SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 17 DECEMBER 1936 g RESAN som UTEBLEV En julberättelse fran Berings Hav av HARRY F:SON FABBE En rasande vind från nordväst red tjutande genom rymden och rullade upp Berings hav i stora, grå valkar, från vilkas toppar skummet stod som över panna och kindben och skymma de sammetssvarta, en aning sneda ö-gonen med deras skugga av tärande oro, som då och då fladdrade till. Tuveson KÄMPEN för TILLVARON En jakthistoria frän gamla tider Av J. R. SUNDSTRÖM Kindknotorna voro tillplattade, xxuxuiYxivtvxxia wtv tmpiavtauu, SH en vågrät rök. Mot Aleutiska öarnas j att ansiktet verkade uttänjt strax Stjärnorna tindrade på -himmelen, I när månen började låta sitt kalla sil-och ett starkt men sammanträngande j verljus flöda över myrsnåren. Mal-norrsken lyste över Felemalas topp-i t0PPens sva«a månskensskugga över „ . ,, , , slätmyren blev kortare och kortare, : Svaga vinddrag susade ibland genom , , .. , , - , . » 6 och till sist lag den som- ett blaskim- palisad av vulkankäglor upplöstas i under ögonen, och då hon talade till stormloppet i sjudande luft- och vat- barnen, syntes de gula och anfrätta tenvirvlar, och snöflingorna rusade । tänderna. fram i en spöklik långdans, tills de! Hon var inte så ung längre, Peras- i itun vax jjilc oa ung laiigtu, x cxao- , v-** uttröttade sjönk ned i skrevor och | kovia> och aleutkvinnornas fägrings- fe H 1 - ZX 11 F c- 1 - 4z> 1 - I 1 z, v- ( ’ Z^ W , UV, bakom utskjutande klippor. Genom springor och klyftor tjöt och ylade det som en kör av vargar, och i frad-gande raseri kastade vattnet sina skuldror mot berget för att vräka det åt sidan. Inne i bukten silade gult ljus från ett fönster genom snöflingornas sneda streck, och ur plåtröret påkojans torvtak kramade vinden fram rök t ett tunnt band medan torra grässtran som stack upp ur väggarnas ton-vallar, strök sig mst varandra med ett rasslande ljud. Peraskovia stod vid spisen och vände på sälköttet, vars starka doft fyllde rummet. Pä golvet tumlade de tre barnungarna omkring, och deras stoj och skratt överröstade ljuden utifrån. När stormen allt emellanåt tog ett kraftigt tag och ruskade på kojan, så att rutorn skallrade, vred Peraskovia på huvudet och tittade mot fönstrets blanka, blinda öga, och med en serie underliga explosiva strup-Ijud tystade hon ner barnen och lyssnade. Ron var inte vacker, Peraskovia, efter vanliga mått. Hennes raka, svarta hår var benat i mitten, åtstramat över huvudet och slutade i en tovig knut, ur vilken några oroliga testar sluppit loss för att hänga tid är kort som öarnas sommar. Ryn- fe korna hade grenat ut sig år efter är, fe som om en flitig spindel arbetat med att bygga sitt nät i hennes mörkbruna hud. Kläder hade endast en uppgift, att värma kroppen, o. hålla den torr, och den formlösa ylleklänningen, som skylde hennes breda kropp och hängde som en åtsnörpt säck, hade hon själv sytt. Och att det fanns en mera kvinnlig fotbeklädnad än de knähöga, vidskaftade gummistövlarna, visste hon inte. Nu strök hon hårtestarna från ögonen och tittade mot fönstret igen. Det blev tyst bland barnen, som om de väntat bud, att maten var färdig. Men då modern ingenting sade, fortsatte de två yngsta sin lek, medan den största pojken började tala. — Jo, svarade hon honom på sin gurglande dialekt, far kommer snart. Och han reser säkert till Makushin för att sälja skinn, och vi ska ha det lika gott i år som i fjol. Hennes blick sökte sig bort till den ryska väggkalendern, som hängde bredvid en flottig och brunrökt madonnabild- Där angavs den ortodoxa