Sidan 4
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 11 mars. 1943
GUBBEN KOMMER'
De gick tysta en lång stund. Gunvor hade nästan svårt att följa med. Hon var van vid tant Louises försiktiga takt, och Marianne drog i väg med hård fart. Nero fick springa lös nu, han skumpade fram och tillbaka över vägen med nosen mot marken. Gunvor plågades av tystnaden och undrade vad hon skulle säga. Hon ville så gärna trösta Marianne, men hon förstod intuitivt att alla trösteord skulle vara förgäves. Att de skulle bli hån-liksom solen var det. Så underligt det Marianne sagt och så hemskt. Så hade hon al-dig känt det själv hur olycklig hon än varit. Hon visste inte hur det stod till med Marianne, men hon hade hört något om hennes krångliga nerver. Ä, nerver käinde hon till själv. Den där eviga ängslan för att det alltid skulle gå galet. Men Marianne som kunde så mycket, inte behövde hon vara ängslig.
HSäg, Anne, frågade Gunvor skyggt, när hon inte stod ut med tystnaden längre, sjunger du in nuförtiden?
‘—Nej... Marianne t y! c k t) e själv att hon lät oväntig och tilläde efter en liten stund: Det roar mig så lite. Och jag har ingen som ackompanjerar mig.
—Det—det kanske jag skulle kunna göra—lättare saker åtminstone.
—Tack ska du ha. Men det är inte bara det. Jag har ingen lust...Och sen kom det häftigt och förbittrart, så att Gunvor ryckte till: Lusten har de stulit ifrån mig.
Men Gunvor hade ändå blivit djärvare och hon fortsatte bevekande:
—Jag skulle bli så glad om du ville sjunga något. Vill du inte det sedan?
—Nej. Kan inte.
De gick runt arrendatorns gård och sen stigen genom björkbacken och 1 ä; n g s med sjön. Gunvor såg fullt med blåsippor strax ovanför Gråt-snåret men fick ej tid att plocka dem, Marianne höll samma nervösa takt. Hon gick med långa, slängiga steg, hon såg hela tiden ner i marken. Vägen var lerig och hal, full med avbrutna kvistar, halvruttet löv och torra vasstrån. Plötsligt sa Marianne:
—Vet du någonting skräpigare än våren? Något så outhärdligt skräpigt som våren på den här gården?
Det svarade Gunvor inte på. Hon hade just beslutat sig för att gå och plocka blåsipporna i Gråtsnåret vid tillfälle. iHon tänkte att hoS skulle gå dit med Bengt. ,Och fasten hon själv fann det elakt och hjärtlöst, var Lon glad över att snart slippa ifrån Marianne. Marianne gjorde henne nedstämd.
Hon blev mycket förvånad när Marianne, sen de kommit in i hallen och hängt av sig ytterkläderna, utan vidare frågade:
—Vad är det du kan ackompanjera egentligen? Jag ska sjunga en bit.
Marianne drog in henne i salongen, de började bläddra i notpackarna. och till sist fick Gunvor tag i ”Irmelin Rose”. Den vågade hon sig på. Hon slog an de första ackorden med darrande händer, hon tyckte att noterna hoppade runt, men sen gick det bättre.
Och Marianne sjöng.
B. C. ELECTRIC
Hon hade enstark, välskolad altröst, och när hon släppte till sig helt och inte lät störa sig av någon bland de tusen irritament hennes omtåliga sinne ständigt påverkades av, kunde hon sjunga utmärkt. Hon gjorde det nu. Hon glömde sin förtvivlan. Den blev till sång. Hlon rycktes med själv. Hon sökte hålla kvar den berusande känslan av att plötsligt ä-ga hela världen, och när hon sjungit Irmelin Rose, ställde hon nya noter framför Gunvor. Gunvor spelade på så gott hon kunde. Hon kunde ganska bra. Hon övefvann sina hämningar och kände sig inte rädd, hon var över alla gränser hänförd. Hon hade tårar i ögonen när Marianne slutat och omöjligt finna ord för sin beundran. Gunvor var en av dem som tant Louises stora förtrytelse brukade gråta stilla och ljudlöst över sentimentala filmer och teaterpjäser, och nu kände hon sig saligt gråtfärdig. Det var inte bara för de känslosamma sånger Marianne råkat välja, det var hennes röst, hennes underbara röst. Glömsk av den för lamande blamageängslan som a/mars ständigt bromsade henne i allt vad hon företog sig, grep hon Mariannes händer och sa:
—Och du skulle inte fortsätta att sjunga, Anne? Det är—det är brottsligt. Du är storartad helt enkelt.
