Sid. S.
NYA SVENSKA
PRESSEN.
Torsdagen den 22 juni IS
Timmerhuggare och Flottare
Av Gustav Hedenvind-Eriksson.
När den första flocken vild gäss drog åt söder och hälsade sommarn farväl, förmälde tid-: ningama om en stor utstämp-ling någonstädes till fjälls. Då fljltade den stamanställde Göran Gångare bussen till andra kinden och satte sig vid fönstret att laga sina becksöm-skor.
Nu tydde nämligen alla tecken På att tiden var inne för den sedvanliga marschen, mum lade han i sin hängande mustasch och stack sylen i vaxet, sedan > skosulan och tilläde i menande ordalag, att om den avskedade kusken, Elias Jönsson. ville bli med. så blevo färden alltid något trevligare. Den oerfarne spolingen var också kronvrak och hade inte mins*n merit atf skrota med. En vinter som timmerhuggare skulle göra honom mycket gott.
Men just som han mumlade denna tanke, steg den unge vännen in. hälsade muntert som vanligt och slog sig ned framför honom, tände en cigarrett och berättade därpå, att han läst L tidningarna om en stor drivning till vintern. Och hela förmiddagen hade han stu derat kartan för att se. var platsen låg. men inte funnit den och kom nu för att tala om saken med Gångare. som varje vinter sedan många år hållits på tiinmerhuggning. Kanske hade även denne läst nyheten och ämnade sig dit upp. eftersom han så bums hade tagit itu med att laga sina skor. Då komme han att få sällskap av en. som begynte kunna sysslolösheten utantill och inte tvekade en minut läng re att ta ett jobb, om det också erbjöds vid nordpolen som isupptagare. Att hugga timmer och bo i en koja kunde icke vara svårare för honom än för Gångare och andra.	।
Denne slog ned pligg efter pligg och iakttog en stunds gåtlik tystnad. Så flyttade han bussen till andra kinden och förklarade i högtidliga orda-| lag. att kartan var just den rätta rådgivaren i slikt ärende. Nej. Sedan han för tjugu år tillbaka gick vilse med en tropp pojkar på Heden, ehuru han släpade på såväl kompass som karta, hade han aldrig använt sig av dessa lantmäteri-Instrument och alltid gått rätt som pennan efter en linjal. Han skulle kunna gå med förbundna ögon till varenda drivning i landet Men en annan fråera var, om vännen trod-1 de sig komma att stå ut med en vinter i dessa skogar? Där rådde nämligen ett fanders slit, fast ett glatt slit, och levde många egendomliga folk: brossiare, baskarlar, apterare och tummare. alla i rakt nedstigande led från det där släktet. varom man kunde läsa och studera i böckerna och som fordom livnärde sig av hark och ekorrkött Så att det var nog bäst att stanna hemma och suga ramania. tills ett lämpligare jobb erbjöds.
Elias skrattade i ett djupt bloss. Han kände vännen och menade, att nu skulle denne inte måla hin på väggen. Så rysligt var det väl ändå inte, lioppades han.
FIRST SWEDISH LUTHERAN CHURCH
Thursday evening. June 29 at 8 p. m.
The Brotherhood presents
M 0 V I E S
on London. Canada, and Hawaii. Two novelties will be added. Refreshments. Donation asked for next winter’s fuel.
» WINDSOR. ;
teater
| 25th and Main. Fair. 3947. j
Fredag och lördag i
i "YOU CANT CHEAT | AN HONEST MAN” i
Charlie McCarthv	i
W. C Fields. |
* "NEWSBOYS HOME” j I Jackie Cooper	,
— Nå ja. återtog då den grånande soldaten, kisande på honom och flyttade bussen för tredje gången. Har du bara lust och mod. så kan du bli min kompis under vintern. Men då säger jag dig hara: Rusta dig väl.... Sabadilli är bra Men har du råd, så köp med 1 dig även en ask gråsalva. Naturligtvis finns de där husbehovsartiklarna att få i städerna där uppe. Men då skall man ha varit där förr och äga för måga att hitta utan karta. Ja. ja. Det är ingenting att flina åt. Så en annan sak. medan jag är i farten. Du måste också lova mig. att inte låta dig förledas av dryckjom. För där uppe i skogarna är frestelserna i den vägen svåra. Och inan måste ha karaktär si. Har man bara karaktär, så går det nog bra-
Vid dessa ord nickade han allvarligt mot skosulan och dängde ned en pligg. tilläggande att vännen borde gå hem och göra sig redo.
