SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 17 DECEMBER 1936
11
SEATTLE
Kamp för tillvaron
(Forts, från sid. 9)
Knute Oakson
representant för
Northwestern
Mutual
Fire Association
i Seattle
Under förra året förstördes egendom till ett värde av över $260,000,000 av eld. Ingen vet, hur och när elden tager honom som sitt nästa offer. Betänk, hur liten kostnaden för brandförsäkring är i jämförelse med edert skydd.
Låt Knute W. Oakson, som representerar Northwestern, förklara fördelarna i att försäkra i detta stora “Mutual” brandförsäkringsbolag. I fjol betalades över $1,000,000 i utdelningar till försäkringstagare.
Northwestern Mutual Fire Association
Knute Oakson, representant, Phone Elliot 7200
Northwestern Insurance Building
3rd at Pine, Seattle.
Åter hemma på Knalleborg
med sig själv och sitt land, tack vare det lugna förstånd menigheten besitter. Man hör inga orationer, omtuggade eller utslitna fraser, som en får
, fastän detta nu var mycket svagt, ' därför att ett mörkt moln hade lagt i sig över månskivan.- Det svävade sakta i ostlig riktning och visade den i kommande dagens vindriktning.
Nordiäng vaknade, ty han frös om tyggen, som sugit upp köldgraderna från det icke genomvärmda granriset.
“Ä’ du vaken, Vängman?”
“Jajamen uti tiden.”
“Ja’ frys om ryggen.”
“Vänd dej då! De’ ha ja’ fått gjort flera gånger, mens du ha pepe.”
“Pepe ? Håhåjaja, va’n männisch få gå göning för matbiten!”
“Ja’ ha lega å titte pä stjärnen å fundera. De’ finns en övaför Högto-' ryggen, som ä märkvärdig uti färg-bestämmeliga saker. Hon byte om färg me’ett. Hur stor tro du’n stjärne ä’ i omträntelig beräkning, Nordiäng?
“Inte gott tellå veta; men no' tänk ja’, att dom ä så pass stor som nämndeman Sundmans storbyggning.”
“Nee, faen, då skulle dom lyse mer. Men, de förstås, dom sett no’ bra högt.”
“Dom sett på själva himmeln, dom. Predikant Boman säg, att Gud ha satt upp dem på himmelens fäste. Å de stå förresten däri bibeln.”
Vängman ryckte till, när Boman nämndes, och började ordna med elden
“Boman! Han vet ingenting. Men kyrkoherden, som ä’ lärd, han ha reda på myttje, som han tellå me’ inte få säge. Han vet, hur de’ si ut bå 1 himmeln å i fanners, men då prästa
pan. “Han va’ liten! De’ ä’ inte myttje tellå ge skogsrå tå’ dehär, ha, ha,ha!”
“De behövs bara hjärte”, upplyste Vängman och torkade bort en salivbäck, som brun och seg smög sig fram ur den ena mungipan.
Solen färgade horisonten i öster j röd. Bergkammama voro inneslutna i i ett blått kölddis. Björklidens häng-björkar fingo snart solstrålarna in i ! sina vidlyftiga grenverk, som då ' blixtrade och gnistrade av frostens konstfärdiga, lätta men tyvärr förgängliga diamanter. Lavskrikorna flögo tysta som andar mellan lavgranarna och läto höra sina entoniga och vemodsfyllda locktoner. Korsnäbbar och tofsmesar klättrade redan i gran-
grenarna skrikorna var och kryp.
Sedan
för att tillsammans med spisa frukost på frön, la-vinterdvalande larver och
riphjärtat offrats genom
hålla till godo med här. Men det var ta examen, gett dom sväre’n ed på
ej detta jag ville tala om. Det är så att inte yppe mer än som kan många här i Västern, som rest där i nyttit för folke.”
vara
>
I
FÖR 10 ÅR SEDA^T
i SVENSKA JOURNALEN (Nu SVENSKA POSTEN)

Carl Teodor AppeL
Ett halvt år är en lång tid, då man ser framåt, men ack så kort, då det passerats. Att vara hemma igen är ett uttryck som tjusar känslan. Man närmar sig sitt hem med underliga aningar. Hur är allt? Är det som det var då en lämnade det? Tidens tand gnager. Sex månader kan visa prov därpå. Men vännerna äro de samma som förr, kanske ännu kärare. Ti-
den har mognat dem. Tack för ni varit, och vad ni ännu är!
