No. 46
Julgranen
THE SW®1H PRESS
(Nya Svenska Pressen^
VANCÖtMlR R C Torsdagen den 25 ' dec.~ 1942 ’
VÖl. VL
För SVENSKA PRESSEN
Inez Havana
av
GOTT NYTT AR! ®
med Ä	andra8rummet ‘©©©©©©©©©S©©©
och förströ dem på något vis, de mindre barnen, så att jag tills jag får bakningen över- själv fick gå med. Någon sade stökad. Barnen samt julbråd att det inte skulle ta länge att skan gör mig så nervös. Petter hitta dem. Säkert skulle vi fin-har bränt sig ett par gånger, na dem uppe i hagen. Men när
men ändå för varje gång jag öppnar ungsluckan, komma de springande för att se på kakorna. Är det inte underligt. Farmor, vad barnen glädja sig åt jul. sade Astrid till sin svärmor.
— Ja. det är sant Julen är en härlig och fröjdefull tid. Det är något över julen som är svåi t att uttrycka. Fast alla ha "en sådan brådska med kokning, bakning, och städning, så är det ändå någonting lugnt och fridfullt över det hela ju mera man närmar sig julen.
— Ja, Farmor har rätt, sva-
vi vandrat omkring ett par timmar och inte sett till barnen, blevo alla i sällskapet allvar-Krare. Inte visste vi åt vilket håll barnen hade gått och nu var det nästan omöjligt att hit- Radiogram till The American Swedish News Exchange i N.Y.
ta några spår.
Jag bad till Gud att han måtte leda mig på rätt väg. O. vilken förfärlig julehelg detta skulle bli om vi ej återfunno Sara och Petter! Jag kan ajkinig
GUSTAFS HEMRESA
rade Astrid, Men Eva då!
Farmor, nu har derna i degen, flicka du är!
Titta på henne hon båda hän-Vilken stygg
Eva vill hjälpa mamma,
glömma dessa få timmar. De voro som långa århundraden, vi trampade hit och dit 1 den djupa snön. Vi hade lyktor med oss för nu var det alldeles mörkt. Snön kom i stora flingor. något som hade varit så vackert på julafton under andra omständigheter. Men nu önskade jag bara att det ville sluta. Jag hade ropat på bar-
Arbetarna i Elektrolux fabriker i Stockholm ha beslutat att göra ett extra dagsverke på Trettondagen och ge förtjänsterna ti l Norgehjälpen. Denna personal gjorde samma sak för
Genom krigsförlisningar ha 188 svenska fartyg, fiskebåtar inräknade, om sammanlagt 490, 547 bruttoton gått förlorade. Därvid ha 995 sjömän omkommit. Av dessa voro 280 utlän-
För Svenska Pressen av Mary
Trettio jular ha gått all världens väg och Gustaf har gett upp att tänka på att skriva hem. Han hade aldrig tid, all tid var det något annat som måste göras först. Men en gång skulle han nog återvända till gamla Sverige.
Finland på Trettondagen 1940. ningar.
och deras exemnel följdes då av fackföreninnsfolk på många
Norska regeringen i London platser över hela landet. har tillkännagivit, att den kommer att ombestyra räntebetal-Landshövdingen i Västerbot- ningarna på sex obligations-
tens län. Gustav R J. Rosen, garanterade av norska sta-har avlidit. Rosen, som var född ten, vi ka emitterades i Sverige
1 Jönköping län ±876, hade av
norska banker från 1930
Sista båten före jul har gått och ombord är Gustaf och enda barnet. Ida. Hustrun är död.
Ida är lärarinna i en folkskola
borg, fast jag känner inte riktigt igen det från det Göteborg som jag minns som igår. Här ; tycks livet pulsera storstads-inässigt. Se, vilka storståtliga hus här ha byggts sedan sist.