kyrkans många högtider i rött, och över de dagar som redan runnit förbi, hade husfadern ritat ett grovt kors (Forts, å sid. 11) Jag lyssnar med andakt i sinnet till julhelgens budskap: “Frid uppå jord! Och aldrig det går utur minnet, vad fröjd som de spridit, de signade ord, i dagar och år, som försvunnit. Vart Julljus — hur litet — som brunnit i ringaste koja, det har på sitt sätt en fläkt utav GLÄDJE åt alla berett. Och brådskande bjällerklangsfärden till Ottan i kyrkan den gamla i byn, på blankfrusna snön över gärden och diken, den bilden jag ser för min syn. Och lidar så branta, där kälkarna ila; där ingen sig unnar rast eller vila; där själv jag är en ibland hundrade små, med glädje så äkta som barn kunna få. de skägglavade och rimprydda stor-, rancje moln på bergets västsida. Dä granarna. Snön var ganska djup, och ! ylade en räv någonstans långt borta ökylan knäppte i grankvistarna, men | i väster och en annan svarade'i ös-Janne Vängman och Nordiäng hade- ter. Var det ett av den eviga kärie-ändå berett sig ett nattläger i stor- ] ” “ " ‘ ' skogens sköte- Hela dagen hade de skidat efter ett älgspår men icke lyckats komma till hålls. Nu lågo de sida vid sida på en bastant risbädd in- kens språk? Det kan hända; ty par-J fe fe & fe fe fe fe fe । till elden, och tittade pa stjärnorna ge- j nom den tunna blå röken. Emellertid । sovo de väl någon stund, men dessa ningstiden för dessa skogens vise var inte långt borta. , I Nordiängs yviga skäggkrans bred- ■ de ut: sig över bröstet, söm höjdes och sänktes i sömnens långsamma ande- •! Svenska kyrkor i Seattle Välkomna att fira JUL Första Svenska Baptistkyrkan 9:de och Pine st. Nästa söndag den 20:de dec. hålles BARNENS JULFEST kl. 5 e. m. med omväxlande julprogram. Jiilkantat, wThe First (brist mas” av Ira B. Wilson, utföres av en stor blandad kör under ledning av Helga Lind och Hattie Edenholm vid aftongudstjänsten kl. 7:30. Solister: Elizabeth Rydner, violinist; Gordon Björk, tenor; Vera McBane, sopran; Edith Peterson, contralto; Norman Turay, bariton. SVENSK JULOTTA Juldagsmorgon kl. 6 Orgelpreludium, “Tillbedjan” .......... Hattie Edenholm vid orgeln Borowski Kören, “Den heliga natten” ...................... Helga Lind, dirigent > Sången Nr. 44, “Var hälsad sköna morgonstund” Läsning av juldagsevangeliet Kören, “Hosianna” Offertöry, Violin solo Intermezzo........ Elizabeth Rydner Sopran, “1 jultid” Gruber Vogler Masgagni Gene Sundsten Predikan, Pastor Emil Friborg Ämne: "En morgonrodnad fran höjden” Sangen Nr. 52, “Se, natten flyr för dagens fröjd” Nordquist Kören, “Hallelujah kör från ‘Messias’ ” Postludium, “Jul” ..................... Handel Hosmer Och hän över blånande vatten, var gång jag det glada budskapet hör, i tankarna Julhögtidsnatten en vallfärd till hembygd alltid jag gör; till hembygdens ställen, så kära. Fast borta — långt borta — så nära jag ser dem då alltid klart för min syn. Det minsta ej saknas, som fanns uti byn. Men alltid en stuga så liten i teten jag skådar, vid havsstrandens bryn. Av år är den skröplig och sliten, men kär är den alltid dock för min syn. Där kände jag julfröjd — den rätta och sanna — där kunde i sorgen jag luta min panna så tryggt till en moders lugnande bröst, i barndomens dagar, och alltid få tröst. j stunder voro korta, ty elden måste j underhållas. En allt för lång sömn Lj kunde annars i den skarpa kylan lätt övergå till den eviga. Det fräste och I® sprakade i torrveden, och lagorna fe slickade ibland en nedhängande gren | från en gammal stormpinad gran, | som i kampen för tillvaron utgjutit ! dragstakt- De av ispiporna under dagen uträtade stråna kryllade ihop sig igen av värmen, som också gav det väderbitna ansiktet en vacker kop- 1 parfärg, vilken dock grumlades av bleka rynkdalar och smutsfläckar, . som svettflödet hade fört ihop, när skidåkningen efter högdjuret hård och krafttärande i snår, blivit klyf- ■ sin kåda i långa strimlor utefter den • yj \ flariga barken. Norrskenet över Fe- tor och sugande motmark. Jag ser då hur fälten så vida och gårdar så många, med halmtak uppå, de ligga där, sida vid sida, på slätten och mellan dem, husen de små; i dräkter så snövita klädda, till julfröjd och glädje beredda. Och över det hela en stämning sa blid där vilar, som skänker till hjärtat blott frid När klockorna börja att ringa, i tusende hjärtan då kännes det fröjd, och ledigt sig tankarna svinga fran mörkret och gruset, upp emot höjd. Du fridens symbol—en värld för att frälsa välkommen, välkommen, jag glad skall dig hälsa! Jag dväljes i minnenas ljuvliga värld sa länge du blir en gäst vid min härd. Seattle, 1936 lamalatoppen bredde så småningom •Ä I ut sig till ett skönveckigt dok mellan I öster och väster och stod som en ski-i nande himlaridå bakom de mörka bergåsarna. Men där bortom stack Taberget upp sin kala topp ända in Vängman hade sovit några ögon- blick men vaknat, när rävylet skar genom vinternattens och skogens mystik. Han fattade inte riktigt, vad det var. Det lät som lurton från fäbodvall en högsommardag, tyckte ’ han. Xordiäng flåsade i sömnen. ”Det stora har hänt” ( FöR Svenska Posten av F. W. Lönegren Det är märkvärdigt vad ett män-1 icke vidare högt begåvade. Men den niskohjärta kan hårdna till, även om det varit säte för de varmaste och ömmaste känslor! Ja, det kan frysa nästan till is, och då är det ingen lätt sak att få det att tina upp igen. Men sällan är ett hjärta så hårt och förfruset, att det icke innerst därinne finnes en gnista som kan tändas på nytt och komma det att klappa varmare och livligare än förr.------- Under min studenttid var jag under ett par terminer informator pä ett större gods vid sjön Roxen i Östergötland. Ägaren hade skrivit till universitetsbibliotekarien Lagerberg i Uppsala, en vän sedan hans egen studietid, och bett honom anskaffa en lämplig lärare för sina två söner, och valet föll på mig. L. var hedersledamot av Smålands nation, och då det gällde stipendier eller andra förmåner, hade han alltid smålänningarna i åtanke. Mina elever voro endast I några ar yngre än jag själv och voro äldste hade musikaliska anlag, och det blev beslutat, att han skulle få lära sig spela fiol. I socknen fanns ingen lämplig lärare att erhålla, och det var för långt att fara in till Linköping, som var närmaste staden, och taga lektioner. Men i en av grannsocknarna fanns en gammal klockare och organist, som kunde spela icke blott orgel och klaver utan även fiol. Dit reste jag med min elev för att träffa avtal om pris och lektionstimmar, och detta blev anledningen till att jag gjorde bekantskap med dem, som äro föremål för denna julberättelse. Organisten H—m var en 70 års man med ett ståtligt utseende, och man skulle knappt kunnat taga honom för att vara mer än femtio år, om det icke varit för hans vita hår. Han hade en kall och sträng blick, som nästan spridde kyla omkring sig. Jag introducerade mig själv och min elev och framställde vårt ärende, men han syntes icke vidare trakterad av besöket. — Jag skall säga honom, i den celesta grannlåten. I öster syn- ■ Vängman reste sig en smula och tittes ett ljust skimmer i björkarnas tade på kamraten. Denne