^SVENSKA; PRESSEN The only Swedish Newspaper in B. C Nr. 50. SVENSK JUL. VANCOUVER, B. C- Torsdagen den 19 december 1940 det andra som kan det. : w den 23 december, stugans väg- la ut gåvor tiH barnen på julafton । har, också den, kommit från Tysk [ hel festperiod. Julölet skulle vara färdigbryggt ma, “nog behövs bam agas i- grön och blå på armar och ben. [ bland men inte på detta vis. Kom även hennes lilla ansikte började | ^na Ulla,’’ sade hon i det hon tog svälla, där han hade slagit med flickan och förde henne till en käppen. , stol och satte henne där samt bör- Kanske bäst jag förklarar litet' iacle kamma hennes långa vackra För Nya Svenska Pressen av INEZ HAVANA. JULOTTAN. det? Har du varken vett eller skam, att ’ slå ett stackars flickebarn allt du orkar, du skulle skämmas!” Stackars lille Elna var både Biskop TORSTEN BOHL1N En Glad Jul och Ett Lyckosamt 1941! * Ilen Heliga Natten Onginalartikel för den svensk-amerikanska pressen av kisk®ip TORSTEN BOHL N- DEN som själv -Kort med Itill utlandssvenskarnas skara vet, att två gånger om året bankar hemlängtan häftigare än anntrs. Det är midsommar och jul. De svenska skärens skrovliga hällar, de böljande slätterna tdär-innanför--Vättern och Siljan -— bara dessa namn susa för oss svenskar av poesi — barndomshemmet under talldungen, den vita hembygdskyrkan, på vars tysta gård kära kullar mini» om fäderna. allt Lägrar i midsommartid för sinnet i ett betagande ljusdunkel. Ett grunddrag i vårt folks kynne är kärleken till naturen. Och midsommaren, den svenska naturens blomningstimma, levandegör för oss såsom intet annat kär leken till jorden, som blev vår. Midsommar är uttrycket . för naturkänslans expansion, för sinnets åtrå att smälta samman nsed allivet i naturen. Är inte julen, naturens frusna tystnad, midsommarens motpol ? Men båda hör oupplösligt samman i vår kärlek till jorden och hembygden, fastän på olika sätt. Julen är sinnebilden för dét inåt-riktade, innerliga. Naturligtvis: också naturen hör för oss svenskar med till julens bild. "Fall, julesnö, och susa djupa mo... Strax se vi för oss hembygden, snön, som driver över åkrar och Biskop Tb-sten Bohl n föddes i Uppsa a 1889. Han b ev p o'es-scr i teologi i Abo 1925 och i Uppsa'a 1929. Sedan 1934 är han biskop i Härnösands stift-Ha.r har utgivit ett flertal skrifter i teologiska ämnen. __ tgar skurades öch övei gärden, och de tysta vägarna, och med bonader, föreställande sce-vårt öra förnimmer ljudet iav en ner nr bibliska historien, julhal- ensam bjällra i. snöskymninajen. Eller med Oscar Nu ligger drivan, kring torpet bort och täcker oxelns Levertm: vit och :ren, i skogen svarta gren. som sträckt sig över logen-Men över ladulängans kant och gärdets magra tallar ren strålar julens stjärna grant på snöbetäckta stallar. Men alltid var julen ändå först och sist våra svena-ka HEMS ojämförligt stora och strålande högtid. Det svävar ett stilla domnande sus kring s umrande örternas sängar, och silvrade dimmors villande ljus nu darrar på Betlehems ängar. Det hörs ej ens sakta ett viskande ord, men herdarna vakta en betande hjord, det vilar en slöja äv snöhvii färg på våg.ga kullar och fjärran berg. Du kommer i natt, o heliga fröjd, att gästa de låge och ringe. En ängel från himmelens sa iga höjd står nära med strålande vinge. 1 arme, ej rädens! Han kommit, er vän! O fröjdens och glädjens, 1 vallaremän! Det klingar en stämpia ur töcknens flor "Jag bådar en glädje, osägligt stor! Då skiner på höjd, då klarnar i dal ett skimmer, som dunklet betvingar. Vad himme'ska härars växande tal! Vad stiäinljusomglittrade vingar! Då ljuder i natten, som tonande gång av spelande vatten, instiftelsens sång: Vår Gud vare ära, på jorden frid, åt mänskor en vilja barmhärtigt blid!’ Vi skynda väl, säg, vi ila väl med? med herdarna må vi oss glädja! Vi hasta till krubban, böja'oss ned för barnet, det milda, det späda. O saliga timma, då ljuset går opp ur villande dimma för bävande hopp! 1 världen vårt liv var så sorgetungt; du, heliga barn, gör det ljust och lugnt C. D. av Wirsin. ÄiJLJo v 1*1 1 z O O i rkläddes larm men redan i slutet av I 6UU-: ! talet. FaSt utformade voro men breddes ut på golvet, spinn- ! or julhögtidens ,mah>der. Luths-rockarrta sattes undan, endast det i ken och gröten ga tdlbaka till den nödvändigaste arbetet fick utfö- katolska tidens fastemat, julku-ras under julhögtiden. Framför in- i samajsom skulle ligga i en hog upprestes juhfänger, 1 framfta var och en vid julbordet, avkvistade stammar, kanske ännu äldre ursprung. granar,, med sä att tblott toppen bästa foder Svensk jul förr i världen har ( Christmas is soon here. We reglerna ; remernber how. as children, I » . ♦- Ex e» x — . x DET var en mörk kväll några veckor före jul, jag stod med näsan tryckt mot fönsterrutan, som barn ofta gör. ‘.Mamma.” ropade jag, “kom hit genast!" Men vad jag såg var ingen vacker syn, för jag såg Elnas far slå den lilla flickan med en käpp allt han orkade. Vi bodde på tredje våningen och Elnas våning var mitt imot vår, ett stycke därifrån, vi kunde därför se allt som försiggick, i deras våning. Mor tittade ut genom fönstret. Ett enda ögonkast var nog förhenne, så bar det i väg med henne och med mig i hälarna, för det var ju min käraste lilla vän som blev misshandlad. Mamma gick rakt på sak, inte knackade hon på dörren som brukligt var. Nej, hon for in som en pil, tog käppen från gubben, och gav honom ett par hårda slag så att han jämrade .sig av smärta. “Nå," sade mamn-;a, “hur tycker du om i Men nu styrde hushållerskan om allt. “Jo! det är allt jäntan som druckit ur grädden”, väste hon, "men hon försökte skylla på min lille Olle, men det kan jag säga er, min Olle är ej av den sorten,” skröt den rödhåriga. Nu såg mamma kallt pa henne och sade: “Antagligen, är det han som är den skyldige, se hur han sitter där och flinar, medan den här lilla oskyldiga flickan tar den stryk som han skulle ha.” Så gick mamma fram till Elnas far, såg på honom med blixtrande ögon och sade: “Om jag hör, eller ser dig slå flickan så här igen, då skall du få 10 slag tillbaks. Om jag inte själv orkar, så finns Skäms du ej att misshandla dina egna barn, innan du vet om de äro skyldiga eller ej! ' Fastän mamma var liten till växten hade hon mycket mod. På en pall satt lille Elna och grät, hennes långa mörkbruna hår var i ett enda trassel, och nu när jag såg närmare på henne såg jag att hennes ena öga var igensvullet. “Stackars arma barn, sade mam- | hår. “Ja, det är nog bäst att jag kammar håret, för om den rödhåriga siynan skall göra det, så river hon nog huvudet av dig.” “Oh, snälla tant, varför kan jag inte få dö?” snyftade lilla Elna, "då kunde jag vara hos min mamma, allt är så tråkigt här. Tora, ■ du är bra lycklig som har en sådan snäll mamma." "Giåpa dig inte så mycket,” röt den rödhåriga Hanna, nästan ifrån sig av ilska- “Jag tror det är bäst du sitter stilla och tiger en stund,” svarade mor, “annars skall du också få käppen på din rygg. Och kom ihåg att om ni gör flickan något ont så skall ni få ont tillbaka.” “Tack, tant, för att ni kammat mitt hår, sade den åtta åriga Elna artigt. Nu var det ej cnnat att göra än att gå hem, men den syn vi sett glömmer vi aldrig. Jag tror det var sammaledes med Elnas far, för han slog henne aldrig mer med käpp. Han var rädd för mamma efter den händelsen. Om hon någon gång kom över till deras våning, och han var hemma så gick han ut. Han tyckte inte om mig heller, det var tydligt att se. för han spännde ögonen så elakt på mig. Men det bara gjorde vänskapen rr i lan Elna och mig fastare och trognare, ja vi lovade varandra att vara trogna vänner, och hjälpa varandra i allt. Hushållerskan gav sig iväg några dagar senare, men innan de gick sade Olle, pojken hennes, att han hade druckit grädden bara för att få se fadern slå Elna så mamma hade rätt i alla fall. Nu började gubben att låsa in alla matvaror igen, men Elna tyckte ändå att hon fick det bättre nu, da hon själv fick vara herre tills fadern kommo hem. En dag hade gubben glömt att låsa dörren till kammaren, och nyfikna gick Elna och jag in och såg oss om. Hi väggen över faderns säng hängde ett stort fotografi av Elnas mor. “Ohl Tora, huru vacker min mamma var!” ropade lilla Elna. "Ja visst var hon vacker, alldeles lik henne är du ock- Forts, på sid. 6. [om Elnas hem. Först. Elnas mor dog i barnsäng då Elna var endast .två och ett halft år gammal. Hon hade tre bröder men de var sällan hemma. Så går det när mor är borta, endera blir det styvmor eller blir det grymma hushållerskor i många fall. Åtminstone var det så i denne händelse, som är sann- Elnas far hade en rödhårig hushållerska. Jag har aldrig sett styggare rött