^SVENSKA <3 PRESSEN
THE ONLY SWEDISH NEWSPAPER IN B.C.
Nr. 50.	VANCOUVER, B. C Torsdagen den 21 dec~1939.	Vol~X
.. . . |
E En Glad Jul och Ett Lyckosamt 1940 ! f
För tre år sedan en fjärde dan präktig gård som Änga-jul inträffade e n sorglustig måla. Tjugo tunnland åker,
händelse i en smålandssocken, ängs- och
som folk gärna pratar om än kor, tvä hästar och smådjur i
i dag på julkalasen i bygden, ladugården. Själv ägde han in-En läkare och en präst kunna te mer än han gick och stod
intyga händelsens verklighet
) tunnland åker,	ig i3® ' dle gå å hanga mej. Ja
sknesmurkPr ått i	i? inte leva utan deF å så
skogsmarker ätta	har jag	stäUt dä> så
tar rv em mr i	.	^ ynkligt för mej. Ja önskar den
lede toge käringen i denna ! natt så ja slapp göra dä’ i
och det måtte väl duga om det till äventyrs skulle finnas någon Tomas bland läsarna av detta lilla aktstycke. När en ung och rask dräng går och ordnar med giftermål med en
i och hans gamla mor var fat-

tig och bodde hemma på tor-' gs pet i grannbyn. Men fy för den &
sure för Josefina!!! Hon skule W till att fylla femtio år om nå-! W gon månad och var just inte; av det fagra slaget. Hon var tjugo år äldre änka måste det stor och lång och kantig, hade
ligga någon särskild orsak en stämma som en stensprän-
bakom, som knappast har med kärlek att göra. Och så var det härvidlag. Fredrik E m a nuel Östergren hade tjänat dräng i tre år hos änkan Josefina Svenson i Ängamåla, alltsedan hennes make avgick med dö-

garbas och ett frodigt vårt- fl-skägg på hakan. Och att hon S? var snål hade han nog upptäckt V? förut fast hon gjorde sig t;'l
lite för hans del ibland. Fred-
rik tänkte med vemod i sinnet W på en annan kvinna, som inte
FJARDEDAGSBROLLOPET
1 u* ^5
den. Och en raskare och bätt-' hade så mycket av det jordis-
re dräng kunde hon inte få Fredrik var lång och stark och ståtlig och kunde styra och ställa med arbetet på gården så änkan knappast behövde ha några bekymmer själv för dessa bestyr. Hon betraktade honom nästan som en halv hus-bonde när hon såg honom gå där och styra och ställa med göromålen utan att behöva någon uppmaning eller pådriv-nipg. Allt eftersom tiden skred framåt kastade Josefina mer och mer vänliga blickar på den ståtlige drängen och suckade ofta så besynnerligt när de samtalade sins emellan. Och alltid passade hon på och stack för honom en del extra godbitar, bjöd på kaffegök på sängen om söndagsmorgnarna och lät honom skjutsa sig tili staden då och då i stället för att taga bussen. Och pigan, som tjänat på gården i många år, kunde inte undgå att märka omslaget i matmors sinnelag och sade detta till Fredrik eii dag.
Vad i all sfin da r tar åt käringen, sade hon förtrytsamt. Alltse’n du kom hit har hon helt och hållet ändrat sej. Innan nändes hon knappt ge oss maten, för jag känner te’ hur ettersnål hon i själva verket ä’. Ä nu fjäskär hon och står i fast dä’ ä’ ju förstås du som får dom mesta godbitarna. Du ska få se att den gamla troll-hoppan spekulerar på å gifta om sej — mä’ dej. . . . Fredrik blev illröd i ansiktet och försökte skratta men misslyckades och kände sig förlägen. I själva verket hade han nog haft samma funderingar som pigan slängde fram mej och till och med tänkt på fördelarna att bli ägare till en så-
NYÅRSVAKA
med ärtsoppa och gröt hålles av
RUNEBERGORDEN
i St. Barnabas Hall
ka ägodelar som änkan han w tjänade hos, men som i dess ställe såg så mycket bättre ut. & Det var Hanna borta på Fa- & gerdala, kokerskan, som hon mest fick heta i orten. Hanm. Sä
i staden under många år och; sig laga både god och fin mat. Nu måste hon vara hemma' och passa sin gamla mor, som hade en stuga i Eagerdala. Men så snart som det skulle ordnas något finare kalas i socknen måste man anlita kokerskan i Fagerdala, ty hon kunde konsten att laga god mat. Hanna var jämngammal med Fredrik, de hade konfirmerats på samma gång, och var en särdeles präktig kvinna. Rund och röd-kindad var hon och hade alltid ett strålande humör. När hon skrattade och log, vilket hon hade särdeles lätt för jämt
hörnet och New
DEN 29
av 5th Ave. lOth Street. Westminster. DEC. kl 1 e
m
Först Barn julfest med ja> tomte, varefter annat program och dans
Biljetter i förköp 50c. vid dörren 60c. BARN FRITT!
dlulm Wmt
fä
»33
M

