»d. 4.
NYA SVENSKA PRESSEN
Torsdagen den 24 oktober 1940.
DE RÖDA HUVUDENA
Av Adolf Johansson
Nya Svenska Pressens följetong.
Bakom	en tjock granstam
stod vildskytten med tänderna hårt sammanbitna och tummen på lodbössans hane.
En mörk silhuett skymtade, där månljuset i kvast slog ned •mellan svart ris. Det flammade till i den djupa skuggan vid stammen.
— Fem, mumlade myrstukar-len, medan han vände bössan och grep den vid pipan. Ty nu var vilddjuret med de tusen tram pande fotterna tätt inpå.
I ett nu stod en karl två steg framför honom. Tog överraskad ett språng tillbaka, ropade och lyfte bössan. Men vildskytten hade glidit bakom granstammen och kulan slet upp ett långt vitt märke i barken.
Tre, fyra skuggor döko fram. Än flera skymtade bakom dem. Vildskytten slog blint omkring sig med kolven. Det smög sig som en yrsel över honom och han kände en ohygglig lust att åter kunna lägga munnen intill gethalsen och dricka det varma blodet.
En av skallfogdarna kom löpande med ett brinnande tör-vedsbloss.
— Hallå där! Se upp!
Blosset flämtade och rökte, när en av karlarna tog emot det. Dess röda sken glödgade luften under de svarta, vältrande grangrenarna. Vildskytten stod plötsligt ensam och grinade mot ljuset.
Skallfogden kröp i skydd av skuggan och tog säkert sikte mellan ögonen ' det förvridna och hånskrattande ansiktet.
stod på glänt. I torven på det svankryggiga taket hade ett litet tallskott slagit rot. Men bakom stugan skimrade brett månljust vatten och på en udde låg en flabottnad eka uppdragen under ett lågt tag av bräder, som lyste gröna av tunn mossa.
Modern gjorde en rörelse, där hon hängde över hans arm, och han kände, hur hennes kropp åter blev levande.
— Mor, det är visst... hör du? Det är visst morfars stuga!
Hon lyfte sakta huvudet men svarade inte. Då bar han henne fram till kojan. Tänkte stanna där så länge. Men långt uppåt flodstranden fladdrade en eld som en liten röd och ulmande gnista. Där var nog yttersta änden av skallkedjan, och kanhända skulle den snart gå fram här. Han måste över älven.
Sonen från myrstugan kände hur moderns kropp blev slapp i hans armar. Hennes huvud låg mot hans axel och blodet silade alltjämt i ena mungipan. Trampet i skogen hade avstannat, och han gick åter rakt mot älven. Han märkte med ens jämn väg under fotterna och följde stigen. En hög bergås hävde sig upp bakom honom, stod svartblå mot den stjärn glesa himmelen och bar månskärans gula tecken på sin kutande rygg, (dan måste gått omkring berget från någondera sidan. Stigen sluttade alltjämt. Den förde •genom högstammig skog, där marken var glatt av barr. Alns-långa lavar hängde ned från träden. Ekorr- och fågelbon sutto här och där som runda bollar i grenklynnorna.
Han stannade plötsligt och såg. Mellan glesnande stammar skymtade en grå stugvägg. Fönsterrutorna voro utslagna och dörren
ESCAPE
all those who were strong and victorious. During the long hours 'of the r.ight he had been haunted i by maddening visions of the face of the world mocking him with triumphant laughter. Like a caged wolf he had paced the quadran-guiar cell floor, hours on end, until he had dropped exhausted onto the cot. But his short sleep was haunted by nightmares, and he woke up in unbearable tension with his hands clenched. Many
tröja invid klippväggen till skydd , mot vätan, bröt kvistar från en ' ung björk till huvudgärd och gjorde det bekvämt för modern. Först när han fått henne till ro på bädden och själv satt i riset vid hennes sida med bössan vilande över knäna, såg han hur blek hon var. Gulvita som nyskuret trä lyste hennes kinder i den tunga kransen av böljande hår, som daggen färgat barkbrunt.
Det smög sig en ängslande tanke över honom. Skulle mor dö nu? Hon också. Dö så här stilla, när skogen stod svept i vaggande måndimma och allt var som sovande. Ånej, inte dö! Hon måste bara vila sig, vila ut riktigt. Inte dog man sä här, så tyst., så hemskt stilla! — Men blodet, som skummat sig mellan kvinnans blå läppar, talade ett annat språk. Han torkade bort det med kanten av skinnluvan. Det var ett dovt rosslande i hennes bröst vid andningen, som kom och gick med långa mellantider. Det bleka ansiktet låg vänt från månljuset, så att han såg det i profil mot bergväggen och några kvistar blåbärsris med små skäytröda blommor. Munnen stod halvöp-
By GÖSTA LARSSON.
