NYA SVENSKA PRES EN
Torsdagen dep 11 april 1940.
Bid. 4.
SVENSKA
AMERIKA LINIEN
TURLISTA Från NEW YORK
(Reservation för ändringar.l
DROTTNINGHOLM .... 30 April
För vidare upplysningar, beställningar av hytifplaser, biträde vid utfärdande av nödiga papper etc., hänvände man sig till närmaste lokalagent för linjen eller
Swedish American Line
470 Main St. Winnipeg, Union Building, Calgary,
1410 Stanley St. Montreal, Que. 209 White Bldg., Seattle, Wash.
Man. Alta.
John E. Linder, Agent, 14 Cordova Street WMt, Vancouver, B. O.
H. Ekengren, Agent, 18 Hastings Street Kast, Vancouver, B. C.
J. Wepsaia, Agent, 704 Hastings Street Kast Vancouver. B. C.
Karl A. Stahl, Agent, 020 Pender Street West Vancouver. B. O.
LYSSNA TILL
Radio programet “G-reea &eld’ Varje tisdag kl. 7.43 e. m.
Station O J O B. LÄS
B. C. Lumber Worker
506 — Holden Bnlldtng. Vancouver, B C, Ett Ar »2,00. Half» te »1,00 8 månader 60o.
For Live, Progressive News, Read
THE FEDERATIONIST
Boom 704, Holden Bldg.
Phone SET 8443 and have it dellvered to yonr heme.
Låt oss alla vara reporters!
TAG ÄNGBAD FÖR HÄLSA!
Hastings Sleam Baths
764 E. Hastings St Tel. High. 0240.
Alltid öppet Utbildade massörer.
Priser: 30, 40 och 50c.
Efter kl. 11 e m. 60, 75c.
Agent för
Svenska Amerika linien
J. Wepsala.
Arbetar Eder Radio till belåtenhet *
Om ej, ring FaiT. 5027
United Radio Service
2460 Heather St.
COMPLBTB AUTOMOTIVE SEaVICH LTTBRICATIOH TIMES MBCHAinCAL BEPAIRS Use Our Budget Plan Cbeeseman’s Safety Service
808 Seymonr at Smiths Trin. 2608
Annonsera i Nya Svenska Pressen 1
TULAMEEN HOTEL PrincelOR B, C.
ScaadlnwviAa Hoadfwrtaea for
Miners. Loggers & Proepectors ta Slmllikanieaa Vattej.
A. 0. JOHNSON, prop.
Formerly of the Central & Knob Hill Hotels, Phsentx, B. C.
Finska och Svenska Flaggor bordsflaggor ar silke, storlek 6x9 tum LAT EN FLAGGA PRYDA EDERT HEM.
Pris $1,25.
Fås på denna tidnings kontor.
För FÖRSTKLASSIGA reparationsarbeten pA Edra ur eoh klockor sänd dem per pest eller hämta In dem hit.
HY-GRADF URMAKERI-AFFÄR 305 Carrall St.
BRÅCKBAND Enn tillverkning. LAugt Svvrlägana Begär broact.vr.
A. LVMDBEBCI OB. Mtt W. Pender SV Väneanvec. B. C
Du skeppare Fabian blev modern.
Det var en sen höstdag. Skonner- den. Det blev naturligtvis du själv ten "Emma” av Gräbbestad låg på som fick bestämma härvidlag. Och kryss i en allt mer avtagande vind vilken nytta skulle vi sjömän inte i Nordatlanten. Den tillhörde kap-1 kunna ha av t. ex. väderleksrapporten Fabian Pålsson, eller som denne terna?
själv på gammaldags sätt kalladel — Väderleksrapporterna? Äsch! sig: skeppare Fabian. Man befann! De slå ju ändå aldrig in! Nej, då sig nu något utanför Strömö och I litar en gammal sjöman som jag ämnade sig så småningom hem till hellre på sina förnimmelser. Jag Sverige. Pålsson hade även så smått känner på mig, om det är något börjat längta efter mor och ungar-1 °tyg med vädret, och det slår sällan eller aldrig klick.	*
— Väderleksrapporterna ? Äsch!
na sina.