Så för det ejekiriska tjågeb-' båda mot hemmet, mot Björke-' torp. Det är namnet på torpet I far har, säger Gustaf. Bonden, som äger jorden var en riktig tjuvnacke till gubbe. Far försökte många gånger att fä köpa den lilla jordbiten, som fo<F-de en ko, men bonden sa’ jämt nej.
Där vi ska’ gå av är endast ein liten anhaltstation. där tåget stannar, endast om där finnas-några som stiga av .eller på.i Där är endast några små hus omkring där. Äh nu, äro vi där!1 Undrar om vi kan fä en skuts; det är allt en bit att gå. Men. vad nu då,' har vi gått av på fel station, och där går nu tåget! Här är ju som i en liten stad. Jag känner inve alls igen-mig, det är inte som jag minns det, säger Gustaf. Jag ser inte till far, bäst vi sätta in vårt-bagage här och går till fots.
i Oanada. Hon är heller intei ar inte sa Jahgt ocb överokunnig i svenska språket, raskningen och glädjen skall bIT föräldrarna ha lärt henne det. dubbek Jaj, känner till vägen
Där säger Gustaf, är Vinga ocb varenda liten sten och bus-ifyr. och nu se vi snart Göte- så många gånger som jag borg. Pulsen brinner och hjär-l dar’ sa v* gar-
svarade den lilla tösen.
—När du blir stor skall få hjälpa mamma, men nu du bara till besvär för mig.
du är
— Kom nu småttingar med Farmor så skall vi försöka för driva tiden, tills mamma får sin bakning färdig. Kom nu och sitt i Farmors knä, mina små hjärtebam. Ni är allt bra snälla och rara, tycker Farmor.
—Men varför kan vf ej få va-
varit landshövding i Västerbot- tsn 1939 Den norska regerin-nen så mycket att nu \ar jag ^en seaan 1931. Han började hes, jag kunde knappast tala. gjn t,ana som stamanställd vid O. hur modershjärtat bloder for artniPriet var schaktmästare sina barn, när det vet att nå- banan GäTjhare-Riksgrän-gon fara hotar dem.	| sen Qcb	sjR därefter åt
gen
tat slår. Snart skall Gustaf se; IHär är Skattegården,.till vif-
ra i köket då? frågade Petter.
— Mamma har mycket arbete och ni små är bara i hennes väg, ser du gossen min. Du har två brännsår nu på din lilla hand.
— Det gör ingenting, men
Vi ’hade vandrat omkring i jo"realistisk versamhet. Ärenl9 den djupa snön i fem timmar. o2-26 var han chef för Västernär jag stannade och utropade: bottens-Kuriren och var poli-
— Lyssna! Hör ni detta? Sa- tisk redaktör där 1929-31. Han ra sjunger.	tillhörde första kammaren 1912
— Vi kan ingenting höra, sa- .30 och saft bl. a. i statfi-öch de de alla och sågo undrande försvarsutskotten 1924-25. I två
på mig. Er farfar lade armen 1926-28, tillhörde han rege-; om mig och sade:	। ringen som chef för försvarsde-
— Lugna dig, käraste, vi kom partementet.
ma nog att finna de små. 1
|	- Visst skall vi finna dem Gräng-sbergsbolag:ts ångfar-
nu. svarade jag, jag hör ju Sa- tyg Abisko på 3130 bruttoton
jag tycker om kakor. Tycker du inte om kakor. Farmor? — Jo visst gör jag det, lilla vän. — Vad skall det bli nu då, mi na barn, en sång eller saga’
— Jag vill du skall berätta om julgranen, sade lilla Eva.
— Nej, Petter vi skall inte tända ljuset, vi skall sitta här framför brasan. Och nu.' islöt Farmor ögonen och i minnet gick tillbaka många år i tiden?
