Torsdagen den 11 febr. 1943
&Man 4	__- - ___
GUBBEN KOMMER]
-- Gunvor..., sa Bengt all-Hgt.
— Ja... Hon höll andan i spänd och hängiven uppmärksamhet. Hon tyckte det var så roligt att höra honom säga hen nes namn.
Vi ska ta reda på vad gubben var för en figur, du ch jag. Vill du det?
— O ja då. .. Om du vill. ..
— Vi ska röka ut honom ur hans kula, säg!
—> Ja.. . Men Bengt, jag tycker nästan det är lite kusligt. Jag är faktiskt rädd för gubben ibland. Det är fånigt av mig, men de gångerna tant hade sina skäckfantasier smittade det av sig.
Prat, inte är det något att vara rädd för. Kom ska vi pröva hur modig du är. Vi stänger in dig i ladan här och ser hur länge du vågar sitta.
Då skrattade Gunvor nästan genast. Hon förstod att Bengt skämtade. Men om han menade allvar, var hon gladeligen beredd att låta stänga in sig för hans skull.
De hade kommit fram ur skogen ner i allen och stannade framför den gamla ladan. Bengt tog Gunvor i handen och hoppade över det smala diket.
—Kom så tittar vi in ett slag, sa han. Det här är den verkliga spökladan. Jag vill minnas jag hört att gubben höll särskilt styvt på den, därför att den var så gammal och ful.
Han drog upp dörren, som skrek till på sina rostiga gång-ijärn. Del var IhaAvmörkt där inne. Ljuset silade i smala strimmor genom väggarnas springor. Ladan användes inte numera och var i det närmaste tom. Bara några hötapparä låg och skräpade här och var på golvet. I ett av hörnen hade mera hö dragits ihop och där syntes liksom avtrycket efter en kropp.
— Titta, det har bestämt legat någon där, sa Bengt.
— Det är väl inte möjligt.
— Jo, någon luffare som sovit här.
— Ä, stackare...
— Det är nog inte så farligt. Skulle du inte våga ligga här en natt tror du?
— Nej, aldrig i livet.
— För att«se efter om gubben går och spökar. ..
— O nej då.
Bengt skrattade och la beskyddande sin arm kring Gunvors axlar. Det blev plötsligt mörkare omkring dem, dörren gled sakta igen av sin egen tyngd. Den hängde snett på gångjärnen. Gunvor ryckte till.
— Blev du rädd?
— Nej då...
Bengt hand slöts sig kring hennes smala, spetsiga axel. Det där spända och nervösa
DEPARTMENT OF LABOUR NATIONAL WAR LABOUR BOARD
GENERAL ORDER
The Dominion Bureau of Statistics has found that the cost of living index number for January 2, 1943, is 117.1 (adjusted index 116.2) as compared with the cost of living index nu mber for July 2, 1942, of 117.9 (adjusted index 117).
The Wartime Wages Control Order, P. C. 5963, provides in Section 48 (iv):
“the amount of the bonus shall not be changed unless the cost of living index number has changed one whole point or more since the last general order of the Board requiring an increase or decrease in the amount thereof.”
The index number not having changed by one whole point or more sin ce July 2, 1942, pursuant to the provisions of P. C. 5963 as stated, the National War Labour Board orders that the terms of its General Order dated Au gust 4, 1942, shall continue to apply for the period February 15, 1943, to May 15, 1943, subject to the right of employers or em-ployees to apply to a War Labour Board for authorization of payment of such bonus as a Board may determine to be “f air and reasonable,” under the provisions of the Order.
HlUMPHREY MITCHELL
Chairman National War Labour Board Ottawa, Canada
February 4, 1943
Hans läppar brände henne3|
kinder och hals. Hennes hjärta CykUlljkx
låg i hans hand. Hennes bröst kändes som hade livet rört vid
hos henne gjorde honom lite förlägen. Men söt vfy hon verkligen, mycket sötare än han föreställt sig.
Gunvor stod alldeles stilla. Hon undrade vad han tänkte på, eftersom han var så tyst. Hon kände hans fingrar kring sin axel, starka och hårda. Det var tryggt och lungt och ändå på något sätt oroande.
Så drog han henne plötsligt intill sig och slog armen om hennes liv.
— Gunvor. ..
Hon hade stått och väntat på det, och ändå blev hon överraskad och förskräckt.