Min resa i hemlandet har varit njutningsrik än min enkla penna beskriva. Sverige, o du Sverige,
vad
mer kan hur
kan du lilla land i Norden fostra och föda en sådan folkras? Jag vill ej taga mun för full genom att ingå på de områden andra förstå bättre än jag, politiska frågor. Men jag har njutit av att se resultatet av den statsordning som har åstadkommits för folkets väl. Svensken är nära på nöjd
hemma i Sverige i år, och besett det sevärda, Trollhättan, Riksdagshuset och Selmas Mårbacka. Till dessa vallfartsorter kom jag ej. Men kanske jag ej var ute på planerad marsheru-ta, utan gick och bökade där ingen turist slitit vägarna.
I Dalarna vid sjön Barken finns en socken som heter Söderbärke. Dit kom jag en sen eftermiddagsstund. Kyrkan liksom tycktes simma mellan de högsta och ståtligaste björkar jag ,	,	..	,	.	.
hittills sett simma på den blankblå ke? fa	,då’ a som dom
ytan av den fagra sjön. Da vi kom-	y?pe for dodellfa m™kor.
mo närmare, och vår bil stannat far- Da dom ha ^Ort e n’ fa dom makta
I ten, hörde jag en kyrkklocka ringa. Det liksom dallrade i luften. Denna |
SEATTLE
Landlord Says
"GET
OUT
Premises leased over our heads «». every hour brings closer the inevitable end . . . our only thoughf is to raise what cash we can immediately by reckless price slashing.
SAVE 25%*° VIA
Silvernare!
Women’s fi+ted cases and other high quality first-grade mer-chandise. No matter the cosf, no matter the loss, every ifem in our big stock must be sold NOW! Come tomorrow, and come early.
SAVE
NEVER
SAVED
BEFORE
vy
ROBINSON'S
310 Pike St.
Between 3rd and 4th Ave. on Pike St., directly across Street from Fahey-Brockman.
J
“Hocken ha sagt det?”
“Joo, de’ ha de gamlen sagt. Petter på Mon t. ex. som gick ti
Lars-stor-
bakkast; (kast bakåt för att den ka-' stande ej skulle kunna se, vart offret tog vägen) spändes de breda skogs-skidoma på — och så bar det iväg för att leta rätt på älgspåret, som kvällen förut måst övergivas, när mörkret föll på. Det dröjde inte länge, förrän jägarna hittade älgens nattlega och fortsättning av spåret söder ut. Han var som de tidigt i rörelse, ty han hade minne av gårdagens förföljelse och var icke säker om att ha blivit fri ifrån förföljarna. Han kände i västanvinden svaga dunster av deras fräna vittring; därför var det bäst att vara försiktig. Snön var djup men så lös, att den ej som ofta förut' skavde bort benens hud och kött. Det gick lätt och fort att komma fram.
När jägarna fingo se det nya spårets riktning, var det inte svårt räkna ut, att älgtjuren skulle hålla det gamla och av ortens jägare välkända i älgstråket in på Allmänningens vida marker. Men då måste han passera Björnhålet, ett ganska trångt pass mellan Alkostupet och Vitåsen. I det passet hade många älgar stupat; men de gingo fram där ändå och gå där än. Det gällde nu att hinna till Björn-hålet före älgen. Om detta överhuvud ! taget skulle lyckas, var det icke rå-I digt att spara på krafterna utan full I fräs måste sättas redan ifrån början, även om risken var stor för att stupa a1'- trötthet under den tre kvarts mil
Den 16 dec. 1926 utkom det första numret av Svenska Journalen med G. E. Bergman som redaktör och Gus Backman som affärsföreståndare. Från och med detta nummer av Svenska Posten skola vi varje vecka giva en kort översikt av händelserna för tio år sedan.
— Allsvensk Samling hade anordnat en omröstning för att avgöra, vilka är de fem mest kända utlandssvenskarna. Utslaget blev följande; Mrs Emmy Evald, löjtnant Erik Nelson, förre guvernören John Lind, författaren Ernst Skarstedt och gen. Gustaf Mannerheim, således fyra sveitek-amerikaner och en finländare.