Det var julafton. Petter och Sara gick ut för att hugga an julgran. Sara var då nio år gammal och Petter sju år. Det var en stor glädje för dem, att de skulle själva få gå och hämta hem julgranen. Jag klädde dem i varma kläder samt förmanade dem att komma hem, innan det blev mörkt, även om de ej funnit någon julgran för då
ra sjunga sin älsklingssång:
i torpederades häromdagen utan-
Liten är jag men jag inser för Terschelling i Holland. Far-gynden är allt folks fördärv, tyget, som var pä väg från
Men jag beder, käre Jesus, Rotterdam med kol till Sverige, fräls mig fast jag liten är.’ f— --------------------
höll sig emellertid flytande och
betalar även två millioner far och mor. Men han måste te-; ken jorden tillhör. Snart skall legrafera från Göteborg till far,j du se mitt vackra hem, omra-’ ty mor var alltid så känslig. , mat som det ar m^d vitstam-Kanske det kommerså oväntat;miga björkar, och en liten bäck så far måste välja orden och' nedanföi åsen, där jag brukade underrätta henne varsamt. Vet meta om somrarna. Nu ska vi-
kronor i förfallna läntor.
Aerotransport och Svenska Amerik • Linien komma att gemensamt uppgöra planer för flygtrafik över Atlanten efter kriget Man räknar med en flygtid Stockhohn-New York på 19 timmer och ett biljettpris ^å 1.500 kronor.
Landskominaten för Norge hjälpen, som startade sin veru-
samhet för några månader sedan, har nu insamlat över två millioner kronor. En check på 100,000 kronor från margarinfabrikanterna bragte häromdagen summan över det andra millionstrecket.
du Ida, det enda som grumlar ned för liden bara.
min lycka är det att ej din morj Ida, huset är borta, där är är med oss. Varför kunde vi; endast en plöjd åker! Har gub-inte ha rest medan hon levde, ben ändå fått dem iväg. O, Så här är vi nu till sist i Gö- varför har jag inte skrivit? Här kommer en åkare och vi ska’
De 20,000 hektar, som i år fråga honom.
voro odlade med vallmo, lin Kan ni säga oss var folket och raps, ha givit 8,000 ton;ar som bdöde här?
fett för margarinindustrien. 1 de, jo de kom till fattigöverläkaren vid S:t Eriks ^use5’ rå herrn kände dem?
. . . .	. . „ Jo det gjorde jag, sa Gustaf,
sjukhus 1 Stockholm har 1 Eng- fattighuset, fattighuset -miland studerat plastisk kirurgi na föräldrar, och jag som är en för behandling av brännsår på förmögen man.
flygare.
Ida, vi går till fattighuset, jag vet var det är. O Gud, hur har kära mor och far kunnat komma till fattighuset! Hur ska’ jag kunna möta dem där.
De andra sågo på mig medlid- ligger nu i docka i Emden. samt De trodde att spännin-] Danmark och Sveri „a gen och mm angslan hade , ah-	. om
ten var av 96,000 kilogram bomull, som flutit iland på Jut-land. Bomullen tillhörde troligen de båda minsänkta svenska lejdfartygen Uddeholm och Argentina.	1 dasen, sa fru Sneijder, när ler gymnastiserade, och hon| 'dr^‘“nvair
n .	hOn komia Kaa tänka er. gick fullkomligt ljudlöst. Hen- gruset är En vaktmäsrä
De fem svenska tidnin^man. hon ringde från; Måckelm^ nes rörelser var slappa och’ ömma?	vaktmapta
som nyligen på inbjudanav och ville, att vi skulle hämta slängiga, hennes ljusa, glänsan- Det te är ‘tHeme-ården’’ nu sä-National Press Club i Wash- med vagn. Hon hade mage att de hår rufsigt och okammat, i „er han för deg gamla ington. D C., gjorde en rund- säga, att hon tyckte det var Över hennes ögon låg en hinna:	’	- ’
resa i Förenta Staterna l.a för dyrt med bil. Hon var fak- av grå köld.
bat mitt förstånd.
