Torsdagen den 20 juni 1940.
NYA SVENSKA PRESSEN
S»d. S
fIRST SWED1SH LUTHERAN CHURCH.
Princess and Pender Sts.
Nels H. Norbeck, Pastor.
431 Princess St. Hlgh* 3861.
Friday 8 p.m. choir rehearsal. 5UNDAY SERVICES:
9.30 a.m. Sunday School and Adult Bible Class.
Do you want to know more of the teachings of the Bible? Make it a point to come to these Su.;-day morning Bible classes.
Plans are being made for
DE RÖDA HUVUDENA
Av Adolf Johansson
ÖGA FÖR ÖGA.
Nybyggarens hustru släckte ljuset med fingrarna, lutade sig tillbaka i fallbänken och drog getfällen upp under hakan. Under halvslutna ögonlock såg hon på spise’ns mur det sisti mattröda återskenet av slocknande g.öd lysa i stugans mörker. Utanför fönstrets halvljusa fyrkant drog granskogen en svart, taggig mur och på den stålblå himlen tindrade en stjärna med daggigt skimmer, som om man sett den genom tårar.
Från britsen vid andra väggen susade sonens andetag, djupa och langa, med en sövande
regelbundenhet. Intervallerna fyll des av forsfallets jämna sorl, som dämpat trängde genom väggbjälkarna och i tystnadens intighet el er vildmarkens sus kring skogsstugan smög in sin ensliga
starting a Confirmation Class in • ocb dova stämning.
the fall. Several have signified their desire to join «such a class. In order that the class may be as large as possible, will you co-operate by turning in the names and addresses of such to the pastor or one of the deatons.
10.10 a.m. Morning Worship. “Spoiled Palates" will ge the subject of the pastors message. Sin puts lots of spice in its pleas-ures, not only to tempt us, but to make us find goodness taste-less in comparison. Don’t fling away the power to “taste and see how gracious the Lord is."
2 p m. The Federated Luther League Picnic will be held at Maple Grove Park.
7.30 p.m. Evening Service. “Vision and Action” will be the subject of pastor Norbeck’s ser-mon. Special singing will be ren-
Nybyggarhustrun slöt ögonen och domnade bort i halvslummer. I dvalan nådde henne plöts ligt ett ängsligt klagande skall. Men hundkojorsna stodo tre i rad ett stycke utanför väggen, och ljusdagern på fönsterrutan bådade, att månen var i uppgående. Det var väl den som hunden hälsa lie med sitt skall.
Nej, nu ljöd tjutet tätt inti.l stugväggen och en tass skrapade ivrigt på dörren. Kvinnan stödde sig mot armbågen och lyssnade. En vindfläkt drog fram genom skogen och tallama utanför fönstret gnedo sig jämrande mot varandra. Mångryningen fär gade natthimlen brandgul längst nere över den svarta skogsranden, och stjärnorna bleknade | bort i skimret, som liknade åter-
söka honom! Hon knäppte ett koppel kring älghundens hals och kastade brådskande på sig kläderna, lade så ned förbandsar-tiklar, brännvinsflaska och matsäck i en väska, som hon slängde över axeln, och släckte slutligen elden på spishällen. Själv ledde hon hunden, när de lämnade gården och gingo in i skogen.
Båda vandrade tysta framåt sida vid sida, och hunden höll kursen rakt norr ut. Färden, som bar genom otillgänglig villskog, där månljuset endast ställvis nådde marken, blev längre än kvinnan väntat sig, o*ch när dagen bräckte, måste hon vila en stund. Hunden stack gnällande sin nos i hennes hand, och hon smekte honom förstrött över det glänsande grå huvudet. Men han ville inte lugna sig, utan ryckte och drog i kopplet.
Efter en kort rast bröto nybyggarhustrun och hennes son åter upp. För första gången i sitt liv såg hon nästan beundrande på hans smidiga gestalt och lätta rörelser, som aldrig röjde spår av trötthet. Över den välfyllda näverkonten på hans rygg gingo skuldrornas vågor tunga som bogarna på en björn.
När solen gått över sin middagshöjd nämnde hon honom vid namn. Han vände sig hastigt och såg på henne, men blicken var underligt skygg och vek undan som ett djurs. Hon förstod honom inte. Ofta lämnade han henne hundkopplet, som han övertagit, medan han sprang upp på bergshöjderna och spanade, ständigt norr ut. Det föreföll henne, som om han sett efter
dered by the choir, and Herbert i
Nystrom, soloist.	1
skenet på skyarna över en avlägsen eldsvåda.
