taget funnit dem nöjsamma och ganska enarmerande. Där var hon för övrigt inte ensam om sortens egenheter. Men på familjen Sneijder numera så fåtaliga umgängesvänner verkade hennes explosioner enbart pinsamma. Med sitt oberäkneliga sätt höll hon folk i en ständig spänning. Det kunde alltid Inträffa något oväntat när hon öppnade munnen. I själva yerket låg det också en del beräkning bakom. Det var en slags hållhake på modern, ett medel för henne att driva sin vilja igenom. För fru Sneijder var Mariannes anfall av frispråkighet ett ständigt hot. Där fanns möjlighet att hon plötsligt kunde förråda sådant som inte fick förrådas. Det gällde inte bara deras sätt att förvalta gubben de Grevys anförtrodda egendom, det gällde också annat. En sak var det som Marianne likväl aldrig berörde — faderns olyckliga liv och omständigheterna kring hans tragiska död. Där var hon obrottsligt lojal. Mot alla andra, inte minst mot sig själv, var hon fullständigt hänsynslös... Medan hon tände en ny cigarrett och sträckte på sina långa, smidiga ben återtog hon; — Bara två stycken som jag verkligen varit kär i av allesammans, det är inte många. Och ändå tycker jag ibland att det är två för mycket. En för mycket är det säkert. Det med Erik var riktigt pä sätt och vis, men den andre...Vet du vem det var? jag var kär 1 honom. Jag blev det med en gång, det var som jag ryckts i väg av ett skydrasj. Jag kom just hem från Wien, det är sju år sen i isommar, och då var han här på Holinge. Skogen skulle arrenderas ut och han värderade den åt bruksholaget som tog arrendet. Men han istannade lite längre tid än vad som behövdes för värderingen. Han uppvaktade huset fru, och det gjorde han inte flBrgäves. Jag min idiot förstod inte det genast. Det föll mig helt enkelt inte in att mamma kunde tas med i ningen. De var mycket siktiga också och för att leda alla misstankar var överdrivet uppmärksam kade som göra Nej, sa Gunvor och rus-förskräckt på huvudet. Det var en jägmästare* hette... nå ja, det kan 'detsamma. att hon inte ont När de i upp och drog kände hennes menade något stället tog illa sig för henne, bitterhet och far till Maj... —Å... — Och vet du Majs mor? — Nej, viskade Men han är Red Star Alla slags apoteksvarar. Prompt leverans av postbeställningar. 2 Cordova Street West» Tel: PAcific 4934. uri" J * a»!’* A ' B C. ELECTRIC Torsdagen Hen ^5 mar», 1U48 Förnyelse av böckerna för arbetslöshetsförsäkring TILL ALLA ARBETSGIVARE: räk-för- av-han mot mig. Det gjorde alltsammans ännu värre. Vi gick promenader tillsammans och han ta lade om sitt olyckliga äktenskap. Jag inbillade mig förstås allt möjligt. Jag hade min sång på den tiden, den betydde oer- vem som är Gunvor. Nu- ARBETSLÖSHETS - FÖRSÄKRINGS - BÖCKERNA FÖR 1942-43 UTLÖPA DEN 31 MARS. hört hade säga hade mycket för mig och jag kommit långt om jag får det själv, men gifta mig jag ingenting émot. Inte grämelse inga gränser. Då slöt hon sig inom sig själv igen, tyckte sig utstött och förföljd. Det var inte sig själv hon förebrådde. Be om förlåtelse kunde hon inte och hade aldrig i sitt liv gjort det Otaliga var de gånger hon som liten flicka suttit instängd eller fått stryk, därför att hon omöjligt låtit förmå sig att pressa fram ett enda fattigt förlåt. Att lugnt och lidelsefritt erkänna ett fel var en fysisk omöjlighet för henne Hon Ville inte att Gunvor skulle tycka illa om henne, hon ville inte stöta henne ifrån sig, mera väntade hon sig nästan vad som helst. — Har du verkligen inte hört någonting glunkas om det, — Aldrig. . . . — Det är inte möjligt. Det vet ju alla människor. — Inte jag. Gunvor tänkte tillägga: och jag vill inte veta det heller, men hon teg. Plötsligt skrattade Marianne till hårt och kort. — Du tror bestämt att det äy jag’ ropade hon. Nej då — om det vore iså väl ändå. Det är min egen kära lilla mamma i stället. Välborna fru Ragnhild Sneljder, född von Darten — hon påstås visserligen ha a-dopterat Maj, men hon är hen- då. I Wien hade jag sagt nej till en baron, som visste att svenska kronan stod högt. Jag sa nej utan ringaste tvekan. Konsten gick före allt annat, gubevars. Gifta mig skulle jag bestämt aldrig göra. Men här hemma var det tvärtom. Jag var gladligt beredd att sätta mej i två rum och kokvrå och aldrig ta en ton mer, om Bertil bara ville ha mig. Det ville han inte. Jag blev aggressiv så småningom, och då slog han om. Han sa att -hans äktenskap visserligen var