Sklan 4 THE SWEDLSH PRESS Torsdagen den 24 sept. 1042 GUBBEN KOMMER len och såg det skamfilade, illa underhållna huset, kunde (Forts, från sidan 1 ) man aldrig ana att det inneslöt kad, läpparna strama. Fru Sneijder tittale också på sin son med ögonbrynen varnande uppdragna. Det var alltså klavertramp nummer två. Så mycket borde väl Bengt begripa, att han inte fick nämna gubben nu. Det var i ningen. Men hon forsökte dölja | sådana gemak som det verkli-। gen gjorde. Hallen med den ri- Maj var stormförtjust över ka vapensamlingen, biblioteket sin succé och ville hålla sig kvar i medelpunkten. Hon berättade för de andra om sin med med de Och sina tretusen band, salen den tunga ekmöbeln och många familjeporträtten, så salongen. Den hade tre djärva plan att skrämma Frit- hiof och Ingeborg. — Och Kalle har lovat mig I der stuckaterat tak och hand- A™.* nScrro co att Kräva' förklarade hon hem-: målade 1700-talstapeter, och kimdpr till M fråÅde med ^eh^ftiPt. den var överväldigande inredd- kunder, tills Maj frågade med ”• -• ■ ■ ■ ° höga, franska fönster mot sö- kunder, tills Maj tragade med __ Vi får se hur det bUr med sin klara röst: j den saken, sa fru Sneijder. Vem - Men Bengt, finns gubben! är för resten? verkligen? — Ja, det är just frågan sa Bengt. Jag har då aldrig honom, men han kanske här och lodar någonstans, allt kommer omkring. det, sett går när — Nähä, fnyste Maj förtryt -samt — Var inte så säker du. Tänk om han bor oppe i gamla ladan, och går omkring och gräver och gräver överallt. Bengt talade litet forcerat. Han förstod att han kommit in på förbjuden mark och försökte skämta bort alltsammans. Har du aldrig sett några gropar efter honom, Maj? — Bengt, du ska inte säga så där, bad fru Sneijder. Och hon tänkte. Herregud, vad pojken kan vara klumpig. — Prat, Maj är ju stora flickan nu. eller hur Maj, inte tror du på någon gubbe, va? Bengt skrattade. — Han som kom i går förstås — som har så där svarta ögon. —Jaså... Var och en tänkte på Kalle ett slag. Bengt tänkte: kom-j munisten . .. Och fru Sneij-I der: han som ser opålitlig ut, vi får nog hålla ett öga på ho-i nom. Det var kanske dumt att anställa löst folk utan vidare; ... Marianne mindes mannen sorm kört henne hem på morgonen, och minnet var henne obehagligt. Han hade rört vid henne den där karlen, kommit henne nära på något underligt sätt Hon kände det som som om. hon blottat sig för honom både andligen och kroppsligen. i Den känslan äcklade henne. —Nä då, sa Maj överlägset. För jag vet att han inte finns. .. Ända satt hon och såg ganska fundersam ut ett slag, sedan vände hon sig till fru Sneijder och frågade: — Säg, mamma, vad gjorde gubben egentligen? Jag menar — fast han inte finns — men; ifall han funnits — menar jag.. Hon sjjulle helst sett att man gjort sig av med den nya drängen, och tänkte just säga något, då hon kom ihåg, att hon ingenting borde säga, att hon inte fick beblanda sig med de andra mer än nödvändigt utan! överväldigande och förvirrande. Den egentliga möbeln gick i Louis quinze, men ingen tvivelaktig Louis quinze utan en uppsättning som var tillverkad 1 Lyon 1743 av Farrieres, och som ansågs vara ett av mäster-snickarens typiska arbeten. Soffan. fåtöljerna, stolarna, de två orden, väggspegeln, allt var imponerande i sin sirligt svängda värdighet. Tvåhundra år hade ej förmått göra förgyllningens glans mattare, överdragen lyckades ej dölja formernas ä-delhet. Det var en museimöbel; som stod där och lyste, ståtlig och förnäm. • Men den stod inte ensam i salongen. Om den gjort det, hade rummet varit vackert Nu verkade det möbelmagasin eller antikvitetsbod. Det var överlastat, fullproppat av gamla, dyrbara ting. By’råar, sekretärer, konsolbord, småsaker överallt, porslin, dosor, pretiosa.Till sist tavlorna — väggarna var fulla av tavlor, den fina tapeten såg man bara strimmor av här och var. Det mesta var fransk måste stanna kvar i sin bittra/ ^00-talskonst men det fanns । också en