Torsdagen den 2 nov. 1939.
Torsdagen den 26 okt 1939.
Bid. 4.
Gör Sverigeresan med STORM ÖVER HAVET
SVENSKA
TURLISTA: Från	Från
New York	Göteborg
Nov. 2 Drottningholm Nov. 21
.* Dec. 9 Drottningholm Jan. 5
• Julresa till Sverige, i	•
För vidare upplysningar, Beställningar *v hytitplatser, biträdande vid ut. färdande av nödiga papper, etc. hän-vMnder man sig till närmaste agent för linjen eller till
SWEDISH AMERICAN LINE
47# Main St. Winnipea. Man.
Union Bullding, Calgary, Alta. 1410 Stanley St. Montreal, Que.
••• Whlte Bullding, Seattle, Wash.
John E. Linder, Agent,
14 Cordova Street Weat, Vancouver, B. O.
H. Ekengren, Agent, f 16 Hastings Street East, i'	Vancouver,	B. O.
J.	Wepsala,	Agent,
764	Hastings Street	East
f’	Vancouver,	B. C.
Karl A. Ståhl, Agent, 626 Pender Street West
Vancouver» B. C.
från Vancouver via
Panamakanalen
direkt.
Ista Klass
3dje Klass
$267.00
$200.00
och högre
Månatliga avseglingar:
RES TILL SVERIGE
och övriga skandinaviska länder med
AGENTER
991 West Hastings St. Telefon: Sey. 0901.
JOH
N LINJ
Båtar, hamnanlöpningar, ankomst- och avgångstider med förbehåll för ändring.
Närmare meddela
C. Gardner Johnson Ltd.
Jonsson skulle ta en livs-försäkring och agenten ville ha en del upplysningar:
-— Vad dog er far av?
■— Jag vet inte, sade Jonsson, men jag tror att det var något allvarligt-
AUTO HOUSE Ltd.
(Successors to Black Bros. Limited) Body & Chassis Repairs Auto tops, wheel baj-ancing, cleaning an<i painting-
1040 HORNBY STREET Vancouver, B. C.
Phone: Sey. 668—669
Av DANIEL B0ETH1US.
(Forts, fr. föregående nr.)
| sprang fram till kaptenen.
"Det finns människor ombord, kapten,” sade han med 1 fast röst. “Jag kan tydligt se 'dem!”
Kaptenen gick fram och till- i baka på kommandobryggan. Plötsligt ropade andre styr-j mannen: “Fartyg på babords bog, kapten! Hon har flagg uppe! Det måste vara något på tok med henne! ’ Kaptenen vaknade upp ur sina funderingar. Ett plötsligt omslag i vinden hade fört bort dimman en smula- Han såg nu tydligt ett avmastat fartyg komma redlöst drivande för vind och, vjg. Det liknade en uttröttad vandrare, som krafterna hade svikit, just då han såg hemmet skymta. Från gaffelpiken
fladdrade en nödsignals storm piskande flaggor.
“Skola vi stoppa, kapten?” frågade styrman Svenson och sprang till maskintelegrafen.
“Stoppa?” röt kapten. ”Varför?”
“Fartyget därborta är ju i nöd, kapten!’ svarade styrmannen. “Det är människoliv,! som stå på spel. Man kan ju se, att de äro i sjunkande tillstånd . ”
“Än sen då! Har styrman en räddningsmedalj i sikte kanske? Ser inte styrman, att hennes båtar äro borta? De ha troligen lämnat henne i dem för flera dagar sedan. Båttaljoma hänga ännu utom-bords. Hon är utan tvivel
Kaptenen ryckte upp sig ur sina grubblerier-
"Nonsens. Er inbillningsför-måga gör ju er spritt galen, människa! Där har ej funnits några liv på lång tid.”
"Men jag har med egna ö-gon övertygat mig om motsatsen”, utbrast Svenson ivrigt och lämnade kikaren till kaptenen. "Skynda på kapten. Hon försvinner snart i tjockan. Titta där akter! Där tydker jag mig se en arm, som vinkade med något, som liknade en schal”.
“Prata inte skräp. Ni är ju
alldeles utom er, styrman. Om ni rör maskintelegrafen, så kommer jag att beordra er till straff, då vi kommer i hamn.
Svenson svarade ej. Han höll ögonen fästade på den punkt på vraket, där han genom ki-klaren sett ett rörligt föremål, och han tyckte, att hans hjärta förvandlades till en isklump. Då vraket försvunnit ur sikte, gick kaptenen fram till honom.
