Bid. 4.
NYA SVENSKA PRES2EN
Torsdagen den 29. augusti 1940:
HY-GRADE
DE RÖDA HUVUDENA.
Av Adolf Johansson.
LAWRENCE SMITH
Optometrist
49 Hastings St. W. MArine 4633
Your optometrist is concerned in solv-Ing your eye problems and in the conservation of your vision.
MYRSTUGANS invånare hade åter kommit till ro uppe på skogen. Ett kreatursskjul hade mannen byggt vid ena änden av huset och där stodo nu två vita fjällkor och fyra getter, när de inte drevo omkring på bete. Åker hade inte blivit upptagen, ty föga förstod sig hustrun på sådd och skörd och mannen än mindre. När bröd tröt, köptes säd från forsfallsbyn eller kustsamhället, slutligen bara från det sista, ty där betalades viltet och fäliarna som skogen gav med mycket större penningar. Så dog omsider all förbindelse mellan myrstugan och forsfallsbyn. Dock visste man att det kommit nya åboar därborta och att flera stu-
I!
Red Star	|
Alla slags apoteksvaror.	|
Prompt leverans av post-	|
beställningar.	j
2 Cordova Street West.	j
Tel: SEy. 1053.
>«■►< H^»< >-«■»■< >-•■■* MB» < >«■»< I MT1 c	OMB» <) MM» (I
gor vuxit upp vid floden.
Myrstugans unga kvinna gladde sig stilla däråt, att underrättelserna från forsfallsbyn blevo allt sällsyntare. Ty hon visste nog att ofärden och hatet bodde därborta. Här åter var allt så stilla, ja, det var som finnkäringen spått: stilla som på den vita älgens betesmarker.
Medan mannen var borta, jollrade hon med ungen och sjöng för honom entoniga, veka melo-
Det var inte mycket som hölls hemligt för den ungen. Ty vem skulle hon meddela sig med, ungmoran och vad låg henne närmare om hjärtat än den egna sagan. Inte kunde pysen förråda, ingen främmande hade han att tala med och alltmera tyst och grubblande föreföll han ju äldre han blev.
Nere vid myren satt han ofta och stirrade ut över vidden. Så var det också en bergsklyfta, uppstigande över skogstopparna i kanten av sankmarkerna, vilken ; han särskilt tycktes ha utkorat till viloställe. Moderh kastade en blick efter honom genom fönstiet då och då och ibland kunde hon knappast tro annat, än att ungen
This advertisement is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Government of British Columbia.
Pennsylvania Hotel
Carrall & Hastings at B. C. Electric.
Splendid accomodation and refreshment pärlors.
Once a patron, always a patron.
Campbell, Campbell and Campbell.
HASTINGS TAXI MArine
Main och Hastings
Carl Olson Innehavare.
3949
Ii
------- När kan jag få komma och se på tvillingarna, Jonsson}
x — Kom vid tre-tiden på natten ,då är dom livligast!
Nästa gång- g& till
Dominion Barber Shop
341 Cambie Street.
VALENTINE PETERSON, UNION SHOP
HUS ATT HYRA
Centralt beläget hus på 10 rum är till salu eller till uthyrning. Cementgolv i källarvåningen med moderna inrättningar för tvätt. Centraluppvärmning. .Ledigt för tillträde omkring den 15 september. Hyra $30.00 i månaden.
Hänvändelse till
Nya Svenska Pressen^
144 W. Hastings St., Vancouver, B. C.
Johan i Granhult, pappa till 14 hemmavarande barn, får en afton besök av prästen.
Ur alla vrår gluttade ungar fram och prästen som trots de många dopen blev förvånad över fjarnrikedomen, utbrister:
---- Vad heter då alla dessa barn!
-----Tja, sade Johan och rev sig bak örat, dä ä allt lite olika mä dä.
dier, till vilka han kunde lyssna' i timtal.
När han omsider bleV gammal ; nog att förstå, talade hon med I honom om byn där hinsides myren, byn som blivit förbannad, därför att människorna voro så onda. I långa mörknande kvällar gav hon honom genom ett underligt begär att tala sin och man nens historia, och ofta lutades det lilla guldlockiga huvudet mot hennes barm i skräck för den svarta trolldomen över forsfallsbyn. Maken hejdade henne inte heller i det talet. Strök hellre under med tunga ord, hatfulla eller signande, allt efter omständigheterna.