— Ett jaktsällskap, bestående av Frank Höglund, Victor Kulla, Wm. Winblade, Albert Asplund och Arthur Asplund, bege sig till Lake Traps, där en del björnar huserat. Bytet blir en nalle på 400 pund.
— John Nordeen skriver sitt första kåseri under rubriken “Genom Skrällboms Glasögon”, som slutade med uppmaningen: “Vi borde visa vår tacksamhet i förskott å Skaffa så många prenumeranter som dä ä möjligt att få bland dom omöjliga.”
— Central Printing Co., Carlson, Oscar Nordström tor Lundberg, meddelar, att tagit Equity Printing Co.
K. Einar och Vic-det över-
Detta är en vemodig och verklij — Logen Olympic, Vasaorden, i . tråkig berättelse.
Seattle valde den 11 dec. ny styrelse,'
som fick följande utseende: Ordf. Martin Larson, vice ordf. Elmer Lun-deen, sekr. Axel Sjölin, kassör Nels Anderson.
Den handlar om en torpare so:
hette Carl Teodor Appelberg. Denr utmärkte man hade en naturlig lu. * och fallenhet för att lägga stenmt | rar. Desslikes grov han täckdike
— Runebergsordens Seattleavdel- med passion och hänryckning och v; ning höll möte den 11 dec. i I.O.G.T. I således på det hela taget en särdek Hall. Bland annat upplästes delar av, förträfflig torpare. Han led någ» en t.illfällighetstidning, som hevte av tankspriddhet.
“Gubben.	' sina byxor betvang han och stat
— Scandinavian Fraternity i Seat- i fäste médelst en livrem med fem hé tle bjöd den 11 dec. på underhållning. Detta i och för sig fullkomligt osky Mrs. Werenskjold spelade piano, och diga döda ting skulle bliva Carl Tei Anna Leman sjöng och snabbmålade. dor Appelbergs fördärv.
Mr Leman uppträdde som malaj.
Visserligen var livremmen såso:-
— Svea Manskör gav den 10 dec. ' sådan god och förträfflig, men c ' ond och fördärvlig granne gjorde d»
konsert i Svenska Baptistkyrkan i
Ballard med Wm Hedberg och Elmer t'H ett viljelöst redskap för sina dj. Ohrne som solister. De gåvo även vulska uppsåt, oeh därigenom ko j den själlösa remmen" a. 11 bliva orsak»
en grupp duetter. Efter konserten voro en del av sångarna inbjudna till mrs Elmer Bjork.
— Logen Frihet av Vasaorden höll den 10 dec. styrelseval. Mrs. Hilda Strömberg valdes till ordf., Mauritz
Johnson der till kassör. Leander
till vice ordf., E. W. Ohlan-sekr. och Otto Nelson till På andra sysslor märktes Backman, Oscar Nordström,
skola, tells han nästan va’ präst, han vart, som du vet, svagsint, då han skulle göra e’n, satt dom feek he hem’en. Å sen ha’n ju bara vingle omkring å prata latinske tungomål å I toktala på alla vis. Ä då förstå man Satt de’ ä’n förfärlig e’ dom gör, då
de’ kan gälle själva förståndets gå- j ” "—----------------------- ------------
vor. Ja’ mene, att de’ ä hemska sa- | färden.
I Det gnarkade och kved i björkvidje-bindslena. Snön rök ur och ramlade
“Makta?”
klang väckte min undran och nyfiken-1 a “Ja’ dom få makt/eMå förlåte synhet. Och då jag hämtat andan från ; der 1 alla rjep”ser’ a sa fa dom makt * over de doda.”
helig undran, rörd av klockklangen, blev jag varse ett följe av folk. Männen voro klädda i svarta, långskör-
“Jamen då gett dom först fara tell
ner ur snårskogen på de böjda ryg-i garna, som först blevo vita men strax I därpå svarta, när den av den oerhörda kroppsansträngningen framalstrade värmen tinade snön till vatten, som I sedan rann ned över ryggslut och ben. ' Utöver bergstup, in genom av snö
— Från Everett meddelas, att vasalogen Trofast den 11 dec. hållit styrelseval. Till ordf, återvaldes Axel Nordgren. Till vice ordf, valdes Albin Gruberg, sekr. mrs Selma Norberg, kassör Andrew Olson.