”Nå, styrman Svenson’*, sade han, "då ni nu lugnat er en smula, inser ni väl, hur lönlöst det skulle ha varit, om vi försökt sätta ut en båt. Jag kan ej stå till ansvars med att riskera mina mäns liv för ett så vansinnigt äventyr - ”
“Männen hade nog varit vil-
övergiven- Passa på styrnin- öga att riskera allt”, svarade gen, rorsman!”	! styrmannen och vände sig
Styrman Svenson tog han-'bort- Han kände på sig, att den från telegrafen, åtlydande han ej längre kunde uthärda sin förmans order. Men han a^t se kaptenens hårda och kastade en blick på kaptenen hånfulla ansikte. Han suckade som tydligt visade, att han an- djupt och bittert.
såg denne vara en simpel man.' Kapten Johnson lutade sig "Ämnar kapten således läm- över relingen. Han betraktade na henne åt sitt öde?” stam- öe rasande sjöarna, som slogo made han. "Vi kunna ju ej UPP efter ångarens sidor. Vra vara vissa om, huruvida, det ^et måste för länge sedan
finns människor i fara.”
Kaptenens ansikte mörknade ännu mera. Han insåg mer än väl, att om han nu lämnade vraket åt sitt öde, så skulle han begå en hjärtlös, I omanlig handling, men han i tänkte även på den tidsspillan, ' som ett bärgningsförsök skulle förorsaka honom, och att hinna hem var ju hans viktigaste intresse.
Han vände sig till styrmannen.
"Vi måste fortsätta. Det är ju lönlöst att lägga bi, då vi tydligt kunna se, att hon är övergiven av sin besättning. För resten kan ingen båt klara sig i den här sjön. Passa noga på styrningen!”
Rorsmannen stod och såg efter vraket, som nu var alldeles tvärs. Styrman Svenson gick med tunga steg till styr-husdörren och tilltalade honom skarpt iHans hjärta var som bly.
Kapten Johnson vände blicken från vraket och såg föröver igen. Hans hjärna arbetade utan ro bakom de buskiga ögonbrynen. Trots sin vrede och trots all längtan efter hem och dotter, rördes han dock djupt vid åsynen av det sjunkande fartyget-
Svenson stod med kikaren för ögat och undersökte vraket. Han kunde se hur nedbrutet allt var ombord på det, hur de nedfallna spiroma hade krossat relingarna och hur omfattande förödelsen varit. Plöts ligt blev hans ansikte vitt. Han
, vara övergivet. För resten var det väl ej hans skyldighet, att gå ombord och undersöka gam la segelslitna vrak, som kom-mo i hans väg.
Han tyckte sig se barnets ansikte. Det var dödsblekt och förvridet av skräck och fasa. Han tyckte att något brast i hans hjärna. Hur skulle han väl klunha möta sin dotters oskuldsfulla blick med dessa olyckligas liv på sitt samvete? Han kände sig ej längre övertygad om att styrman Svenson misstagit sig.
Han kastade en lång blick akteröver. Där hade det nu klarnat mot solnedgången och vraket syntes tydligt En mast stump avtecknade sig skarpt mot den ljusnande skyn, och det syntes, som om de pekade upp mot himlen för att anklaga honom.
"Hårt styrbord med rodret!” utbrast han. ’ 'Ring halv fart till maskinerna!’ ’
• • •
”Ämnar kapten verkligen göra ett försök?’ utbrast styrman Svenson. Hans öppna ansikte strålade av glädje-
”Ja, vi skola åtmihstone förvissa oss om hur det står till därborta. Det är ju möjligt, att vt kunna uträtta något gott.”
”Amerika’ började sakta farten och rullade häftigt, då hon nu vände bredsidan mot den höga sjön. I de överhettade maskinrummen rasade den av häpnad slagne förste maskinisten. Skulle nu den åtrådda
lugnare. Båten firades och nådde vattnet En hög våg lyfte den nästan omedelbart i jämnhöjd med ångarens däck. Men med tillhjälp av åror och båtshakar lyckades dock de raska männen hindra den från att bli krossad mot fartygssidan, och i nästa ögonblick sjönk den åter ned i nästa skummande vågdal. Ärorna f'ö go ut och vändes snart av 6 kraftiga armar. Beledsagad av ett rungande hurra från de ombordvarande, sköt båten fart och var snart klar ur ångarens farliga grannskap.