— Bengt, gör inte så. Du får inte. .. Hon bad honom oändligt bevekande. Just detta hade hon varit rädd för hela ti-i den. Hon tyckte att varit på väg att bli goda kamrater, men nu förstördes alltsammans Hon skulle kunnat hjälpa honom och råda honom, vara hans uppriktiga vän, men det brydde han sig inte om. Kyssa henne var det enda han ville Allt blev så mycket svårare och vanskligare nu. Varför kunde de inte få vara vänner? Han menade ju ändå inte allvar. Det var bara lek nu också. Kärleken — å, kärleken var något som skulle komma sakta och omärkligt sen man prövat att kamratskapet höll prövat det länge, länge.
— Bengt, släpp mig. Du får inte.
— Men Gunvor, visst får jag. Bengts ansikte var tätt intill hennes, hans ögon var allvarliga, fordrande, otåliga. Och så kysste han henne.
Gunvor blundade. Hon gjorde inget motstånd. Hon vågade det inte, därför att hon ändå inte ville såra honom. Han skulle kanske bli förnuftig igen, och de skulle trots allt förbli vänner. Hennés armar hängde ner utefter sidorna, hennes läppar var halvöppna och slappa.
Men Bengt kysste henne gång på gång. Han var hård och häftig i sina rörelser. Och så var det en oemotståndlig kraft som kom Gunvor att lyfta sina armar och slå dem om hans hals. Han kände att hennes läppar var hungriga, och hon kysste honom tillbaka. Med e-na handen smekte han hennes vänstra bröst och hon kunde höra sitt hjärta slå under det fasta trycket. Hon tyckte att han höll i hennes hjärta. Och med ens stod det klart för henne, att just detta var det hon längtat efter hela tiden. Under resan i går hade hon tänkt på det och ingenting annat. |Det hade varit hennes hemliga önskan från det ögonblick hon sett Bengt ute på morgonen. I två år hade hon längtat efter det.
dem för första gången. Hen-
nes smala fingrar smekte helt sakta hans nacke. Hon vågade inte öppna ögonen. Det var som om allting kunnat försvinna då. Plötsligt tryckte hon sig härdare intill honom och pressade sitt underliv upp mot hans kropp. Men i samma ögonblick blev hon förskräckt över vad hon gjort. Hon slet sig hastigt lös, tog sig över pannan och sa
— O nej, Bengt. . . Nej. ..
Innan han kunde hindra henne, sköt hon upp dörren och sprang ut.
* * *
Kalle gick och plöjde upp en gräsmatta, som skulle bli trädgårdsland. Den hade varit land förut men fått växa igen under årens lopp. Nu skulle a’l jord utnyttjas var det order på. Kalle hade aldrig plöjt i hela sitt liv,och det var skrala fåror han åstadkom.
Han sneglade bort mot växthusen, där Blomgren och Albert stod och pratade om någonting. Han såg Albert ruska på huvudet och undrade vad de kunde ha att säga varann.
Blomgren höll på att sätta i några nya glasrutor, men näi det led mot middag, masade han i väg uppåt gården. Kalle spände ifrån och gick med hästen bort till stallet. Det var den gamla arbetshästen han hade ett sto som hette Kajsa. Kajsa hade varit med redan innan fröken Marianne fått smak på underliga namn.
Kalle och Albert gjorde sällskap runt stallet. De skulle upp äta strax.
— Vad snackade ni om? frågade Kalle.
— Fan vet. Jag begrep inte vart han ville komma.
— Vad var det om då-
— Ä, han sa att jag skulle fara till Måckelmyr med blommor ur växthuset och annat krafs, som han ville ha skickat till Örebro med tåget. Men han krånglade till det så in i helvete. .. Och så var han oförskämd ...
— Inte...
— Jo. Han ville att jag skulle skriva två fraktsedlar, och så skulle jag gå upp till frun med den ena när jag kommit hem. Och om hon eller grabben frågade hur mycket jag kört med, skulle jag inte säga det, utan — nä, fasen, jag minns inte hur det var. I alla fall tyckte jag att det verkade konstigt alltsammans, så jag menade på, att det där blev för marigt för mig. Då började han yra om att jag suttit inne, och att han kunde tala om det för frun, om jag inte skötte mig och gjorde som han sa. Men då sa jag att det kunde jag tala om själv. Och sen gick han.
— Jädra apskaft, sa Kalle indignerad. Om han gör sig dum mot oss, har han sig en snyting, det kan du skriva opp... Han gick tyst och funderade.
Under middagen satt Blomgren och slevade i sig utan ett ord. Ibland blängde han på Albert. Man åt i köket. Fru Blomgren satte .'fram mäten och hällde upp kaffet. Klockan borta på skåpet visade ett, solen sken in genom fönstret, allt var obegripligt rent och putsat i köket. Kalle och Albert la in korvkaka i stora sjok. Ingeborg satt och tittade i smyg på de andra. Hon bet med frain-tänderna små bitar ur ett stycke torrt bröd. Hon var nio år, smal och spinkig liksom modern och såg ut som en råtta.