Så skapade barnet sin egen bildvärld av halvförstått tal. Där var den stora lodjurshanen, som gömde sig någonstädes bakom det svarta granskogsbrynet några bösshåll från stugan, och där var den vita älgen, som vankade ute på myren,, när dimman var sä tät, att den gömde honom. Båda två voro så besynnerligt vackra och goda och så kommo de och hjälpte en ut igen, om man gått sig vilse in i den förtrollade byn, ! där det var många, många stugor och onda gummor som tittade ut genom rutorna.
Helst ville pysen ändå höra
på någct sätt blivit förhäxad.
Där han satt på sin klippa, såg han en kväll månen stiga blodröd över den svarta skogshori-sonten och strö sitt dunkla skimmer i myrdimman. Men träden närmast voro mattgröna med mörka skuggor.
Med ens slog det honom, att skogen var förtrollad. Den var vackrare än om dagen, tyckte han, och han kisade utåt myren för att möjligen få se den vita
älgen, som nog fanns i närheten.
Mest satt han ändå och lyssnade till horsgökens surrande ö-ver sankmarken eller ugglornas visslingar i skogen. Alla olika fågelläten urskilde han och gömde i sitt minne.
— Säg mor, vad är det som sjunger i vinden? hade han frågat.
Och några år senare kom spörs målet åter i andra ord.
— Mor, varför sjunger vinden så sorgset, när den kommer upp ifrån skogen och så lustigt, när den kommer från myren?
Men kvinnan kunde inte svara på de frågorna.
Så nalkades omsider den dag, då tio somrars sol brynt hans kinder. Länge hade den dagen varit i hans drömmar. Ty han hade löftet av far och mor att hemligheten då skulle avslöjas: han skulle få taga i sina händer den underbara, ljudande lådan, som de goda människorna skänkt honom, när han var mycket liten.
Far var hemma hela den dagen Mor hade strött färskt, finhackat granris på golvet, borstat sänglavarnas fällar så att de blänkte, skurat kopparpannornas på spiskanten lock fullmåneröda och brett över bordet den stora, granna duken, som hon dunkat ihop
talas om den vita älgen, som en gång kommit till far och mor, raspat björklöv med sin stora
i vävstolen. Den hade färger som kärrspira och vita hjortronblommor.
Man Trivs Väl På
HOTEL EAST
445 GORE AVE. SEy. 0308.
A payroll to encourage —B.C. Electric’s annual wage payment to its 3900 employees is $5,800,000.
mule och i ett enda tag, när far ville skjuta, förtrollat hela skogen, så att den blivit så obeskrivligt vacker, att man knappast vågade andas.
Så var det också en annan historia hem hört, och den grubblade han ofta över, när han satt ensam och stirrade utåt myren, ty vid den lådde en stor hemlighet, som han skulle få höra “längre fram".
Far och mor och han hade en gång varit långt borta, där två goda människor bodde, och de hade skänkt honom en fiol, en troll-låda, som spelade mycket bättre än göken och trasten. Men den lådan skulle han inte få se än, inte förrän han blev stör. Och
Att något stort måste tima den dagm förstod gossen av bara förberedelserna.
Och så sutto de om kvällen äntligen tillsammans. Far och mor åto tjäderstek och drucko mörkt öl, som bryggts om vintern och nu för första gången tappades. Själv hade han också tjäder på sitt fat och öl i glaset, men i fickan gömde han en stor brun kringla, som far köpt åt honom i kustbyn. Därifrån härstammade också mors askgrå schal med molnblått skimrande blommor, fars gröna rock med älghorns— knapparna och hans egen nya dräkt av tyg, som var så mjukt att det nästan liknade ängsull, när man strök kinden mot det.
han längtade efter den dagen.
— Förfärligt stora pengar hade
det kostat, allt det där, och han visste, att det aldrig skulle kommit upp till stugan, om inte de två goda människorna i byn vid havet, som nu voro döda, givit far många, många blanka riks— dalrar.