Sången hördes långt borta och jag hade endast uppfattat några av tonerna. Nu dog den ut och jag hörde den inte mer. Men nu satte jag iväg och ar-etade mig fram genom snön åt det håll från vilket sången
kommit och de andra följde ca stund hörde jag
med. Om en
sången ånyo, denna gång kla-
rare. Och nu
hörde de andra
GUBBEN KOMMER
Av GÖSTA GUSTAF JOHNSON
jag, enda barnet, som inte engång skrivit till dem. De hade inite ens min adress, varför skrev jag inte till min goda ifl-। la mor? Ja, här var fattighuset,
— Det är verkligen Louise upp begagnade när hon dansade el-
i dagen, sa fru Sneijder, när ler gymnastiserade,
’ men nu är här en stor byggnad i flera våningar. Vi mås-
fen också. Nu sjöng Sara:‘Se .	,	.. o	, .. , , .,,,	„ .. ,
J	; hemkommit till Sverige. , tiskt villig att vanta en timme
Två av de svenska journa- för att spara bilfemman. Det
huru ljusen tindra.......
Äntligen kommo vi fram till
kunde deras pappa gå och sö- den plats där de sutto. Mina ka upp en åt dem.	j älskade barn! Där sutto de i
Jag hade mycket arbete att snön hopkrupna och liknande göra ännu och förutom Petter två snögubbar och med julgra och Sara hade jag tre andra nen framför sig. Petter grät}
lister, som häromdagen anlän- är storartat.
av grå köld.
Och sen kom Louise.
Jag skulle bra gärna viljja se Ida och Gustaf Björk, säger
-	Gustaf.
Fru Snejder och Bengt och Herrn måste komm.i långväga
småttingar, som togo mycket av min tid i anspråk, och så ville jag ha det mesta undanstökat tills barnen kommo tillbaka med granen. Tiden gick fort och när jag plötsligt tänkte på att Peter och Sara borde ha hunnit hem. såg jag att det redan började skymma, ja det blir mörkt tidigt i Norden vid juletid. Nu blev jag ängslig och gick ut för att se om de ej syntes till. Men nej. Jag ropade på dem. men intet svar fick jag. Nu blev jag riktigt orolig, jag hade gått så långt jag kunde gå i mörkret, men nu måste jag gå hem efter hjälp.
Skulle mina kära barn kan-
för han var hungrig och fru-’ sen och mycket trött Han hade gråtit hela tiden, men Sara hade sjungit.
Hur giada de nu blevo. när| pappa och mamma kommo. Och nu föll Sara också i häftig gråt ty ängslan hade gripit fatt om det lilla barnahjär-tat. fast hon som var den äldre och sin yngre broders beskyddare hade måst visa sig modig och orädd.
Vilken enastående fröjdefull jul det nu blev. Det var dubbel julglädje i vårt hem den gången. Och när ljusen i granen
Maj tog emot henne ute på' från, som inte vet att de äro de med flyg till Sverige från — Så har hon blivit rik ock- gårdsplanen. Hon hoppade ur åda döda. Björk bröt ena be-Amerika. gjorde resan på syn- s&. sa Fengt förnumstigt.	bilen med samma förundrans-	■ - ' ’ - —----
nerligen kort tid nämligen fem	- skrämde henne med	värda spänstighet som vanligt,
och en halvdag. De båda. Gus- j att hon kun(ie bli förkyld i	flaxade i väg ett stycke och
taf Näsström och Alfred Öste .'aSnen> fortsatte modern, så ällde sig att andas in den fris-färdades routen New York-Ber-,"u är ‘/k mudas- Azorerna- Lissabon- "j™ ?" Anne' om dig.
på väg. . ka luften i djupa drag.
måste klä — God dag, god dag, ropa-
net och var efter det oförmögen
Engla nd-Stockholm.