morron. ..
Utanför
med örat i
springan stod pigan och
dörr-lyss-
nade spänt. Hon hade smugit sig efter oelh nu hade hon hört nog. Sakta tassade hon nerför trappan igen och kröp förnöjd till kojs. — Såna ä’ dom de usla karlarna, men vänta bara, var det sista hon tänkte innan hon somnade. Men uppe i
kammaren satt Fredrik
och
biktade sin själs elände för
Genom natten klingar mel an träd cch has tonen som fått vingar av ett fjärran Ijas. Liljan pä sin stängel stjärnan i sin sky himmelrikets ängel månens vita ny — räkna till miljonen, allting finns i tonen.
Stilla stråken glider över känslig sträng genom rum och tider tränger tonens sväng. Längesedan dödas
Hanna. När han suttit stund P å sängkanten
e n reste
när de andra vaknade satt han inne i stugan och väntade. Efter ett korsförhör från Jose-fitna om var han varit under natten, svarade han helt lugnt att han gått hem till sin gamla mor i torpet för att hämta en del saker och sedan stannat där tXl morgonen. Och så var det tid för brud och brudgum att skrua. sig i bröllopskläder.
Det började retsamt Nia med denna omaka bröllopstillställ-ning i Ängemåla fjärdedag jul för tre år tillbaka. Fredrik kom ner alldeles för tidigt, klädd i bonjour och rit halsduk och såg förresten ganska stilig ut* Bara han inte varit så trött och sömnig och — hungrig* Medan bruden med hjälp av en syster klädde sig uppe på kam-

IANGAMALÄ
röster gä igen. Vad är dö och för en ton som Över and cch
födas den? vatten
é
&
skälver vinternatien.
han till föga. Det var en söndagskväll efter ett besök på Fagerdala. Hanna hade av någon anledning varit fnurr och spefull och retat honom med
pratet om som gick i de Fredrik att det är
änkan och honom, bygden. Och då ha-svarat litet hånfullt,
fler än honom,
folk pratar om. När man plats på hotell så. sade med en liten svartsjukans
som haft han tagg
i bröstet. .. . Då blev Hanna arg och de skildes nästan som ovänner.
När Fredrik kom hem satt
fick hon små kishålor i de run- Josefina uppe och väntade på
da kinderna och hennes snälla honom blå ögon riktigt lyste upp allt brickan
i kammaren. Kaffe-och konjakskaraffen
omkring sig. Det var henne' stod på bordet och allt var så som Fdedrik tänkte på både , rart och hemtrevligt att drän-
när han gick i sitt dagliga arbete hos änkan i Ängamåla och när han lagt sig om kvällarna. Titt och tätt stack han iväg bort till Fagerdala och det var inte svårt att förstå att Fredrik och Hanna voro särdeles intresserade av varandra. Josefina hade oökså snart lis-
gen kände sig riktigt varm i bröstet. Josefina hade gjort sig fin, klippt vårtskägget på hakan och gjort en “make up” av karamellpapper så att hon fått ett par riktit granna rosor på kinderna. Hon försökte även tala så lågt och mjukt till Fredrik att hennes eljest
tat ut vad besöken gällde och | sträva basstämma ej skulle hösvartsjukan började mala och ras och hon trugade och bjöd värka i hennes gamla tor n och var riktigt trevlig. Fredrik
bröst. Och då blev hon spydig och elak.
visste knappast hur det bar till. Han smälte ihop med nuet, spenderingen och värmen och satt rätt som det var med sin stora, karlvulna matmor i knä-
— Den där lilla tjocka kokerskan borta på Fagerdala, kunde hon säga till Frelrik, är allt .	. .
ett fint stycke hon. Undrar just1 et ooh hennes Jånga och sem-vad hon försörjer sej och sinl^a arm OIn sin bals. Pigan gamla fattiga mor med. Menselnl^e ^a sPi°neiaL ri dagen
hon har vatt på hotell och då kan man begripa va hon går för. Tockna där hotellslamsor bruka tjäna sina pengar på lätt sätt.... Då teg Fredrik och änkan passade på att koka ex-trakaffe och gå in åt skåpet efter konjaksflaskan för att få honom litet vänligare stämd emot sig. Sedan passade hon -på att spela ut sin trumf så väl att hennes ståtlige diäng . blev allt mer och mer fundersam. Hon talade om den fina gården, om hästarna och korna och åkrarna och ängarna och om ett tryggt sparbanks-konto bakom det hela. Kärlek fladdrar i väg så lätt, men pengar och egendom stötte ryggen och ge en tryggad framtid. Och Fredrik borde tänka både
efter visste hon berätta för mjölkfkusken att Fredrik följt med Josefina in på kammaren och stannat där hela natten. Fredrik Emanuel Östergren var fast....