Det där hade nu ändå inte något att betyda mot den sjungande lådan. Den hade många år legat gömd bakom fäliarna i det stora hörnskåpet.
Så steg far uop från bordet, när de ätit och druckit, gick bort till skåpet cch tog fram den brungula tingesten, som redan vid minsta beröring klingade så ihåligt och hemlighetsfullt. En lång smal käpp med en sena, som skulle hartsas, hörde också dit.
Myrstukarlen satte stråken mot en sträng och drog den försiktigt fram och tillbaka, innan han lämnade fiolen.	।
Pojken blev vit i ansiktet. Det kröp i hans lemmar av något varmt och samtidigt silade det kallt nedåt ryggen. Med darrande händer tog han emot instrumentet. Fl övade själv. Där var än en ton, ännu en, och åter en ny, sex stycken! Och fadern visade honom, hur han, som den gamle i kustbyn en gång gjort, skulle I skapa nya toner genom att förkorta strängarna med fingret. ,
Sedan pojken fått fiolen i hän-; derna, var han som bortbytt. ■ Svarade knappast på frågor och lyddes inte till föräldrarnas tal.
Så sprang han ut på förstu-bron med fiole11.
Genom den halvöppna dörren kunde de höra honom göra ett och annat stråkdrag med långa ; mellanrum, och inte var det liknelse till spel mot den gamles.
Och omsider glömde de sonen och lyddes inte längre till de blyga tone na, som skyggt smögo bort i vårnatten.
Men därute drogo som för tio år sedan vildgässens plogar förbi, osynliga i en blå rymd göken guckade i sin skate, vinden kom då och då susande i furukronorna, och på stugans förstubro satt ett litet människobarn och kände det isa i lemmarna, när fiolen trevande härmade efter vildmarks-nattens tusende röster.
Endast småningom började föräldrarna märka, att pojken undergått en förändring alltsedan den dag, då han fick fiolen. Underligt tyst och tankfull hade han väl alltid varit, men än mera förtegen föreföll han nu, och likväl kunde han ibland rusta om och föra ett väsen värre än en hundflock i slagsmål. De där utbrotten av övermåttlig barnakraft hade modern ständigt längtat efter, och när de nu slutligen infunno sig,
skulle hon varit fuller nöjd, om de bara inte åtföljts av något annat. Det var som om pojken blivit en smula förbehållsammare gentemot henne, medan han hellre bytte förtroende med fadern, som visst också kunde svara honom mera till
lags, när han talade om sitt spel.
Inte ens med fadern talade han dock mycket. Gick som förr oftast ensam och bäst likade han att sitta
— Ja, prata och prata om din trolltirgeit till ll^ol, det kan (lu, men aldrig har jag hört dig göra en låt, en enda låt, som gufar en gång i världen. Men bössan tar du sällan åt och litet skall det villt vara som du fört i boet. Maten på
mol allena i skogen, medan skym-. ningen föll och allt var så tyst, att man kunde höra nattens långa ande-, tag, när den slumrade till på sitt läger av böljande skogsvidd och flytande myrdimma.
Den första tiden hade han mången gång suttit med f ej lan på för-stubron, men nu drog han sig ständigt längre bort, när han ville spela, just som hade han fruktat att någon skulle höra hans melodier.
— Varför kan du inte spela inne? frågade kvinnan.
— Nej, mor, här vet jag ju inte vad jag skall spela.
— Å, försök du! envisades hon. Gufar, han kunde han.
— Säg mor, vad spelade gufar di för något ?
— Kära barn, han spelade ... musik, vet ja.
Men gossen skakade på huvudet.
Kvinnan trodde sig förstå orsaken, varför sonen tydde sig mera; till fadern än till henne. Han var ju i de åren att han snart skulle bli
man och dessutom följde han nu ofta far på jakten, där stigarna ej blevo honom för långa. Inte tänkte hon därpå, att mannen vid de tillfällena mången gång kom hem tomhänt. Med ena ögat på pojkvalpen och det andra efter viltet måste ju bytet bli klent.
Föga anade hon, hur mannen och hans son med bössorna vilande
bordet, det är livet det, och med tiolltyg skulle du inte skaffa.