— I Tacoma höll vasalogen Norden den 9 dec. ett lyckat möte med intagning av 8 nya medlemmar. Logen “Nytt Hopp” av I. O. G. T. arrangerade den 5 dec. ett öppet möte med Frithiof Werenskjold från Seattle som talare. Flera nya medlemmar anmälde sig. Bl. a. Tacomanotiser märkes- dödsruna över Philip Forslund, medlem av logen Norden, som avlidit, 25 år gammal.
— I Bellingham höll vasalogen U-rania den 30 nov. sin Vasamarknad, och kassan ökades med $675.00. Mr och mrs C. J. Kindlund firade silverbröllop och blevo föremål för överraskning. Logen Urania valde ny styrelse som följer: Ordf. Oscar Asplund, vice ordf, mr Hugo Larson, pro-
Wittenberg, å de’ ä’ ju inte månge, £ammanfi,trad snårskog och över my-' som far dit.”	' ramas drivsnövalkar gick färden. Ty-
väWia-a ^tärkhröstÖ— bP-n^-f	“Inte far d°m tell Vittenbergen för sta gledo de fram med öppna mun-
blandvita mot å f. den makt, ja> u]a D„r nar> varje muskel darrade j hård
kostymens svarta. På huvudena hade de höga cylindrar eller, som det kallas, stormhattar. Fyra av herrarna buro i vita handskar en likkista. Kvinnorna som kommo efter i par om par voro alla klädda i svart med fotsida sorgflor fastade vid huvudbonaden. Döm om min förvåning da jag for första gången på 47 år fick bevittna en äkta svensk begravning.
Eftermiddagens sol dalade bakom Dalarnas ljusa björkskog. Jorden under mina fotter var ljung- och blomsterklädd, vildhallonen blänkte röda utmed vägkanterna. Dalarnas fågelvärld höll aftonsång även de över den som myllades ned i denna hem landsjord, utringd av Söderbärkes urgamla men ännu klangfulla kyrkklockor, som för hundrade år tjänat
han läs dom hemliga moseböcker å spänning. Ispinglorna skramlade i spredilisäre i svartkonsterliga skrif- ' skäggkransarna omkring flåsande
। ter satt dom na trolle tell
i värsta fall ska’ kun- I munnar. Svett rann in i ögonen och husbehov å si andar ä ; sved ®°m om det varit saltsyra. Men
j väsen. Då’n präst fått på sej mäss- । inte baca svett. Vängman hade fått j haken, då si’n myttje däri körka, som * ett köttsår i ögonbrynet av en torr-vi anren inte si. Å han vare tell Vit-1 kvist> och jämte svett rann också
: tenbergen, då si’n ändå mer. Då si’n en håle själv i apokryfiska takter. Fast de’ få dom inte yppe för någon. Gör dom de’, bli dom menedare.”
“Inte ä Wittenberg en kar”, under-| visade Nordiäng. “Dä ä’n sta’ någérst uti i världen. De’ va’ i den sta’n, som
; blod in i ögat. Utan att stanna knå-■ pade han fram mässingsdosan, knöv-| lade upp locket till spegelavdelningen, och när han tittade dit, såg han blott med det ena ögat att ett ögonlock rörde sig i levrat blod, där det andra brukade vara. Hade han förlorat o-
Luther slog’n håle i huve me’ ett gat ? Tur att han hade siktögat kvar!
( bläckhorn.”
“Javisst, nu kom ja’ ihåg’e! Men I vare inte’n håle, som slog Luther?”
sig in i folkets själar. De ha ringt för grevefamiljerna Tersmeden och Bråkenhjelm, de ha ringt för berg-slagsmän och deras släkte allt sedan förste Gustafs dagar. Jag jämförde! den begravningen med dem som vi
anordna här i det stora, kalla Amerika. Här står en hop människor huller
“Nee, de va’ no’n håle, som feek skrapnos den gången.”
“Då ja’ kom hem, ska ja’ fråge kä-
“Ja’ tro, att ja' ha vorte enögd!' Nordiäng, som spegeltitt hunnit före.
Denne svarade
i tidens fullbordan ropade han efter under Vängmans några skinlängder
inte utan flåsade i-
tokollsekr. Aug. Smith, kassör lof Selander.