samling holländare av tysta ensamhet Det hade hon ålagt sig .Det njöt hon av att göra innerst inne. Medan de öv- riga pratade vidare, satt hon äldre datum. De bruna, allvarliga holländarna gjorde inte mycket väsen och petade i sin efterrätt utan i av. ®ig’ n3en vad som totalt slog ett ord I ihjal salongen var familjen - Där ser du. Bengt, sa iru'M«X^ Sneijder. Vad ska det tjäna till dä • n . r rieres stolar var det ingen som __ t aar mne. Och ur salongen kom . , . dumhe er det som ’^vla över famil-'\ågade ^ta på ' men någon: dumheter. maibord^ Ram Mai stans måste man gora av Slg 1 ~ bar då a,drig sa^ ett var det som ingentim kände- huset Biblioteket blev aldrig' ljud, försvarade sig Bengt. Det mgenuiu kande- ------------t _ ........... | vår bara en tillfällighet att.. — Men Anne har tallat gubben, avbröt Maj med klagande allvar. — Majsan, jag har ju bara om an- be rättat sagor för dig, sa Marianne. Hon såg spänd och jäktad ut Qch sträckte sin hand ö-ver bordet mot Maj. Förstår du inte det — bara sagor. — Frithiof och Ingeborg säger att dödgrävarn finns,, fortsatte Maj obevekligt. Och Birgit också... som inte kunde känna något. ,nktlgt varmt ^traiiä, sa- -- len var tung och dyster, dar satt. iHon hade blivit uppspelt och fnittrig. slagit över och satt och gärna kvar efter pratade dumheter. Men de an- en- 1 det ^orna herrummet fuk-dra stelnade till i vetskapen om, att nu närmade sig obe- tld ag en ° >ebaKhS lukt i luf vekligt en kritisk stund. Mid- te? “ enda Var dagen var slut. Maj skulle skic- salonge1n’ ocb ^t hade åkt en kas upp för att lägga sig. de *™nSk.' skulle bli ensamma med var- wI’lost M 11 -talsmobel. en ar-ann, och de måste tala ut om bar kryddkråmarmadam ur en ett och annat, som det var o ^ugust Blanchehistoria, somj undvikligt att tala ut om. Det kommit P* hovbaI bos Ludvig, var ingen ide att uppskjuta och gå omvägar. Alltsammans mås- Versailles. Forts. - Maj, hör på mamma nu,'ste med nödvändighet komma sa fru Sneijder, och hennes förr eller senare. röst var lika lugn och behärs-l kad som vanligt men fick ändå en egendomligt övertygande klang Mamma säger att du inte ska bryr dig om att fundera på det där. Det har aldrig funnits någon, dödgrävare på gården. Allt du hört om honom Fru Sneijder satt och önska-' de att Marianne inte måtte ta så illa vid sig, när det blev tal VÄRMLAND . . . (Forts, fr. sid. 3) i under försökt, om henne, och hon undrade,1 ton^ma skogaraa- Redan hur pass mvcket det var lämp- hade man ligt att säga Bengt. Bengt själv bygd i skogen men utan । rätade på sig i sitt fasta beslut Jorre framgång - och så kom att tränga till bottnen i allt och doden och Plockade bort är bara osanning, kom ihåg1 att göra klart för Marianne — | ®? lga s ‘ _ det. Och osanning vet du att ja. så skonsamt och försiktigt ödemarken dar endast en eHer man aldrig ska tro på. som möjligt, det hade han lo-, 1Ren nedruttnad Päbod ~ HInka också. ;^t-men i alla fall gora klart minde om tidi koIonisa förklarade Maj eftertänksamt, for henne, att nu måste dar ske å höjdernai Hon säger att alltsammans är en genomgripande förändring; & åsarnas högsta krön valde skitprat. | på gården, och att Marianne de sina svedjemarkCr. där uppe — Skitprat, upprepade Maj hade plikter mot familjen som fanns också deti bästa niat-förtjust. Hon var saligt med- hon inte längre fick försumma. jorden SOni det senglaciala veten om ordets fulhet men Marianne tänkte, att nu skulle: havet éj spolat bort. Helst ville också om att hon själv inte de naturligtvis kasta sig över: savolaksaren ba utsikt över en kunde göras ansvarig för dess henne med sitt eviga tjat. | sjg Också. ty han var fiskare begagnande. Ulrika hade -det. Men Bengt skrattade sagt - - .sjö också. tz .... 