Han rådde själv om stugan, där
— Ja, men det finns ju andra '	, som kunna vara nyttiga.
nan iiuuc sjaav uiu stugan, ua> nyheter>	kunna vara nyttiga,
de bodde. Den 1 g i en	y ^an >u hända en del tråkiga
saker i ens hem, medan man är
ungefär en mil ' från Gräbbestad, och här hade han inrett ett litet lugnt bo åt sin hustru Hulda och de sex barnen.
Men smått gick det som sagt med seglatsen, och det hade därför kom- ( mit en viss slapphet över hela be-' sättningen.
Skeppare och styrman hade nu dragit sig tillbaka till "kaptenens kajuta”, där de, goda vänner som!
borta, utan att man har en dunkel aning om det! Ens hus kan brinna, och ens hustru och barn kiMina bli sjuka och dö!
— Nåja, sådana saker ha nu inte inträffat i min praktik ännu, och jag hoppas, att jag måtte bli förskonad för dylika överraskningar under återstoden av mitt liv!
de voro, sutto och samspråkade
allsköns gemytlighet vid sin vanliga kvällsgrogg.	|
— Du borde också skaffa dig en
Just som skeppare Fabian hade i uttalat dessa ord, ljöd det från ror-
mannen:
— Kapten! Fartyg i sikte akter-ut!
mbtor i "Emma”, sade styrmannen, i Bägge sprungo hastigt upp på Vi skulle förtjäna avsevärt mer, om > däck.
• -	‘	| — Vad kan det vara for en lands-
vi kunde driva upp farten.
— Driva upp farten, nej,
däck.
jag'man? frågade Fabian betackar mig, svarade Pålsson. Så pä utkik.
länge jag för "Emma”, skall
,	hon — Så vitt jag kan
slippa sådana moderna påhitt. Jag engelsk trålare! Och vill helst vara kvitt såväl lukten avj emot oss!
den som stod
se är det en den styr rakt
vind, som, finns, är stick i stäv, och det är en omväg, som lätt kan komma att kosta oss ett par dagar, även om vi ha tur.
— Ja, börjar du nu inte att insé, att de skulle ha varit skönt, om vi haft en motor ombord, så att vi kunde gått för full fart till Skottland ?
— Ja, det tjänar ju ingenting
till när jag och har
att dryfta, vad vi kunde haft, vi nu inte har det. Då kunde ju lika gärna ha satt mig ned förargat mig över att jag inte någon radio ombord. Hade vi
haft det, kunde vi fått Deskedet två dagar tidigare och svarat med detsamma.
— Du blir ju riktigt förnuftig, nu, gamle gosse! För en timme sedart hade du inte velat erkänna detta. Då kallade du radion moderna konstigheter och en fridstörare.
— Ja, det sistnämnda namnet är nog det rättaste. Det får väl till och med du erkänna, nu då den bringar oss ett sådant här olycksbud !
säger, bud? något
Men måste Leith. lande
Bevara oss för sådana! Vem att det skall vara ett olycks-Det kan väl lika snart vara glädjande!
Ack ja, vem önskar inte det! det är väl inte så väl! Vi fortast möjligt löpa ned till Där går jag till skeppshand-Jonson. Han är en utmärkt
man och alltid redo att hjälpa oss svenskar, vare sig äro skeppare eller matroser, så han skall nog klara saken åt oss.
Vice Konsul.
he-
allt vad moderna apparater
FÖRSÄKRINGAR AV ALLA SLAG Brand , Stöld-, Olycksfall-, Automobil Stabila Bolag — Låga Premier.
Priser och upplysningar lämnas beredvilligt.
Agent; Kötrl A. Ståhl Rum 406, Royal Trust Bldg., 626 W. Pender St. Trinity 2455.
Vancouver, B.
Svensk
om ter.
sig
Styrmannen kunde inte hålla för skratt, och under stor munterhet berättade han om skeppare Fa-
Il z. i
Lamb Logging Blocks and Parts
ÄVEN IMPORTERADE SVENSKA EMALJVAROR av Kockums välkända fabrikat P. J. Lloyd & Co. Ltd.
171 W. Cordova St.
bians aversion mot motorer och radio.
