SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 31 DECEMBER 1936 BRITISHWCQLUmBin M. M. LINDFORS, EDITOR AND MANAGER FOR British Columbia 144 Hastings Street W. - Tel.: SEymour 3023 - Vancouver, B. C. British Columbia subscribers and advertisers, piease address all mail to the Vancouver Office. En vestibul i svart och vitt. En hiss, som fördes av en diskret manlig individ i uniform. Tjocka, varma mattor i övre hallen. Dämpad belysning. Jill blickade frågande upp på Kent, då han läste upp dörren. Brukade och Regn av M. M. L. (Forts, fr. sid. 1) nen såsom en helig skatt. På programmet förekom fyra sånger av en flickgrupp:: Ingeborg och Gunhild Ellingson, Aliis Björkman och Doris Johnson, solosång av Ann-Marie Rostlund samt Ruby Arneson, mun-spelssolo med ackompanjemang av bröderna Thure och Arne Frost samt found out that Beatrice could sing Swedish songs she asked her to sing that song at the concert, and of course Beatrice was glad to do it. ett flertal väl valda musiknummer av So you see thing that know. Birthday it is nice to know some-everybody else does not congratulations to Roy av länsman Bok. Föruto>n stycket upptog konsertprogrammet musik av mr Reginald Clay och hans strängsextett, danser av unga miss ■Norma Westerback, tvenne ypperliga dragspelsolon av mr Alf Carlson, pianosolon av mr Otto Kempf samt “ho-bo songs” av lilla Marian Popovich. Lokalen var packad till sista plats i mr Alf Carlson, som var gästartist teater- på programmet. av en tacksam var säkerligen kad. Mr John grammet. publik, och konserten i alla avseenden lyc-Ståhlstedt ledde pro- — Äktenskap ingick den 16 december mellan Carl Landstrom, son till i mr och mrs Oscar Landstrom, Ox-, ford St., och miss Irene Lamountaine, ävenledes från Vancouver. Vigseln förrättades av pastor Oscar W. Mattson i brudens hem i närvaro av familjemedlemmarna samt med miss Greta Wall och mr Clarence Landstrom såsom vittnen. De nygifta skola bosätta sig i Grandview. Lyckönskningar i mängd till de unga tu! — Farbror Olles och Svenska Postens radioutsändning på juldagen blev att döma av mottagna meddelanden avlyssnad ganska allmänt av vårt folk både i staden och på landet Samtliga som yttrat sig om densam- — I Fraser Mills har äktenskap in-gåtts mellan miss Hilda Holmgren och mr C. Liseth. En stor “shower” hölls till brudens ära några dagar före vigseln i mrs G. Sovicks hem, vid vilket tillfälle hon fick mottaga ett stort antal värdefulla presenter från de många uppvaktande väninnorna. Bland de närvarande märktes fruarna S. Holmgren, K. Vick, Janson, P. Humberstad, N. Soros, H. Soros, Ringheim, Fagerlid, N. Matheson, J. Carlson, Nakken, Karlsen, P. Kjelbo-, ten, Bratti, samt fröknarna Inger Holmgren, E. Vick, Ruth Holmgren, Agnes Fagerlid, Helga och Magda Boe. — Dödad under skogsarbete blev nyligen Eric August Bjors, anställd vid Bloedel, Stewart & Welch skogs- camp i Franklin River. Bjors “hook-tender” och träffades av ungträd, som en kabel tryckte på honom med påföljd att han och slog huvudet mot en stock. var ett ned föll Den så sorgligt omkomne var endast 26 år gammal och var född i Solv, Finland. Han har en broder bosatt i B. C. Edward Nord, 12 on Jan. 1; Leif Moe, 9 on Jan. 2; Roy Carlson, 13 on Jan. 4; Bernice Johnson, 12 on Jan. 5; Bror Bergkvist, 14 on Jan. 1; Chris Jacobson, 14 on Jan. 2. A very happy; New Year to all members from Farbror Olle. our hans hade ögon alltid stråla så där, eller hon inte lagt märke till det för- DEN TJUGUFEMTE DECEMBER (Forts, från sidan 1) ask, som innehöll puder och rouge : — Det hände något lustigt i dag. och parfym och ansiktskräm i stora En god vän, som jag inte sett på åra-kristallflaskor och hudkrämer i ele- tal, kom fram till disken. Vi var myc- ganta burkar. ket tillsammans förr i tiden. Han är “Femtio dollars”, hade hon sagt. ’ visst gift nu och bor på sydsidan. helt lugnt och en smula föraktfullt, i Av någon dunkel anledning tycktes Och den unge mannen hade svarat I Frank var nästan illa till mods över | en tilldragelse, som bort vara enbart i vårdslös ton: “Jag tar det.” ma, ha samhet svenskt särskilt svenskt uttryckt sin glädje och tacköver att ter ha fått höra ett program frän Vancouver och ett i så hög grad äkta program. De många svenska Barnklubben “VÅRBLOMMAN Förestås av Farbror Olle ÖVER 300 MEDLEMMAR i. sångerna sjungna av barnen samt de B gamla dragspelslåtarna, återkallade B till sprudlande liv av Alf Carlson, K väckte många lyckliga minnen hos dem som ännu i djupet- av sina hjär-M tan bevara hemlandet och dess min- SMÅ-ANNONSER PARKS HOTEL 