Sidan 4
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 13 augusti 1942
NATIONAL WAR LABOUR BOARD
GENERAL ORDER
The Dominion Bureau of Statistics has found that the cost of living index number for July 2, 1942, of I 1 7.9 (adjusted index 117) has risen by 2.4 points over the index for October 1, 1941, of 115.5 (adjusted index 114.6).
Accordingly. pursuant to the provisions of Section 34(1) of the Wartime Wages Control Order P.C. 5963, and subject to the general provisions of the Order, the National War Labour Board orders that employers subject to the Order who a.e paying a cost of living bonus shall adjust the amount of such bonus payment, and employers who are not paying a cost of living bonus shall commence the payment of such a bonus, both effective from the first payroll period beginning on and after August 15, 1942, as follows:
(a) If payment of a cost of living bonus is being made pursuant to the provisions of Order in Council P.C. 8253 (now sup-erseded by P.C. 5963):
(i) For employees to whom Section 48 (iii- (a- of P.C. 5963 ■ applies, the bonus shall be increased by the amount of sixty (60c- cents per week,
(1)	For employees to whom Section 48 (iii) (a) of P.C. 5963 5963 applies, the percentage of their weekly wage rates, paid to them as a cost of living bonus, shall be increased sixty (60c) per week,
<b> It no cost of living bonus is being paid, the payment of such a bonus shall be convmenced:
£9 For emPIoyees to whom Section 48 (iii) (a) of P C 5963 applies, in the amount of sixty (60c) cents per week. (ii) For employees to whom Section 48 (iii) (b) of P C 5963 applies, in the amount of 2.4% of their weekly wage rates;
(c)	In no case shall the amount of a cost of living bonus adjusted as stated exceed a maximum of $4.25 per week to employees to whom Section 48 (iii) (a) of P.C. 5963 applies. and of 1 > % of their weekly wage rates to employees to whom Section 48 (iii) (b) of P.C. 5963 applies:
(d)	(1) (i) For employees to whom Section 48 (iii) (a) of
P.C. 5963 applies now Veing paid a cost of living bon-us, not pursuant to the provisions of P.C. 8253, estab-lished prior to the effective date of that Order, in an amount exceeding $4.25 per week, the amount ot the bonus shall remain unchanged,
(ii)	For such employees now being paid a cost of living bonus of less than $4.25 per week, the amount of the bonus shall be increased up to sixty (60c) cents per week, but in no case to exceed a total weekly bonus of $4.25;
(2) (i) For employees to whom Section 48 (iii) (b) of P.C. 5963 applies, now being paid a cost of living bonus, not pursuant to the provisions of P.C. 8253, established prior to the effective date of that Orden in an amount exceeding 17% of their weekly wage rates, the amount of the bonus shall remain un-changed;
(ii)	For such employees now being paid a cost of living bonus of less than 17% of their weekly wage rates, the bonus shall be increased up to 2.4 points, but in no case to exceed a total weekly bonus of 17% of their weekly wage rates;
(e)	The adjustment or payment of a cost of living bonus » calcuiated as ordered shall be to the nearest cent of any frac-
' tional figure;
(f)	Employers in the construction industry shall adjust the amount of any cost of living bonus required by paragraph (a) of this order only for employees in respect of whom no special bonus arrangements has been made w-ith the approva! of a War Labour Board, pursuant to the provision of the Order for the conduct of the National -Joint Conference Board ot the Construction Industry.
Ottawa, Ontario,	HUMPHREY MITCHELL,
August 4, 1942 Chairman, National War Labour Board
— Nå vad fick ni till middag. — Torka är inte ordet. Jag Olle?	erhöll ett brev därifrån för en
----- Vi fick köttbullar och po- i tid sedan och frimärket var tatis och fruktsoppa, och så fastsatt med en knappnål, fick jag en örfil att jag spillde -------------------------
på duken.	ALF LINDAHL
—— Det skall vara en förfärlig	Barbcrare
torka i Centralamerika.	334 Main Street
Smörgåsbord
Evcry nig ht from 5.30 to 8.30
HenrVs Charcoal Grill
713 WEST GEORGIA STREET
A. Henri Feddersen, Manager	MArine 3923
This advertisement is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Government of British Columbia
GUBBEN KOMMER
Av GÖSTA GUSTAF JOHNSON
— Inte va . . . Då måste ju | frun vara femti.
— Ja, ungefär.
— Jädra grant fruntimmer för den åldern, sa Kalle.
