b y y 45 THE SWMH PRESS DE FYRA JULLJUSEN Juiberättelse för denna tidning av kyrkoherde AXEL HAMBRAEUS k { Olle var nio år. Och när en pojke är nio år. brukar han ha ett museum. Du vet. vad ett museum.är. Det är ett ställe, där man samlar saker. Olle hade ett sådant ställe, det var ett gammalt skåp. På dörren till skåpet var det en skylt: Olles museum. S:en voro vända bak- pa limpor på sin sista brödku-i S$ hon sade åt .Laxmor, I att hon inte kunde köpa något i tallns. Men Lax-mor kunde jul ‘ä lite kaffe, om hon var fru-I lax-mor sade, att hon' sen. hellre ville sälja tallris, men i visst drack mamma och Lax-j mor . kaffe ihop, och Olle fick j fram, men det är ju så mycket ockeå en tår. eftersom det var men som är bakvänt här i världen, i agsafton. I s tt museum samlade Olle Men medan de drucko, tala-nästan allting. Alla tomma tänd de mamma Lax-mor om de dåliga tiderna. st eksaskar han fick klistrade han ihon, så att det blev fack med små lådor i. I dem samlade han ljusstumpart Mor kunde inte förstå, vad han skulle med alra ljusstumparna till. Men Ja, åjaja. suckade Lax-mor. sådana tider det nu är. Tänk.! Femma i våran kyrka finns det en tavla som föreställer; världens undergång, och under (Nya Svenska Pressen) VANCOUVER. B. C Torsdagen den IS dec. 1942 En julinteriör från en struerad på Skansen i julbröd, “julkusar”, och halm och i taket över nad en Smålandsgård på ISOO-talet, rekon-Stockiolm. På bordet finnes nybakat stöpta ljus. Golvet är strött med ren den ga nia klockan hänger som prydtakkrona av halm. v I w Vol. VI Vad julen vant, vad den är och vad den böra vara EN JULBETRAKTELSE FÖR DENNA TIDNING AV FÖRFATTAREN CARL LARSON I BY. f Il Om julens ursprung tristar de mindre betydelsefulla julseder-lärde. Somliga hålla före att) na får hoppas över. Vi julbaka julen uppstått ur en fest de dö- och julstöka och stå i som gal-I das åminnelse eller rättare ett ningar och framför allt jul-offer till de avlidnas andar, ett handla vi som om inga han- försök att hålla dem på av-. delsbodar och affärer skulle öp-stånd från levande. Människan) nas före jul. Av alla gamla jul- har alltid varit spökrädd, och; seder ha vi tagit hand om den ) en hel del av riterna kring: med julklappar, julgåvor. Seden i dödsfall och begravning har att ge en julgåva var förr i värl- I haft till ändamål att binda de I döda vid jorden. Själva ordet I “jordfästning” är ett minne av i begravningsritens ursprungliga ' betydelse, likaså seden att resa stenar på de dödas gravar eller att släpa ihop ättehögar. Man Olle sade bara: Jag skall ha dem 111 mitt museum. Det var väl riktigt nog. Nu vet ni. att i dessa dagar är Uusstumpar dvrbara ting, och nu skall ni få höra, vad Olle fick för användning för sina ljusstumpar. Olle gick i söndagsskolan, och där hade han en söndags-skoltant, som hade ett så trev- ligt namn. Hon hette tant lippa. Det var ingen som le kände som hade ett så namn, men så var det en Fi-01-fint fin tant också. En dag frågade tant Filippa, om inte barnen skall betyda: Så står det till i ’ ärlden. (Also steht es in der Welt). Och-kan frun tänka sig, att bokstäverna de står huller om buller och upp och ner. Dch al'a S är bakfram. Hur . skall det kunna bli frid i världen igen. I detsamma fick Lax-mor se en transparang, som bror Tage hade gjort för många år sen. och på den stod det- Din konung kommer. På kxF^jn skulle de tände ljus bakom den; sä gjorde de alltid till advent hem- g, ville inte ha de dödas andar i hälarna på sig. livet var svårt I nog ändå. En hel del av våra I gamla julseder skulle kunna i ljuset av denna teori om len som en offerfest åt de 'idna och tijläventyrs få förklaring därav. Andra lärda åter hålla 1 ses ju- sin före trodde, att de kunde få ma hos Se, sa Olle. några ljusstumpar av mor, så skulle kommer, Lax-mor, Din konung de få komma hem till och stöpa adventsljus. henne kommer kommer i står det. till andra, Jaja, han men inte han till gamla Lax- let Han slog in ett ljus i silkespapper, ty sänt hade