olyckligt, men barnen band honom vid hustrun. Jag brydde mig inte om någonting bara han ville ta mig. Han måste älska mig, allt annat var mig likgiltigt. Då reste han. Jag tror inte han satte mamma in i vad som hänt mellan oss — inte den gången åtminstone. Han skämdes väl också. Han hade ju gått där och jagat upp mig målmedvetet . . . Ibland' tycker jag, att jag hatar och föraktar honom och inte skulle vilja något hellre än trampa på hans döda kropp, men jag förstår att det är bara för att jag älskar honom alltjämt. Marianne lutade sig tillhaka i soffan, och knäppte händerna bakom nacken. Gunvor satt stel och rak, hennes smala, fina ansikte var blekt, men då och då blev hennes kinder svagt röda, när Mariannes be-rättelise tog en särskilt omtålig vändning. Hon kände sig djupt olycklig. Det hon fått höra om Mariannes far och om Erik Staalhoff var vackert och gripande. Och det låg så långt tillbaka i tiden, att det på något sätt mist sin sargande udd. Men detta andra skrämde henne och gjorde henne förtvivlad. Gång på gång sökte hon intala sig att det inte var sant. {Alltsammans låg så fullkomr ligt utanför vad hon kunnat ana och tänka. Hon kände, att hon inte ville veta dessa ting. Hon viisste, att hon hädanefter skulle se med helt andra ögon på tant Ragnhild. Marianne, Maj — ja, på alla människor. Det var som om någonting "höll på att rasa samman inom henne. Tron på andra. Tron på att människor var sunda och för nuftiga och menade väl, — Ja, återtog Marianne, jag älskar honom nog fortfarande. Det gör tyvärr mamma också, och det är henne han älskar. De håller ihop alltjämt. Åtminstone träffades de i julas. Nya försäkringsböcker för fiskalåret 1943-44 skola utfås hos det lokala Employment and Selective Service-kontoret i Eder trakt mot inlämnande av de utlöpta försäkrings böckerna. Sänd icke in Edra försäkringsböcker utan att fönst ha ifyllt formuläret inneslutet med cirkulärbrev '625. Om Ni ej mottagit detta cirkulärbrev, sätt Er då 1 förbindelse med Ert närmaste Employment and Selective Service-kontor. Varest det är nödvändigt att ange den anställdes försäkringsnummer, använd numret med bokstav vilket återfinnes på bokens frontpärm. T.ex: P-49247, E-22454. Angiv icke bokens serienummer, som är tryckt inuti boken. Skydda Edra anstälid as förmånsrättigheter genom att noga efterfölja den procedur utlinjerad i cirkulärbrevet, och förebygg dröjsmål genom att handla NU. Unemployment Insurance Commission HON. HUMPHREY MITCHELL Minister of Labour Commissioners: LOUIS J. TROTTIHR R. J. TALLON ALLAN M. MITCHELL men hon måste ändå göra det. nes riktiga mor också till yt- hon. När jag tänker efter, sa ar det bara två män som verkligen spelat någon roll 1 mitt liv. Jag menar av dem som jag älskat eller rättare av dem som älskat mig — eller som bara haft min kropp helt tillfälligtvis... Marianne såg uppmärksamt på Gunvor som satt där med nedslagna ögon och plockade nervöst på sin kjol. Hon fortsatte: Det är lustigt så lite det kan betyda att man ger sig åt en man. Många av dem kommer jag inte ens ihåg vad de hette. Gunvor vred oroligt på sig. Hon hade velat be Marianne sluta, det var inte rätt av henne att säga så, inte sunt. Det var termera visso. —1 O nej — det fick Gunvor fram. Hon hade suttit och varit iså glad anne> förtroenden, är inte..., där nyss över Mari-nu kände hon sig förtvivlad över allt hon fick veta. — Jo, så hänger det ihop, sa Marianne och skrattade Hennes iskratt skar Gunvor i hjärtat. Vi var uppriktigt sagt rivaler om moderskapet till Maj, mamma och jag, fortsatte Marianne. Och mamma vann . Storartat, va? Ja, jag måste erkänna till hennes rättvisa, att hon inte hade en a-ning om, att hon gick i vägen för mig. Han var för öy- Det är Mamma år, men inte för nat än det ingen som behödt märka någonting. Men folk drog sina slutsatser i alla fall. Det bleV för obekvämt för mamma att vara lika försiktig jämt. Så togs Maj hit till gården som adoptivbarn när hon var två år gammal, och då inte så konstigt att lägga ihop. Bertil gelbundet på. Jag var det ju räkna och hälsade re- måtte föraktat mig. Och njutit. .. Jag förest äller mig att en karl njuter, när en kvinna är galen i honom. Jag var galen, ser ser du, och den galenskapen satte stopp 'för min hana som sångerska. Jag fortsatte ju hela tiden min sångutbildning, jag tror att jag gjorde det i ren desperation. borde rest Till sist provsjöng jag på Ope-kunde det