21 Maj gnällde, då Birgit komijkavä] som jordbrukare, in och hämtade henne. Hon tju- är intressant att se att Det det _ ett I rade och protesterade, och det just är finnbygderna som äro förlösande skratt, fru Sneijder var omöjligt att få henne att’de vackraste i Värmland. Rä-skrattade, till och med Marian- säga god natt som en snäll flic- men och Rämens bruk, vars ne log. Den stålmask av kall ka när hon gick? namn Esaias Tegner inskrivit i likgiltighet hon dömt sig själv Salongen på Holinge var ett den svenska litteraturhisuori-att bära, stod inte emot påfrest- nraktrum. Kom man genom al- en, ligger i finnbygden, “räme” Om Ni ej redan är prenumerant på SVENSKA PRESSEN bliv det Nu! vasjöarna söder om Arvika kunde som landskapsbild betraktad mycket väl ligga i Finland, och där kände finnarna sig hemma, där ha vi alltså Algå och Glava finskogar. Norr om Arvika ligga de vackra socknarna Mangskog, Gunnar-skog och Gräsmark, alla uppbrutna av finnar -- nämnas kan att framlidne 'Skansenintendenten Keyland. som för Nordiska SVENSKA PRESSEN, 144 West Hastings St. Vancouver, B. C. Insänder härmed $1.50 för E1T ÄRS prenumeration på tidningen. FÖRENINGSNOTISER Namn: Adress: ... Nornans Systrar har möte den 25 september hos Mrs. E. Rut-quist, 3825 Hastings St. East. * * ¥ Logen Nornan inbjuder allmänheten till stor "Klondyke Night" i Svenska Hallen tisdagen den 29 september. museets räkning hopbragt be-; tydande samlingar från dessa i trakter, var bördig från Mang- j skog, en ättling till de nybyggare som Gustav Schröder skildrat i Örjan Kajland och hans pojkar. Lekvattnet tävlar med Glavasjöarna i naturskönhet, och där är ännu för ett sekel sedan en veritabel finnbygd. Om finnarna bibehållit sina finska namn, skulle nutiden haft en klarare bild av huru många värmlänningar av idag som ha sina traditioner från Savolaks. Men nu heta de alla Andersson och Johansson och Peterson i stället för Ronka-nen, Ljukkonen och Vilhunen. Finskan är också stadd i utdöende, det finnes väl några gamlingar som kunna litet finska men det är bara en tidsfråga, när den siste finsktalande värmlänningen samlas till sina fäder. Det har naturligtvis endast varit isoleringen, som gjort alt finskan, savolaksdialekten, kunnat bibehållas in i nutiden. Finnarna höll sig till en början helt för sig själva och hade föga beröring med sina svenska grannar, och när förföljelserna j började in på 1600-talet kun-( de det ju inte verka till mera förståelse för det svenska. I själva verket är finr föriV”01-serna ett mörkt kapitel i den värmländska historien. då bruksdriften tog fart i Värmland, fingo de förut värdelösa skogarna ett oanat värde; bruken behövde träkol och medan finnarna förut haft som sin plikt att fälla sved i skogen, kungjordes nu, “att de som ströva i skogarna eller bo där skola utan vidare fasttagas och man skall försöka utrota dem som andra skadedjur ’, allt för att spara finnskogarna till kol åt bruken. Huvudorsaken till finnarnas rättslösa ställning låg däri, att de icke förstodo' att med fastebrev skaffa sigi lagfart på sina lägenheter u-tan därför lätteligen kunde fördrivas. Finnarna å sin sida lönade naturligtvis ont med ont, och då de till på köpet voro trollkunniga, drogo de inte alltid det kortaste, strået. Som bevis för hur isolerade finnarna voro till långt fram i tiden, anföres ett uttalande från 18 j 51 av en präst som påstod att: bland finnarna fanns sådana; som aldrig varit med om en gudstjänst. Prästen finner det upprörande men medgivas måste ju, att finnarna gärna inte kunde ha mycket uppbyggelse av predikan på ett språk som de nte förstodo. Att v ä rmlands-svenskarna äro av blandras, det ser man vid första ögonblicket, säger en finländare som studerat förhållandena under resor i Värmland. Allt eftersom värmlands-finnarna ökade i antal, blevo de försvenskade; i egenskap av drängar och pigor skingrades de över hela landskapet och blevo svenska värmlänningar redan i andra led. Men om språk och namn äro svenska har dock rastypen bibehållit sig oförändrad, fast det i övrigt på det hela är svårt att urskilja det värmlandssvenska från det värmlandsfinska. På Nordiska museet kan man lätt göra det tack vare