han i sitt museum. Men det var alldeles omöjligt att ge bara ei. Vad var det oackeus sade, när Jesus hälsade på nos honom: Hälften av mina ägodelar giver at de fattiga. Han slog in två ljus. Det passade för resten bättre med tallkvistar i två hål än i ett. Men två ljus, vad skulle det ändå förslå för Lax-mor. som inte hade elektriskt ljus. hon i skymningen kommit hem a^ Ju^en varit en tröskfest, som! tiU sin lilla stuga Johannis- firats när årets skörd av brödtorp och gjort upp eld i spisen. säd var tröskad och färdig) plockade hon fram det hon köpt till mat Då fann hon i bottnen av matsäcken Olles paket. Hon hade nog undrat, varför påsen var så tung, men allting var ju tungt nu för tiden. Lax-mor torkade sig i ögonen,: när hon fick upp de rara ljusen. I Tänk att de snälla människor- för konsumtion. De tomma ståndoma voro fvllda på nytt, och den fattiga människan kun- de, full och och de (WVfftade vSMpW^ öch åå- mf”’ f TttKannlstörp hrt? när Ytan måste få fre." For ett ljus att han hade en hel låda får en sittg och frysa och sväl- i sitt museum. Och Solveig ta, och det värsta är ju att en Maj-Britt och Lill-Inger nu inte har nåt ljus att tända när kvälln kommer. En har ba Ivar och Holger sade, att ______________ nog kunde få ljusstumpar I ra att ställa upp kakelugnsluc-av mamma, men Gull skakade; ka’, och det vet alla, så uslitt på huvudet och sade, att hon det lyser, så sur som ven är nu inte alls hade några “julstrumpor”. Och då sa Olle, att hon skulle få så många av honom, att det räckte till ett helt ljus. Och en afon kommo alla barnan hem till tant Filipa, och hon lade alla ljusstumparna i en hög kastrull, och sen hade hon långa vekar på stickor, och. barnen fick stå runt ka- 1 denna bedrövliga tid. Nej, till mej kommer ingen konung inte, det var längesen jag slutade hoppas på den saken. Det ser ju kunde han väl få behålla. Men så kom han att tänka på, att om Lax-mor inte hade ljus, så kanske hon inte hade stake heller. Och så slog hai-. in det fjärde ljuset också och vedträet med de fyra hålen. Men först skrev han några rader på ett papper. Han var duktig att skriva, Olle. Mamma och Lax-mor gjorde alldeles ut, som om Gud platt upp sina affärer i Köket. Inte hade övergivit sin arma värld, bara fru Petrsson och fru Ljung Har inte tant elektriskt ljus då ? frågande Olle. Elektriskt ljus, pojke. Ja, det skulle du si. Nej, sån välsignel- strullen och hjälpa till att stö-, se kommer inte till Johannis-pa ljus, och hur det nu bar sig, ) torp inte. Och inte finns det inte vet jag, om tant Filippa ljus att köpa. Och funnes det, trollade, men när barnen gick så har en inte slantar till det hem, hade de alla fyra ljus var Och hade en slantar, så behöv-med sig, och tant Filippa hade! de en dem mer tiU maten, för skaffat hem vedträn av björk en svälter ju inte ihjäl utan med näver på, och Olle som (ljus, men en svälter ihjäl utan störst, fick hjälpa henne r i mat. Men finge en sälja borra fyra hål i varje trä. I var- ris så finge en både ljus ta 11-och je hål satte man sen ett ljus, och så var adventstaken färdig.1 Och så sade tant Filippa, att de; skulle tända det första ljusetI på första advent, och två på mat. Olle visste att far och var fattiga. Arbetslös var mor far långa tider. Men neg hade de alltid hittills haft ljus och mat. andra, och tre på tredje och Mor satt och kramade sin port- fyra på fjärde advent. Olle han sa. när han gick: Det här skall jag allt överraska pappa och mamma med. Och han gick hem och gömde ljusen och vedträet i sitt museum och satte för säkerhets skull upp en skylt till på dörren, där det stod: Förbjuden ingång. När Olle kom hem på lördag före första advent, satt Lax- monä i handen. Hon tänkte på utan ock s å gamla fröken Hoffman hade köpt tallris, så det blev hela två kronor. Det måste nu Lax-mor dricka fyrtår på, så glad var hon. Men medan hon gjorde det, smög sig Olle med sitt paket ut i farstun. Där hade Lax-mor sin torgpåse, och i den var inte mycket. Men nu blev det ett