Sklan 4
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 27 augusti 1942
vänja, sig. Kalle-Gula var en fin jag ville sitta och vänta i MåckeL ' L	II L _____1	•	•	■	.	. .
GUBBEN KOMMER
Av GÖSTA GUSTAF JOHNSON
häst. Han hittade precis av sig
själv- höll sig vackert mittpå vägen. Det ljusnade helt sakta, låg
myr hela natten! Jag var tvungen
När Kalle och Albert blev väckta, visste de inte på en lång stund var de befann sig. Det var mörkt ute ännu. 1 dörren till deras kammare stod Blomgren med en ficklampa. De såg honom inte bakom lampans vita öga, men så småningom kände de igen hopom på rösten—mindes honom från i går occh hittade rätt på sig själva.
Blomgren talade om att någon måste fara till Måckelmyr och hämta fröken. Det hade kommit telefonbud sent i går kväll, att fröken rest hem med nattåget från Os lo och skulle vara i Måckelmyr vid fyra tiden på morgonen. Frun
är bråkig den här Kalle-Gular . . De selade på tysta och fortfarande litet omornade. Hästen bet efter dem och stod inte stilla.
— Vad sa Blomgren han hette?
— Kalle-Gula.
— Det var ett jädra pamn. Han är ju svart för resten.
som ett gråvitt dis borta skogen i öster. Rått och kändes det, men det hade inte frusit, det fanns ingen
kyligt
att ta bil på det här sättet.
— Jag blev inte skickad förr, sa Kalle.
— Det är likt dem. Å, vad det I
ändå är likt dem. Men vänd nu så vi
is pa
vägen. Kalle började vissla.
Trakten han for igenom var' | karg och ödslig. Holinge låg vid sjön Kvaken i Västmanland, låg en mil från stora landsvägen och lika långt från Måckelmyr järnvägsstation. Inga fler herrgårdar fanns i närheten utom Gyttarby
— Ja visst. Men det är frökens På andra sidan si°n- Alla avstånd påhitt. Kalle-Gula- det var en sån var ordentligt ti.ltagna. Till Kvi-där tyrann di kallart. Det var inte dansö kyrka var det sex kilomet-precis han som korsfäste Frälsarn, er där låg handelsboden och men något i den stilen gjorde fanns folkskolan och litet av han- förklarade Blomgren. Frö- varie- Holinge hörde till Kvidansö ken är lika förtjust i Kalle-Gula socken. Någon malmbrytning som i Nero. Får hon se, att han hade inte förekommit i trakten
inte är ordentligt ryktad, kommer
hade bett Blomgren köra, men nu I hon att bråka. Men nu hinner vi
sen början av 1800-talet, skogshanteringen låg också nere. Sko-
hade han fått ett agfall av sin inte. Jag tänkte gjort det i går 8arna kring Holinge var vansköt-ischias—han stod och jämrade'men . . . Lundström får väl ta *a- sina ställen var det myr-sig i mörkret bakom lampan—sä ; första törnen. Trädgårdsmästarn mark med mjuka tuvor i oändlignågon av dem måste fara i stället. skrattade. Han hade ingen cigarr bet och en en och annan ensam Vägen var ju ingen konst att hit- nu. och det kom ingen rök ur som stod och vajade för sig
ta, och köra kunde de bägge två . . .
förstås hans fnuttande näsa.
själv.
At“
py tt i panna
Ingen av dem svarade. Sängvärmen lenade skönt kkring deras kroppar, lakanen kändes mjuka som silke för dem som varit vana att ligga i kläderna för det mesta.
Det var Kalle som måste upp. Han fick kaffe nere i köket. Fru Blomgren hade gjort i ordning det. Hon. gick där grå och tyst i sin tysta värld.
Trädgårdsmästarn följde med Kalle till stallet. En gammal ruggig arbetshäst stod där och hängde. och så en högbent, kkraftig vagnshäst. Den skulle de ha.
— Lundström får hålla honom kort, förmanade Blomgren. Han
Det var inte i något finare åk-1 Vägen var smal och krokig och don fröken skulle hämtas. Bara backig. Med långa mellanrum låg en vanlig trilla, men det var nöd- där några bondgårdar och tryckte vändigt för att få plats med allt ‘ det svaga gryningsljuset. 1 en av bagaget hon hade. Fröken for dem gol en tupp, när Kalle for
kommer hem någon gång.
Då var det chauffören som ville ha betalt. Fyra kronor för körningen, och stänkskärmen skulle åtminstone gå på femton.
— Tie. va ... , föreslog Kalle. Han lät inte alls så påstridig längre. Blev det bråk och rättegång så måste han vittna, tala om sitt riktiga namn inför rätta och sina levnadsomständigheter. Det dög inte alls. Säg tie-
— Vad har ni med den saken att göra? frågade fröken häftigt. । Jag betalar. Hon grävde nervöst i sin väska en lång stund. Så hörde hon plötsligt upp, såg stelt rakt framför sig. Jag betalar sedan. sa hon. Skicka hem räk-ningen-
— Om jag fick de fyra kronorna, så kunde iu det andra bero, sa chaufföm. Han var i grund och botten inte så säker på sin sak dch ville gärna ha alltsammans ur världen.