— För si i morron marschera vi. I morron klockan sex.
Nu voro de äntligen där och hade bara att intaga det residens. som skulle bli deras för vintern, upplyste han och öppnade den glesa dörren. De stego in. bländades av skenet frän den väldiga elden mitt på jordgolvet, men fingo snart åter sin syn och sågo sig omkring i kojan.
På britsstockarna sutto män nyss hemkomna från arbetet och drucko kaffe på fat. Endast den enögde apteraren, a'l-tid tidigare hemma, hade gjort från s>8 denna dryck och var i färd med att stämma sin fiol, men betraktade nu med sitt runda öga nykomlingarna och besvarade liksom de andra deras hälsning.
De höga * lågorna bugade mot dem och kolen sprakade. Gångare strök- kvällsfukten ur sin tunga mustasch och grep sig an med att laga mat. Han( satte på potatis, skar upp fläsk i stekpannan och pratade oav-1 brutet. medan Elias satt på britsstocken, såg in i elden och nästan ångrade, att han begivit sig till denna kusliga ödemark. Dessutom kände han sig tröttkörd. så tröttkörd av den långa färden, att han knappast hörde kamratens ordande.
De nya kamraterna tände däremot sina pipor och lyssnade uppmärksamt-
— Som sagt, fortfor han och vände på fläsket med täljkniven. Vår tid är präglat av sö-kandets oro. Och enligt vad man läst och studerat, måste man tro på denna oro. För si Skriften säger, att den som söker skall finna. Frågan är naturligtvis, vad man kommer att finna.
Så var även potatisen kokt och måste hällas av.
Men den grånade Gångare var benådad
På morgonen höll han. under det han liksom de andra männen satt på britsstocken och drack sitt kaffe, följande lärorika tal för den, som ville höra på:
— Då jag nu sitter och ser omkring de timrade väggarna, kommer jag att tänka nå en bok. jag läste och studerade som ung. första året jag tjänade på Heden, och ännu baro var en sökare. Emelleromtid stod det i den boken .... den var förgylld på ryggen, minns jag. att fordom prvdde man boningens väggar med sköldar och vapen. På den tiden var man mest beroende av dessa ting. Vi högt kultiverade trä-' varuhuggare och körare är dä-l remot med beroende av tiden. I Därför hänger vi våra fickur nå snikar ovanför vår liggplats.; Verktygen sticker vi under hritsen eller reser mot en gran i skoren. Så att det är rent märkvärdigt, hur tiden kan för-j ändras. Vara hur det vill, kan, man inte komma från »tt känna sig liksom litet far till den • och undra, hur den kommer-att utveckla sig och vara om hundra år eller så--..
Men nu randades en nv dag Man hade inte tid att lyssna j länge.
Brossiarna hängde sina lyft-
saxar på armkroken, stucko varom man kan läsa och stu-handskarna bakom bältet, dro- dera i böckerna. Varför nu inte go luvorna över öronen och fira påsken något så när an- i gingo ut i den stjärnklara mor- ständigt och glömma långdan-' gonen. Körkarlarna togo selar- sen efter barkspaden. För det na vi^ dörren och gingo till blir i alla fall ingen förmögen-, stallet. Bjällrorna klingade, och het och betyder så litet om vi snart dånade den frusna mar- lever i sjuttio år. Och kolar v11 ken under stålskodda hovar förr, så har det inte heller vi-: och genljöd klirret av	sling-	dare att betyda.	Så att	jag
rande kedjor.	tycker, att vi bör	ha en	liten
Sist tågade huggarna	i väg	upprensning i kroppen. Vi	har
med sågen på axeln, yxan på	ju karaktär för	sjutton	och
armkroken, kaffepannan	i han-	rakt ingenting att	frukta i	den
den och matsäcken nå ryggen. vägen, si....