T^XCfTEMENT contracted the J-J prisoner’s throat as he filed away at the thinning splinter of the iron bar. He had chosen a night of blackness and storm for his escape, and outside his cell the rain came down in torrents. Cracks of thunder shook the whole universe. In a flash of lightning the black form of an armed sentry was visible up on the battlement that surrounded the for-tress.
The prisoner filed away. The great moment had come — now, after a year of scheming and ceaseless sawing at the grating.
In a few seconds he would up the bars and gain his dom.
But even in this instant of
bend free-
com-
Några minuter stod han lyss- Pen och den smala underkäken nande i skogsbrynet. En uggla höjdes och sänktes vid andhämt-tutade någonstans långt borta och ningen. Där hon låg vid klippan, vinden mumlade i trädkronorna, påminde hon i sin utpinade blek-
Några minuter stod han lyss-
Då lade han ned modern på mar- • bet, som i det svala månskenet ken och gick fram till stranden. | föreföll än genomskinligare, om Drog ekan ur skjulet och fick den|er> liten fågel, som i dödsminuten i älven. Den flöt. En paddelåra öppnar och sluter näbben.
Då förstod myrstupojken, att
hittade han också under bräd— taket.
mor snart skulle dö. Hon skulle
Som en mörk skugga gled far-1 lämna honom ensam, så bittert kosten över vattnet, där krusnin-1 ensam. 1 ett plötsligt anfall av igula på det blank [ gråt kastade han sig framstupa i svarta djupet. Kvinnan låg orör-' riset. Fick fatt i en flik av mo-lig i bakstäven och några testar derns klänning och kramade den.
garna gingo mån:
av hennes kopparglänsande hår som om han velat hälla henne ringlade över båtkanten. I fören kvar i livet. När snyftningarna stod pojken och paddlade med । äntligen avstannade, låg modern långa jämna tag.	med öppna ögon och såg på ho-
plete absorbtion the prisoner’s ears registered every sound that came from the corridor. After years of training his senses auto-matically and correctly judged the position of the guard each moment as the man slowly marched up and down between the cells. While the prisoner’s hands were busy with the saw the in-visible antennae of his conscious-ness followed the man. Now he neared the end of the corridor. . . Now he stopped and turned around , . . He was coming back . . He was slowing down to peer into cell number 78 . . . He was three cells away now . . . The prisoner ceased filing and stood stockstill in the dark, ready if necessary to push the blade into its hiding place. But the guard passed. When the prisoner judged
attempts to regain their freedom had not the other corrvicts made, even during this year while he himself had quietly been work-ing on his own escape. They had all been detected. Some of them had made insufficient prepara-tion, others had chosen crude methods. Some had planned their break well enough but lacked en-durance to carry out their scheme. One or two had lost their nerve and bungled things up at the cri tical moment when calm judg-ment would have carried their plarfs to victory.
♦ ♦
THE PRISONER smiled in the darkness. He, alone. had been successful. He had carried out with the utmost finesse every de-tail of his plan. Nothing had been overlooked. Nothing slurred over. And with iron will he had kept his nerve steady through every phase of his labors.
Then he was stirred by a new thought. As if his life had been illuminated by one of the thun-derbolts that flashed through the night outside — so he remembered his endless succession of failure
weeks passed in this manner. Then into his feverish mind shot the idea of breaking his way to freedom. Never would he forget that moment. At last his aim-less thoughts had found a rally-ing point, and there came a lull in the storm as he began to work on a plan of escape.
He carefully weighed his chan-ces and saw that the only way he could regain his liberty would be to cut the bars. The window was near the ground, and if he chose a dark Tjght with rain and thun-derstorm he would be able to scale the battlement, unseen by the sentry. Then he would swim the moat and flee into the neigh-boring country which was only a few miles off. for the prison had once beeni a border fortress.
To be continued.
långa jämna tag.