— Skicka hem räkningen, sa jag. Fröken Sneijder lät ursinning. Det var inte värt att säga henne
och tyck om det!
“Jag säger till min familj att så länge John är i krigstjänst, så äter vi pytt i panna och tycker om det."
“VI ÄR i krig. Det kostar mycket att na. Det skulle kosta allt att förlora.
vin-
Tillbringa Er semester
eller ett par
helgdagar i
Lotus Park
vid den
sköna
KAWKAWA LAKE
nära Hope.
Fiske, Båtturer, BadorL Cabins till uthyrning Moderata Priser.
För reservationer ring . Sultans, FAirmont 0893-Y Vancouver, eller Hope 546
Red Star
Alla slags apoteksvaror. Prompt leverans av postbeställningar.
2 Cordova Street West. Tel:'PAcific 4934.
John Green
205 Carrall Street bar nu till salu nyinkomma SVENSKA BÖCKER Även något lager av andra specicaliteter
jämt med stort bagage, talade Blomgren om. Han berättade också, att herrskapet haft bil förut, men den hade sålts för ett pår år sen.
Så körde Kalle. Det hade redan börjat ljusna en aning, han såg vägen ganska bra. Kalle-Gula kände också till den, det märktes. Han la av i en lång slängtrav. Kalle måste hålla in honom hårt. Han kom att tänka på, att Blomgren inte alls gnällt över sin
ischias medan de selat på. Det
där hade förstås gubbtjyven dragit till med för att slippa fara.
förbi. Det fanns inga tuppar i närheten som svarade.
Kalle märkte bilen i sista se- , kunden. Det var tur att den hade lyktorna tända---ljuset kom som strålarna ur ett par brandsprutor . över backkrönet. Bilen körde mittpå vägen, Kalle också, men med ett hårt ryck fick han Kalle-Gula åt sidan. Bilens högra stänkskärm smällde i trillans hjulnav med en skräll, sen stannade den med gnisslande brom- , sar och g.uset fräsande om däcken. Kalle-Gula stegrade sig.
emot. Och ni där — ni far vi!
nu
jag tycker inte att, emedan vi snart måste betala en liten summa som obligatorislc besparing, jag kan lägga mina armar i kors och säga; “Nu är DET gjort!” Ånej! Somliga kanske behöver obligatoriskt spa rande för att spara något till sitt eget bästa. Men det är endast ett minimum. Jag ämnar
Det gjorde för resten detsamma. Nu när han var vaken kändes det skönt att åka så där. Det fläktade
। om ansiktet, men annars var han varm, han hade bra på aig en
Chauffören kom fram började skälla. Han svor
och
och
gestikulerade och drog den gamla vanliga bilkrockarvisan om att han inte kört mer än tjugu kilometer. signalerat ett par gånger
av stroppens gamla sportrockar c>ch krupit ända ute på vänstra
i av tjockt och tätt tyg. Fast strop- dikeskanten.
Och bucklan

pen var en stropp i alla falL Hon-Om tänkte han inte låta rida sig på näsan av. Vad den kunde gjort i Rydsholm för resten? Han kom inte alls ihåg honom därifrån. Han hade gått i skolan förstås—-en liten grabb bara. Det var ju många år sen han själv varit i Rydsholm . . .
Kalle satt och tänkte på sin far. i Det var underligt att han kommit att tala om honom just i går. Annars gick det evigheter utan att han ägnade farsgubben en tanke. Gubben skulle se honom nu.
stänkskärmen.
den
skulle
på stå
Kalle dyrt.
Kalle hade hoppat framme vid hästen.
av och
stod
Han hörde
— Frökens bagage då? frågade Kalle. Han tittade efter på i pakethållarn. han tittade inne i bilen. Där fanns inte en väska.
— Bagaget kommer efter 1 morgon — nej, i övermorgon — det gör detsamma. Det var något i förpinat i hennes röst- som kom Kalle att lystra till. Fröken var nog underlig . . .
Så körde de tysta längs Ho-lingevägen i den disiga morgonen. Kalle hade velat säga något, men han kom sig inte för. Fröken satt bredvid honom på det smala sätet — litet hopsjunken trött och förbi, alldeles avslappnad, slängde viljelöst med vagnens' skakningar utan att försöka hålla emot.Kalle kände tryckningen av, hennes kropp mot sin, av hennes ben under fotsacken. Hon satt där likt en sladdrig fattigbarnsdocka, som stoppningen trillat ur. Hon var sömnig också. Det var fara värt att hon ramlade av.
All spänning i hennes ansikte
spara ALLT jag sp^rmärken- och hjälpa att vinna
kan för att köpa krigs-certifikat och .därmed kriget och samtidigt ha
åsidolagt en ansenlig sparslant för kommande dagar, då det inte finns så m arbete och övertid.”
“Jag har döpt min avfalls-tunna till 'Hitler' och tro mig han får ingenting som är av något värde."