Med ens tystnade sonens jämna andning, och nybyggarhus
något, han både ville och ville möta. När hon frågade, rade han ingenting.
Då grepo de marterande
icke sva-
tan-
fall ....
— Så? Hur så?
— Du vill efter lodjuret?
— Visst fan vi.l jag efter lodjuret!
Du får inte
får
inte
följa lodjurshanen.
— Hanen?
Kvinnan sjönk ned på en vräkt trädstam, ännu med
kull- 1 f ing-
rarna krampaktigt slutna kring ett veck i sonens rockärm. Det föreföll henne, som hade en stygg mafdröm, ur vilken hon för mån- ' ga, många år sedan vaknat, å-nyo kommit över henne, och hon ansträngde sig förgäves för att slita sig ur dess trollkrets. Tankarna virvlade hejdlöst i samma dunkla kretslopp. — Lodjurshanen, den stora tigertecknade lodjurshanen — mannen, som låg krossad under en brant eller riven av björn — obygdens kamp mot bygden och den stora ödemarkens seger. Den s’öt handen , om bytet och kramade .... På1
THE DIRMOHD
The young People’» Club, conducted by “Farbror OUb”
Over 500 members. Membership open to all Swedish descend-ants up to the age of twenty.one.
Send in your full name, birthdate and address.
Membership free.
Dear Boys and Girls:—
A reminder that our Diamond Summer Camp again is only a few weeks ahead. Those who in-tend to come are asked to sead in the enrollment blank at the bottom of this page. We will have a bigger and better camp than ever this year.
B1RTHDAYS.
.	,	. .	.	,	Happy birthday to
dess bud kom lodjurshanen att, John Larson |g on june 23; hamta det blod som var i slakt Astrid johnson ]4 On June 24; med hans eget. Sog det med troll Ramona Erickson 12 on June 24; makt, som fors suger vandrare Bernice Granholm 1 0 on June 24, — kom att krava sitt offer av
Ronald Hill 9 on June 25;
nybyggarfolket, som bar hans| Doreen	9 on june 26;
släktes fallar pa sina skuldror, Valetta Howell ,8 on june 25, och i bknd dnstrghet lat svedje- j id Larson 20 on june 26; dden ga over hans jaktmarker. D las Roach 14 on June 26;
— Men han fick inte locka det
sista friska blodet ur skogskojan, han fick inte....! Och hennes grepp i sonens arm blev allt fastare.
— Hanen? — Vad menar du? upprepade ynglingen sin fråga. När han ej heler nu fick svar, teg han och stack brännvinsflaskan i handen på modern. Drick, du är törstig, sade han. Och hon drack.
De blevo sittande på trädstammen, där nybyggarhustrun sjunkit samman.
Men när hunden vid nattens
Farbror Olle.
The Adventures of Nils.
Cont’nued f om last week.
NIGHT.
It is a fact that i'ce is always
inbrott kom tillbaka med kopp-' treacherous and not to be trust-let släpande efter sig, manade ed. In the middle of the night sonen åter till uppbrott.	■ the loosened Ice-cake on Vomb
----- Ja, vi måste finna krop- Lake moved about, till one cor-
IMMANUEL LUTHERAN CHURCH.
* ♦----
1 1 th and St. Andrews Sts. New Westmmster NELS H. NORBECK, Pastor.
trun kände på sig, att han hon själv låg och stirrade mörkret och lyssnade.
Nu rasslade kedjekoppel
som in i
och
SUNDAY SERVICES:
10.30 a.m. Sunday School. Runar Nylund, supt.
11.30 a.m. Morning Service. Flistor Norbeck will have as his subject “Vision and Action”, based on Luke 5:1-1 L Miss Margaret Clark will be the soloist. A hearty welcome is extended to all!
A Scandinavian program, fea-turing motion pictures and national folk songs, will be held Wed-nesday, June 26, at 8 p.m. Pas-tor Norbeck took these pictures during a recent trip to Scandi-navia and Finland. National folk songs will be sung by Mrs. O. Anvick, Miss Julia Finden and Mr. Herbert Nystrom. Coffee and Scandinavian pastry will be serv-ed by the ladies of the congre-gation following the program.