— Å ja vars . . . Hon är alldeles för tjock förstås . . . Jaa, en annan är ju inte särskilt mager heller. Men frun . . .
Ulrika kom in igen. Hon såg på något egendomligt sätt beslut-sam ut.
— Välkommen hit då, skulle jag väl säga, började hon, men så fick hon syn på Alberts glas. Jaså, hade han så bråttom på’t, sa hon.
— Han hade tydligen det, sa Albert.
— Ja. ja. det är väl inte alla dar som sånt bjuds. Det är’n väl unt . . . Vänligare hade inte hennes röst låtit på hela tiden. Albert visste inte om hon velat pika honom eller ej, han satt tyst och såg ner i bordet. Så fort Kalle hittade på något, blev Jet genast fråga om att ljuga och förställa sig. Albert tyckte inte om det. Inte så mycket av moraliska grunder som därför att han var rädd att komma av sig och falla ur rollen. Han kunde inte spela apa för folk, han blev kollrig i huvudet när man frågade och bråkade med honom. Han hade blivit det inför rätten den gången för fyra år sen. Han hade trasslat in sig för att han inte kunde hålla reda på alla frågor eller minnas allt han sagt själv, och så hade han blivit arg till sist och farit ut mot rätten, och det hade förstås inte gjort hans sak bättre.
Men om det var Kalle, som ställd? till trassel, så klarade han också upp det. Han sa med en flott gest åt Ulrika:
— Skål och tack, frun. Jag ska: säga man lär sig sätta värde påI sån här vänlighet. Min kamrat sa precis detsamma nyss. Han var: litet frusen se. och därför--skålL
— Nä, sa han och lutade sig bakåt, förr i världen behövde man inte gå omkring på det här viset. Det var annat då. Vi hade egen vi.la . . . Han gjorde en betydelsefull paus och fortsatte: Farsgubben var affärsman och en annan jobbade på en stor järn-varufirma. Jag var lagerchef där. Men så brann våran villa, och försäkringarna var inte klara, och det ena rued det andra, så gubben j gjorde konkurs och blev tokig på kuppen — ja, just vid eldsvådan. Det brann ju så in i heta helvete, hela, stora villan, åtta rum—och gubben sprang där och skulle rädda förstås. Lågorna slog I om en och gnistorna rök, och han var omöjlig att hindra. Men så dansa ena gaveln ner framför näsan pån, så han fick en sån där chock. Sen dess sitter han på ålderdomshem. Han kom inte | ' över att förlora alla grejor han samlat ihop. Och en annan blev utan jobb i samma veva, firman: gick ikull—bara luft — det var luft man stått där och svarvat hela_ tiden.
— Svarvat . . . ? undrade Birgit.
i — Ja, — jag menar — jag var | på verkstan först — innan jag kom på lagret. Man arbetade sig opp förstår fröken. Men sen barkade det åt helsicke i alla fall. Och nu sitter man här. Fast det har ju sina sidor det också. Kalle grinade åt Birgit igen, och hon behövde inte tvivla på vilka sidor han menade. Albert satt tyst fortfarande. Han hade hört Kalles levnadshistoria i åtskilliga versioner. Vilken som var sann hade han aldrig fått riktigt klart för sig. । Han satt och förargade sig litet I på Kalle. Det där att han som en 1 självklar sak tog flickan allt man sagt, han som var så uppkäftig annars. Fast det var bra egentligen, nu hade de sitt jobb.
De hörde Bengts steg genom
This advt. is not published or displayed by the Liquor Control Board or bv the Government of British Columbia.______
samt på Kalle och utbrast:
— Nu vet jag det är bestämt i Rydsholm jag sett er.
Fläckarna på Kalles kinder blev ännu rödare, han drog ner huvudet mellan axlarna.
— Rydsholm, sa han. Det är lögn. Det har jag aldrig hört talas om.
— Jaså. Ja, det kom bara för mig så. Jag tycker jag känner igen er.
Kalle såg hätskt på Bengt. Han stod och ilsknade till kastastro-falt. Hans välbefinnande slog över i raka motsatsen. Här kom den där snorvalpen och fjantade med ett måttband och dillade om Rydsholm och om att han kände igen honom. Egentligen skulle han ha sig en tryckning. Men allt måste man tåla för att man var arbetslös. Albert, han tålde, satt där som en hösäck och fånstir-rade . . .