Köp krigssparmärken
Att Spara är
Att Tjäna
~ Jädrar anamma om han inte satt och var herrgårdskusk hos ett adelspatrask. Det skulle gubben । gilla-.Om han nu kunde gilla nån-ting. Det stod ju still under hattparkeringen på honom sen många
- x
Kalle lättade litet på tömmarna. Han hade tyckt att det gått för fort förut, nu började han
A. Henri Feddersen, Manager
Smörgåsbord
Every night from 5.30 to 8.30
HenrVs Charcoal Grill
713 WEST GEORGIA STREET
förstrött på, så sa han:
— Du. stäng trynet. det drar så förbannat. Annars klipper jag till dig, så du får vända dig till en tunnbindare- då du ska beställa brädfracken åt dig. Och den där lilla bucklan på skärmen du yrar om. den kan du åka hem och be morse han räta ut med nyporna när hon får lust att vila sig. Så tog han hastigt ett smygande steg närmare chauffören och hans hesa, pressade röst fick en underlig intensitet när han sa: Du bråkar inte med mig.förstår du. Inte med mig . . .
Under tiden hade bildörren öppnats och en ung kvinna hoppat ur. Hon såg ej åt de bägge karlarna, rusade rakt fram till hästen och stod och smekte hans huvud. Hon sa gäng på gång:
-----Caligula-----pojken min . . 1
MArine 8923
SVENSKA PRESSEN 144 W Hastings SL, Vancouver, B. C.
Undertecknad insänder härmed prenumerationsavgiften för ETT ÅR, $1.50.
Namn
Adress
hos apotek, banker.
postkontor, telefonkontor, varuhifs, speceriaffärer, tobakshandlare och andra detaljaffärer. Certifikat kunna köpas för omedelbar leverans i denominationer av $5, $10, $25 hos banker, trust-kompanier och postkontor.
National War Finance Committee.
Det var en ovanligt lugn dag i den lilla stadens lilla bank. Inte var utslätad. Ögonen var trötta	■	r->	,
”	en kund pa hela dagen, rersonal-
Munnen höll hon -i . t» j	x -r
en riktigt gottade sig. Äntligen läpparna var stora , ,	, , , o L .	..	>
| blev klockan i, och kassören sade och såg barnsligt ...	.
.	..	...	, , till springpojken:
oformliga ut nu nar hon gapade.
Hatten skulle sitta på sned, men '	~ dörren tiU buvudin-
gången.
och sorgsna, halvöppen, och fylliga
Skandinavisk Dans
den verkade ändå att ha fått sig en puff åt något galet håll, och håret som stack fram under det 1
Pojken kom tillbaka och sade: — Ursäkta, men den är redan
smala brättet var rufsigt. Det var ! Vi glömde nog att öppna i längesedan hon pudrat sig eller morse • .- • alls gjort något försök att friska upp sin by — den var matt och
. blek och en smula fläckig.
Kalle sneglade på fröken, men | han kunde ej se henne riktigt så där från sidan. Efter en stund märkte han att ögonen fallit i- j hop på henne. Då la han varsamt ena armen om hennes rygg. Han kunde köra med en hand nu. Kalle-Gula hade sprungit av sig
Caligula. Så frågade hon plöta- den värsta ivern’ Fröken m5rkte ' ingenting, hennes huvud hade
ligt: Är han skadad?
— Nej, sa Kalle. Nej då.
Hon började undersöka ens ben.
häst-
— Var bara lugn, fröken, sa Kalle, jag klarade av det.
— Ni ja- vem är ni egentligen?
— Lundström . . . Kalle lyfte flott på sportmössan.
Den unga kvinnan såg otålig ut.
— Är ni anställd hemma?
frågade hon.
— Jag har fått Holinge, sa Kalle, jag på väg för att Sneijder.
— Jaså — tänk något hånfullt och
arbete på Och nu var hämta fröken
. . . Hon fick kallt i tonen
som Kalle inte tyckte om. men som samtidigt imponerade på honom. Varför har ni inte kommit förrän nu? frågade han. Tror ni
VARJE LÖRDAG KVÄLL MED BÖRJAN KL 9.00.
SVENSKA HALLEN 1320 E. Hastings Street DAN och HELGE
ANDERSONS ORKESTER
Herrar 35 cent Damer 25 cent
ramlat ner mot Kalles axel. Kalle satt och funderade på om han skulle lägga sin hand över hennes bröst. Fröken såg ut att vara snyggt växt, det kunde vara roligt att känna efter hurdana bröst hon hade. Men han gjorde det inte. . Han fick ingen riktig lust. Det var inga ömma och ridderliga be- i skyddarinstinkter som avhöll honom — de satt långt inne hos Kalle — men det var något sär- : skilt med fröken, något som han oroades av.
Fortsättning
Väninnan: "Men kära Vivi, vad går åt dig? Ska. du verkligen ' lämna din utmärkta och väl be- i talda kontorsplats?"
Vivi: "Ja. kära du. det är ju ingen framtids plats! Alla herrar- ■ na ä' ju gifta!"
, VANCOUVER.
—^,ES * CANAD\1M Phon* *lar'ne 647
DEUCIOU
sparwng
This advt. is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Government of British Columbia.