(Nya Svenska Pressen) Nr. 43 VANCOUVER, B. C- Torsdagen den 6 Nov. 1941 Vol. 5. Radiogram till The American Swedish fönstret hade blivit överklistrat och övermålat flera gånger nattetid, varför polisvakt erfordrats. Åberg hade först anmodats av polis att borttaga plaka- I tet men då han vägrade inhäm-tade polisen överståthållareäm- i betets åläggande för honom att ta bort den. Inga svenska flygambulanser komma att sändas till östfronten enligt vad Svenska Röda Korset meddelat Svenska Morgonbladet. “Vi sakna möjligheter att åstadkomma en hjälp i denna form och beräkna icke heller att få det inom den närmaste framtiden,” meddelar man. Sveabåt krigsförliser. Svea-ångaren Gunlög på 1,396 bruttoton har krigsförlist utanför Holland. Besättningen har räddats och förts till Rotterdam. Den ende svensken ombord på det krigsförlista amerikanska fartyget “Bold Venture”, matrosen Arthur Karlsson från Långlöt på Öland, har räddats och befinner sig i en isländsk hamn, enligt meddelande från svenska legationen i Reykjavik. Ett tyskt sjöflygplan, övergivet av sin besättning, anträffades den 28 okt. utanför vid stranden av den svenska ön Ven i Öresund. Det kommer att bärgas. ¥ ¥ ¥ Antalet svenska medborgare ( i Förenta Staterna enligt 1940 års utlänningsräkning är 102,-178 enligt meddelande från Justitiedepartementet i Washington. Svenskarna utgöra därmed 2.08 procent av sammanlagda antalet utlänningar, som uppgår till nära fem millioner. Ytterligare skattehöjning kan bli erforderlig, meddelar finansminister Ernst Wigforss. En komité har tillsatts för att förbereda skattelindring för barnrika, om skatterna ytterligare höjas. Skörderesultatet nedslående. Årets sista skörderapport sammanfattar skörderesultatet såsom betydligt under medelmåttan. Höstvetet visar missväxtsiffror i elva län, varav värst i Skaraborgs, Hallands och Älvsborgs. Endast potatis och sockerbetor nå ett riksmedeltal som är något över medelmåttan. Bärgningsvädret är gynnsamt. Kyrkosångare hylla konungen. Sammanlagt 2.500 kyrkosångare från hela landet samlades över veckoskifte i Stockholm och medverkade söndagen den 26 okt. i alla Stockholms kyrkor. På eftermiddagen gåvo de konserter i tre kyrkor och på kvällen samlades de vid höstens första snöfall på slottets borggård, där de med sång hyllade kung Gustaf. SWEDISH TENOR TO SING OVER CBR Next Thursday, November 1 3, our well known tenor, Herbert Nystrom, will sing over CBR and the B. C. network at 5 :30 p.m. TORPEDO EXPLOSION PROBABLE CAUSE OF DESTROYER ACCIDENT Stockholm, Oct. 9 (wireless) No evidence of sabotage has been found after the questioning of over 300 persons in connection with the naval disaster on September 1 7 when three Swedish destroyers blew up and sank in the Stockholm archipelago. A national fund collected for the families of the victims reached a final sum of 551,349 kronor. The size of the amount permits a distribution of money also to families of service men who had lost their lives in earlier accidents. /BUY\ /wnR\ fSRVINGS\ CERTIFICRTES GÖTAVERKEN FYLLER ÅR Ett av de många nybyggena vid Götaverken i Göteborg, lastfartyget “Luleå,” vars hemort b'ir Stockholm GLIMTAR FRÅN TURNE Göteborg i oktober. — Götaverken firar denna månad 100-årsjubileum, samtidigt som verksamheten både där och vid andra varv är mera intensiv än vanligt. Götaverken för sin del har 33 nybyggen kontrakterade för svenska handelsflottan, som genom kriget förlorat 270,000 ton bruttotonnage, av vilket dock hälvten redan blivit ersatt. För närvarande ligga svenska varv inne med beställningar på 350,000 ton, som skall levereras inom två år. Av M. M. Lindfors