Nya SVENSKA PRESSEN £HE_ONLY swedish new^papek in b.c. Vancouver, B. C. Torsdagen den 23 dec. 1937. Vol. 1. TI v w - j EN krigsbragd il av ERAHE. Mandom mod och morske män Fanns i gamla Sverige. Jag vet ej om de finnas där nu och därav ändringen av den na, nationalsång, men när jag tjänstgjorde vid Kungl. Inge-njortrupperna (Ing. 4) Boden, fanns det åtminstone en som hade mod och var morskare än fangen annan, och det var jag så därför kan jag intyga att uet har hänt oen kan även ge min krigsmanna-ed på att den det och till slut var jag tvingad att stanna igen och söka ge- ■ nom gnidningar få liv i den nedre delen av kropnen, från midjan och ned till skoskaften vilket också lyckades så till vida, att jag kunde fortsätta en bit framöver och sedan ta- och ma med hon 1"g vände mig om i sam ' ögonblick. Jungfrun stod den tömda överräckte dörren hade hon som var en god att hon önskade nande. Nu minns t KAISE OLLMA j OSS1AN ELGSTRÖM ® i korgen som till mig och lämnat öppen vink till mig mitt försvin-jag ej om jag Vilken kyla, 40 grader under | noll hade termometern visat, när vi lämnade prästgården i Naesseby och då stod ändå so- Varför så vred, nu då isdim man nänger som ett isuuue lock over julkvällens koKamn gryta. När lappmor förgäves söker dela det stenhårda kottet len oorta i väster som ett blod-, ocn barnen grata i sina stel- rött rinnande öga i blåsvarta frusna pälsar. ga upp samma procedur igen. Med ömsom gång och gnid-ning kom ja.g mig äntligen fram och möttes med skällning av en halv-vuxen New Found-। lands hund. Go jul, skulle ja,g sv^rn ar sann och bragden skulle en- bart för den skull ingå i Sve- — JU1, sKmie iag sv-m uges historia som ett exempel men orden frös bort‘ och ja-verhet kngSnians mod och taP‘ fortsatte uppför bron och fram ....-- uiun ucu ii am „ . . , tdl köksdörren och knåck,’>“ ?Jubnorgon, år 1919 på. En jungfru öppnade och .... , . “ . ’ kallt, och jag sag på mig med en blick som tjänstgjorde i köket som plåt- betydde ungefär: Vad egentli-i gen har du här att göra? —Go’ jul, hackade jag fram mellan tänderna och räckte och 45 grader disksköljningshandlangarebi-trädsspringnojksmalajen ( o m en sådan titel nu finns) eljest så menas det med en malaj ( icke vapenför värnpliktig ) som får emellan det han dis- kar plåtkärlen hugga i var det behövs samt springa ärenden och passa upp allesamman fr. kommendanten ner till korprals henne matkorgen. Jag hörde ei om hon besvarade häl-ninc-n när hon tog korgen från mig och gick ut. — Nu får jäg nog kaffe när hon kommer tillbaka och skall inte det smaka gott nu. Me- aspiranten och mottaga skäll- i så, där apropå — skulle de åt-ning när det icke behövs. | minstone få en vink om den Varje morgon stod det en kö av pigor, fruar och dylika indi-, vider i förstugan till köket för att avhämta matportionerna till sina resp, officerare. Denna morgon var det endast ett fåtal av dem där och det menades med att maten måste utsändas och följaktligen fanns j det inga mera passande till dessa högt förtrodda uppdrag kyliga belägenhet jag var i. sade ‘tack’ eller ‘god jul’ eller om hon sade det, för nu hade hunden lagt beslag på mitt yttre och inre jag, ty där stod han och åt som om han ej sett mat på det sista året. När jag kom närmare såg jag en del rester av smörgåsbordet och medan jag gick förbi höll han på som bäst med en arisfof Det anstår ej en krigare att svära men jag tror icke heller att jag läste någon bön när jag såg var maten gick som så när hade kostat livet på en äkta svensk SOLDAT. Fast om iag rätt tänker efter så var det en av de största bragder som någonsin förekommit i senare tiders svenslm krigshistoria ty genom min 3-kilometers marsch så kanske räddades livet åtminstone nå en hund och det är mera värt och hade större nvtta med sig än ett helt komnanis 3-mi’s i marsch under samma förhål- Dörren öppnades bakcm mig lande. EN JUL WAN» DE SMÅ. Av Erahe. S än plåt- (forts, i nästa no.) och när jag var en av dem så g» blev jag inkallad till köksser-ganten i, och för, erhållande; W av order. Där stodo vi nu fyra W porslins- och plåt- o. s. v. i ‘giv j W akt’ och motto,go matsäckar el W ler korgar med orders att av- W lämna dem samt att rapporte-ra tillbaks fortast möjligt för erhållande av nya matkorgar och orders. Och enligt