Det var ett hjältemodigt och och nästan övermänskligt arbete, som de behjärtade sjömännen nu utförde. F’era gånger trodde de, som från ångaren med spänt intresse följde deras kamp, att båten kantrats eller nedbrutits av sjöarna. Men den visade sig för varje gång åter in.om kort på toppen av en skyhög våg. Genom kikaren kunde man se Svenson stå hög och rak i aktern med en åra som roder. Han tycktes styra båten med en ofattbar skicklighet, undvikande brottsjöarnas fallande vattenmassor och eggande sina män till de yttersta ansträngningar, då det något minut var mera smult vatten.
Kapten Johnson följde dem genom kikären med andlös spänning. ”Tänk om de skola förolyckas! Tänk om . .” Tusen möjligheter flögo igenom hans hjärna. Nu hade han ej längre något hopp om att kom ma hem på önskad tid. lians lilla flicka skulle gå miste om sin glädje nå högtidsdagen och kanske därför, att han i ett svagt ögonblick följt en idiotisk ingivelse.
”Signalera full fart till maskinen och styr ned i lä om vraket!” befallde han nu förste styrmannen, som stod vid hans sida. Han hade nämligen nu med tillhjälp av kikaren iakttagit, att båten nått sitt mål. Hittills hade den haft ganska mycket lä av ångarens stora skrov- Men nu återstod det värsta. Kaptenen väntade med andlös spänning på att få se den anträda återfärden.
”Nu komma de!’ skallade äntligen ett rop, åtföljt av ett hurra från många strupar. Man kunde tydligt se, att båten långsamt började avlägsna sig från det sjunkande fartyget. Mah märkte också, att det nu fanns två personer till i båten. Arbetet hade således ej varit förgäves.	,
”Det är två kvinnor, kapten’, sade förste styrmannen och gjorde rum för sin förman.
Kaptenen drog ett djupt andetag. Nu var det förbi med möjligheten att komma hem i tid- Det var ändå inte förspillda timmar.
Anna skulie förstå!
• • •
En egendomlig, oförklarlig ångest grep hans hjärta. Han drog undan schalen, som höljde den ena av de båda räddade. Men då han varsnade,
förklarat, att den lil’a i ett milt klimat skulle bli fullt återställd, kände hans gädje ing... gränser.
”Så skulle vi ändock f r högtidsdagen tillsammans, far!! utbrast lilla Anna med g ■ strålande ögon, då middags j klockan ljöd. Och den bohus- ] ländska kusten började fram skymta genom horisonten dimmor.
SLUT-
Varest världens guld samlas och gömmes.
SVERIGE HAR EN SKAtT-GÖMMA UNDER NORRSTRÖM
Sedan 5 år tillbaka går en ständig ström av guld till U. S. A., starkt ökad sedan sep-| temberkrisen i fjol. Det är för oroligt att ha guld i Europa. Uncle Sam spelar i våra dagar kung Krösus’ roll och har så mycket guld, att han inte vet vad han skall göra med det—! utan att ha någon alltför ly-' sande ekonomi för den skull,! ty så besynnerliga, äro de eko-' miska lagarna.
Att härbärgera denna guldmassa är intet litet problem for det amerikanska myntverket, som ensamt får äga och samla guld. Myntverket har verkstäder och valv i flera större städer: Philadelphia, Den ver, San Francisco, New Orleans, New York o.s.v. En dag rapporterade cheferi för San Franciscofilialen, att han hade så mycket guld att silverbarrerna fingo ligga obevakade i korridorerna. Det var inte myc. ket bättre på annat håll och kvinnliga myntchefen Mrs. Nel-1 lie T. Ross fick göra upp en plan för hela verkets reorga I nisering. I denna ingick, att Den ver-filialen, belägen bakom tvenne bergskedjor och 800 engelska mil från närmaste gräns, skulle bli U. S. A:s huvudsakliga gulddepå. Åtta milliarder i guld skickades genast från San Francisco som vär-deförsändelse till Denver, den största guldtransport som förekommit i historien •
Men i New York hade sam-Hats minst lika mycket guld och man beslöt att bygga ett “kassavalv”, som ingen fient-! lig armé skulle kunna hota. England har sina valv under Themsen, säges det. Frankrike , har byggt en underjordisk fästning i Seine, dit ingen främling kan finna vägen. Schweiz har största delen av sin guldskatt — den fjärde i ordningen i världen — i Amerika, men en del finns kvar någon stans i Stf Gotthard. Och Sverige slutligen har en skattgömma under Norrström.