Det var så underligt att fara över det stora lugna vattnet, tyckte han. Det var som att gå bort till ett annat rike, dit den mörka trolldomen inte kunde nå med sin förbannelse. Det var så underligt... medan far väl låg död nu, någonstans i det gamla, svarta landet... ty levande skulle han aldrig ge sig, aldrig! och medan mor... nej, nej, hon kom sig nog igen! — Han skulle bygga dem en ny stuga på andra sidan. Så ville han hämta fiolen och spela... spela bort hennes
nom. Hon flyttade sakta sin hand, så att den med en smekande rörelse kom att vila på hans. Allt
and defeat. But now! . . . He sprang from his cot . . .. What-ever evil circumstance had brought about his downfall outside the prison.' walls —- here — this fine
it safe again he resumed his work. i work he had done, didn’t that
A rush of goose-flesh covered prove he was not an unworthy his body as the saw rasped against I man,
Greatly agitated he paced the
the last iron fragment. Then —
jämt hävde de tunga rosslingarna hennes bröst under det gulvita < skinnlivet.. Hans ögon stodo fulla! Were'
av tårar.
— Mor lilla... lilla mor...
"Du får inte dö!” hade han på tungan, men det låg en skräck i de orden, ock så sade han:
— Se mor, det blir snart morgon.
Han satt obekvämt men ville
inte flytta sig för att ej draga sin hand undan moderns mattvita och
sorg....	nana unaan moderns mattvita och
Båtstäven gled rasslande in [blodlösa. Så drog en stund förbi, bland strandens vassruggar. Än- (lång som en evighet. Hennes nu några kraftiga tag med pad-delåran, vattenväxterna sopade
with a slight pressure of his hand
he forced the blade through. The । floor. Then he again flung him-bar was cut! All the three bars srff on the cot and closed his
He gripped the window eyeS- Languor crept over his sill with both hands and stood limbs He relaxed completely. motionless stanng out into the	.
night of thunder and rain. । What do 1 want to leave for? “I am free,” he thought. The he thought. I have cut the bars.
three small words seemed incon- | But then. he gruously simple. To be free! It
would have seemed more fitting if the Heavens had rent open and fire had consumed the Earth.
Now remained for him only to bend up the bars and make his
escape. He made sure that the
1 in the corridor was at a
jerked himself
back to wide-awakeness and looked at the grating, remembering that he had left the cut exposed. He had never been so careless before. Suppose he had gone to
sleep and the guard had entered the cell and discovered his secret!
ögon hade åter fallit samman och ! guard ... ..._	„
rosslingarna blivit gurglande. I safe distance, then, peering thru ! • • • He stepped to the window, utmed ekans sidor — och staven Blodskummet på läpparna satte |tbe wind be found tbe dim searched .................................................
■•->*■»4-1	Pn ruirmirfloob •	___.	’	I 1	1	1	i r
shape of the sentry up on the,c*ar'< a?d took from the sill
stötte mot land.
Öka dagsförtjänsten med Sandvikens Sågblad, Stålbågar och sågverktyg samt “Öbergs” berömda Sågfilar, favoriter bland skogsfolk jorden runt. Skriv efter broschyr S-37.
SÅGAR FILAR
Begär dessa märken Akta för imitationer Hos Eder Järnhandlare eller skriv till:
Sandvik Canadian Ltd.
426 McGill St., Msntreal.
with his hand in the
en purpurfläck i det vita ansiktet
a
och underkäken höjde och sänk-1 te sig. Munnen drogs samman, battlement. Darkness and rain ett stycke inåt skogen. En lodrät j så att den blev liten, liten... ' favored flight. The prisoner lifted berghäll med svarta skorviga la-1 I den mörka hårkransen sutto his hands and seized the bars var och bär och där en fläck gula tallbarr. Han sträckte ut han-, down by tbe sin wbere tbey bad been cut. He braced himself for the effort of bending up the thick irons . . .
But — he stared at the gratirg. For a whole year he had labored at the irons, and infinite pains and perseverance had gone into this achievement . . . His grip loosened around the bars. It struck him that here he had dorie a masterful piece of work, some-thing that gave him deep satis-faction. He could not leave it. Not now. Not right away. He wanted to wait, at least a few minutes, and be near the bars.
Myrstupojken lyfte åter modern i sina armar och bar henne
var och här och där en
fläck
grönmossa reste sig i hans väg framför en glänta, där månljuset dröp över daggblänkande blåbärsris. Han bredde ut sin skinn
Ah
CAPILANO BREWINC C0.mk
den och plockade bort några. Men så slog det honom, att hon ännu levde och andades, och det stod plötsligt som ett ohyggligt varsel att han ordnat hennes lockar, förrän hon var död.
