THE SWEDI8H PRESS (Nya Svenska Pressen) No. 50 VANCOUVER. B. C- Torsdagen den 25 dec. 1941 Vol. 5. lf 5'i’ II H sm En God Jul — En Bättre Jul PRINS WIL H ELM aa aa A A AA A A AA AA aa II Julen sitter djupt rotad i människorna hjärtan. Den har alltmer blivit årets stora högtid som lämnar de andra bakom sig, den är ett slags toppunkt i tillvarons kretslopp, en milsten på gränsen mellan mörker och ljus. När vi här hemma firar jul brukar snötäcket gnistra över vårt vidsträckta land. Dagen är kort, så kort att ljuset nätt och jämt hinner tändas innan det viker för en tidig skymning. Solen är njugg så här långt opp i norr, den orkar knappt över grantopparna där den hänger lik en röd jättelykta, alltför avlägsen att värma. Dess strålar är bleka, det är som om de inte nådde fram riktigt eller som om de frusit på vägen. Kölden ligger som en blå rök över landskapet, det knarrar under fotterna och knäpper i knutarna. Muntert klingar bjällrornas klockspel när en lång rad av foror kommer körande på vägen och kring dragarnas löddriga länder står ångan som en vit sky. över fälten där plogen ännu för några månader sedan skar sina jämna fåror genom myllan drar skidspåren ett rutnät av dubbelstreck. Utan ett par brädlappar pä fotterna kommer man ingen vart i terrängen, det lönar sig inte att pulsa genom lös snö opp till knäna. Så mycket angenämare att i stället få glida fram över vita vidder och känna fartens tjusning i en brant utförslöpa när snön sprutar om skidspetsarna och det biter i kinderna av det häftiga draget. Det finns ingenting skrovligt i ett sådant vinterlandskap. Stubbar och stenar ha modellerats i vidunderligt mjuka konturer och själva barrskogen vars silhuett brukar vara taggig och en smula naggad i kanten står nypudrad med avrundade former alldeles som om någon varit framme och spacklat över ojämnheterna. Och våra många insjöar, i vilka sommarljuset brukar glittra så förföriskt, ligger livlösa under isens blågröna tak. Sådan brukar den yttre ramen kring julen vara hos oss. Men det är som om människornas sinnen också undergick en förändring när det lider* mot helg. Trots jäkt och vidlyftiga förberedelser, som senare år hotat att alldeles förrycka högtidens ursprungliga stämning, får även den trumpne och inbundne ett julen med möjligaste goda samvete. Så är det denna underliga förväntan som griper människorna, både stopa och små. Vad väntar de på? För barnens och ungdomens del är det lätt att svara: på klapparna. Där är önskningarna som de gått och burit på månader i förväg, uppfyllda som genom ett trollslag när paketen på julbordet öpp- y y y y y y y y y v y »J y y ■ i ■ y F y 9 y y ■ v »? r Och fast PRINS WILHELM nas och den efterlängtade kälken, dockan eller reservoarpennan kommer i dagen. Där är önskegåvan man drömt om, och inte bara den utan andra därtill. Men de äldre som redan så att säga vuxit ifrån spänningen, vad väntar de på? På fröjden hos en jublande barnaskara, på skratt och tindrande ögon, på hemtrevnadens värme och en stilla familjelycka, ty julen är ju framför allt hemmets stora fest. Men de väntar också pä den stämning av högtid som helgen för med sig, oändligt välgörande och uppfriskande efter mörka månaders slitande rutinarbete. Den är lik en grann färgklick i raden av gra vardagar, lik ett utropstecken efter en oändligt lång mening, lik en behövlig paus under vilken man får hämta andan och samla krafter till nya tag. Ett välsignat avbrott i kalenderårets en gång för alla fastställda cirkellopp och några dagars vila, som ingen kan ta ifrån en, mitt i vinterns brådaste tid. Skulle detta inte vara något att se fram emot? Ty mer än förut har julen vid sidan om sin kyrkliga karaktär verkligen blivit den re- kreationens intervall. gladare uttryck. De buttraste • sprungligen avsetts till, ansikten lysas opp av ett leende, I r1-* —J ------ X-’J- den ur- Det är slut med gångna tiders över- ingen min är så sträng att den drivna festande som minst borde inte kan mjukna under ett vän- r54"1’" : J-------4— —xx ligt ögonkast. Och aldrig är offerviljan större än när julen står för dörren. Då lossnar det eljest hårda greppet kring pungen. då ger man efter förmåga —de välbärgade mer, de sämre lottade mindre—men alltid skänker man något åt någon. I första hand åt barnen, åt släkt och vänner men lika ofta till andra som man vet vara i behov av