I detsamma ringde det emellertid, och Jonson skyndade sig in i talhytten. De andre lade kniv och gaffel och stirrade på varandra under spänd förväntan. Det dröjde oerhört länge tyckte de, innan telefonsamtalet var slut. Där skeppare Fabian satt vid bordet, kunde han inte uppfatta ett enda ljud. Han satt och stirrade dystert framför sig, och även styrmannen såg nu mycket allvarlig och orolig ut.
Äntligen var samtalet slut och Jonson kom ut ur telefonhytten.
— J°> jaS ^11 hälsa er så mycket från er hustru, att både hon och barnen ha hälsan och att allt är väl ombord hemma hos er, mycket väl till och med! Nu skall ni få höra! Ni har ärvt en stor förmögenhet, och nu var er hustru rädd, att ni skulle göra något onödigt långt uppehåll under hemfärden och ville därför bara be er skynda er hem så fort som möjligt, ty det var visst en hel del papper, som skulle ordnas med anledning av det där arvet.
komma, det kan komma, ty nu inser jag fördelen av de moderna gre-jorna.
Styrmannen höll på att ropa hurra ! Och så fortsatte man samtalet under stor gemytlighet, tills skepparen skulle bege sig åstad till snälltåget.
Då han några dagar senare steg i land hemma i Sverige, stodo hans hustru och de sex barnen glädjestrålande på kajen för att taga emot honom, och det var en glädje utan like!
I Och efter det beslutet skildes de [ båda vännerna och styrmannen gick | till sig. Skeppare Fabian ville näm I ,.	• •• •
- Du kan själv vara engelsk j	ÖKePParVab^ vill,
Hare! svarade kantan	llgen SJ*,V ta«a hundvakten
olja och bensin som allt det där ‘	,	—D------
Som en dylik maskin trålare! svarade kaptenen skrattan-
I de. En sådan vågar minsann inte
— Ah, menar du det? Jag tycker komma så tätt intill Färöarna. Den tvärtom, ’ att det är litet sällskap! skulle ju kunna riskera, att inspek-
— Jo, jag tackar för det säll- j tionsfartyget får tag på den.
skåpet! När den så plötsligt håller1 — Ge mig nattkikaren! Jo, minmun, så skall en ligga och reparera »nn ar det inte en trålare! Och den i tid och otid och ha ett rysligt besvär. Det är också en sak
oväsendet, ställer till.
till — besättningen blir slö av sådant där! Vi få aldrig de unga matroserna till riktiga sjömän. De bli maskinister hela högen, och de få inte som nu lära sig att taga en riktig törn. Och så skulle vi behöva
den styr rakt emot oss, som om den ville oss någonting. Man måste erkänna, ätt engelsmännen inte äro rädda av sig.
Strax därpå prejade engelsmannen "Emma’1.
— Är det skonerten "Emma”, Gräbbestad, kapten Fabian Pålsson?
— All right!
— Jag har ett radiotelegram till er, vilket lyder:
en maskinist ombord. Och det skulle j ju förrycka hela regeringsformen1 här. Jag har hört nog om bråk mel- >t , lan maskinister och däcksbefäl på: Kapten Fabian Pålsson, ombord de stora båtarna. Det åsamkar bara Pa skonerten Emma, Gräbbestad, •• •	....... ’ ‘ antagligen norr om Färöarna, bedes
splittring med dylika anordningar.	......... , -
Jag läste en gång något om en så- i’narast möjligt sätta sig i förbindan karl, som sade till sin kapten, uelse med sitt hem! att maskinen var fartygets hjärta,
varav hela dess liv berodde. Nåja, kaptenen var
genmälde, att han fartygets var det han farten.
— Du kan men eftersom
nu inte svarslös och om så var fallet, var hjärna, och därför som fick bestämma
åter ha rätt i något,' du i alla händelser
' fortsätter att vara hjärnan, som bestämmer farten, så kunde det väl inte gå din ära för nära, om vi komme litet fortare framåt.
— Det kan du ha rätt i. Men' det är likväl endast sjömanskap, som betyder något. Jag kan ju gär-i na bli sentimental och säga, att en' sådan frustande och osande maskin, berövar seglatsen något av den goda gammaldags poesien!