Skandinaviska Bantistmissionen
261 East Cordova St. CHARLES SUNDSTRÖM, pastor. Telefon: TRin. 4A69-R.
I dag torsdag, pastor A. J. Bard från Seattle, Wash., avslutar sina möten för denna gång. Kom i kväll och hör pastor Bard. Missionens strängband och andra förmågor deltaga.
Lördag och söndag afton kom mer pastor Peter Gulbranson att predika. Alla hälsas hjärtligt välkomna.
Ett storslaget bröllop gick av stapeln i måndags, då Mr. James Selander' och Miss Gladys Larson förenade sina öden, inför en stor församling bevittnande. Efter vigseln samlades de inbjudna gästerna till Heather HalL inför väl dukade bord, och en trevlig stund tillbringades. Brudparet reste sedan till Victoria.
Bethel Evangelical Free Church
449 East llth Ave. Olai Urang, pastor.
FAir. 2477-R.
Sunday School downstairs at Scandinavian Service at 11. Evangehcal Service at 7,30.
11.
Young Peoples Meeting at 5.
Prayer and Bible Study Thurs-day at 7,30.
Scandinavian Radio Program every Thursday night at 9:30 over CKMO.
"Echoes from Sweden” söndag kl. 1, C.K.M.O.
de andra hundarna blandade sitt tjut med den förstes. Som äig-tramp mot torr gräsvall dunkade kvinnans hjärta i hennes bröst när hon satte sig upp i bädden. Så trädde hon benet utom fållbänken. Det var svalt i stugan och skinnet knopprade sig som på en plockad fågel. Hon gick tvärs över golvet och såg snett ut genom fönstret. Där stodo bå-
da hundarna till tjut och Månen lyfte över skogen.
med nosarna höjda kopplen sträckta, en blodfärgad kant och i det röda, svä-
karna på mannen henne åter, och i ängslan över hans oklnda öde påskyndade hon sina steg. Fruktan jagade upp hennes inbillning o'ch hon tyckte, att hon i varje nästa minut skulle finna honom blodig och söndersargad.
Medan hon ansträngde sig för att följa sonen på hans snabba vandring, målade hennes fantasi återfinnandet av mannen i den ena skräckbilden efter den andra. Kanske låg han halvt i-hjälslagen under ett klippstup, kanske hade björnen rivit honom och han endast haft krafter nog att knyta den blodiga tra-
pen, sade modern för sig själv; I ner of it touched the shore. Now och de anträdde ånyo den av- ' it happaned that Mr. Smirre Fox, brutna vandringen. ,	; who lived at this time in Övid
,,	, ,	.. Cloister-Park — on the east side
Knappast en halvtimmes vag r m i i	>. i-
,	, F i , -u i r- or the lake — caught a gl.mpse
hade de dock tillryggalagt, torr- r o t	r i i
... ,	,	..	,	, f or that one corner while out on
an alghunden tvarstannade, lyfte IL. ■ i. L c • i j
°	,	...	,	, his night Chase, ömirre had seen
nosen och vadrade. ba gick han a. -u	!	• o
, f	ö , the wild geese early m the even-
rakt tram mot en tat grandunge. • j l j u	j j .
,, ..	...	.	?	, ; mg, and hadn t even dared to
Ynglingen loste kopplet. — Vi k .■ . <	. . .	.	.
.. c °	,	,,	, hope that he might get at one
ar tramme, sade han. Hunden 1 r* > v .	l h j
r..	.	.	. ■ or them; but now he walked
försvann med nagra fa sprang i(straight out
on the ice.
dungen men visade sig strax ( When Smirre was yery neal S i er“ S gnal!ande I to the geese, his claws scraped
gläfs och dök för andra gången
vande ljuset glänste hundarnas ryggar, medan sidorna tecknade sig kolsvarta. Kören av klagande tjut steg och fyllde luften, där den halvljusa måndimman låg som tunn rök. Åter krafsade tassen på dörren. Kvinnan tryckte kinden intill den kalla rutan och försökte se utefter väggen. —Å, det var den grå älghunden!
Med darrande händer kastade hon ett fång torra stickor på de ulmande glöden i spisen och stöd de sig några ögonblick mot muren. I tystnandet kunde man höra sparkandet, när stickorna fattade eld. Snart flöt ett flämtande sken utåt golvet och drev mörkret in i vrårna.
Sonen stod vid sin bädd och
san kring hundens hals som sista hälsning hem.
Och än hastigare tog hon stegen, fast vadorna värkte den ovana ansträngningen.
en
ut
av
drog på sig byxorna.