en hjälpande hand. Det allra vackraste med julen är måhända just räcka i dagarna tre för att ka- laset skulle anses riktigt lyckat, slut med däsheten och övermättnaden med makligheten och in-nesittandet. Vällevnaden har ef-terträtts av en sundare och förnuftigare tingens ordning, bättre ägnad att tillgodose fysisk och andlig spänst. Friluftslivet har blivit det dominerande inslaget i helgen. Otaliga äro de skaror som redan på juldagens morgon söker sig ut från städerna för att i en eller annan form idka denna medkänsla inför nöd och uppfriskande sport på landsbvg-armod som tar sig så många oli- i den. Skidor och skridskor, käl-ka uttryck. Man ger för att be-; kar och sparkar kommer till li-reda om än aldrig så litet glädje ka stor användning, bandybol-där det -till vardags brukar vara i len pilar som en skottsnole fram svårt och tungt, man ger därför i och åter över varie tillgänglig att medvetandet om att andra bana, medan isiakterna Ivfter stackare sitter i mörker medan vita vintrar till flvkt över blan-man siälv tänder grenljusen ka fjärdar. Och de som inte id-skulle skapa en olustförnimmel- kar någon särskild idrottsgren se till helgen i ens eget sinne, | använder det bästa av alla fort-man ger därför att man nu mer skaffningsmedel, anostlahästar-än annars inser den gamla san- na. för att nå plogade vägar och ningen att man själv aldrig blir trampade stigar göra dagslånga gladare än när man kan bereda vandringar i Guds fria natur, andra glädje. Man delar med sig Åldern spelar ingen roll, man så långt det går, ty man vill fira 1 sätter en ära i att bevara spän- s? I g B&Ä>>SlX3»S.3»Si*»l*9>9»>»SiS»ai*>>fcStÄ3lX»fcX<>raa»5>Sl3«5.2>. y r y y ■ y 1 Jag undrar om det ringer till ottesång därhemma från kyrkans gamla stapel denna sorgens tunga jul? Ha klockorna den samma klang, och prästens allvarstämma den samma blida frid som förr, och samma tillförsikt? Och klingar inom templets helga, sekelgamla murar ännu vid orgelns brus. "Var hälsad, sköna morgonstund?’’ Och flamma juleblossen. medan vinternatten lurar sa mörk och spöklik över kyrkogårdens gamla kors? Gar mor ännu, fast böjd av år, den långa, vita vägen, med psalmboken i färad hand i arla morgonstund till ottan för att lyssna till julens sköna, gamla sägen, och fridsbudskapets evigt unga evangelium? Och sitter hon på samma bänk, där förr hon syntes dröja i stilla andakt, medan ljusen tindra i Guds hus? Och lyser genom fönstervalvets rimfrostvita slöja en glimt av julens stjärna pa den gamlas gråa lock? En Julafton I rcisigseewfftectsseistsan »? t « K t g V r I s* I I * V V Och den Och som Och skyndar hon sä. vederkvickt, i arla morgontimma kända gamla stigen, som leder till mitt hem? sitter hon vid brasan, medan glöden sakta glimma, förr med alla barnen kring sig — alla utom ett? läser hon med samma värme, som hon alltid brukat. ur sin postilla, medan julens ängel går sin rond? samlas man vid bordet, som star prydligt färdigdukat. ej så rikt som förr, men dock med samma fläkt av helg? Jag undrar . . .? Förr'n den slocknat ut. förnuftets sista gnista. i den kör som ropar död igenom kulornas diskant. skall man skona dem därhemma? Skall förr’n sista banden brista fridens milda gudomsstämma äter höras pä vår jord? ARTHUR A. ANDERSON. sten så länge som möjligt. Vi ha blivit ett frisk sportande folk, där gränserna mellan generationerna håller på att utplanas och fäderna inte vill stå barnen efter när det gäller en långpromenad eller att klara en brant skidbacke med lemmarna i behåll. För att ytterligare komma ifrån vardagens miljö drar ofta hela familjen till fjälls. På sportplatsernas hotell och pensionat maste beställningar göras månader i förväg om man vill vara säker på at få ett rum. Genom denna förnuftigare livsföring har julen så att säga förnyats och givits ett friskare innehall. Stämmor har visserligen inte saknats som varnat för en förflackning av högtiden och man har även klagat på att den kommersialiserats i alltfö- hög grad. Det senare är riktigt, ty när man bevittnar »n storstads jäktande julhandel kan man inte undgå att finna hetsen överdriven. Men detta gäller närmast de bråda dagarna efter Lucia och inte själva helgen. Att denna skulle vara på väg att alldeles förvärdsligas motsäges bland annat av det faktum att julot-torna åtminstone vad de större samhällena beträffar, aldrig varit