såg lycklig gnistrande rimfrost, det bådade full- ut, röd och välmående, men näsan pep månens uppgång, och snart skred den till ibland som en hungrig ormvråk. över björklidstopparna, stor och röd; Fan vet, vad Nordiäng hade i näsan! den liknade ett väl putsat kopparlock Vängman lade sig och tittade äter på i ett mörkt kök. I rökpelaren, som stjärnorna. Han fäste sig särskilt vid stundom svajade för luftdraget men en som skittade i grönt, rött, gult och oftast, stod rätt upp, dansade tusen-1 blått. Den liksom lekte kurragöm tals gnistor, som hastigt slocknade ! ma uppe på Högtokrönet, som såg ut där uppe i nattkylan. Riporna nere I som en silverbuckla i månskenet, i Blåstarrmyrens laggris skrattade, (Forts, å sid. 11) Svenska kyrkor i Portland fe fe EN GOD OCH FRIDFULL JUL tillönskas av att jag £3 är för gammal att lära pojkar spela. och för övrigt har jag pojKar speia, icke tid där- med, blev svaret. Jag släppte dock ic- jL ke så lätt. Jag började tala om stu- få dentsången i Uppsala och huru denl^t under ledning av Ivar Hedenblad, som | ett par år förut, 1880, utnämnts till j j.” “director musices” vid universitetet,! tagit ett nytt uppsving. Han blev dä i ®; vänligare stämd och inom kort bör-1 fe jade han anställa ett förhör med min > fe elev för att utröna, huruvida han ha-de öra för musik eller ej. Lyckligtvis fann han, att så var förhållandet, och överenskommelse träffades sist, att, han skulle få taga lektioner två gån-ger i veckan. fe Just då vi stodo färdiga att tag;; fe avsked, trädde en äldre lutande kvin-na in i rummet. H—m presenterade | (Forts, å sid. 15) Till våra svenska kyrkor Nu i juletid önskar Svenska Posten framföra sitt tack till de svenska församlingarnas pastorer och medlemmar för det understöd de under det gångna året givit tidningen. Samtidigt uttrycka vi förhoppningen, att det goda samarbetet skall fortsätta under kommande år. Alla de svenska församlingarna i Nordvästern tillönska vi EN GOD OCH FRIDFULL JUL ETT FRAMGÅNGSRIKT OCH GOTT NYTT ÅR! Svenska Postens redaktion. g aW ä ä Ät Ä Wg Äi Äi Övriga kyrkor a sidan 10 Frälsningsarmeens 5:te Kår 22 N. W. 4th avé., Portland Under helgen hållas följande möten: JULAFTON, kl. 5 e. m. Nordisk julmiddag. JULDAGEN kl. 6 på morgonen julotta ledd av major Clara Sundgaard. Kaffe serveras. Kl. 8 e. m. speciellt mote. ANNANDAG JUL, lördagen den 26te, julfest med program och servering. SÖNDAG, den 27de kl. 4 e. m. barnens och de ungas julfest med program utfört av Tempelkåren. Söndagsskola under ledning av mrs envoy Olson. Kl. 8 e. m. frälsningsmöte lett av brigadör o. fru H. Madsen. Servering NYÅRSAFTON, torsdagen den 31, nyårsvaka med början kl. 10:30. Välkommen att vaka in det nya aret med oss i var nya och hemtrevliga lokal. ife & a fe & w g Wfe Wfe g EN GOD OCH GLAD JUL TILLÖNSKAS EDER ALLA —av— Svenska Baptistförsamlingen N. E. 7th A ve. och Clackamas St. Portland, Oregon. Välkommen till våra möten! Pastor C. A. Aldeen predikar, kören sjunger. z^Z-7 Julotta kl. 6 f. m. — Radioprogram över KALE kl. 8.30— 9.30 f. m. — Söndagsskolfest, sang, musik, deklamation. SÖNDAGEN DEN 27 DEC. Gudstjänst kl. 11 f. m. och 7.30 e. m. Radiomöte över KALE kl. 3 e. m NYÅRSAFTON Nyårsvaka Ett gott program av sång, musik. ar & w ife ife “Se, jag bådar eder eder en stor glädje, som skall vederfaras allt fe folket. Ty i dag har en frälsare blivit född åt eder i Davids stad, iÄ. och han är Messias, Herren.” — Luk. 2:10, 11. Glöm inte Radioprogrammen, KALE, söndagar kl. 3 e. m. Juldagen kl. 8:30 — 9.30 f. m. •St g Ws Övriga kyrkor a sidan 10 sas