— Uppriktigt sagt tycker jag, att det kan vara poesi över det moderna också. ”Har du aldrig suttit en stilla sommarkväll och lyssnat till en sådan motors sång? Jag tycker, att det riktigt kryper i en gammal sjöman — det föder längtan hos honom att komma till sjöss, inte sant ?
— Som om inte samma känslor ■ i ännu högre grad skulle väckas, när man ser en sådan stolt skonert som "Emma” styra ut från fjorden för fulla segel?
— Ja, om man absolut vill vära gammaldags, så har naturligtvis det gamla sin charm. Men rent praktiskt taget finns det nu inte något mer dödande än att dag ut och dag in ligga på det här sättet, som vi nu ha gjort, utan att komma vare sig fram eller tillbaka. Man är faktiskt avstängd från världshändelserna.
den
natten, då han i alla fall inte skulle kunna somna ifrån sina oroliga tankar, menade han.
Hela natten gick han beständigt fram och tillbaka på däcket. Och ideligen korsade nya idéer och nya oroliga tankar igenom hans hjärna. Fabian var nämligen inte blott en solid och duktig sjöman av gamla skolan utan även en förträfflig äkta make och fader, som högt älskade sin hustru, sitt hem och sina barn. Och just på senaste tiden tyckte han, att han tänkt särskilt mycket på sina kära. När han legat i sin koj och skulle falla <
Kaptenen stod ett ögonblick sotn förstenad med kikaren i hand, därpå utropade han:
SGU1
i
— Står det inte varrör?
— Nej, det gör det inte! Ni j talar med trålångaren n:r 245 New-castle. Telegrammet är tre dagar gammalt. Vi ha gått långt in på förbjudet sjöterritorium för att finna er. Därför måste vi genast ge i oss åstad för att inte bli anträffade. Adjö!
— Tack!
Det dröjde en stund innan skepparen hann hämta sig. Han stod länge tyst på halvdäcket och stirrade efter det främmande fartyget, vilkas lanternor hastigt försvunno i mörkret. Och då han äntligen gick tillbaka till sin hytt, kallade han in styrmannen.
Då de hade satt sig, fyllde skeppare Fabian glasen på nytt och sade:
— Vad tror du det egentligen kan betyda ?
Styrmannen ville inte gärna göra skepparen mer orolig, än denne redan var, efter vad han mäxkte, och fast han själv blivit ängslig, försökte han skämta bort det hela.
— Ah, du skall få se, att det är bara mor därhemma, som längtar. Hon har hört, att man kan använda radion till sådant där, och så vill hon skynda på dig för att få dig hem litet fortare.	i
— Nej, då känner du
„______________________inte henne rätt. Hon använder inte sådana där moderna påhitt utan att något allvarligt är å färde. Jag är mycket ängslig! Någon äx kanske sjuk därhemma ?
— Jag får erkänna, att det är något, som, skulle kunna tyda på den sa Ver»	v ’
— Ah, vad menar du, vi hade jut , -	- ----- ijua pa
en av båtarna inne i Eide i går och | saken. Men då_ hade det väl fingo tidningar hitut, så att vi ha
nog av läsning för' minst fjorton dagar framåt.
— Ja, tack skall du ha! Men de här nyheterna äro sannerligen inte färska, ty så här pass långt norrut få de väl inte post oftare än var fjortonde dag. Som vi nu sitta här, ha vi ju inte en aning om vilken regering som styr oss — den kan ju ha växlat flera gånger om, sedan vi sisst hörde något. Nej, hade vi bara en radio här ombord, så kunde vi följa med i händelsernas gång!
— Radio! brummade skepparen. En sådan fridstörare! Då gjorde manskapet ingenting annat än och lyssnade till den hela da-
väl satt gen, idel där
och vi fingo ingen frid för uppläsning, musik och sådant lappri!
— Ja, här är du åter litet för gammaldags! Är det något man inte vill höra, kan man ju stänga av
__________________	—— »iUUV	vai i stått i telegrammet. Jag har sett ett sådant radiomeddelande en gång förut, men då stod det uttryckligen, att en av matrosernas far var mycket sjuk och att vederbörande därför snarast skulle sätta sig i för-l bindelse med hemmet. Så det kan i inte vara något dylikt.
