Sid. 4 NYA SVENSKA PRES EN Torsdagen den 17 oktober 1040. DE RÖDA HUVUDENA Av Adolf Johansson KVÄLLEN föll på och här och i där i snåren lyste redan ug- i gleelden, då myrstukarlen plöts- 1 ligt hejdade sig och lyssnade. Det : rasslade i småskogen några böss-håll framför honom. Klövar slo-go i rask takt mot marken, närmade sig och försvunno öster ut. Mannen vinkade med handen. --- Den älgen flydde för någon, viskade han. De stodo tätt tillsammans och getterna trängde dem eller drogo i sina remmar. ----- Är det vargen? frågade kvinnan. Myrstukarlen skakade på huvudet. --- Inte gärna så här års, sade han. — Vad då? ängslades hustrun. Men mannen hade vänt henne ryggen och gick redan raskt framåt. Då tego de andra och följde. Månen lyfte sitt tvillingho.n över skogen och snårens stenar fingo skarpa slagskuggor. Men ännu hade han inte givit tecken till rast. Det hade varit en lång vandring redan, många mil, och kvinnans vador ömmade för varje steg. Getterna flåsade och ville lägga sig ned. —- Å, du, jag är så trött, sade 1 hon och stannade. Jag orkar inte i släpa geten med längre. de stannade ett ögonblick, ljöd älgtramp långt borta. Det var som om varje skogens djur gripits av skräck och flytt, allesammans mot öster. Och än mera ändrade mannen sin kosa. Hustrun vinkade åt honom att taga samma väg som djuren, ty hon kände, att en stor fara hotade. Men han skakade på huvudet. — Vi måste nå älven. Det är inte så långt dit. Och alltjämt gitk den bråd-störta snabbvandringen vidare. Vid midnatt stannade kvinnan. — Tag geten du! bad hon och räckte ledremmen till mannen. Jag förmår inte längre. Benen värker och det sticker under bröstet. — Vad är det i klövjesäckar-na? frågade myrstukarlen. — Skinn. — Stöt ned geten då! Vi få lämna dem. Men, hör du, inte ett skrik! Eller — kom skall göra det. Han drog den finnkniven ur slidan. hit — jag långbladiga Lyfte han- den och stötte till. Ännu ett snitt vid halsen — och blodet silade i den vita raggen. — Se här, drick! sade han. Vi få inte tröttna än. Hustru och son lade efter varandra munnen till det röda, klib- I detsamma var det ett tungt bande såret och sögo varmt och lufsande i skogen. Kvistar smäll- livgivande blod. Sist drack mande och knäcktes. Det flåsade oth nen själv. trampade i buskarna. Getterna Pojken stod och torkade sig blevo med ens som vilda. Ryckte om munnen med avigsidan av och sleto för att komrpa loss, fny- . handen. Den andra knöt han mot ste och skälvde, så att sisorna västen. gingo som bälgar. Mellan stammarna på så nära igen! — Å, far, jag är stark nu CANADA’S WAR EFFORT A weekly Review of Develop-ments on the Home Front: Octo-ber 3—10. I. Meeting at Halifax, the Canada-United States defence board complete recommendations for mutual defence plan. Recommendations now go to the American and Canadian governments for their consideration. Some of the recommendationc are marked for immediate action; others are to be implemented in the event of attack. 2. First class of 29,750 men begin one month‘s compulsory training under Mobilization Act. Almost a’l the men are in the 21 -year-old class. In only a few areas was it necessary to call 22 and 23-year-olds to fill training quota. Training of essential key engaged in production of first men war equipment postponed till later in the year. 3. Dominion Government bans export of copper from Canada, except to British Empire countries and possibly the United States where it may be needed in 'completmg AUied munitions contracts. 4. During the week ended Sep. 27, Department of Munitions and Supply awarded 1,823 war contracts valued at $9,126,-081. $50,000,000 spent on Air Force and Air Training Plan projects. 5. Canadian Government ex-hibition premiscs in London dam-ag«