—Det säger du bara för att göra mig glad.
—Nej, nej...Det finns ingen som du.. Tant och jag går ju så ofta på konserter, tror du inte att jag också begriper lite? Gunvor tystnade. Hon hörde plötsligt sin egen röst och blev förskräckt över säkerheten i tonfallet. Hon släppte Mariannes händer och rodnade. Efter en stund frågade hon på sitt vanliga,/ timida sätt:
—Anne, varför slutade du någonsin att sjunga? Hon bet sig i tungan efteråt, den frågan var alldeles för närgången.
Men Marianne såg inte ond ut. Hennes ansikte var lugnt och vackert, hon stod en lång stund och tittade ut genom salongfönstret. Solen sken där ute, grenarna på den stora e-ken var svarta och kala. Hon svarade långsamt:
—»Slutade. .. Ja, säg det. Och så plötsligt, som hon först då uppfattat Gunvor ord, bröt hon ut: Men jag har ju inte slutat! Vem påstår det? Vad vet du om den saken? Allt och alla har sammansvurit sig mot mig för att jag skulle sluta, men jag har inte gjort det än. Jag har inte gett mig! Hon såg med mörka, förtvivlade ö-gon på Gunvor, som förskräckt kröp ihop på pianostolen.
—O nej, Anne, sa hon, jag menade inte alls så. Jag vill ju ingenting hellre än att du ska fortsätta. Jag — jag är så ledsen ...
— Ja, ja, det är bra. Du är snäll, Gunvor. Jag är inte van Vid det, förstår du, jag träffar inte snälla människor annars. Ser du, jag hade faktiskt glömt hela eländet för en liten stnud, och så kom jag ihåg det igen, det var alltsammans. Jag var rentav lycklig nyss. Hon skrattade till. Lycklig, det är man i sekunder — några sekunder— någon gång. Så blir man medveten om 'att man är lycklig,och då är man det inte längre. Man kan inte hålla kvar de där sekunderna, man griper efter dem, och då mer förtvivlan. Ja, så är det för mig åtminstone. När jag tänker efter tror jag, att jag aldrig någonsin varit riktigt glad i livet.
— O, Anne, säg inte så.
— Jo, jo, så är det. Du skulle förstå mig, om jag berättade för dig hur jag haft det. Säg, kan vi inte gå upp till mig så är vi mera ostörda?
Gunvor tänkte på Bengt. Om hon gick ner genom trädgården nu skulle han kanske ha tid till en promenad med henne. Hon längtade efter en promenad med Bengt. Hon svarade Marianne, att hon hemskt gärna följde med henne upp.
Mariannes rum var det annars ingen som slapp in i. Det var den slutna helgedom där hon förrättade offertjänst åt den obarmhärtiga gudom som hette isolerlngsdrlft. Här slöt
hon sig inne med sin bitterhet och plåstrade med sin trasiga själ.
Det var ett ljust, vackert rum med hoppfullt gröna tapeter. sparsamt och modernt möblerat men just nu slarvigt och ostädat. Sängen hade blivit bäddad men annars låg allt möjligt och drev omkring. På den låga byrån med sina rörliga sidospeglar stod ett otal parfymflaskor med små skvättar på bottnen, dosor och burkar med slarvigt påsatta lock en puderask som det dammat ur över marmorskivan och ett manikyrskrin, vars Instrument låg i en hög på varann. Över en stolskarm hängde ett par strumpor och mittpå golvet låg ett par skor slängda. På en hylla stod en dubbel rad med dedicerade fotografier — ansikten i storslagna poser och med klatschiga namnteckningar tvärsöver. Gunvor kände igen åtskilliga av koryféerna bland Stockholms skådespelar-värld. Ena väggen upptogs av en väldig spegel som gick ända ner till golvet- en sådan spegel som scenartisrter kan använda att instudera ställningar och rörelser framför. Det lustiga med spegeln var att den försetts med ett draperi, som man kunde dra för den. Marianne brukade göra det, när hon var led på att se sig själv, när hon äcklades vid åsynen av sin egen bild. Det var ofta fördraget, draperiet.