Kalles röst var hes och frän. Han sa:
— Det kan väl göra detsamma var vi är ifrån. Det där Ryds . . . Rydsholm, det känner jag inte till. Men jobba kan vi. Fast är det så herrn inte behöver oss, så kan vi gå också. Ajö.
— Lugna er nu, sa Bengt. Han lät som en liten pojke, hade all-
Och så tömde han chevalereskt hela korridoren till köket. Han sitt glas, som han väntat med tills slängde upp dörren med kläm nu.	och log litet generat men stra- |
Ulrika satte inte mycket värde made genast upp sig igen. Bengt på vänlighet i stället. Hon låt- spelade en roll, en svår roll, vars sades inte ett dugg om Kalle, genomförande var viktigt och be-Men Albert tittade hon förståen- tydelsefullt. Han hade sprungit de på, och så gick hon tillbaka där på gården som litet barn, som till sin gädda.	skolpojke, som gymnasist, Ho-
Kalle och Albert fortsatte att linge hade varit hans stora lek-äta. Kal’e mådde kungligt efter plats genom alla år, och så nu sina två supar. Han var inte van plötsligt gällde det allvar. Ett' vid sprit, och de verkade storar- tungt ansvar vilade på hans ax-j tat. Han såg på Birgit, sögs till lar. Ingen hade bett honom ta henne, andades in doften från det, han hade gjort det av fri vilja hennes kropp, så fort hon kom i och därför att det var nödvän-n?.heten. Men han vågade inte digt. Gården skulle ryckas upp. göra några närmanden ännu, inte och den som skulle göra det var ta i henne.	han. Från och med i dag, från
— Herrn frågade nyss om vi var kommunister . . . Det er just vad vi är. Vi är blodröda, det är vi . . .
----- Hå 1 käften, sa Albert lågt.
Bengt stod tyst en stund. Han visste inte alls hur han skulle bära sig åt. Han försökte blåsa upp sig igen, återvinna sin barskhet. Hans auktoritet stod på spel. Den auktoritet som han ännu inte visat att han överhuvudtaget ägde. Det dög inte att hans första åtgärd skulle bli att köra i väg ett par karlar från gården. För resten kunde det hända, att han burit sig dumt åt. Han frågade — han , tyckte själv med kärv behärskning:
— Jaså, ni är kommunister?
— Ja! k'ippte Kalle i. Anda ner i hålfotsinläggen. Han var inte så arg längre, han kände sig triumfera och kunde kosta på sig att skämta igen. Omkastningarna i hans sinnesstämning var som alltid underligt hastiga. Hans kropp hade varit impregnerad med sprit en gång, men nu hade han inte smakat en droppe på veckor. På ett dygn hade han inte ätit. Alltsammans gjorde, att han blivit berusad av de två suparna, och hans rus passerade snabbt alla stadier.
Forts, i nästa nr.
Red Star	'
Alla slags apoteksvaror.	I
Prompt leverans av post- j beställningar.
2 Cordova Street West.
Tel: PAcific 4934.
och med nu ... 1 omedvetet poängterande av sin vikt och vär- ' dighet och med exercisklumpig-1 heten kvar i lederna ställde han sig bredbent framför köksbordet
1 och mönstrade sin t.opr — Kalle med ett par ådriga, röda fläckar på sina gråbleka kindben. Bengt frågade vad de hade för skonummer och fick veta det. Så tog han ’ upp ett måttband ur fickan — ett sådant där litet band, som åker in i en dosa, när man trycker på en fjäder — och mätte A.bert över axlarna.
— Det var väldigt, sa han.
' Sen mätte han Kalle, hann aldrig göra det riktigt. Kalle reste sig upp, vände sig långsamt om, styv i kroppen som en arg hund.
— Hör nu. herrn, sa han, tror han inte man kan jobba ordentligt
( fast man inte ser ut som ett klädskåp. va? Kalle försökte spänna ut sina smala, spetsiga axlar, han
! gjorde sin gängliga kropp så lång Isom möjligt.
— Jo då. sa Bengt i retsamt hurtig kommandoton, ni missförstår mig alldeles----jag . . . Så hejdade han sig, tittade uppmärk-
deles fallit ur sin roll.
Då reste Albert på sig, han såg generad ut.
— Är det så att vi kan få stanna här, så gör vi det, sa han.
Kalle blängde på honom. Jäk-la Albert, ställa sig på den där snobbens sida. Var han kamrat han . . . Det blänkte till i hans svarta ögon, när han sa:
fhis advt. is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Government of British Columbia.