Fortsättning från föregående nummer Det var intressant att sammanträffa med Vasa-syskon på rätt många platser i Alberta. I Edmonton, i Falun, Buford, Hay Lake, Chauvin, Lethbridge. Meeting Creek och andra platser. Calgary med dess Loge Branting är ingalunda glömd, men under denna resa blev det inget besök i nämnda stad. Vasaorden är synnerligen stark i Alberta med icke mindre än tio loger. Vid sidan om ovannämnda åtta platser finnas loger i Coaldale och Stavely.; Det finns altså lifskraft i vasarna i Alberta. Även om somliga loger inte äro så stora till numerären, vet man alltför väl vilken stor betydelse en kedja på tio loger har för svenskheten. Detta är ett exempel för oss svenskar i British Columbia. Varför skulle inte ni, gott folk, på många platser ute i denna vidsträckta provins sammansluta er i en vasaloge. För er egen glädje, för individuell hjälp om olycka eller sjukdom skulle drabba er, för bevarandet av ett stort och värdefullt kulturarv från fädrens land. Sammanslut er i Vasaorden, Amerikas största svenska organisation! Och må det tas på allvar av vasafolket i B.C., en föresats att bygga Orden starkare i vår provins, icke allenast de existerande logerna, utan även tillförandet av nya loger, så att vi inom ett år uppnått eller överträffat Alberta. Alberta distriktloges förre mästare Julius Hober, logen Skandias sekreterare M. A. Pearson och andra voro oss till ■ god hjälp i Edmonton. Distriktets energiske sekreterare Ferdinand Dahlberg och vice dist.-। mästaren Brown, båda från Fa-, lun, följde med oss till Winfield ’ till filmförevisningen där för att bearbeta svenskarna därstädes för bildandet av en vasaloge. En på platsen boende mångårig va-samedlem Victor-Nylen och hans fru hade också gjort en del för-! arbete. Datum för organisations-mötet sattes också vid nämnda filmförevisning, och jag hoppas | att vid det här laget en ny kraf-I tig loge är i full gång. ¥ ¥ ¥ Ej långt från Falun ligger I en härlig liten sjö, som heter Pigeon Lake. Och vid denna sjö en liten badort och sommarstäl-. le, som kallas Ma-Me-0 Beach. I1 en stor danssalong här, vilken äges av Mr. och Mrs. L. Bridge, höll vi den 8 augusti filmförevisning med Edward Pearson i “Söder om Landsvägen”, och som vanligt, till allas förtjusning. Här fick jag den glada överraskningen att sammanträffa med Mr. och Mrs. John Bodin, vilka för åtskilliga år sedan bodde i Vancouver och nu ha ett eget litet trevligt lantställe vid Pigeon Lake, ej långt från West-erose. Då vi på söndagen voro dit på den härligaste middag av både kyckling och fisk, fick vi se hur makarna Bodin här ska-nat sig ett idealiskt hem med jämn och tillräcklig utkomst från en ko. några grisar och höns. litet jakt inne i skogarna, som F"r ligga nära inpå, samt rjcv» i sjön, vilket sistnämnda under vintersäsongen inbringar den avsevärda summan av ett nar bad och hundra dollar. Ja, Bodins oss förstås hälsa vänner■ , , , , bekanta här i Vancouver befattning, som inte kan handskas sa lättvindigt med. Da de två första hörde att andra också voro ute, kom de tillbaka och platt refuserade att fortsätta. “Who are shouting,” interpellerade, “are we, or are the other fellows.” Jag bad om ursäkt för mitt misstag och fick dem i alla fall att fortsätta, med det arrangemanget att de själva skulle i gå de riktiga gatorna och de an- dra bakgatorna. Så från kl. 7 ' och särskilt till familjerna Oscar Winquist i Youbou och Bert Carlsons här i staden. I Ma-Me-O Beach mötte vi också lika oväntat Mrs. Signe Brookfeld, en svensk dam, som just nu är i Vancouver och som under senare åren tillbringat vintern härnere, men reser tillbaka till sitt hem vid Pigeon Lake varje sommar. Det är ganska svenskt i dessa GU kl. 8.30 ekade det bade från trakter väster och sydväst om ocb bakom i d'l? Wetaskiwin. och för att ge lands- samhallet Calmar, Big Scandb-männen i distriktet tillfälle att navian Show Tomght. Don se det svenska filmprogrammet mlss tbe Greatest show that has hade vi anordnat förevisningar ever come to town, Soder om i Ma-Me-O, i Thorsby och i Cal- Landsvägen i,8’? mar. De två sistnämnda nam- ?