— Här är litet slarvigt, sa Marianne och flyttade planlöst några av flaskorna på byrån. Hon hade nyligen dragit fram alltsammans ur gamla , gömmor, eftersom hennes ordinarie uppsättning var kvar i Norge.
Det var så olika med Mariannes lust att göra sig fin. I-bland kunde hon ligga i badkaret halva dagen och sedan preparera hela sin kropp som en orientalisk furstebrud. I-bland var det henne en formlig övervinnelse att tvätta händerna. Alla hennes skönhetsmedel stod orörda i dagar, och hon skvätte bara på sig litet eau-de-cologne.
Fortsättning
Sverige
BARNFÖRLAMNINGENS VIRUS AVBILDAS.
De smittämnen som framkalla barnförlamning hos människa och vissa djur ha för första gången iakttagits och fotograferats av professor Arne Tiselius med ett s.k. “över-mikroskop’’ (elek tromikro-skop). Olika preparat, som framställts, dels från hjärnan och ryggmärgen, dels från tarm innehållet, visa sinsemellan stor likhet i form ocn storlek.
Undersökningen ingår som ett led i de omfattande studier av barnförlamningens virus-som pågå vid fysikaliskkemiska institutionen i Uppsala under ledning av professorerna Svedberg och Tiselius och bekostas av “Konung Gustaf V:s 80-årsfond’’.	t
“SVENSK INTERKONTINENTAL LUFTTRAFIK AB”
Stockholm den 25 febr. Asne.
Ett privat bolag, Svensk Interkontinental Lufttrafik AB (SILA), med ett minimikapital på 30 millioner kronor bildades igår i Stockholm. Det nya bolageti, vari tidigare bildade företag för transatlan-
A YOUTHFUL LEAGUE OF NATIONS.
stsyy^ysysysy^^^^sys^^ysysy^^^^
IRed Star
Alla slags apoteksvaror..
Prompt leverans av post-beställningar.	< [
2 Cordova Street West.
Tel: PAcific 4934.
BRÅCKBAND
Egen tillverkning. I-Ångt överlägsna andra fabrikat.
A. LUNDBERG, LTD.
938 W. Pender St., Vancouver.
WASHINGTON’S TAX!
Phone HAstings 4100
9pee.1al ratea weddlngs, siKhiNeelnic, fun era 1»
ALF LINDAHL Barberare 334 Main Street
Toronto s newest Boy Scout Troop, t h e 201st Kiwanis Troop, shows plainly why Hitler and Mussolini have no use for Boy Scouts in their terri-tory. The Axis dictators long ago abolished the Boy Scout organizations in Germany and Italy. Since 1939 they have stopped them, in occupied coun-tries. The Boy Scouts stand
for International friendship and that enrages Hitler and Mussolini. In the 201st Kiwanis Troop there are boys of Finnish. Jew-ish, French-Canadian, Polish, Negro, Russian. Ukrainian and Anglo-Saxon origin. The pic-ture was taken as Scoutmaster P. F. Harris presided at the investiture of a Negro member of the troop. .
Hastings Bakery
BUTIKER BELÄGNA Å
716 E. Hastings Street
4068 E. Hastings Street
Allt slags bröd: Vanligt vitt el|er brunt bröd; rågbröd, veteflätor, wienerbröd, bakelser, tårtor, kakor i rik sortering.
Födelsedags- och bröllopstårtor även på bestäbnirv
tisk flygtrafik uppgått, stödes av den svenska storindustrien samt av sjöfartsintressen och banker.
Mellan det nya bolaget och Aerotransport har överenskommelse träffats enligt principer, som fastställts av regeringen. SILA skall huvudsakligen sköta svenskt interkontinental flygtrafik i nära samarbete med Aerotransport, som ställer sin tekniska organisation och tränade ledning till SILA:s förfogande. Stiftarna, som inbjudit alla intresserade, främst inom handel och industri, till aktieteckning, uttrycka förhoppningen att denna kombination av svensk-interkontinen-tal och svenskeuropeisk flygtrafik skall främja landets import och export.