— Det vet man aldrig! Mor har kanske inte velat skrämma mig, men så gör hon det bara mycket värre I genom att ingenting säga. Det tänker hon naturligtvis inte på! Nåja, jag klandrar henne visst inte.
Man dryftade länge möjligheterna fram och tillbaka, men då allt-samman, såsom kaptenen sade, endast kunde bli lösa gissningar, lämnade man ämnet för att mera praktiskt dryfta, hur de snarast skulle kunna komma till en plats, varifrån man kunde komma i förbindelse med kaptenens hem.
— Det tjänar ingenting till, att vi löpa ned till Thorshamn. Den smula
skulle falla i sömn, I hade han i fantasien alltid sett sin I lilla stuga därhemma med de hem-! trevliga rummen, där de sex bar-I nen glada och sorglösa sprungo omkring och lekte, medan hans hustru sysslade ute i köket. Skulle denna idyll nu vara förstörd? Hade döden lagt sin kalla hand på en av hans kära? Var någon sjuk? El-| ler kunde en eldsvåda ha drabbat j hans kära hem, där han tillbragt så i många lyckliga dagar bland de sina?
Under diverse motigheter, först mot vindstilla och sedan mot snöyra och motvind, nådde "Emma” slutligen Leith, och uppfylld av feberaktig spänning skyndade skeppare Fabian, i sällskap med sin vän, styrmannen, upp till skeppshandlan-de Jonsons kontor. Men allt tycktes ha sammansvurit sig emot honom under denna resa, och följaktligen träffades inte Jonson. Man väntade honom inte förrän tidigast nästa förmiddag. Så länge kunde Fabian omöjligt vänta. Vad skulle han före taga sig under tiden? Skeppare Fabian och styrmannen togo då resolut ominibusen till Edinburgh, där Jonson hade sin privata bostad. Och här hade man äntligen turen att träffa skeppshandlare Jonson, just då denne skulle intaga sin lunch.
De blevo mottagna med öppna armar, och innan de hade hunnit att framsäga sitt ärende, bjöd Jonson dem att sitta ned och låta sig väl snjaka. Då man satt sig till bords, märkte den senare genast, att skepparen såg orolig ut och frågade honom därför, vad som stod på. Och | i ett förvirrat tal lättade kaptenen j nu sitt hjärta för värden.
। — Det skall vi snart ordna! sade Jonson. Låt rriig se, det blir bestämt enklast att telefonera, så har vi svaret med detsamma! Ni har väJ telefon?
Ja, Fabian måste erkänna, att hans hustru hade utbett sig denna nymodighet i sitt hem. Själv begagnade han den emellertid aldrig.
— Nåja, det var då en förståndig fru, sade Jonson och gick in i sin talhytt för att beställa ett personligt samtal med fru Pålsson.
Medan man väntade på förbindelsen, satt Pålsson hela tiden och skruvade sig på sin stol och såg ut, som om det ytterligare var något han skulle vilja säga, men som han hade svårt att komma fram med. Han mäste emellertid ut med det, och äntligen sade han i generad ton:
en smula
— Ni måste vara så göra mig den tjänsten att taga emot telefonsamtalet för mig när det kommer. Ty någonting sådant som att telefonera vågar jag inte inlåta mig på.
snäll att
— Vad för något? Är en sjöman en sådan kujon? utbrast Jonson
son skrattande.
— Nej, det vill jag inte påstå, att jag i vanliga fall är, men skall jag vara uppriktig, så får jag tillstå, att jag är en kllpare i fråga
Skeppare Fabian från skyarna.
— Ärvt! utbrast gen att ärva!
— Hade ni inte bror i Australien ?
stod som, fallen
han. Jag har in
en gamma! far-
— Jo, det stämmer, mea han har inte låtit höra av sig på de senaste fyrtio åren, och jag får erkänna, att jag aldrig träffat honom.
— Nåja, han har inte desto mindre efterlämnat en inte föraktlig förmögenhet åt er!
Skeppare Fabian drog en suck av lättnad.
— Då äx det alltså ingen fara därhemma — tack och lov för det! Och farbror Frans var gammal — bortåt de hundra, om jag minns rätt, så han var väl nöjd med att sluta sina dagar, hoppas jag. Ja, må han vila i frid! Egendomligt att han skulle tänka på mlig med sin förmögenhet! Men allt det där med pengarna bryr jag mig inte så mycket om. Huvudsaken är att mor och ungarna därhemma äro friska och krya!