or-dentlligt paket i bottnen, när Olle lade ned ljusen och vedträet. Sen gick han in och satte sig att sortera frimärken och försökte låta bli att känna en liten tomhet i hjärtat efter de vackra ljusen. Lax- mor hade många och långa vägar att gå. innan hon kom hem. Hon hade inte råd att åka buss, som de andra. som hade mycket att sälja på ' söndagsskorporna. Men ännu x . . .. „ , , , mer tänkte hon på Lax-mor, ^rget Och ingen vantade helsom var ändå fattigare. Ochller På henne hemma. Men nar så tog hon fram sin femtioör-ing och sade: jag köper allt g ett knippe ändå. Och om mor väntar här. sä skall jag § springa upp till fru Petterson g och fru Ljung, som bor ovan- nior i köket. Lax-mor varit på torget för att hade sälja tallris. Men det var så många andra som sålde tallris, som var vackrare än hennes, att hon bara hade fått sälja några knippor, men det räckte inte till mat för en hel vecka. Och nu satt hon i köket hos mor och ville, att mor skulle köpa en knippa. Mor Trade redan köpt tallris på torget och det fastän hon hade ont pm pengar, för allting var ju så förfärlig dyrt,; så man fick nästan ingenting för slantarna. Ja. när mor såg efter i portmonän, så hade hon inte mer än femtio öre kvar och för det skulle hon kö- på, och höra, om de köpa de också. Men medan mor var Lax-mor drack tretår inte vill ute och på fat, * * gick Olle in till sitt museum. Han plockade fram sina fyra ljus ett efter ett och tittade på dem. Så Fina de voro. Vita och lite småkullriga här och där — som hemstöpta ljus blir. Om han skulle ta ett ändå och ge ta | | I y Jul-Program i Radio Med understöd av Dr. Ä I .. | C K M 6 | R. S be- « Llewellyn Douglas, som talar kostnaderna för utsänd- § ningen. kommer Svenska Pressen att a..ordna julpro-gram över radio på JUL- Ä DAGEN kl. 3.30 över Sta- § den mycket litet utvecklad, den förekom här och där, men lika ofta, gav man varandra en liten skänk till nyår. Men affärslivet tog hand om seden, gjorde den till fulens väsentligaste sed och detta med sådan framgång, att nu för tiden är julhelgen fullständigt kommersialiserad. Julreklamen börjar redan tidigt på hösten, och sedan kittlar man köplusten och blåser under den med stor skicklighet, till hela nationen dagar- na före jul köper som om det icke och säljer. mer skalle komma en morgondag. Julfriden är därigenom vordet ett tomt ord, bara en titel, på en känsligt redigerad jultidning eller julkalender, i verkligheten är julfriden borta. Till de motse åtminstone den när- och med barnen är o till jul upp— maste framtiden med lugn. För- hetsade och nervösa. Deras förvisso var. detta medvetande värt väntningar ha spänts över brist- en fest. i ningsgränsen genom allt julhet- De ville hjälpa ljuset. 'sandet. Förr i tiden kunde folk Men framför allt är julen en konsten att koppla av och å-- T— --------- ,------ljusfest, kanske är julens äldsta, tervinna sina krafter under ett ett vedträ också. .Det skulle ursprung att söka i naturmän- Pm- julveckors oskyldiga lekan-icke de och festande. Nu är julfri-hon den för alltid, som det synes. na hade tänkt på att ge henne allt bli bra att koka kaffe på Men så fick hon se de fyra hålen och ett) hoprullat papper, niskans fruktan att solen skulle stiga igen, sedan allt sedan midsommar hon bara: sina! förlorad, julfirandet har spårat' ur, det har blivet en nära nog som var instucket i ett av dem, I sjunkit och sjunkit. I ______ och då först såg hon att det var; hjärtans enfald ville de primiti-; hysterisk jakt efter “julstäm-en ljusstake. Lax-mor måste va Människorna hjälpa ljuset) ning”, ett misslyckat försök att tända ett av ljusen och leta och solen att återvända genom I återvinna och erfara det tillva— att tända eldar och ljus, de nät- rons lugn, den sunda, och tryg-ter, när solen var som längst livsglädje, som fädernas o-borta från norden. I varje fall jäktade och till årets naturliga har julen, även om hon ändrat) gång och omskiftelser knutna i karaktär och yttre form behål-| livsföring 'gav. Vi ha