Representanter för kvinno-
de hon med sin me^allhårda
till arbete, så Skattegårdsbon-den var nog så glad att bli av med dem, så han skjutsade dem hit med detsamma. Ida var allt igenom en liten snäll gumma.
så tacksam för allt vi gjorde
11	Hicu oiii	LHIldl Ud । Sa,- taCKSam lor ailL VI gjuiut
Marianne svarade ingenting, röst Och i samma sekund: Ä, för henne. Hon klagade aldrig — Varför vill "	- ---- - -	-
du
inte göra en sådan odör i hans vagn, frågade Maj. Det har en sådan luft! Jag är säker på
organisationer och för Lands-	fin?
organisationen ha uppvaktat	gjort-
statsminister Per Albin Hans-1 ~ Majsan. jag har ingenting ras. Det borde vara lag pä det. son och socialminister Gustav sätta på mig. sa Marianne Möller med förslag att en kom-inied ,åS rörå Alla klä‘ mitte utses, som får i uppdrag der ar kvar * NorSe- Och får aldrig mer igen dem.
— Jaså. Varför det?
att den bilen aldrig desinficr-
Min vagn låter jag desinficiera.
men jag såg henne så många gånger torka ögat. De hade bara en son, men han reste från dem och for till Amerika, men det var allt en “|Skråe”, för han
ske förgås därute i denna la vinternatt Nu hade det så börjat snöa, så det blev
kal-ock-svå-
sbm både barnen och vi hade fått lida sådan ängslan och sådana strapatser för, tändes, skeno de som med en himmelsk glans. Och när sedan er farfar och farmor lagt de små
ra™ att se var de gått.
Deras pappa gick till några till vila och vi stodo vid deras
att studera Sveriges ekonomiska och sociala efterkrigsprob-lem. Likaså borde kommittén studera återuppbyggnadsplaner i ut'andet samt imngöra planer för svenska insatser i hjälpar-
betet efter kriget.
stodo Stjärngossarna utanför och kommo in med sitt vänliga siungande: ‘Goder afton, goder afton, både herre och fru! Vi
— Ja. säg det du.
Det blev tyst några ögon-' blick. Marianne satt i andlös väntan på att modern eller Bengt skulle tala. Nu var det ett tillfälle för dem att gottgö-ra vad de brutit. Att helt enkelt säga, att de skulle skicka pengarna och söka göra allt bra igen. Men ingen sa något. Det gjorde för resten detsamma.
var fjortonde dag Nu kanske skrev aldrig hem. Och det sista jag har mig en lit.cn influensa] Ida sade var att “om min son på det här. Gunvor lilla, skyn- Gustaf skulle komma, för jag
da dig att få upp bagaget, du vet var vätesuperoxiden ligger i min necessär.
Louise Brohn stod där på trappan och kippade efter andan. Hon talade med smat-,
trande fart, hennes bruna ka fågelögon trillade runt vudet
— Men nu ska vi inte
blan i hu
prata
tror ändå att han lever, hälsa och säg att det gick ingen nöd på oss, och att jag bett till Gud för honom varenda dag”, och så gav hon mig sin bibel, som Gustaf skulle ha.
Med stor möda kunde Gustaf tala pm att han var sonen, som skulle få mors bibel. Han tackade för god vård om de gam-
av granngårdarna och bad dem bädd betraktande deras kära hjälpa oss att återfinna våra anleten sände vi upp en tack-bam. Många karlar kommo^sägelse till Gud. som lett oss på och även några av gummorna, rätt väg till våra barn.
önska eder alla en fröjdefull Det var henne likgiltigt det he
om tråkigheter, sa hon. God dag på er allesammans. God dag. kära ni. Lilla, söta Ragn-
En av dem stannade hemma hos
Och när vi vände oss om, farmor.
en mvcket fröjdefull jul. — Men vad ser jag.
; småttingar ha somnat.
I la, totalt likgiltigt.
Mina t Hon reste sig och gick ut ur sade, salen. Hon hade på sig ett par | mjuka, klacklösa skor, som hon
hild, hur mår du? Jag tror ser litet blek ut. Du sitter stämt för mycket stilla.
(Forts, sid. 4.)
du be-
la och bad samtidigt få vägen till kyrkogården, tunga steg gick han att ta mor och far, som inte en rad från sin ende son dan de levde. .
veta Med inö-fick me-