^SVENSKA PRESSEN THE ONLY SWEDISH NEWSPAPER IN B.C Vol. 2. Nr. 51. God Jul och Gott Nytt Ar w K JUL 1 Av Adolf Viksten 1 £ m a & g v 9 k ^1 t a fa ders Nilson bor? var främlin- så måste ni ge mig det löftet att Stig “hur kan mig kort. och kan och ställde — Det här måste verkligen ' tagas en välgångssup på, eller Mannen gick fram och satte sig på den framställda stolen och såg sig litet undrande omkring i rummet, ungefär som fa — Det är en sak till jag ön skar säga innan Nilson bestäm mer sig för att följa med. Varför jag blev i behov av två ar betare ur mitt lag, var för att ka med er. litet? — Det går nog det. fram och sitt ner! det för Gunnar.... Hon kunde ej fortsätta för det koin något i halsen och v V V och frågade henne om hon de kaffe. — Jo, det finns nog. — Sätt då fram kaffe han skulle ha sagt ni bo här?” — Jag skall fatta gens första fråga så fort han fört med klart och redigt hu-kommit inom dörren och på vud. Så om ni» kommer med. ett par glas. Mannen gick rock där han Janson, ja, det sprit — Va. lika gott, sammans av Karlson för att köpa medicin för den åkomman och det , betalar sig nog skall du se.’ — Jag tycker mig se På dig till sin över-hade spriten flaskan ur fic-den på bordet. Vancouver, B. C. Torsdagen den 22 dec. 1938. att ej smaka spritdrycker. _________ „ _ Hustrun kom i samma ögon- bon ville ej visa honom de söpo och blevo hemsända. —- God .dag, är det här An- Någon fylla vill jag ej veta avför jag vill ha mitt arbete ut- smakar inte? Ähå, för då har man allt-kvar. och försöka rallarlivet? — Ha, ha, och det schakt mäs te .. • • — Janson, ifyllde mästaren. som påbörjats där uppe i fjäll-" i bygderna. Arbetet kommer, i ■ fall ni sköter er, att räcka 6 a mannens knappt hörda “ja” tilläde han: — Skulle jag kunna få språ- VEM SKULLE HAN TACKA? Berättelse för Nya Svenska Pressen av ERAHE. Man kunde så fort man såg den lilla gården vid skogsbry-net fatta att nöden var en gäst där. Först och främst hade färgen så gott som försvunnit från väggarna, och taket var lappat här och där med ny spån, som sikarpt avtecknade sig mot de andra multnade och mossiga spånen. Men det var ej på grund av ägarens lättja eller brist på vilja gården hade kommet i detta skick. Ingen kunde säga att Anders Nilson var lat Han arbetade som ingen ansan när tillfällen gavs, inen dessa voro få, så egentliga orsaken till det hela var arbetslöshet. Och inne i stugan såg det inte bättre ut. snarare tvärtom. Gardinerna hängde trasiga fram för fönstren och mattorna på golvet voro utnötta samt lappade här och där med brokigt tyg vilka även visade hål, men vad kunde göras, när ingenting nytt kunde anskaffas. Nilson halvlåg pä träsoffan och läste tidningen som han lånat av grannen. Tyst han kommit in och tyst han satt sig ner, och allt föll så märkvärdigt tyst, liknande en tystnad som hade hade fore-mest före går gråt. Och de hade orsak till det också. Deras enda barn, en 8 års pojke, hade varit sjuk den senaste tiden och det var ingetl annat fel än att han var undernärd. Doktorn ordinerade god och kraftig föda. God och kraftig föda, när inga pengar fanns att köpa för, och hustrun sade det också. -— Om ni sikulle försöka få honom utackorderad hos någon snäll och ordentlig familj, föreslog doktorn, så skall jag om ni så vill, ombesörja det. Ja. det var ingenting annat att göra åt den saken. Gossen hade fått sitt andra hem hos skräddaren, och det var kanske tanken på detta som gjorde tystnaden så tryckande i den lilla gården. — Det lyckades icke i dag heller att få något arbete? frågade hustrun mera för att ha något att säga, för hon visste mer än väl vad svaret skulle bli. — Nej, men jag får nog snart Under' juleljusens skimmer medan brasan sakta brinner stämmes själens strängar till en fridens symfoni. Ögats kalla glitter tycks ej längre bitter allt förändrar sig till gjuten harmoni. / varje stuga, varje boning tryckas händer till försoning, Därsom gåvor kanske fattas, medan gåvor vandra ifrån hand till hand. är det alltid sed att tackas. Ty — när händer tryckas, knytes nya band — Varför inte hålla fridem som är ETT med juletiden, så att hela året blir en glättig syskonfest. Tungan kan utdela djupa sår — men hela kan den också när den är som bäst .... att det är för dig själv a gat efter arbete och så kom- eller förkasta. Vi resa på mån- ja. då........... just Olle och han öppnade ögo- nen mer son, iå mig. Jag har funderat s< hemman en gång på hur Karl-n sitter med ett litet \>ch ej behöver göra — Det är förstås vid bor-som fö-eftersom utfört. Gum .r gen på kronoskogen, men nu vet jag det. Och det konstiga är att jag ej tänkt på det förr-ut eller haft förstånd att fråga mig för. — Du ser, fortsatte mannen och lade ifrån sig tidningen och rätade på sig, man n äste köpa sig in. Med andra ord, bestå herrn som sköter arbetet på sprit. Kan man de-, då saknar man ej heller arbete cch därför har jag. . . mer arbetet och bjuder ut sig. dag och i händelse ni har än-1 Han fattade sitt beslut och Man kan ej säga nej då. tyc- drat er så träffas jag hos skräd slog ner från bordet flaska och ker jag. daren, där jag för tillfället bor. glas så det yrde sprit och glas- Nilson steg upp från soffan Han öppnade dörren, sade far bitar över hela golvet. Sedan i och gick fram till sin hustru väl och g>ck. — Du har väl inte?— inföll gömd, tog upp hustrun, men bann ej fullbor- da meningen fortsatte: förrän mannen ha-' Nilson kom sig ej för som är mästaren, svarade hans hustru och tilläde med en sar- Forts. på sid. 6. : gick han och slog armarna om| att; sin hustru och såg henne i säga adjö eller någonting an- ögonen med en fast och be-nat förrän dörren gick i lås. j slutsam blick och viskade i nat förrän dörren gick i Han vände sigom och det syn-! hennes öra: tes som han hade tänkt säga något till sin hustru n h stod och sökte orden. ’ — För din skull skall jag gå. hustru förekom honom de i bediande ton: — Nog kan du vä’ en liten tid. Tänk på måste försaka och hur är ställ t med • * Över sex år hade förlut’ och en stor föränd in" ha? skett i byn, ej minst därire nom att ett större sågverk b i vit byggt i närheten «å dm ■ ch rörek" x- ”-ut Och