— Mt. Vernon visade även aktivitet och firade sin loges
mr 0-
Vasa-sjätte
Eric Nord, Otto Nelson, Axel Anderson, Ot.to Granström, John Sellberg och A. Axelson.
— Logen Klippan av Vasaorden valde styrelse som följer: Ordf. Albin Runer, vice ordf. N. Otterberg, sekr. Elsie Brunn, kassör Emil Engman. Övriga styrelseledamöter voro Alfred Aronson, Engla Runer, Lillie Olson, Edla Johnson, C. A. Hedlund, mrs. Williams, mrs C. A. Hedlund, Hedvig Aronson, Richard Olson, Knut Lund-quist, Alf. .Brunn, Ernest Lundquist. Néls Fredrikson, C. A. Clasell, Wm. Williams.
— Om vi så ta en titt på annonsö-rerna, märka vi bl. a. följande: Scan-dia Bakery, Class A Coffee Shop, E. O. Lindgren, Johnson Grocery & Importing Co., Bjork & Seren, Wallin & Nordstrom, Gust Johnsons rakstuga, Johnson-Wilmot, the Ry-Tak Co., dr R. M. Hamstrom, Fred A. Lind, Hi-Grade Milk Co., Oscar Sundberg, Victor Hanson, Rydner Cabinet Works, Svenska Amerika Linien, Carl Bock-holm, Interlake Fuel Co.,, Swedish Steel Products, Scandinavian-Ameri-can Line, Axel Peterson, Strand Dye
till Appelbergs tragiska slut.
Appelberg var en särdeles hederi ■ man och således ganska fattig o< : ägde ingen klocka utom ett göku* som det var hindersamt att alltid bi ra med sig. Likväl kände han tide: gång rätt väl, ty när han i morgo. stunden drog- ut, hade han söljpinm i det första hälet, och när remmen vt helt åtdragen till sista hålet, dä vis . te han att det var middag. Utan a tänka därpå tog han nämligen in h efter hål allt eftersom magen bl» mindre.
Beklagligtvis kände den nedri; grannen detta sakförhållande, och » ■ dag lyckades han på ett illfundi
sätt komma i besittning av .talade remmen och stack då hål ända fram till söljan.
C. T. Appelberg märkte
den oi' i upp ny
ej det
svek, ty han var en renhjärtad ma | utan satte nästa morgon söljpinnej som vanligt i det första hålet och gi< i full av fröjd till sitt arbete. Ack, h ‘ rudan skulle han icke om aftonen bad va hemburen.
Allt eftersom tiden led och mag< kändes tommare drog han åt rer men utan att tänka därpå, ty så v;
hans vana, och hade han tagit några till. Han de bliva drygt
framåt middagstid» in de fem hålen oi tyckte att det börj.J och tog allt oftare ‘
ett hål. Hungern ansatte honom all, mera, och utan att besinn® eller rä: na över hålens antal drog han åt o»., drog åt. Aldrig trodde han att d fanns flera hål än de fem. Han v:
Works och Harry Bengston. Flere'| ganska tankspridd.
av dessa kvarstå fortfarande i tid- j ningen, medan • andra avlidit eller | upplöst sina firmor.
I skymningen blev han funnen a snörd på mitten och död. Så slutat Carl Teodor Appelberg.
födelsedag. Distriktmästare Eric J. Norberg från Everett talade om lo- i gens arbete.
— I Hoquiam har logen Norrskenet fått sin lokal färdig till en kostnad av $16,000. Invigningen sker den 18' dec. och vasalogerna i Seattle sända en delegation.
— Pionjären Eric Ohlson avled i Happy Valley den 7 dec., där han varit bosatt 26 år. Han var född i Jämtland. 300 personer deltogo i be-I gravningen.
—I.O.G.T.-logen North Star och vasalogen Seattle anordnade den 5 december gemensamt möte, och huvudavsikten var att hälsa Svenska Journalen välkommen. Pastorerna Friborg och Ahnlund voro närvarande, likaså David Nygren, Eric Bratt-ström, Fred Lind och E. J. Norberg. Samtliga uttalade sin belåtenhet med realiserandet av det nya tidningsföretaget. John Hjärne och Aspling presterade sång.
— Harry MacFie, som sedan dess gjort sig namn i Sverige som författare, avreste till Sverige med julexkursionen.