Pojken satt uppkrupen i spiseln,. och trots de röda flammor, elden
över knäna kunde sitta långa stunder i samspråk och se varken åt fågel eller fyrfoting.
Att det bodde en trolldom i fiolen, därom hade myrstukarlen småningom blivit .förvissad, och det sade han också sin son. Men en vit och lyckosam trolldom måste det vara.
— Säg far, inte bor ändå den trolldomen j lådan? Det är ju skogen, som hjälper en att spela?
— Aja, menade fadern, men det är nog i lådan trolldomen finns.
Det kunde sonen i alla fall inte tro, ty han visste, att bäst spelade; han med skogen för ögonen. Den förmådde honom att spela, tvang | honom att låta tonerna flyta stilla I och veka ibland, ibland också vilda som stormens sus i de stora lummiga I kronorna. Det gjorde nästan ont i bröstet; när trollmakten blev riktigt stark någon gång.
Långt om länge kom så ånyo en stor och sällsam dag. Men då var undret inte ett sådant för honom, gossen, utan för modern, ty från den dagen såg hon honom med andra ögon än förut.
Han hade då nyss fyllt sina femton år.
En tillfällighet var orsak till det hela.
Några ord hade växlats mellan [ far och son. De rörde visst fejle-, spelet, det där som drog pojken från henne, mor hans, och halvt harmset lät hon undfalla sig:
kastade över hans kinder, var det lätt att se hur han bleknade. Inte någonsin förr hade modern talat så hårt till honom.
Han teg några ögonblick och sänkte huvudet. Men så lyfte han det åter och skakade lockarna bortåt skuldrorna.
— Vet du mor, sade han nästan triumferande, det bor skog och myr och skymning och natt i fiolen, men trolldomen bor bara härinne. Han lade handen på sitt bröst. Inte har jag spelat för dig, men jag skall spela!
Han gick tvärs över golvet och kröp åter upp i spiseln med fiolen vid hakan.
— Så här sjunger scmmarnatten, sade han och lät stråken löpa.
Man och hustru sutto tysta och bara stirrade på sin son.
Veka och smygande flöto tonerna samman till ackord, vilka tycktes liksom träda fram ur en vit myrdimma och åter bli borta i ett hav av stilla, beslöjat ljus, medan andra alltjämt böljade förbi i deras ställe.
Han talade plötsligt mitt i spelet: "Men så kommer far till älgståndet, han smyger fram ... försiktigt’’ — som ett sakta sorl flöt musiken — "och så faller skottet” — stråken gjorde en vild ansats och det kom som ett brak i stugan, men strax var allt åter stilla — "de
andra älgarna fly,” förklarade han, och medan en sommarnatt gled fram ur . strängarna, slog han med fingrarna en dunkande trumvirvel utefter fiollådan. Men över de bort-döende slagen av klövar mot mark vaggade träden i vinden och drillade då och då en sensj ungen trast.
— Hur ... hur ... var har du lärt....?
Fadern sprang upp och tog ett steg fram.
Men gossen lade från sig fiolen och började plötsligt storgråta, medan han höll sig för bröstet.
Så sprang han ned ur spiseln, vek undan för mannens arm, som ville fånga honom, och var försvunnen.
Hade föräldrarna sett honom, där han med armarna slutna kring en ung björkstam låg och snyftade så våldsamt nere vid myrkanten, skulle någon av dem kanske gått ut för att hämta honom in.
Men det gjorde de inte.
Mannen nickade upprepade gånger.
— Det var allt trolldom i den lådan ändå, sade han med tonvikt på varje ord.
— Ja, det var trolldom, ekade kvinnan.
Eldsljuset kom hennes hår att skifta i kopparglans.
Men därute stod blodmånen med ' rödare sken.
Forts, i nästa nr.
NYA SVENSKA PRESSEN, 144 W. Hastings St., Vancouver, B. C.
Insänder härmed prenumerationsavgiften
för ett år, EN DOLLAR.
Namn: .....................................
Adress: ..............................
BOMBER PLACERAS PÅ ETT BRITTISKT BOMBPLAN.