min medfödda tur så fick jag den St som bodde ungefär 3 km. från gf kasärngården, tur och retur, W eller den mest avlägsna, och W gå denna sträcka i sillrock, u- W tan handskar och skärmmössa W insåg jag skulle bliva min död. W så jag frågade serganten om han kunde låna mig kläder mera passande för denna stra-pats. Tack vare hans medlidan-de och goda hjärta fick jag låna hans pälsrock, pälsmössa O Juletid, du är nu åter här Och skänker fröjd i sinnen, Men de som ifrån hemmet är Blott hava sina minnen Från tid som flytt, med mor och far Och hemmet prytt, för julen var * Och själv som liten där. Och själv som liten där bland syskon små Och hjälpte granen kläda Och när vi fick den tända på Ved kunde mer oss glädja? Och sen när som, det led mot kväll Då stjärnan kom, in i vårt tjäll Hur slog ej hjärtat då? Hur slog ej hjärtat då vi följde med Den enkla julesången, Men ännu mer då små vi skred skyar och sökte hjälpa, men । Så drömmer jag i pulkan, me-hu —• Det var längesedan den' dan månen, som nyss gått upp gått ned bakom fjällkedjan, över Nipaiihöjdens svarta tir- och vita dunster uppstego ur angel, blek och talgögd följer myrmarkernas isiga tuvor där kölden slog brännhet och isan- i de sina ursinniga slag mot nä- vår raiddo med ilsnabba steg. Julmånen är lapparnas ovan, och för och den san skinnhandskar. Rocken var stor, handskarna för stora mössan drog jag till med avsedda remmen så mös-sag ut som en hopsnörd w Uppför i kyrkogången. Med större makt, än orgelns bras Och ljusens prakt, i Herrans hus minnet ej lagt ned. Har sa och kinder. Stela och med ben kalla påkar, tumlade iost ur pulkorna. Jag slog kåtdörren min arm kändes sä främmande, min hand som is-vi hand- åt sidan underågt; var som1 det är mystisk och ofred, som går i arv te tiil släkte. Ett krig om en spekling nans gryta. urgammal ifran släk rymdernas i lappkvin en kall korv, på skämt fast-bunden vid min armled och lik- Och så här låter sagan. För tusen år gick det onda och goda på jorden och det on- vä1 b-dde den mig. Kåtdukens isiga skynke upp over min axel,, tusen frostkristaller föllo som regn ned mellan mössan kragen och jag var över knähöga tröskeln. — “Terve.. Terve” liga eld, tänkte jag — och andan de stackars händerna befriade dubbla lager vantar, flög da och goda voro bröder. Det onda dödade det goda och darrande av fasa, slunga - de jorden mördaren upp rim- , tätt skyarna. och den Han mot ljuv retade der. Och nedföll på månen honom till fortsatta och fej- månen — Mano, som se' och såg i rödfrusna från sitt utsträckta mot bålet i kåtans mitt — och dan gammalt hade agg till solen, ville ingenting hellre än krig. Han gladdes när hans isble* ka blickar fingo det goda fol-। kets kvinnor att dö, ty det go- i Nog flammade elden, det hör das folk, det var Same —- det ”3 de h?. och de isiga f iällbjör | var Lapplands vandrande folk karnas grenar sjödo som stek- och solens egna söner. mat i värmen, men av själva' Susande går färden vidare lågorna såg icke ett spår. , genom den vita öknen. ! Frostdimman, som bildades. | Jag öppnar ögonen och ser då den heta, ångfyllda luften från elden mötte kölden från kåtsreppens gap, höljde allt i en isande dirm’. Trots det väldiga bålet voro tält”äggama vita som srö. Först då jag nedsjönk på [renfällen och la de vanten på ' eldstockens svedda oval, sågo mig omkring, allt är vitt, vitt inte kallt, kritvitt men glittrande vitt som vita blomblad om våren, det är luftens eget vita ljus, som trött av dagens arbete sänkt sig ned mot jorden för att vila. Och ilsnabbt störtar månen ( iväg vid min sida, han vill ock- । mina frusna ögon eldens ljuv-' så vara med på julaftonsfesten j liga skimmer, dubbelt ljuv ef-; ter de många timmarnas köld I i den slingrande pulkan, där det av den springande redoxen ■ uppsparkade snöstoftet, övei- drog mina pälsar med klaraste is. En åingande skål kaffe pig- gade upp mig och stunds samspråk ver jag klar att återupptaga min rean. Det gällde att över Lcilojaurc r“d°n nästa dag som var jul-1 afton, nå ned till lapparnas läger nedanför Leipovaara. Återigen kölden genom 'Tärde snö — lyckligtvis körde vi i ett gammalt uppkört slädspår i Kolioks kåta. “Terve, terve! du vandrande löskekarl, upp ur dina nälsav och fällar och stig in i ditt tält, skall han rona. M