Och snart begynte långdansen På ungefär samma sätt re-genom bergets pelarsal, som sonerade nu alla under detta, den fantasirike Gångare ut- sotiga tak. Och den fine herrn.| trvckte sig. när han högg för export-Hillman. förtjänade på den första furan. En lustig och denna påskafton lika mycket ljuderlig långdans över åsar som hela detta kojlag törtjä-! och dalar, moar och berg. nat under den gångna vintci n.
Trädens kronor susade i bä- varpå han steg i sin bi! och ge genom luften, lämnade ef- for tillbaka samma väg som ter sig moln av snö och dåna- han kommit.
de som åskor i sitt fall. Ur Det blev en högstämd påsksnåren dök den enögde aprora- natt, men en mindre högstämd ron, fiolisten. då och då from uppståndelse. När solen föijan för att indela de fällda träden, de morgon stod högt över den Likt en ekorre sprang Lan ef- kalhuggna åsen, satt Elias på ter de släta stammarna, mätte sin schlaf. ruggig och kulen, dem med kolven, högg märken med blicken riktad mot stoc- j och slog in sin stämpel på ken ovan huvudgärden, där varje sida om märket.	hans fickur hängt. Gångare
Han tyckte icke om Gångare. stötte i elden och rev i sin Av allt att döma var det denna hängande mustasch, mumlande mnuslkeliske nratmakare. som olustiga ord om sig själv, slagit fläskflott i hnnc fiol, som — Hur mycket en människa begått detta oförlåtliga brott läst och studerat, är hon all-mot musiken, blott för att till- tid något hekto för lätt inför försäkra sig ensamrätten till provet. Hur många gånger har kojlagets öron. Men då inga jag inte svurit att aldrig mer bevis funnos. höll han god min smaka en droppe starkt, men och dolde väl sitt agg. fallit för frestelsen ... så sta-
Fljest stod sig Gångare väl dig karaktär jag än har. Nu i med de andra männen. Och skall ändå denna gång bli den brosslama voro överbelåtna sista.... •• Till allt elände
med honom och hans kamrat, emedan de fällde så utomordentligt redigt. Efter dem låg inte timret som om det nyss yarit höger och vänster om. utan som det borde ligga före uppbrottet mot den långa marschen mot havet.
Men om kvällarna var Elias så trött, att han knappast orkade äta.
Gångare föreföll däremot lika pigg och nyter som på morgonen. Han vände fläsket i pannan och tröstade honom med att vanan underlättade allt Och vanan kom alltid I sällskap med tiden.
Och så gick vintern på tröga medar, tyckte Elias, genom dalande snö. drivor och yrväder, rastade vid jul och fortsatte sedan vidare utan avbrott till påsk. Då reste man åter verktygen niot en lummig gran högg helgved och städade kojan. men fick oväntat främmande
En bi] stannade nämligen i vägskälet. En fin herre i päls steg ur, steg in i kojan och satte sig på britsstocken. Han verkade som gammal vän till alla i laget och kom för att hälsa på, men hade ett ärende, som egendomligt nog icke behövde sägas. Och hur mödosamt det är att shta Ihop en slant, hur lätt det är att i ett svagt ögonblick låta den fara sin kos. det vet en var. som någon gång hängt i som dessa män och slutligen givit vika för ungefär samma tanke, som Gångare nu viskade till Elias:
— Vi ha legat i hela vintern och levat som stenålderrfolk.
k k. This advertisement is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Government of British Columbia
böll jag också på att få stryk pv apterarn. Vem sjutton har hittat på. att det var jag som slog flottet i hans fiol. Det är ju rent av ärerörigt. Och om någon hade rätt att vara rasande. så vore det jag. Men I jag är ingen bråkmakare. Och om jag inte tycker om fiol-, gnäll, när jag har något att I säga mina medmänniskor, så| är jag inte arg på spelmannen1 för den sakens skull och väntar på ett lägligt tillfälle att' klå honom. Emelleromtid. få vi nog hushålla litet med flottet till mans nu, om det skal!1 bli något kapital till våren.