i ran och skulle få debut som bort då, men Jag inte, jag måste vara i hans när-! Amneris. Fortsättning närhet. Jag sökte för resten ■ upp honom på mellantiderna i ett par gånger. Gud vad han Låt oss alla storartat egentligen, är i alla fall femtiett en man det. Jag beundra släpper hon kan inte an-henne. Vad vara reporters Vägledaren MARS, 1943 Ux«*4v»i» Dr, P^cer F&hrnay & Saa« Co.» i dea Biitr® Häl«&zu Tandröta angripna av tandröta. Hane tänder äro tämligen helt täckta, på vissa ställen, av tand “plaques”. Vi ge honum en hit socker eller en karamell att äta, och en halvtimme senare avlägsna vi en del av “plaquen” från tänderna med en liten metall-skopa. “Plaque” materian visar sig v»ra aå fuli säger du själv? Gunvor svarade inte, hon ba- ra rodnade. Hon fann alltsammans fasansfullt och overkligt, hon skulle velat förneka det för sig själv. Tant Ragnhild som var en så fin och belevad människa, hon skulle aldrig kunna känna samma aktning och tillgivenhet för henne mer. — Det gick förstås upp för mig så småningom hur det hängde ihop, fortsatte Marianne. Bertil kom på besök igen —' många gånger, och så kom Maj. Mamma födde henne borta, jag var mest i Stockholm den vintern, och Bengt hade sin skola och var inte så gammal för reisten. Egentligen var OMKRING av alla ameri- * anar ha uadröta en eller annan lid under sitt hv. Denna ikamma kan angripa de temporära aåväl som de permanenta tänderna och. ehuru den kan uppträda under aiia åldrar, är dan vanligast hos personer under trettio år. Tanderna förvittra aldrig överallt. StaUan där emaljen ej är så jämn, altar tandytan strax ovanom gommen eller emellan tänderna äro vanligen de mest angripna. Dessa äro de delar av tanden, som äro svåra att hålla rena. En inspektion av länderna visar att de siällen där ett hål börjat bildas, äio täckta av ett tunt lager av vil, klibbig och seg materia, tand “plaque.” Denna materia är svår att avlägsna från tandytan med tandborste eller tand-flos», och de flesta personer använda icke tillräcklig tid för tanarengö-riag för all iå bort aii denna aviag* ring. Och »ad värre är, den vita avlsgringeu växer åter ut på tanden icium 24 timmar; aå en grundlig rengöring måste göras minst en gång varje dag. Del betalar sig i laugdei. au avlägsna denna vita avlagrint varje dag, ty den är den verkliga orsaken till tandröta. När något av denna vila avlagrin» avlägsnas från tänderna och under-sökes i mikroskop, framgår det att den består huvudsakligen av en svampliknande växt av bakterier. Dessa bakterier ha långa, smala kroppar och växa i kedjor. Dessa kedjor ihopmaskas så att beläggnin-fen på tanden ser ut som en bit askpapper eller en tält vävd tyg. bit. Oräkneliga tusental små bakterier, eudel runda, endel långa och smala och andra böjda, kunna upptäckas i maskorna mellan kedjorna av de slötre, svampakliga bakterierna, Denna tand "plaque” är därför levande membran, sammansatt av bakterier. Antag, nu att vi göra ett experiment på en gosse, vars tänder äro kaj och bli av »ockersirap, att dan verkar klistrig och torkar ej om den placeras på en glasskiva. Den luktar sur och är full av syra. Vi kunno mäta syra n s koncentrering eller styrkan i "plaque” med en elektrisk apparat och finna då, att där finnes nog med syra för alt uppläsa en tanda mineralmateria Om vi skulle lägga tanden i syra med samma styrka, så skulle den snart uppmju- gummiartad. När tänder förvittra, upplöses wi-ueralsubstanseu i tänderna av syr* soni i sin iur aiilra: genom bakteriers inverkan på socker i tand "plaque”. For alt förhindra tandrot» måste vi antingen sterilisera munnen hålla tänderna fria från “plaque’’. äta litet eller ingen kolhydratisk mat eller neutralisera syrorna i “pla quen” så snart de fiambnngaU— och intet av detta är iätt att gora. Munnen kan tmlig-n inte steril» teras genom användning av antiseptiska preparat. 1 plaquen” kan aslägs» nas från tänderna genom borstning eller med landfloss. De kunna Ccksa avlägsna* med vissa tungh i-la»; me» dessa äiu ännu ej lätt tillsjingliga En diet, fri från kolbj drater, kan icke heller rekommenderas; wh om de av oss »om känna med »'» alt livet ej vore fullkomligt, om vi •) finge aia su-ker oih kontek’, blott rensa munnen omedelbart efleiat med Varmt vatten, blir vksdau »j »å stor. Och slutligen har det visats att en diet, »om »r rik på frukt, grönsaker «ch mjölk har stoppat alla» förhindrat raadröta i många ‘all, kanhända