— Det låter il a, det där, han sakta.
Nybyggarhustrun spratt vid orden. Så ryckte hon ens upp sig, gi'ck bort till
sade
till med fåll-
bänken och kastade över sig den röda underkjolen. Medan hon fumlade med banden, sköt sonen undan den tunga bommen från dörren. Det torra virket gnisslade till som ett uggleskrik.
— Solen skall förmörkas och månen vändas i blod, tuggade kvinnan med skallrande tänder halvt omedvetet på ett gammalt bibelspråk, som fallit över henne som en mara, då dörren med ett slängdes upp på vid gavel av en inrusande kall vind, och det röda månljuset vällde in i stugan. Den grå hunden tog ett språng över tröskeln. Så satt han mitt i ljusfloden och lyfte åter nosen till tjut. Nybyggarsonen stod spejan-i de i dörren med bössan i han-
den.
Då ropade modern till.
Dagen led omsider mot natt, och från vattensjuka sänkor hörde man då och då i tystnaden de första tjädrarnas bullrande uppflög, när de slogo till på nattkvisten.
Älghunden gav plötsligt till ett högt skall och kastade sig häftigt fram mot ett närbeläget snår av unggran. Men nybyggarsonen slet honom tillbaka, så vtt han tumlade omkull på marken.
Å, där, där skulle hon finna honom!
Kvinnan sprang om sih son och böjde undan grenarna i snåret.
Utmattningen hade gjort hennes huvud tungt, tinningarna bultade och tankarna jagade om varandra i ett oredigt yirrvarr. En enda fix ide brände dock alltjämt i hennes hjärna: hon I måste finna honom.
Ännu några grenar böjde hon åt sidan — i nästa ögonblick tumlade hon tillbaka med ett skrik.
Blott en sekund hade hon stirrat in i dem, de två hungerglän-sande månskensögonen, som tindrat i lodjurshuvudet bland snårets skuggor, men ännu, när sonen stödjande stack sin arm under hennes, kände hon isandet av deras svala glans och kunde se den taggiga tandrad, som grinat mot henne. Sonens ena arm låg kring hennes midja, med den andra höll han tillbaka hunden, som strävade att nå buskarna. Några sekunder vilade moderns blick glasartat stilla i hans. Så i stötte hon honom från sig med : båda händerna.
han vände sig, såg han henne I fram.
När< — Lodjuret! hackade hon
lösa en rödfläckad trasa från hundens hals. — Far, mumlade hon och stödde sig mot väggen. Men i nästa minut ljöd hennes röst sträv som vanligt, när hon
Lodjur! — Ynglingen hade i
ett nu låg i grep.
sade: — Kläd på dig, vi måste | gå
in bland de risiga unggranarna. Kvinnan följde honom tätt efter. Hon kastade en ängslig blick tillbaka på sonen, vek granrisbus-korna åt sidan och stod ett ögon blick framåtlutad med huvudet och överkroppen dolda i snåret. Där var en glänta ett halvt ha-
the ice, and the geese awoke, flapped their wings, and prepar-ed for flight. But Smirre was too quick for them. He darted forward as though he had been shot, grabbed a goose by the wing and ran toward land again.
But this night the wild geese
gelhåll bred och bildad av en 1_______ ___ ______ __ 1______,
mosslupen berghäll, varöver । they had a human being among skymningen mellan träden bred- , them — little as he was. The boy
SELMA LAGERLÖF, the authoress of this story.
boy saw distinctly all the cracks and holes there were, and took daring leaps over them. This was because he had the elf’s good eyesight now, and could see in the dark. He saw both lake and shore clearly as if it had been daylight.
Smirre Fox left the ice where it touched the sho e. And just as he was working his way up to the land-edge, the boy shouted to him: “Drop that goose, you sneak!” Smirre didn’t know who was calling to him, and wasted no time in looking around, but increased his pace.
The fox made straight for the forest and the boy followed him, with never a thought of the risk he was running. On the contrary, he was thinking all the while about the contemptuoiis way in which ■ he had been reteived by the wild geese that evening; and he made up his mind to let them see that a human being was something higher than all else created.
He shouted, again and again, to that dog, to make him drop his game. “What kind of a dog are you, who can steal a whole goose and not feel ashamed of yourself? Drop her at once! or you’11 see what a beating you’11 get. Drop her, I say, or 1’11 teil your master how you behave!