Så begynte åter långdansen, efter barkspaden.
Och solen spände allt högre sin båge över det kalhuggna berget Våren kom och flott-ningen tog rid. där timmerhuggningen slutade.
Gångare och Elias deltogo nu i dansen med bruden (så kallas rundgången vid spelet på flotten), och den förre jod-lade ekjot yrvaket i den blå kvällen, kom tranorna att svara från sin höga färd mot norr och pigorna i byn att sticka ut huvudet genom det öppna fönstret och lyssna leende.
Men nu hade hans unga kamrat kommit så långt, att vid solnedgången smög han sig upp till en gård i byn och följde pigan till mjölkboden att sila upp mjölken. Och under det hon utförde detta arbete.
stod han ined den ena armen om hennes liv. höll i den fria handen en duktig träsked, vilken han förde med stor flit och händighet me1lan "filbyt
HORSE RACING
SEVEN RACES DAILY RAIN OR SH1NE
Lansdowne Park
JULY 1 — JULY 8
AUG. 5 — AUG. 12
Brighouse Park
JULY 12 — JULY 19
AUG. 19 — AUG. 26
Hastings Park
JULY 22 —J ULY 29
Vancouver Exhibition
AUG. 28 — SEPT. 4
tan” och munnen, sväljde och viskade däremellan om den stora, verkliga kärleken och alla dess husbehovssaker. men sjöng liksom på varannan mening följande elegiska refräng:
"Vad fil ändå är gott.. ”
/ ALL GEMYTLIGHET.
av JONATHAN.
Just nu i dessa yttersta dagar — dagarna före den väldigstora festen och tidningens utställning m.m-. m.m., m.m.., då man har bråttom som barå tusan. är nervös ut till yttersta fingerspetsarna och flyger och far som en yrvind för att passa på alla järnen man har i elden — just när dessa förhållanden råda kommer min gamle "vän’’ (må hin ta honom) kemisten (ja. det är alldeles nyligen han blivit kemist förresten) och skriker: ”Va f-n ska jag kalla pojken? Kan du hjälpa mig tänka ut ett namn åt honom?”
Man hatar att bli hindrad och pålastad andras bördor och bekymmer, när man håller på digna under sina egna, så jag svarade, olycksbådande allvarligt: ”Hör du. Gustaf, de ä' jädran 1 mej inte min gosse, de ä’ din, å du får nog skaffa han ett namn själv. Du skulle tänka på alla de komplikata följderna, innan det är för sent.”
Men det hjälpte inte.
"Hur skulle det vara med
sekreteraren sin röst och i ger: ”Nej, Rudolf är inget k namn- Det bär bara oh* med sig. Ni minns hur det n med kronprins Rudolf....* så är det ju jag.”
Nu tyckte emellertid jag t Intrånget på vår arbetstid.» avbry tande av vår egen ute gång började bli för stort i den bekymrade fadern förå ännu namnlöse sonen ii nästan utvisad.
"Ja, sj de ä’ tre t ti dagar i i sen han vart född, å peja måste registreras. Och fört kunna registreras måste s ha ett namn”, pläderade ii och backade ut genom dörrs
• • •
Ni förstår Gustaf, han in man utan like. Han hart massa anmärkningsvärda -a och egenskaper. Men jag när de att han blivit kemist ft det har han också. Alla de la ker som finns på stadsbitt teket behandlande kemi h han haft hemma. Inte aih i en gång förstås, utan bara fr i sänder. Dein har han st® ra t och han har experimas rot med syror och pulver» haft skåpen fulla med fliä tuber och rör, så det inte nr plats för mycket annat i hörde att allia hyre<.gisun I huset där han bodde utut höga livförsäkringar. Jag s» ”bodde”. Jo. för han har js nu flyttat. En dag hade k varit till Woodwards och iå ett sådant där universalis
Ijennart. fortsätter han helt o berörd..... eller Jonathan . .. eller Nikodemus -., eller Ru dolf.”
Men då upphäver redaktions
tyg. på vars till hammaren m satta de] är en liten nätt n — med en ganska skarpsä egg. Med den skulle han te och klyva atomen, sa' han