lär man talade till honom. Han kände sig själv som ett spektakel för alla människor och började oftare anlita flaskan för att döva sin oro och ängslan. Josefina hade bestämt att kalaset skulle hållas hemma hos sig och att alla i grann-samhället skulle bjudas. Vigseln skulle förrättas i prästgården och dit skulle hon och Fredrik fara ensamma för att slippa en del nyfikna åskådare under akten. Men Fredrik fick nästan som ett slag i ansiktet när han fick veta att Josefina hade beställt Hanna i Fagerdala som kokerska till kalaset.
Hanna sig, såg på honom med en förkrossande blick och sade med skälvande röst: —Aldrig trodde jag att du var en sådan usel krake! Att du inte skäms komma och säga mej detta nu, när din söta brud väntar dej i kammaren bredvid! Därpå tog hon honom i armen och ledde ut honom genom dörren som hon stängde och låste. Han smög sig sakta fram till andra dörren och lyssnade. Ett Ijud-litg snarkande förkunnade att Josefi.rta rean slumrat fn. Med en förtvivlad blick på Hannas för evigt stängda dörr gick han tyst nerför trappan och ut i ladugården och lade sig....
Redan i ottan var han uppe igen efter en sömnlös natt och
maren passade han på att smita ut i köket för att få en bit mat innan färden till kyrkan skulle ske. Hanna var inne i storstugan och dukade kaffebordet med tillhjälp av pigan och köket var tomt för en stund. På spisen stod en stor gryta och sjöd med en läcker stek i aptitretande sås. Fredrik högg en kniv och en gaffel och lyfte upp steken för att skära sig en smakbit i hastigheten. Just som han fått upp steken till lagom höjd slant gaffeln och den slog pladask ned i den skyheta såsen igen. Och där stod Fredrik översköljd med stora, feta flottpla-daskor på den fina hrrilors-(Forts. å sid. 8)
Änkan ville umfera över att det var skulle vinna.
förstås riktigt tri-sin rival och visa hon som till sist Fredrik blev lömsk
när Hanna kom, rödkindad och pigg som vanligt, tredjedagen för att ta itu med kalasbestyren. Han gick undan som en strykrädd hund och höll sig mest ute i ladugården, där han hade en flaska gömd i höet, som han flitigt tullade. Det| gällde att skaffa sig extrahu- i mör till allt det här eländet och | döva samvetets röst. Gärna i ville han talat ett par ord med: Hanna och åtminstone gjort ett försök att förklara sig,; men humöret svek honom.1 Hanna skulle ligga kvar över natten i en kammare för man måste upp tidigt dagen därpå. Det blev sent på kvällen innan man blev färdig gå till sängs
och Josefina brudgum ett där han gick i köket och och då.
gav sin blivande skarpt ögonkast, lullande omkring tog snedsteg då
Någon månad före jul lystes ■ — Nu går vi upp på kam-det första gången för honom marn, Fredrik, sade hon vasst.
och Josefina, och bröllopet var utsatt att hållas fjärdedag jul. Pratet gick i vågor i bygden och den, som berördes mest, var kokerskan, -Hanna Lind i
, Du behöver risst ta igen dej i en smula tycks det. Och så snodde hon iväg före så det (dånade i trappan. Om Fredrik ■ tog fel på dörr när han kom
Fagerdala. Alla hade ju trott upp är inte gott att säga, men att hon och Fredrik skulle bli han såg ljus i dörrspringan ett par och alla begrepo att och öppnade sakta. Och där det utlysta giftermålet med än- inne satt Hanna Lind på sängkan i Ängamåla inte kunde ha kanten med båda händerna för med kärlek att göra. Fredrik ansiktet och grät! Fredrik hade tagit trollet för pengarna,! smög sig sakta fram och satte
det var så klart det. medan sig bredrid henne. Han kände t— —tt-ix ----------j det som det ränt knivar tvärs
han svikit sin ungdomskärlek.
på sig själv och sin gamla fat- Men i Fredriks bröst gjorde tiga mor. Allt det där tog så det ont värre. iHan gick om-, småningom på Fredrik Öster- kring och var tyst och grubb-gren och en vacker dag föll lande och svarade knappast
genom bröstet och så med ens brast han i en ynklig gråt.
— Hanna lilla, förlåt mej, snyftade han. Ja ä’ så olyck-