HÖGMODERNT.
— Nå, hur var det under mörkläggningsövningen ?
— Alldeles utmärkt, k" re fru Tvålberg — två av mina döttrar b’evo förlovade!
r.....,	"
i1 •
HERCULES WORSOE
NOTARY PUBLIC Insurance AU Branches GARDNER JOHNSON Ltd. 991 W. Hastings St.
Sey. 0901. Res: Kerr. 0797Y
England uppgör “svart lista”
Ett antal skandinaviska fir-mor återfinnas på den “svarta lista” som härom dagen utsändes av engelska handels-ministeriet, sedan lagen oin handeln med fienden trätt i kraft.
Listan upptar sammanlagt 278 firmor, och av dessa höra 8 hemma i Sverige, 11 i Danmark, 14 i Norge och 11 i Finland. Det rör sig i främsta rummet om dotterbolag till, tyska företag. Stränga straff vänta de engelska firmor som fortsätta sina affärsförbindelser med de på listan upptagna företagen.
NOTICE
Tradesmen, formerly enlisted in the Royal Naval Air Service, Royal Flying Corps> Royal Air Force and Royal Canadian Air Force, and not now serving, who have not already applied for re-enlistment, are requested to report in writing or in person, if they re-side in the locality of a local of-fice of the Employment Service of Canada, giving full partlculars of previous service and post war ex-perience.
Address of where to report: 41 1 Dunsmuir Street, Vancouver, B. C.
K. S. Maclachlan, Acting Deputy Minister.
(Naval and Air) H.Q. 1208-1-6 Oct. 10„ 1939, Ottawa, Ont.
Ola Sörens är på auktion och ämnar inropa en antik ekkista, som han länge haft spekulation på. När han fjärde gången bjuder över sig själv, säger gumman hans:
— Men Ola lelle, du bjur ju over dej sät
— Töst, mor, svarar Ola, så länge ja bjur, kan ingen an bju*
Ola fick kistan, men dyr blev den.
SVENSKA AMERIKA LINJEN NORSKA AMERIKA LINJEN CUNARD LINJEN CANADIAN PACIFIC
och andra transatlantiska linjer representeras av
H. EKENGREN
Steamship Agency
16 HASTINGS EAST TEL SEY. 8252
PASS, GEMMRESETILLSTÄND, M. M, ANSKAFFAS.
HELGE EKENGREN Finsk Vice Konsul
platsen i land gå honom ur händerna?
”Vilka äro viPiga att gå med i båten?’ utropade styrman Svenson, i det han slet av sig oljerocken och sparkade av sig de tunga sjöstövlarna. Hans röst hade något av stålklang i sig-
”Det vilja vi nog al’a’, svarade en av de nedanför trappan till kommandobryggan församlade männen. ’ 'Styrman behöver nog endast välja ut dem, som styrman vill ha med sig.”
Första och tredje styrmännen hade halvklädda rusat ut ur sina hytter, då maskinklockorna ljödo. Alla besättningsmännen vil’e vara med- Svenson utvalde dem, som han ansåg sig bäst kunna lita på, och dessa hoppade upp i den redan utsvängda livbåten.
De passade tillfället, då sjön ett ögonblick var något
vem denna var, ryggade han häftigt tillbaka- Och det tycktes de omkringstående, som vore han nära att falla i vanmakt.
”Anna!’ utropade han, alldeles utom sig. ”Anna! — Herré Gud! Vad vill detta säga ” Han Ivfte deri till synes livlösa lilla, varelsen i sina armar. Och ssjömännen drogo sig häpna åt sidan, då han med sin dyrbara börda skyndade mot sin egen hytt. ,
De räddade voro hans hustrd och hans dotter. Innan de svenska skäreji kommo i sikte, hade fru Johnson återhämtat sig så mycket, att hon k-m-de förklara allt- En plötslig förändring till det sämre i dotterns sjukdom hade föranlett läkarna att anbefalla ett omedelbart ombyte av klimat som enda utvägen till hennes räddning. För att ombytet ej skulle bli allt för hastigt hade de följt med ett ut’ändskt segelfartyg, destinerat till Canarie-öarna. Då fartyget i den hårda stormen sprungit läck hade den utländska besättningen gått i båtarna och lämnat sina värnlösa passagerare till sitt öde.
Kaptenen lyssnade nästan frånvarande till den sorgliga historien. Han hade ju nått sina, önskningars mål, om ock I på omvägar.
Sedan fartygets läkare noggrant undersökt barnet och