Så reste sig Blomgren ooh sa: — Tänk på saken nu Andersson. Han har inget omak av att göra som jag säger, kom i-håg det. Och så fortsätt som förut. Lundström plöjer vidare nere vid sjön. Jag ska sköta räkenskaper, förklarade han.
Ute i farstun sa Kalle:
— Du, jag går opp och vilar mig en ^tund. Blorqgren tar igen sig en timme nu, det gjorde han i går. Följ med bara.
— Nä. Det kan vi få fan för, sa Albert. Det är inte sjöst.. .
— Kyss mig. Är du rädd? Det begriper du väl att det bara är rättvis^, om man kan snuva sånt här folk på lite arbetstid. Eller tycker du fyrti kronor i månaden är något att slita ut sig för?
Fortsättning *
Buy War Savings Stamps
FORSVAR
Forts, fr. sid. 1
försvar har nu blivit gjort”. yttKade försvarsminister Per Edvin Sköld i ett tal i Hälsingborg igår. “Nu är det vår uppgift att utveckla och förstärka försvaret på denna grund. Det kunna vi göra med förtroende, då det svenska folket visat sin försvarsvilja. Vi veta, att våra resurser äro sådana, att vi kunna lita på dem.”
Sköld prisade även det frivilliga försvaret och tilläde, att vaksamhet och stark försvars-villa komma att behövas även efter krigets slut. “Mänskligheten kommer att gå freden till mötes lidande av sårfeber till de han. “Det. kommer att ta lång tid, innan såren helats och vi kunna bygga vägar för freden, vilket är vår största uppgift. Låt oss inte glömma att det kommer att bfi en övergångsperiod med jäsning i världen, då vad som helst kan hända. Det kommer att bli nödvändigt att då liksom nu hålla vakt över vår frihet och vårt oberoende.”
väger 10—11 ton, är beväpnad med en 37 mm. kanon och två kulsprutor och äger en ovanlig framkomlighet och hastighet. De nutida krigserfarenheterna ha emellertid visat, att en del stridsvagnar även måste vara utrustade med kanoner av grövre kaliber för att framgångsrikt kunna ta upp kampen med fiendens. På grund härav ingår i de svenska pansarförbanden också tyngre vagnar med en 75 mm. kanon.
Även om Sveriges försvarsmakt inte är avsedd att angripa utanför landets gränser visa krigserfarenheterna, att ett försvar av landets gränser inte får vara defensivt. Försvaret måste vara Qffensivt. Strids-vagns hinder hur väl byggda de än äro - betvingas och pansarvärnsvapnen ned-kämpas. “Ont skall med ont fördrivas’’, säger ett gammalt ordspråk, som har fått stor aktualitet just nu Ett pansaranfall kan sällan brytas med annat än pänsartrupper Dessa pansartrupper måste vara lika välorganiserade och välbeväp-nade som motståndarens och främst måste de vara försedda med pansarbrytande vapen av tillräckligt grov kaliber.
Det är just ett sådant pansarvapen, som Sverige nu fått. Pansarbrigaden är lättrörlig och avses främst för motanfaU mot fientliga pansartrupper. Den är så sammansatt, att den själv kan utföra en strid. Sålunda ingår förutom stridsvagns- och pansarbilförband, motoriserade infanteri-, artilleri-, pansarvärns-, luftvärns-, ingenjörs-, och underhållstrup-per. Dessutom ingår rikligt med motorcykeltrupper.
För att armeen skall bli ännu lät,trörligare ingår även ett stort antal motoriserade och cykelutrustade enheter, som sammanföras i motor- eller cykelbrigader.
Den viktigaste och nyligen genomförda förändringen beträffande pansarvapnet är att det blivit ett särskilt truppslag under en egen chef. Härigenom komma materiel-, personal-och utbildningsfrågor att kunna lösas på ett effektivt sätt.
En förutseende ledning, s ve n s k organisationsförmåga och förnämlig industri ha gemensamt skapat det svenska pansarvapnet. I storlek kan det givetvis inté mäta sig med stormakternas, men kvalitativt är det säkerligen det bästa som står att uppbringa. Den lättrörliga svenska armeen har fått ett starkt stöd, då det gäl-’er att avvärja anfall mot landets långa gränser.
SKÖLD: VI MÅSTE VARA VAKSAMMA ÄVEN UNDER TIDEN EFTER KRIGET.