177 Pender St. W. Fred Persson, innehavare WASHINGTON 25c TAXI Ring Highland 4 LAWRENCE SMITH. Optometrist 49 Hastings St. W. FRED SEGERSTRÖM, Massör 718 Granville St. MODERNIZE TAILORS 1 Pender St. W. My dear children and young people. Christmas is over once more with all its joy, with all the nice things to eat and with all the beautiful Christmas presents that it brought us. Of course, the Christmas season is really not over yet—it will linger for a few more days, and if we foilow the Swedish way of celebrating Christmas, then we have two more weeks of it. You see, in Sweden Christmas does not end until the 13tb of January and the celebrations con-tinue in rapid succession with festivals, suppers, sleighing parties, skating parties etc. until that date which is St. Knute’s Day and is called the “twentieth day” of Christmas. Then they “dance Christmas out,” Han hade inte en gång sett förvirrad ut. Han hade inte lagt märke till Jills kyliga och föraktfulla ton. Inte I heller hade det enorma priset gjort! minsta intryck på honom. Den unge mannen hade betalat och ! gått, men två dagar senare kom han ' tillbaka. Det var sent på eftermiddagen, och Jill kände sig trött ocn | förbi och ganska ensam. Frank hade i just då semester, och hon stod inför den föga lockande utsikten att tillbringa kvällen på sitt lilla odrägligt kvava rum eller ta en enslig prome- ■ nad genom de upphettade gatorna, i Den mörke unge mannen hade små-| lett mot henne, och hans leende var pojkaktigt och vinnande. Han hade sagt: “Jag var tvungen att titta in | och tala om för er, vilken god män-1 niskokännare ni är. Damen blev förtjust över presenten.” De hade fortsatt att prata. Och Jill orkade inte protestera, då han föreslog, att de skulle äta middag på en takrestaurang. Hon hade aldrig vant på en takrestaurang förut, fast det talade hon inte om för Kent. Det var säkert en sval och skum plats, inte långt från stjärnorna. Ungefär så hade det också varit. De hade fått ett litet bord för två och blivit betjänade av en artigt bugande svartklädd kypare. De hade dansat. Det blev alltid dans, när\ hon och Kent gingo ut tillsammans. Dans och små intima bord för två och artigt bugande kypare. Första parkett på teatern. De aftnar de tillbringade tillsammans voro fulländade in i minsta detalj. Oförgätliga aftnar. Säll- angenäm. Jill kunde inte begripa det, förrän han fortsatte: — Vi började prata — och nåja, han bjöd mig ditut på middag i morgon. Jag skulle inte lovat att komma, om jag inte vetat, att du skulle vara väldigt trött. Jag var nästan säker på att du inte ville gå på bio eller någon annanstans. När allt kommer omkring, finns det inte så många tillfällen till nöjen på juldagen. Jag var säker på att du inte skulle bry dig om det. Jill tyckte synd om honom. — Jag bryr mig inte om det, Frank. Jag är glad, att du far en så hemtrevlig jul. Det var kanske inte rätt av henne att förtiga sina egna planer. Men vad skulle det tjäna till att yppa dem ? Om han kommit med något förslag förra veckan, skulle hon aldrig lovat att gå ut med Kent. Även nu kunde hon ha ändrat sig, om Frank , haft andra planer. En förklaring tar-I vade sä många ord, och de voro näs-; tan framme vid stationen. De stan- — Vi ska överraska dem. Hans röst vibrerade pa ett sällsamt sätt. De hade kommit in i den fyrkanti- | ga inre hallen, där en ensam lampa | brann, där mattorna kändes ännu mjukare under Jills fötter och där in- | te ett ljud bröt tystnaden, sedan Kent stängt dörren bakom dem. De1 voro ensamma. Jill förstod det plötsligt med förfärande klarhet. Det fanns ingen i våningen utom hon själv och Kent. Och Kent tycktes inte ens bry sig om att försöka se förvånad ut över sina vänners frånvaro. Han hade av allt att döma vetat, att de skulle vara borta. Han hade begagnat sig av en list för att locka henne hitupp, och listen hade lyckats. — De tycks vara ute, sade hon med i tillkämpat lugn. Det fanns kanske | ändå en utväg ur denna olidliga situation. — Ska vi gå nu? Men Kent hade inte lust att gå. Han । var tvärsäker på att hon skulle ge med sig. Hans röst ljöd ivrig, övertalande : — Inte än, Jill, inte än. Du förstår, jag visste, att de skulle vara ute. De ha rest för att tillbringa helgen med Bens familj. Jag var rädd, att du skulle vägra att komma, om jag in-ce ■— — — Han ledde henne vidare. Genom en j öppen dörr vid andra sidan av hallen trängde ett svagt ljussken. Då Jill : fick se, varifrån skenet kom, tvär- | stannade hon och blinkade. Hennes! MT. PLEASANT Lndértaking Co. Kingsway and llth Ave. iKLAUSNER’S Lt