talrikare besökta än nu. Däremot har mycket av den gamla sentimentaliteten, som fordom kringsvepte högtiden med en nästan sjuklig sötma, hotade att dränka dess ursprungligt glada evangelium i ett sockerlag försvunnit. Tomten har fått vika för frisksportaren, juldagens dignande middagsbord för ett par smörgåsar och en termosflaska i ryggsäcken. Vad detta betyder för folkhälsan är up- y y * A 1 A V. A 1 A I A I i A A r penbart. Julen har visserligen genomgående rationaliserats, men dess stämning av helg inte lör den skull minskats. Det är bara den överdrivna känslomässigheten som ersatts med en rättframmare syn på saker och ting, mer lämpad för jnoderna människor i vår utpräglat realistiska tid. I sista hand tillkommer det den enskilde att rätt avväga förhållandet mellan kyrkligt och profant midvinter-firande. Det kan synas lika överflödigt som meningslöst att i år önska varandra en god jul. Den kan ändå aldrig bli riktigt god i gammal vanlig bemärkelse så länge kriget räcker och våldet ersatt den naturliga sammanlevnaden folken emedan. Uppfyllandet ax-julnattens budskap om frid på jorden förefaller i dag fjärmare än någonsin när människorna med tillhjälp av teknikens och vetenskapens senaste erövringar står i begrepp att förgöra varandra och den kultur, de under sekler mödosamt byggt opp. Det blir i varje fall en mörk jul, präglad av lidande, offer och försakelse. Men den åldriga häls- ... x . ..., Var hälsad sköna morgon-mngen kommer säkert likafullt stund- skall brusa under vart. att bestå, den har en förunder- Ja, det var julafton, men ej I kelugnen. A i barn höll som bäst en fin och stjärnklar kväll. Nej, på med att kläda julgranen. Mm hu da, det snöade och yrde och store bror, min syster och jag vinden for fram som en orkan, själv var med på ett hörn att Och detta var JULAFTON! hjälpa till med en fraskaramell Jag hade frågat mamma väl här, litet glitter där, eller med tusende gånger om hon trodde ett rött äpple. Jo, det var något att jultomten skulle ta sig fram atV glädjas över. Mamma hade i detta förskräckliga väder, brått med att laga var kvalls-Mamma tröstade mig med att mat med lutfisk och risgryns-jultomten ej var van vid anat än gröt och sedan blef det aoppa fult och snöigt väder, så lugna i grytan’. Far hjämte till med dig barn, tomten kommer nog, ! att satta spiran i toppe.i, nien skall du fa se. Det kändes skönt lilla-syster, hon såg bara pa med och varmt att få sitta inne vid sina undrande barnaogon. Hon brasan och njuta av den behag- | var för liten för att kunna göra liga värme som utgick från ka- något. Då och då räckte hon ut sina knubbiga små händer och den händelse, på vilken hela Vår västerländska civilisation med dess rätts- och moralbegrepp ytterst vilar. Hälsningen bringar således även dessa etiska grundsatser i åtanke. Kanske vore det ännu riktigare att i år önska en bättre jul. Den behöver verkligen i så många avseenden bli bättre, ty det nuvarande tillståndet i världen är förnedrande för varje tänkande människa. Vi bevittnar ett kulturens sammanbrott av oanad räckvidd medan vi själva är pa god väg att återgå till de föt^ta’ grottmänniskornas primitiva stadium. Maktlystnad, hat och ofördragsamhet gör sig breda på bekostnad av ädlare känslor, vår med möda uppbyg-da sedelära skaka§ i sina grundvalar. Gränsen mellan gott och ont, sanning och lögn, rätt och orätt håller på att suddas ut. Det som var svart i går är vitt i dag. Ja, det är verkligen nödvändigt att mycket blir bättre för att världen åter skall bli dräglig att leva i. Den är sjuk, dödssjuk, och ännu märks inget tecken på tillfrisknande. Men julen kommer ändå att firas på ett eller annat sätt över hela kristenheten, dess tanke och innersta mening kan aldrig torpederas av vad det vara må. Vi här hemma kommer också att högtidlighålla den så långt förhållandena medger. Våra granar skall stå på bordet med tända ljus, gröten skall ånga och lutfisken sprida sin säregna doft. Våra barn skall samlas med tindrande ögon och våra gamlingar fröjdas åt deras glädje. Våra kyrkklockor skall ringa medan skenet från facklorna på väg till ottesången får snön att gnistra. Den jublande psalmen lig makt över sinnena som varken de grövsta projektiler eller de ilsknaste visselbomber mäktar sopa bort. Den kommer att ljuda inte bara i hemmen och hos dem som förskonats från fasorna