Stockholm den 1 februari. -
“Vad som omedelbart kan göras för att att stärka vårt
FRÄN VILKEN SIDA AV BLOCKADEN SKALL NYA LEJDFARTYG TAS?
Tonnagefrågorna äro av stor betydelse för lejdtrafiken”, skriver Affärsvärlden. “På en kort tid ha vi förlorat fem lejdfartyg, alla inom ett område som ligger mellan den tyska kontrollstationen i Kristiansand och den engelska kontrollstationen på Färöarna. Det fak-tiim att förlusterna inträffat just där gör frågan om ersättning ytterst komplicerad och har ännu inte lösts. Alla lejd-fartyg ha beordrats stanna där de nu befinna sig i avvaktan på vissa arrangemang.
Så snart fartygen passerat den tyska kontrollen, anse tyskarna tydligen att de klarerat dem för utgående, liksom engelsmännen anse att de klarerat dem för ingående, så snart de passerat Färöarna. Under dylika förhållande uppstår den delikata frågan, varifrån behovet av tonnage för ersättning skall tagjfs. Det är uppenbart att Sverige av ekonomiska skäl helst vill ta ersättnings-fartyg från det tonnage, som ligger upplagt i Sverige innanför blockaden. Däribland finns det många stora moderna fartyg. som utmärkt passa för dylik trafik. Av väl kända orsaker kunna dessa värdefulla, motorfartyg icke begagnas i Östersjön. Det svenska tonnaget utanför blockaden har redan i stor utsträckning reducerats genom förluster. Tyskland tycks emellertid föredra att ersätt-ningsfartyg tas utanför blockaden, varvid de anlägga den synpunkten, att svenskt tonnage där, med undantag för lejdfartygen, direkt eller indirekt hjälper de allierade.”
Landskommitten för Norge-hjälpen har fått mottaga över 87,000 kronor från kontorspersonal i skilda industrier, där man haft extraarbete för Norge. Största bidragsgivare voro kontoristerna i Luossavaara-Kiirunavaara AB., som arbetat ihop 41, 514 kr.
Lt. Commander R. A. S. Mac-Neil, R.C.N., C o m m a n d i n g Officer of the Canadian cor-vette “Dauphin’’ and formerly of the Royal Canadian Mount-ed Police, is shown here beside
his ship’s erest, a “mountie”, gun in hand, astride a Nazi U-boat. The Dauphin recently rescued the entire erew of a Norwegian ship under diffieult circumstances in mid-Atlantic. i
ALF LINDAHL Barberare 334 Main Street
Hastings Bakery
BUTIKER BELÄGNA Ä
716 E. Hastings Street
4068 E. Hastings Street
Allt slags bröd: Vanligt vitt eller brunt bröd; rågbröd, veteflätor, wienerbröd, bakelser, tårtor, kakor i rik sortering.
Födelsedags- och bröllopstårtor även på bestähnirT
PRODUCTION LINE
Scores of war Industries, manufaeturing ships, guns, planes and parts for in-numerable munitions of war are supplied with. B.C. Electric power.
B. C. ELECTRIC
TYSKA PRESSEN OROAD ÖVER AMERIKANSK PROPAGANDA I SVERIGE.
Stockholm den 28 jan. -ASNE
Den tyska pressen har återupptagit sin diskussion om den svenska neutraliteten enligt vad Dagens Nyheters berlinkorres-pondent meddelar. Man klagar åter över den amerikanska propagandans stora utbredning i Sverige, nu senast på grund av meddelandet o in a 11 en svensk upplaga av Reader’s Digest är under utgivning.
Greve Folke Bernadotte är ordförande i redaktionsstyrelsen för den svenska Reader’s Digest.
Arkitekt A. E. Lindqvist och målaren Ingvar Elen ha erhållit var sitt Jenny länd-stipen-dium på 5000 kronor.
Lindqvist skall begagna sitt stipendium för en resa till Förenta Staterna så snärt som möjligt.
Den värdefulla Swedenborg-ska boksamling, som tillhört framlidne professor Otto Nord-skjöld har av dennes änka donerats till allmänna biblioteket i Göteborg.
En förening med namnet “Brohuvudet’’ har bildats i Västsverige med avsikt att skapa föreståelse mellan svenskar och norrmän. I föreningens svf-ten ingår också att ‘upprätta ett internationellt centrum i Fritiof Nansens anda för vård av krigsinvalider. Elva norrmän och lika många svenskar sitta i styrelsen.
For this action he and a fel-low officer, also a “mountie”, were decorated by King/Haakon with the Royal Norwegian War Medal for Gallantry.