PRINTZ-MINNET FIRAT I B0TTNARYD3 KYRKA.
Trehundraårsminnet av guvernör Johan Printz’ ankomst till Fort Christina i Delaware den 15 februari 1643 har firats i Bottnaryd i Småland, där Printz föddes och dog där han också ligger begraven.
Minneshögtiden ägde rum i den rödmålade lilla kyrkan, som
byggdes av Printz, och där ljus nu brunno framför porträtten av Printz och hans andra hustru.
Från den nuvarande guvernören i Delaware, Walter Bacon, anlände telegram, som besvarades av de närvarande.
På Printz’ kista nedlades en krans från fru Inez Thorgny vid amerikanska legationen i Stockholm. Fru Thorgny är ättling i nionde led efter guvernör Printz.
NORSK BELÖNING TILL SVENSK SJÖMAN. I
En svensk sjöman, Holger Aronsson från Östervallskog i Värmland, har av generalkon-
WITH THE BRITISH ARMY,
sul Martin Kastengren i New-York fått mottaga den norska krigsmedaljen jämte diplom och 200 dollars, som tilldelats honom av den norska regeringen i London.
Aronsson, som är 34 år, tjänstgjorde som salongssteward ombord på ett norskt fartyg, vilket torpederades, och fick tillsammans med en dansk och sju norrmän tillbringa 47 dygn på en flotte. Den norska regeringen tilldelade honom belöningen “med tack för visat mod och uthållighet.”
Har Ni betalt prenumerati-onsavgiften?
IBuild up your Health.
HASTINGS
Steam Baths :■
764 Hastings St. E.
Always Open. Expert ' i Masseurs in Attendance. ’, Admission 8 a.m. to I I p.m ? 30, 40 and 50c. After II J p.m. - 60 and 75c. p
Up-to-date Tiled Private ' > Baths.	। *
Phone HAstings 0240
G|ynna tidningens annonsörer!
Get Your HEADLIGHTS adjusted at
West’s Garage
MAIN ST. vid 17th Ave.
>vho has now installed the same testing equipment as at the Pto-vincial Inspection Station. For a real alLround check-up on your car take it to Charlie West.
NATIONAL
SELECTIVE
SERVICE
Mobilisering
AV OGIFTA MÄN
En nyligen av Hans Excellens Generalguvernören utfärdad proklamation stipulerar att vissa ogifta män måste omedelbart registrera för militärinkallelse under National Selec-tive Service Mob< lizatjion Regulations.
Ogifta män, som nu skola registrera, äro män födda under något år mellan 1902 och 1923 inklusive, och som icke tidigare un-
dergått läkarundersökning i samband med inkallelseorder till militärtjänst.
Män,, vilka nu äro i tjänstgöring i någon av krigsväsendets grenar, äro undantagna från denna order. Men däremot icke män, utskrivna från sådan tjänst, vilka Icke tidigare genomgått läkarundersökning under inkallelsen till mönstring, vilka sistnämnda nu alltså måste registrera.
“Ogifta män”, härovan hänförda till och som nu äro änmälningsskyldiga, inbegripei- varje man—
född under ovan nämnda tidsperiod, som ej tidigare haft doktorsundersökning för militärinkallelse och som kommer inom ramen av följande beskrivning:— “vilken på den 15 dagen av juli 1940 var ogift eller änkling utan barn, eller har sedan dess blivit lagligen frånskild eller änkling utan barn.’’
Det bör särskilt märkas att varje man, ogift den 15 juli 1940, även om han blivit gift efter detta datum, är ändock klassificerad som "ogift man”.
Registreringn skall ske på formulär tillgängliga hos alla postmästare, på National Selective Service-kontor eller hos Registrar of Mobilization Boards.
Uraktlåtenhet att registrera är belagt med straff.
DEPARTMENT OF LABOUR
HUMPHREY MITCHELL	A- MacNAMARA,
Minister of Labour	Dlrector, National Selective
__________ Service
1 t F å
B e