When You Drink Wine D K f X K
WINE

ringa, för hon vet allting i religiösa väg som om han ingenting hört. kolikvinter. Nu gett vi lägge mer på De kolrmO i tid fram till gass-t 6 n ' U"’ att ianns sa mJ'cken tör- men b]opp några få minuter före älg-^a ar‘	! tjuren. Och så ställde de sig sida vid
; sida och tittade in i det täta rönn-I snåret. Då kom älgen i sakta kliv och smög homkronan behändigt mellan
Elden levde upp på nytt och spred
, värme och trevnad. Norrskenet
öm buller, klädda som vanligt i alla
regnbågens färger. Ingen klockklang — och mycket liten andakt.
Jag reste nyss igenom North Dakota. Där såg jag gravgårdar mitt i åkrarna, kanske en liten kulle valts till de dödas vilorum. Men det fanns ej en enda buske, blomma eller grästorva. Allt var grått och förtorkat. Då tänkte- jag på Söderbärkes kyrkogård, dess rika flora på gravarna, de väldiga björkarna som jämt susa sin entoniga sång, ackompanjerad av fåglar och Barkens vågskvalp.
Jag är nöjd med min resa på byvägar och in mellan Dalarnas hyttor och gamla gårdar, som nu, såväl som allt annat gammalt, börjat uppskattas. Dessa gamla avlägsna bruk ut-isättas nu för omstöpning till pensionat. Kanske det lönar sig bättre, ty dalmasen är rädd för, att järnet har sjungit svanesången i sina 'Jergsgöm-mor.	,
var
upplöst i ett mjölkvitt dunkel, och månen hade fått en kall blekhet över
sig. Vinden, som ökat en smula, rev i ut fladdrande snöslöjor ifrån bergklackarna. Nordiäng satt på risbäd-: den och plockade en ripa. Vängman ' halvlåg intill och såg på. Att få sova något mer denna natt var omöjligt. Hungern krävde sitt och sved i maggropen. Föregående dag hade de inte fått mer mat än några salt-, strömmingar och litét kornbröd. Nu voro de också glada över att ha skjutit en ripa, fastän det stred emot den riktiga jägareprincipen: att aldrig skjuta småvilt, när storvilt jagades. Att skjuta smådjur då, var att nästan oförlåtligt förarga skogsrået, som kanske till straff lät det stora villebrådet löpa i säkerhet för kulor och krut. Det lossplockade dunet drogs
Då jag håller på att tala om de av- ; vägar jag tagit från vanliga turistor-; ter, vill jag meddela, att på Knalle-I borg finnes numera en 100-årig spinn-| rock och ett par ullkardor att beses | av vem som helst. Dessa dyrgripar komma från en vindskammare i soldat Frimans hem på ' Stenhammar, som en liten början till ett hemlands-, museum liksom även en fin men sliten svensk fana och ett “Gubbtäcke”. Om det är någon, som ej vet vad det-I ta, senare är för något, så res ut till j Knalleborg, Juanita, och beskåda det.
Och om det lyster någon av er här ■ ute att låna spinnrocken, då ni pla-. nerar några tablåer, så är den till ' buds för alla, som önskar låna den.
Augusta Hägerman, R. 2.
Kirkland.
in i värmedraget från elden, sveddes ihop till små bollar, virvlade upp och in i nattens dunkel. Det luktade bränt horn.
“Om inte du hade skjute denhär i går, så kanske vi nu fått flått i ställe för plockt”, sade Nordiäng med en smula ledsnad och förebråelse i rösten.
“Vi få ta’n bit tå rypa å ge rå, då vi gå härifrån. Ä så kan ja’ lite läsning för sånahär fall. I vetenskapliga käromål ä’ du värre än jag, Nordiäng, för att du kan läsa rektit å inte behöva dubblisäre å stava; men gälle andeliga saker å umgänge me’ skogens väsen å de dödas ben, då blir
smårönnarnas veka stammar. Två skott gingo av nästan samtidigt — den stora älgtjuren tog ett par skutt och sjönk sedan ihop över brutna rönntelningar.
Den verkligt stora glädjen är tyst, och icke ett ord byttes mellan de två, när de gingo fram till den stupade älgen. När de stått en stund tysta liksom i bön och sett på det döende djurets sista muskelryckningar, sade Vängman:
“Gu välsigne, de’ han ha gett; men ja’ tro han ha te öge uti’n hastig vändning. Si ette, Nordling, hur de förhåll sej! Ja’ ha så dåligt spegelglas ti dosa.”