-s-v- Gch da folket strömmade nen vittna ju även om svenskt in som bast kom de fyra gos-ursprung, liksom också Falun saraa tillbaka, gick in genom och Westerose. Calmar har emel- j kontrollen med sina speciella lertid i stor utsträckning av- pass, kastande stolta blickai folkats av svenskarna, enligt mot andra barn, som maste be-tfad som upplystes mig, och har tala 15 cent for att komma in. nu ett långt större inslag av Att vara town ener ar en ukrajnare. Då vi kom till Calmar ; syssla som man sätter ara till vid 6-tiden på lördagskvällen och j . Att man gjorde hundratals började sätta upp maskinerna, intressanta bekantskaper pa en kom det tvenne pojkar och frå- ar ^en gade mig: “Do you want us to kka självfallet ar det, att man shout?” Jag kastade en blick åtjej kan komma ihåg manga, da dem medan jag arbetade och N 9 sammanträffandet oftast ya-undrande vad de menade fråga- Bland dem som jag sar- de jag: “Why should you ’ fkil.kommer ihag fråndet dis-ehnnt?” tnkt jag har berört aro John Lundquist, Eric Linden och Mrs. “We always shout for the | Gust Johnson i Edmonton; Carl other man who comes here,” , Johnson, Breton; P. E. Kvarnsvarade de. och då gick det för-j berg, Buford; Mr. och Mrs. Fred stås upp ett ljus för mig. Det | Söderström, C. G. Olson, Otto var första platsen var vi funnit! Westin, Fred Holmlund, Olof att man hade s.k. town criers, I Lindström, O. Tweeter och L. men det var ej den sista. För Edlund från Falun; Mrs. A. 01-fritt inträde till föreställningen son, Buford; G. J. Algot, Der-skulle de vandra gata upp och j went; Frank Monson, Sunny- Falun firar tresekels-fest som stad Falun inledde på morgonen den 1 november sitt tsehundra-årsjubileum med bergssalut genom avfyrandet ett hundratal dynamitskott från gruvan, varefter kyrkornas och gruvstu-gans klockor ringde under tio minuter. Kronprinsparet anlände på förmiddagen och deltogo i öppnandet av en stadshistorisk utställning före den egentliga jubileumsfesten. Denna ägde rum på Stora Torget där kronprinsen talade och Dalregementet defilerade förbi. Biskop John Cullberg i Västerås förrättade korum. Regeringen representerades av statsminister Per Albin Hansson, socialminister Gustav Möller och kommunikationsminister Gustaf Anderson. Festprogrammet upptog dessutom kyrkohögtid med jubelkantat. Efter stadens galamiddag tågade 600 ungdomar med facklor till gruvan där statsministern talade och fyrverkeri avbrändes. Förnyad bergssalut avslutade : högtidligheterna. SVENSKARNA SÄGA NU “VI” OM SVERIGE Två av Social-Demokratens medarbetare ha gjort en rundresa i Sverige för att söka avlyssna ■ stämningen i de breda lagren. De ' ha överallt märkt lugnt förtroende och ootimism ute i bygderna. Vi skulle tro att optimismen djupast har sin orsak i den våg av verkligt äkta svenskhet, som just nu sköljer fram över vårt land, skriva de, den svenskhet som i dessa sista dagar fått ett så ; pregnant uttryck i svenskens reaktion mot den utländska propagandan. Tidningens medarbetare ha i språkbruket funnit ett symboliskt uttryck för denna inställning. Saken är helt enkelt den, säga de, att bönderna, torparna, fiskarna och gata ned igenom “town” och annonsera