utan även i skyttegravar. kasematter och underjordiska skyddsrum. Ty så stark är traditionens makt och så levande de urgamla, enkla orden. Deras innebörd ruckas inte av någonting, den går tillbaka till enda kyrkvalv i Sverige och den evigt unga berättelsen om undret i Betlehem anammas av andäktigt lyssnande menigheter. Sedan går vi ut i Guds fria natur, stärkta till kropp och själ. Men säkert kommer vi också att när julljusen lyser som allra vackrast ägna inte blott dem, som har det svårare än vi utan också anhöriga och vänner i för- yttrade sitt ta-tata. När jag ; ibland såg på henne där hon satt, syntes hon mig som Jesus-barnet, som jag hade sett bilder av. Ja, hon var nog en liten ängel, för hon gitk hem till Gud medan hon var bara lilla barnet. Nu var julmaten färdig och mamma sade att vi skulle sätta oss till bords, men först skutte vi sjunga en julsång. Efter sångens slut kröp jag upp i fönstret för jag var ängslig både för jultomten och för smafåglama. Pappa hade satt ut kärvar, men jag ville se om de ännu voro där eller om stormen förstört dem. Jo, kärvarna voro där, men. vad var det jag såg, en björn tror jag visst att det var. Jag ropade till mamma och pappa att komma genast, ty det var någon därute. De svarade att det ej kunde vara någon ute i sådant väder. Jo, det är det pappa, sade jag. Kanske det är jultomten, han har så svårt att komma fram; mamma kom hit och titta! Mamma sade, ja; du har rätt, i barn. Det är någon därute och det är bäst att du pappa går ut och ser efter vem i all världens dar det kan vara som är ute i sådant väder. Far gick ut i snöyran och kom tillbaka med ett stort bylte. Vad kunde det vara? Mamma skyndade att öppna dörren och hjälpa pappa. Den stackars människan jämrade sig så förskräckligt. Vad som hade hänt viste vi ej, men far och mor talade i en låg ton. Mamma sade till pappa att han skulle ta skidorna och fara till mor Larson och försöka få henne med sig hem. Mamma tog de våta kläderna av den nya gästen och bäddade ned henne. Hon hade svåra plågor och jämrade sig ofta. Vem hon var fick vi nu veta. Det var Finn-Lisa, vilken bodde omkring en mil från vårt hem. Hennes man var borta på arbete och skulle ej komma hem förrän till våren. Hon kom nu, trodde vi, för att fira jul med oss. Under färden i snöyran hade den stackars Lisa blivit förfär-■ ligt sjuk. Mamma kunde nog göra henne frisk igen, och kan-' ske jultomten snart skulle komma. Mamma sade att vi skulle få vår kvälssmat innan tomten anlände och sedan måste vi gå skingringen tankar av saknad till sängs, för det var sent på och varm sympati. Helt visst går då många hälsningar över natten. Far kom tillsammans med mor A I r. ■ 1 1 I A 1 A A A I 1 | 1 .: A A A I A A A A A ARETS STORA SVENSKA JULGRÅNSFEST hålles torsdagen denna vecka den 26 dec. ANNANDAG JUL - kl. 7 (precis) Svenska Hallen, 1320 L Hastings Street Julgran, Jultomte, Dans kring julgranen Go tt program, Julpåsar för barnen och Goda Förfriskningar för både stora och små. Tag Edra barn och kom till julfesten. För de svenska föreningarna - Kommitterade S? « y y ■ » » y y y y y y y y I y y y I r y y y y I Atlanten till stamfränderna i Larson, så kom också jultomten. U. S. A. och Canada liksom de jag njöt och somnade gott. i sin tur i tankarna kommer att Julmorgonen var fin. Snöflin- vara närvarande hos oss. Vi vill'. tacka dem för deras trofasthet . mot det gamla hemlandet som de förstått att bevara vid sidan om sitt lojala medborgarskap under nya flaggors hägn. Vi vill också tacka dem för det sätt på vilket de genom arbete, ihärdighet och redbarhet gjort det svenska namnet aktat där borta. I sina gärningar har de visat att , de brås på sina fäder. Och till | sist vill önska dem alla en god jul—en bättre jul med allt vad detta innebär av förhoppningar på en ljusare framtid för mänsk- • ligheten. goma som kommit natten, förut, gnistrade nu som diamanter. Då vi voro klädda sade mamma: Barn, jag vill att ni skall se en fin julklapp; kom med mig in till Lisa. Där låg hon med sin förstfödde på sin arm. Mamma sade det var en liten flicka. Jag undrade om det var Jesusbar-net, men mor svarade att det var en julklapp åt Lisa och hon såg så glad ut nu, när hon sade ; att den lilla heter “Julian” för hon kom på julafton. —Inez Havana. En god jul och ett lyckligt i nytt år 1942 önskas eder alla av I Inez Havana!