Nordiäng tittade och undersökte med skälvande fingrar.
“Nee, gossekar, de ä’ kvar, ja si pärla glimre.”
“Då äre tjo flöjt uti jämmerdalens i strid å kiv, å himméln ha sänkt sej ne tell jola- Nu få vi äta oss mätt en ' långan ti å kan ge en bit åt de fatti-
ge å.”
“De tokig, då?”
Ante,
319 Nickerson Street
Producers of Choice Washington Wine.
“Frid På Jorden, Människorna En Qod Vilja
glaua
samtna färger, med de
De äro utförda mönster, .med klara,
som harmoniera fullständigt


fattige! Ha, ha, ha! Ja, du ä’
Vängman. Fattige! Va’ ä vi
ä’ rik nu, Nordiäng. Men Knöl-Spel-Brita, Klippen å andra
syndare i vårat grannskap — dom ä fortfarande fattig.”
“Ja, dom ska’ nog få’n bit var”, svarade Nordiäng, “så behåll vi vår tur å lycka.”
du ette som lusa för loppa.” “Ja, vi få föll si, va’ du kan.” “De har du föll sitt förr.” “Joo, sanninga ska’ ha sin gång, ja’ ha ju aldrig bestritt, va’ rätt
a
skällit ä’ ”, erkände Nordiäng och höll upp den nu färdigplockade ri-
— Vad är det här för ett papper jag hittade i din geografibok? Det står skrivet något på det: Blås, blås, sug, blåsl sug, sug, sug, blås, blås sug. Vad ska det betyda?
— Det är noter till mitt munspel.
“Frid på jorden, människorna enl att giva julgåvor, t.ex. är étt uttryck god vilja”.	för ‘■människorna en god vilja”. Det
Detta urgamla budskap med dess evigt nya mening ger gestalt åt Julens stämning.— den stämning, som bringar frid till en vansklig, bekymrad värld. Den gör Julen till något mer än en helgdag. Medan Julstämningen varar, blir “människornas broderskap” en verklighet. Den känns i luften och griper såväl gamla som unga. Den gör Julen till en period av god vilja, givmildhet och godhjärtenhet.
De strålande granarna, gåvorna, elden på härden, ljuset i fönstret, de öppna dörrarna, gästvänligheten — alla äro de verkliga, levande symboler av stämningen, som genomtränger helgen.
Julbruken och -traditionerna, vartill flere folk i flere länder bidragit, äro endast medel, som människorna tillgripit för att giva uttryck åt sin uppfattning av Julens verkliga betydelse.
En av de mest spridda av dessa Uadiliuner och bruk, nämligen bruket
är därför som nyttiga, billiga, praktiska gåvor ofta äro mera välkomna än praktfulla, dyrbara men' opraktiska gåvor. Under de senast förlidna åren ha cigarrettkartonger vunnit allt större popularitet som julgåvor.
Av deftna orsak ha tillverkarna av Lucky Strike cigarretterna förfärdigat speciella julförpackningar, vilka innehålla antingen den välkända Lucky Strike kartongen, innehållande 200 cigarretter, eller lyra iwetallaskar med femtio Lucky Strike var. Detta års speciella jul förpackning symboliserar särskilt den -glada hclgstäm-ningen.
vanliga julgrannlåterna. Den speciella julförpackningen är ett extra skydd för Lucky Strike cigarretter, som sändas som gåvor per post.
Lucky Strike cigarretternas allmänna popularitet och gåvans nyttighet, ge den speciella julförpackningen ett stort företräde som julklapp. Samtidigt skänker -den spe-
ciella julförp
ren den
fördelen, att den besparar hans tid vid uppköp.
Dessutom är Lucky Strike en lätt rök, lika välkommen till män som kvinnor. Den är tillverkad av de mellersta bladen, de mildaste bladen av den finaste tobak, som förbättras
Toasted” — skyddet för mot retning, got hosta. I. är den enda cigarrett sc
strupe u.
Den speciella jul
m “It’s
• strupe
prosessens skydd för
'ningen av
Lucky Strjke. crbålles hos alla för' j säljare i landet