att det var “show” i ! sta’n denna kväll. Jag accepte-j rade och pojkarna gåvo sig iväg. । Om några minuter kom två andra pojkar med samma fråga och jag gjorde samma överenskommelse med dem. Men jag höll på att komma i ett svårt 1 predikament därigenom. Att vara “town crier” i Calmar är en Vad svenskarna säga. i “Vad skulle den svenska pres-j sen säga, om en stormakt begärde utvisning av engelsmän- I nen i Sverige med samma motivering som England använder i för utvisning av tyskarna i Af-■ ghanistan ?” frågade häromda-i gen en talesman för tyska utrikesministeriet svenska tidningsmän, som ville veta den tyska attityden till utvisningen från Afghanistan. Den svenska pressen har inte dröjt med besked. “Det råder ingen tvekan om svaret,” skriver Uppsala Nya Tidning. “Engelsmännen här i landet ha inte bedrivit någon verksamhet, som riktar sig mot den svenska självständigheten eller samhällsordningen och ett utvisningskrav måste därför-vänligt men mycket bestämt avvisas såsom oberättigat.” (Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning gav ett liknande kraftigt j svar med detaljerat besked om ! vad engelsmännen i Sverige icke gjort sig skyldiga till, enligt en telefonartikel i New York Times. I den 25 okt.) | industriarbetarna ha börjat använda ordet "VI” när det gäller Sverige. Tidigare talade de om Sverige och staten som “dem" Nu heter det "vi.” "Vi” klara oss nog, säger man. Denna känsla att "vi” allesammans, var och en på sin post, skola göra allt för ett sant och verkligt begrepp, det är detta som föder optimismen i bygderna. Vår frihet, vårt oberoende, vår demokrati, de tingen äga “vi" gemensamt, dem älska “vi” samfällt och Gud nåde de makter som vilja beröva oss dem! “Vi” äro beredda att gå till för -svar—en för alla och alla för en. Denna “vi-känsla” hade ingen propaganda i världen kunnat uppamma. Den är en frukt av vad Sverge blivit för sina bebyggare. Och ingen propaganda kan rasera den. brook; Carl Alenius, Mulhurst; Oscar Wickstrom, Thorsby; Albin Benson, Warbury; H. Johanson, Bluffton; Julius Bergström, Pigeon Lake; Mr. och Mrs. Er-nest Jacobson i Calmar. Mr. Jacobson är bror till Mrs. Arthur Lind (Clara Jacobson) och igenkände henne på en film från Vancouver, vilken jag visade. I Edmonton kom en ’ Mrs. Siller och hälsade på mig, en ung svensk dam, som för några år sedan vistades i Vancouver och hette som flicka Alice Lindgren. Hon sände hälsningar särskilt till Mrs. Signe Grahf. En stor upplevelse har det varit, att möta hundratals landsmän och landsmaninnor, många grånade i livets strid och till åren komna. De ha kommit till dessa svenska förevisningar, drivna av en outplånlig längtan att se Sverige, att se något från fosterlandet, vilket ännu efter många tiotal år är älskat, ja, kanske varmare än tillförne. Och jag skall aldrig glömma en åldrig svensk pionjär i Calmar, C. J. Blomquist, och hans maka. Jag talade med dem litet innan föreställningen började. Äkta och vördnadsbjudande representanter av vårt skandinaviska folk. Hans fru är norsk. Efter det filmförevisningen var slut kom Blomquist fram till mig och sade sakta och enkelt, men med djup betydelse: “Tack—för att ni kom. Hoppas vi få ses igen.’ Tryckande gamlingens hand svarade jag innerligt och med största respekt; “Jo, vi skall träffas igen, hr Blomquist, jag kommer tillbaka nästa sommar.” “Men jag är över åttio år vammal.” sade han allvarligt. Och då han gick tycktes det för mig som om en länge, länge närd längtan hos den gamle mannen denna kväll fått tillfredsställelse. Han hade fått se Sverige åter—även om endast på filmduken—och han var nöjd. Forts, nästa vecka.