stegrat lit sin kalendariska längd. Man livstakten till det olidliga. Vi firar jul från den dag. då so- ha gjort vilans och fridens tid len vänder och till den dag, då; framför andra, julen, till en. man inpå det nya året är sä-! av årets jäktigaste, bråkigaste ker på att hon är på väg till-1 och mest bullrande veckor. Ju-baka. Vid tjugondagen äro dag-, len är nu närmast en stor af-arna redan en halv timme län- färstid, vi ha växlat dess ur- Du gode Gud. suckade hon. Kre än vid Thomas, faran är; gamla fridsvärden i pengar, i - ll.i står till i världen,) över för den gången. kronor och ören, i dollar och Längre fram i tiden fick ju-, cents. Vi kunna inte längre filen även karaktären av en se-j ra en jul i stillhet och med mått- rätt på glasögonen, läste hon: Och så Din konung kommer. Till tant Lax också. Med fvra Ljus, från Olle. Så ljust det blev i stugan. Den lilla lågan tycktep växa och växa. Aldrig hade Lax-mor sett ett sådant ljus. Ja det lyste c* riktigt gjorde ont i ögonen. Lax-mor knäppte sina händer. hur det än så kommer du ändå med ljus till dem, som sitta i mörker och dödens skugga. HELG I ALL V ÅRSTID Jorden är en öken stor där hat och sorg och mörker bor, tusen hjärtan gråta. Att bland spillror och ruiner någon liten glädje gror liknar mest en gåta. Ordlös skymmer kvällen ner. vintervind ej blommor ger. marken är förfrusen. .. Kanske ändå ifrån himlen någon liten stjärna ler vänligt över husen. Och om stillhet rörde vid gård och by och skänkte frid se vi dagen ljusna. Klarast, klarast brinner stjärnan just i mörkrets tyngsta tid över marker frusna. Vackert må vår glädje mester. De till jorden och dessj liga kostnader. Livet är vor-brukande knutna sysslorna vo-| det för materialistiskt, dess sto- ro i och med trösken avsluta-i ra händelser och helger förde, medan de egentliga vinter-! dyrbara och kostsamma. sysslorna, framför allt varu-i Allt mindre passar denna tyt> ; transporterna, skogsarbeten m.| fl.. som mossar frusit och snön då kunna lysa upp det grå. varmare bli orden. Vacker glädje, vackra tankar och ett ljusögt allvar må leva än på jorden. Bengt Jändel. kommit, hade ännu inte begynt I skarven mellan dessa båda: årsskeden tog man sig ledigt och festade ett tag. En stor del av höbtens sysslor, särskilt kvinnornas, hade karaktären av { proviantering för vintem, för de i månader då man inte hade tid med sådant. Efter jul, då kar-jlarna skulle ut i skogen eller på i förväg, började kvinnorna sina 1 stora vintersysslor, framför allt spånad och vävnad. Vid tjugon-i dagen var semestern slut, då I började de s.k. oxveckorna, vinterarbetenas tjinga och långa tid. Vart tog julfriden vägen? Vår tid har helt andra vanor.’ Vi ta våra semestrar på som-marn. då livet är lättare att leva och möjligheterna till rekreation i naturen är rikare. Men underligt nog fira vi jul intensivare än fäderna, nästan hysteriskt. Ingen av de mer eller « tionen CKWX. Lax-mor. Han kunde ju sät tallkvist i det fjärde hå- en av julfirandet i en tid som vår. där världen brutaliseras och synes' bli ondare för varje år. Medan bomberna regna över nästan alla jordens städer, medan pansarvagnarna vråla fram ö-ver jorden och flygmaskinerna i luften, och medan människorna sitta i skyddsum och koncentrationsläger. passar det inte med vräkiga och bullrande julseder eller förlorad “julstämning’’ — för vår tids människor hopplösare än ett jagande efter vind. “Gå in din kammare ” Vi äro sä jäktade och själv-upptagna. Vi ha förlorat konsten att tiga, lyssna tänka och begrunda. Ingenting gror i den grunda matjorden, den där torkas ut av tidens vilsna vindar. Har julen ett budskap från gudarna. så mottaga vi det budskapet bäst, om vi gå in i vår kammare, tiga stilla och lyss- na. Julen skall var som ett stjärnskott från himlen. som tänder ljus på jorden och eld på äriln. Julen är en dröm om fred och den har ett budskap från Gud till hela världen. Låt-om oss mottaga julen 1942 på rätt sätt, låt oss lyssna till budet, fatta det och förstå!