Medan han ännu tänkte därpå, gurglade det hårdare i hennes bröst, gick som en ljudlös host-ning uppåt halsen och blod sik de rött ur båda mungiporna. Men blott några korta ögonblick varade flödet och avbröts i ett sista tungt andetag. Kroppen skälvde litet och de smala händerna famlade i tomma luften, vekt ?ch lamt som ett par fallande .fjärilsvingar.
Sa var allt stilla. Stilla låg mor med de svarta levrade blodränderna nedåt halsen under klän-I ningslivets ljusa skinnbräm ,och stilla stod skogen runt omkring.
Myrstupojken fällde sitt huvud mot bröstet och blev sittande i samma ställning. 1 oändlig enslighet som vattendropparna från > den överhängande klippväggen föllo hans tårar, men strupen var hopsnörd och han kunde inte gråta.
När han åter såg upp, glittra-; de morgonrodnaden skärt i dagg-|dropparna på den dödas panna. । Då plockade han de sista g ' l barren ur hennes hår.
Forts. i nästa nr.
gula
(SVENSKA FOLKSTAMMEN I VÄXER.
This advertisement is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Government of British Columbia.
(Med flygpost från Sverige.)
Stockholm i okt. — Allt fler äktenskap, fortsatt nativitetsökning och ett trots stegrad dödlighet ökat födelseöverskott känne-: tecknade första halvåret av 1 940 i Sverige. 4,275 fler vigslar ägde rum än under samma tid föregående år. 50.354 barn föddes, vilket är 1,000 mer än året förut, överskottet födda, som visat en {oavbruten stegring under de sista I tre åren, uppgick till 10,123 under de sex månaderna.
small string of chewed bread which as usual he had prepared before he started work that night. i He wound the string around the cut and pressed the dough smooth and level with the surface of the bar, then rubbed a little cement
dust over other two protected.
were now
Outside
it. The cuts of the bars were similarly
All signs of his weli' concealed.
the rain beat
wise against the wall. The
work
slar.it-priso-

The guard was again Corning down the passage. The prisoner deftly slipped the sawblade into a crack between two stones and pasted up the opening with a small lump of chewed bread. Hearing the man slow down to stop and peer into the cell he
took a pose as standing by the ing the storm.
At the click
if he were just wirdow, watch-
of the peephole
shutter he leisurely turned his head. "A bad night,” he said to
ner watched lightning strike some where in the forest which began at the far end of the fields. A loud crack of thunder followed. This was an ideal night for escape, but he would stay at least another hour. He had time. The storm was not Jikely to subside before morning. He strained his eyes, peering through the dark-ness until he found the blurred shape of the sentry patrolbng on the battlement. The man walked slowly toward the end of parapet, a gun on his shoulder, his cape flapping in, the wind. Now he halted and stood looking out over the rain-beaten fields. Then he turned around and marched back. The prisoner knew that in a few hours the man would be tired by
TO LABOR TO PUBLIC TO INVESTOR
iA the
Pclicif

.2— s____2, ______2__„2.~ j his corptant vigil and stand doz-ness of his own voice. The guard j ing on his feet.
the guard, amazed at the steadi-
grunted some indistinct answer, ! He went back to his cot. It
and again the
little metallic click. Then follow
shutter gave a i seemed unbelievable that at last t. fillciv he had completed his task. Had
ed measured steps as the man walked off.
The prisoner turned from the window and threw himself on the cot his hands under his head. ♦
His nervous tensiorj began to
a whole year really passed since he was brought to this cell? He remembered the clicking of the Tock as the guards closed the door behind him the first time. Like a wild animal he had thrown himself against the grating and fiercely shook the bars.
For months after his confine-ment he had known nothing but
leave him. He looked at the three vertical grating bars and thought of the neat cuts he had made close to the window sill. Truly
this was nothing less than a mas- , his blind hatred of the grating— terpiece. For how many futile the bars and the world out there,
Hastings Steam Baths
764 Hastings St. E.
Build up your Health Always Open. Expert Masseurs in Attendan'ce.
STEAM & SHOWERS
Admission 8 a.m. to 1 1 p.m 30, 40 and 50c. After 1 1
p.m. - 60 and Up-to-date Tiled Baths
Pbone Hlgh.
75c.
Private
0240
-DENTIST
D-R Douglas
COR.UICHAnDS t HASTINGS 1