hår i mitt liv än hen- we counted the Weeks -and days till Christmas. Even under pioneer conditions, where one had to go without many of the things which are now considered necessary for , the Christmas celebration, it was Julen var upptågens, lekarnas. ( ^i^ l:1ost im portant festival 1 ’ of the year. What if many things ‘ uppräkning । were Ecking? One could at least av meriän hundra oliks slags jul- Kaion en ruska -satt kvar i , - -,; . , ; kor och hästar fm^o det ; ^e ^anga festligheternas tid. t a man hade, och för 1700-talet finns en sparvarna hängdes ut en kärve — ; -den sista kärven av årsskörden. Julgranera har invandrat fran Tyskland först under mitte® av 1800-tafot, ifall man tänker på dess allmännare bruk isynnerhet lekar med halmdockor. : styrkeprov, pantlekar och ram-[ för allt danslekar, ursprung äro mycket gamla och påverkats av .1 nes. Inte nog med det, hon hade scrub and clean, bake and pre- också ett barn, en pojk, som var pare Christmas food, and make lika stygg som sin mor. Men vad [ it as light and pleasant as pos- var orsaken till den grymma miss- l a till sitt sible. This v,äs done energetically handeln av lilla Elna? Jo, om vv.i । anJ jn g]ad anticipation. And man skall tro hushållerskan, så den gamla riddar- when Christmas tame and pre- skulle Elna ha druckit all grädde sents were given and recerved, all! som var i gräddskålen, men i alla ess aiimannare tidens s k. kedjedansar Julgille- a landsbygden. (Vid arhundra i pa professor Martin P.son Nilss^ dets början forekom den en&rst låtit oss grundligt lära känna. Det | hos enstaka famdjer i de högre var hela årets största fest, ja en samhällsklasserna.) Seden att de- na förenade släkt, vänner och bya- lag; på sina håll var det vid jul-Forts på sid. 5. eyes sparkled with joy. , fall var det ju en småsak som inte But if Christmas bad not been !vaT vart att tänka på. Men Elnas JULOTTAN Tecknat av Knut V. Peterson, Aspudden, Sverige. anything more, it would have long since disappeared. It has a far deeper significance than the mere outward preparation and eelebra-tion. The real essential reason for far var en snålvarg, när han ej hade någon hushållerska låste han alla skap och dörrar, så att barnen ej kunde få någon mat tills fadern kom hem på kvällen, och Christmas is the great joy that to många gånger fick de lägga sig us a Saviour has been born. Great joy! Pause a moment be-fore those words. Think of the restless search for joy that exists in the World. The fact that people search so hard for it, demonstra- I tes that it exists. It is God Him-__ir .i., i_____________. j - utan mat. have a Saviour. And when we accept this gift we find that many things that were hidden or diffi-cult to understand, appear in the clear light of day. Then we under- j self that has planted that desire stand that the alter, toward which in the human heart. But many i we have striven in our better mo-__" a! _______. • _ _____ • , 1 m fe t/-« rv f f v C>1i voal, „ — miss the great joy because they ; ments to offer ourselves as an do not seek where it is to be acceptable offering to God, but | found. A very rich man once set which we are never able to reach; out to secure for himself all that that upon that alter Jesus gave which, ateording to human stan- H;s sin-free life that we might dards, should bring joy and hap- live. We see Him descend into piness. But when he looked upon I the grave, making it a hallowed the fruit of all his heart s desire! resting-place- we behold Him he exclaimed: ‘‘Vanity of vani-ties!’’ Many people, not so rich either, are just as foolish and seek to satisfy their longing in the broken cisterns ■world. 'There is born to you for of joy this this day a Saviour.” Is it possible that the great joy is found in this simple truth? Yes. It is evident that if ascending to Heaven, where He has prepared a place for us. No wonder that the heaven-born mes-senger declared on that first Christmas morning: “Great joy, for there is born to you this day a Saviour!" To friends, near and far, who 1 read these lines, my wish for you is true Christmas joy — the great tiuc v_ziiii&iiijuy -- God has given the great joy, joy of knowi Christ it must be found in .something so simple that it is accessable to all. The greate^t jjp/ pf all jis that we Lord and Saviour. as your Nd» H. Norbeck.