Keylands samlingar, alla dessa värmländska kontar och kärl av flätad näver representera äktfinsk allmogekultur, men annorledes ställer sig frågan, när det gäller att urskilja finska drag i värmländsk folk-karaktär. kultur och företagsamhet över huvud taget. Men vi ha redan ägnat för stort utrymime åt det finska inslaget i Värmland . Skulle vi fortsätta med att plocka fram utländska trådar i den värmländska väven, bör framhållas att initiativen inom näringslivet inte tagits av de infödda värmlänningarna, de ha kommit utifrån till och med från utlandet I den gamla bruksindustrien, som anses så typiskt värm ländsk, funnos en hel del av utländska inslag — vi nämnde nyss att släkten Geijer härstammade från Tyskland — och inom den värmländska skogsindustrien har föregångsmännen kommit från andra sidan norska gränsen. Det kanske är o-nödigt att nämna att Möln-backa-koncemen är norskbe-tonad och att Stor Johan är ett norskt namn. De k. karl-stadsjudama representera ock-sä ett främmande inslag. Nu har det inte varit meningen med den här utläggningen att prata bort det värmländska, som faktiskt finns och som på en gång är både värmländskt och svenskt. Den uppfattnin gen som icke-värmlänningar ha om det värmländska, by’gger väl till större delen på Selma Lagerlöf och hennes Gösta Ber-lings saga, och mera behöver just inte sägas. Men man erinrar sig Frödings ord: Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned invid sjön och höra hans tal om det gamla som gått medan tiden led, om det gamla i Alsterns dal. Där du kära gestalters och syner minns, där står tomheten öde och kal, och min eviga vaggsång är allt som finns av det gamla i Alsterns dal. Den gamla herregårds och brukskulturen, som har givit oss värmlandsromantiken, finns inte mera, och i rättvisans namn bör det inte fördöljas, att den gamla herrskapskulturen ■ berörde blott ett fåtal - den köptes dyrt som annorstädes med småfolkets ekonomiska och j andliga armod. När den nya tiden bryter in, säger en bedöm -I are, är det drag som råder i bil- j den oförmåga och misshushåll- i ning. Den värmländska överklassen var för vek för den nya hårda tidens uppgifter, den hade för klent ekonomiskt sinne och och hade också större svårigheter att kämpa emot i jordmån, klimat och konjukturer. Man lät dagarna gå, till syndafloden kom, och i många fall I festade man upp de gamla släkt-' gårdarna, och så illa medfarna > voro ofta gårdarna, att de inte' ens förmådde bilda bas för en: anspråkslös bondeekonomi. Det är tyTiskt när Selma Lagerlöf! berättar hur hennes far fram- ■ höll att en lantbrukare i Värm-! land måste vara bonde och inte; ståndsperson om han skulle få det hela att gå ihop. När Selma; sedan började fundera på att i köpa igen sin gamla fäderne-1 gård, ägdes den av ett par bön- der som ville bli av med gården, emedan lantbruket inte bar sig ens för dem. På det hela tagét råkade de gamla bruken bättre ut än herrgårdarna, de ha också på ett helt annat sätt gått upp i nytt ekonomiskt liv, de bilda grundval för den ståtliga moderna skapelse som utgöres av den värmländska storindustrien. E-konomiskt sett sönderfaller det moderna Värmland i olika bolagsvärden, som disponera hu-vuddeJen av naturtillgångna och på vars skötsel hela bygdens ekonomi och kulturella standard beror - ensamt Uddeholm sysselsätter i normal tid 8,000 arbetare och ger levebröd åt cirka 30,000 personer. Men det finnes även ett annat Värmland än bolagens, de självägande bönderna utgöra alltjämt en betvdande del av landskapets befolkning, ehuru klimatet och jordmånen tillsammans medverka till ett jämförelsevis svagt skördeutbyte. Det värmländska jordbruket har väl försökt följa med sin tid men det är av mindre intresse i jämförelse med det stoia industriellla gerombrottet för någon mansålder sedan. Den gamla värmländska herrskapskulturen finns inte mer, den gamla rotfasta bondekulturen är också borta, det är in-t» mycket att sörj, över när man tänker nå ?u