When Smirre Fox saw that he had been mistaken for a scary dog, he was so amused that he came neOjkdropping the goose. Smirre wäT a great plunderer
were not alone on the ice, for
de sitt djupa grönaktiga dunkel, j had awakened when the goosey-Den gråvita hundkroppen lyste gander spread his wings. He had vid motsatta sidan som en gräv- I tumbled down on the ice and was lingsrygg i månsken, och bred- I sitting there, dazed. He hadn’t vid på marken låg ett mörkt fö- 1 grasped the whys and wherefores remål. Då trängde hon sig helt of all this confusion Until he had in genom unggranshäcken men caught sight of a little long-Iegged
väl inne stannade hon tvärt av
dog who ran over the ice with
och drog djupt efter andan med a goose in his mouth.
ansiktet lyft mot den mattblå ( In a second the boy was after himmelsfläcken över gläntans , that dog to take the goose away brunn i skogsdungen.	from him. He must have heard
Var han död? — Han rörde ! the goosey-gander call to him: sig inte.	j “Have a care, Thumbietot! Have
Hon gick tvärs över berghäl- ■ a care!” But the boy thought
len och hastigt, som för att gäc- that such a little runt bf a dog ka al a sanningsväjande tankar, i was nothing to be afraid of, so' böjde hon sig ned över mannen, j he rushed ahead.
who wasn’t satisfied with hunting only rats and pigeons in the fields but he also ventured into the farmyards to steal chickens and1 geese. He knew that he was fear-' ed throughout the district; and anything so idiotic as this he had not heard since he was a baby.
The boy ran so fast that the thick beechtrees appeared to be’ running past him — backward, and he gained on Smirre. Finalljr he was so close to him that he got a hold on his tail. “Now, 111: take the goose from you any-way," cried he holding on as-tight as ever he eould, but he hadn’t strenght enough to stop» Smirre. The fox dragged him along until the dry foliage whirled around him.
But now it began to dawn on Smirre how harmless was the creature that pursued him. He stopped short, put the goose on the ground, and held her down with his forepaws, so she couldn’t
, fly away. He was just about tö
’1,u goose mat Smirre j bite off her neck — but he could himmelsljuset gav dess blekhet j	Fox was tugging along	heard the |	not	resist	the desire to tease the
en blåaktig anstrykning.	।	clatter as the boy’s wooden shoes |	bOy	a	little.
Han andades. — Ä! Han sov. ।	beat against the ice’	and she
Hunden slickade honom över I	could hardly believe	her ears.
Hans ansikte var vänt uppåt och ।
The wild goose that
"Hurry off and com-
ansiktet. Då rörde han sig och( “Does that infant think that he talade sakta. Bad om mat och ' can take me away from the fox?’ brännvin.	। she wondered. And in spite of
Mat och brännvin. Det låg ett j her misery, she began to cackle evangelium i de orden. Hustrun j right merrily, .deep down in her satte sig bredvid honom, tog fram ' windpipe. It was almost as if she den medförda vägkosten och såg : had laughed.
med tårade ögon, hur han glupskt1 “The first thing he knows, he’ll som en järv slukade födan. fall through a Crack in the ice,” Men plötsligt kastade hon sig she thought.
släppt hunden och bössan hans hand. Men modern ]
Nej, nej, sade hon; inte det är .... det är så i alla
Forts. på sid. 4.
But dark as the night was, the
NYA SVENSKA PRESSEN,
144 W. Hastings St.,
Vancouver, B. C.
Dear Farbror Olle:
1 hereby wish to inform you of my intention of coming to the Diamond Summer Camp this year.
Name
plain to the master, for now I am going to bite the goose ta death!” said he.
Certainly the one who was-surprised when he saw what a pointed nose, and heard what a. hoarse and angry voice that dog-which he was pursuing had, was. — the boy! But now he was so provoked because the fox had made fun of him that he never thought of being frightened. He took a firmer hold on the tail, braced himself against a beech trunk; and just as the fox opened his jaws over the goose’s throat, he pulled as hard as he could. Smirre was so astonished that he let himself be pulled backward a couple of steps -— and the wild goose got away. She fluttered upward, feebly and heavily. One wing was so badly wounded that: she could bare'y use it. Besides she could not see in the night darkness of the forest, but was as helpless as the blind. There-
Address
(If enrollment is for more than one, writer other names on separate sheet)
fore she eould in no way the boy. She groped her through the branches and i down to the lake again.
Continued next week.
help' way flew