— Ja visst, det äx det viktigaste! svarade Jonson.
Skeppare Fabian stod och s.g fundersam ut och plötsligt utbrasf han:
— Säg, ni skulle väl inte vara så vänlig och ringa på igen till min hustru ?
— Hjärtans gärna!
Och då man äntligen hade fått ny förbindelse, förvånade han de andra med att själv gå till telefon-hytten och taga mikrofonen. Och det hade tydligen gått riktigt bra, ty då han kom ut igen, såg han helt förnöjd ut och sade till Jonson:
— Ja> nu får jag nog även be er göra mig den tjänsten att låna mig ett par hundralappar på en veckas tid eller så. Jag blir nämligen nödsakad att fara med tåget till New-castle ikväll och därifrån med passagerarefartyg till Göteborg.
— Varför seglar ni inte heller med "Emma” ?
— Nej, det skulle bli för långsamt!
— Nåja, det låter höra sig, utbrast styrmannen. Hade "Emma" nu haft motor, så hade saken varit • • i
klar!
— Ja, du har rätt, min vän, genmälde skeppare Fabian och slog honom gemytligt på axeln. Det kan
När våren kom, styrde "Emma” en vacker morgonstund ut från Gräbbestad, och de sex barnen stodo och lyssnade intresserat till den nya motorns taktfasta smattrande. Tilläggas må kanske, att "Emma” då även hade — radio ombord!
SKANSKA MÄSTERSKAPEN i skidåkning på 30 km. ha ägt rym i Tyringe. Segrare blev Andreas Nilsson, Örkelljunga, med tiden 2, 09,35, 2) Olle Strand, Göinge, Häss leholm, 2,12,13,	3) Yngve Lind-
berg, Malmö skidlöparklubb, 2,31, 40. Lagpriset gick till Göinge IK, Hässleholm.
VID VÄSTMANLANDS distrikts mästerskap på skidor hölls 50 km. loppet i Sala. Mästare blev H. Bergkvist. Fagersta AIK, 4,07,10;	2)
H. Bennström, Sala damm och 3) Knut Andersson, IFK, Västerås. Lagpriset erövrades av IFK Västerås. Damernas mästerskap på 10' km. vanns av Nora Aväich, Arboga.
VID D M PA SKIDOR för Närke i Lindesberg segrade Holmfrid Olsson. Start, Örebro, på 30 km. med tiden 2,20,37. På andra plats kom J. Sjösten, Almby, 2,2Z,12. Damernas 10 km. vanns av Alice Nilsson, Kopparbergs IF, 50,21.
DISTRIKTSMÄSTERSKAPET i slalom för Jämtland—Härjedalen har avgjorts i Gustafsbergsbacken på Frösön. Fjolårets mästare Hasse-Hansson och May Nilsson placerade sig «på fjärde och femte platserna. Banan mätte cirka 400 meter med' ett tjugutal portar. Resultat: 1) G. Engman, Frösön, 82,8 sek.; 2) S. Karlsson, d:o 84,2; 3) S. Isberg, Are, 84,4. Lagpris: 1) Frösö IF, 2,52,8. Damer: Britt Nilsson, Frösön, 108,9; 2) Greta Kinberg, Are, 109,6; 3) Anna Hansson, d:o 114,5. Lågpris: Are SIK. Den nya mäs-tarinnan är en yngre syster till May Nilsson.
D M I KOMBINERAD back-och terränglöpning har hållits f Linghed och vanns av 5. Rogström, Grycksbo, med 37,120 poäng, närmast följd av O. Lundberg, Sävs-näs, 34,495 poäng. I lagtävlingen segrade Sävsnäs IF. I en samtidigt anordnad nationell backtävling vann-S. Israelsson, Dala-Järna.
DEN SVENSKA ANG AREN "Birgitta” har i Nordsjön räddat besättningen på en estnisk ångare "Linda”, som torpederats.
Ni kan se på adresslappen när Eder prenumeration förfaller. Var vänlig och insänd er dollar för förnyelae när tiden är ute. Vi behöver den-