10
SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 10 SEPTEMBER 1936
OLD TIMES AND NEW
By Henning Holmstrom
The voyage to Lubeck, where we arrived early in the forenoon on the following Monday, was rather un-eventful, except that we about twen-ty-four hours after leaving Stockholm called at Kalmar, leaving there a few hours later after discharging some cargo and taking on some oth-er, besides a few more emigrants, among whom I especially remember two or three young sailors accom-panied by one of more mature age, who had been in America before.
The German coast (at least in the vicinity of Lubeck) is very low and flat, just a trifle higher than the surface of the sea; which scantiness in height above the water seemed to have influenced builders and owners of boats and barges trafficking the river Trave, on whose banks the city is built. This river is not very wide nor of great length, yet there was a large amount of freight being ship-ped on it in open barges, which were loaded down so deep that from the deck of our steamer it looked as though there were less than six inches of freeboard above the water; for which reason steamers coming in had to. go incredibly slow in order not to swamp them, large and heavy as they were. It must have taken us over two hours to come the distance of ten miles from the coast up the river to the city.
From now on we were in the “rom-pany” board and were treated to our first noonday meal before we left Lubeck. I have forgotten the bill of fare, but I remember that there were Lima beans in the soup—the first time I ever saw those large white beans. The meal was very good, however. After dinner Mrs. E.’s brother, the man from Åland, and the writer took a look at the town, yet since we had but a couple hours to spare before train time, we could not make a thorough job of it..
Since Lubeck is a very *old city— one of the old Hanse towns-—there must be several buildings, especially churches, whose interiör architecture as well as the exteriör, would have been worth seeingj but time n<Jt per-mitting, we had to refrain from do-ing so. Among other things attract-ing my attention was that there were so many people wearing uniform of some kind or other—not only police and soldiers, but civil officers as well. Of this, however, we had read in the newspapers at home, conse-quently it did not astonish us much.
Another thlng" was the clumsiness of the wagons and drays of all kinds and the poor conditions of the horses that were pulling them. In Stockholm—even when I was there with my father nine years earlier and most likely long before that time— all vehicles, including drays, trucks, and carts of all kinds, were supplied
När ni ämnar flytta
RING MAIN 3392
KAY TRANSFER
1219 Olive Way Svensk expressfirma
Dr. Wo, kinesisk örtspecialist
Healthful Herb Tea Consultation free. Our wonderful chinese herbs remedies for all chronic and acute ailments, stomach soreness or smarting, heart trouble, liver, lungs, kidney, blad-der, prostate gland, headache, eyes, ears, throat, cold, hay fever, asthma, rheumatism, constipation, lumbago, hemorrhoids, skin disease, psoriasis, female trouble, tumours, high and low biood pressure.
M. HEE WO CHINESE MEDICINE CO. 619 Second A ve. Railway Exchange Bldg.
Established 1903.	ELiot 7339
TRE
KRONOR
Tre Kronor Cafe är platsen för ALLA SVENSKA specialrätter
1622 - 8th Ave. - MAin 8152 Mitt emot Svenska Klubben
En politisk återblick
(Forts, fr. sid. 1) vällat sig en politisk makt, som icke badade väl för landets framtid. Denna ändring i åsikterna kom väl icke med ens. Redan förut hade politiska grupper bildats, som klagade över de höga fraktavgifterna på järnvägarna, kapitalets samlande på allt färre händer samt förtryck av de genom stora kapitalsammanslagningar bildade trusterna. Bland dessa politiska grupper må särskilt i sin ordning nämnas Grangers, Greenbackers, Farmers’ Alliance samt populisterna, vilka sistnämnda i början av 90-talet utgjorde den viktigaste oppositionsgruppen. Hittills hade de två majoritetspartierna, republikaner och demokrater, knappt ägnat någon uppmärksamhet åt nämnda frågor. Frihandel eller skyddstullar hade utgjort deras viktigaste tvisteämne.
Är 1896 erhöll emellertid det demokratiska partiet i William Jen-nings Bryan en presidentkandidat samt en plattform, som uttalade sig mot den bestående ordningen och som fordrade en jämnare fördelning av landets rikedom. Partiet ställde sig i öppen strid gent emot storkapitalet, fordrade större penningtillgång genom frimyntning av silver, undertryckandet av truster samt en sträng reglering av järnvägarna. Det var icke underligt, att denne vältalare från Nebraska, som förklarades vilja underminera Amerikas produktionssystem, erhöll hätska motståndare ä-ven inom sitt eget parti, bland dem, som florerat under detta system, och han utpekades av dem som en anarkist och socialist. Benämningen “kommunist” kände man då knappast till, eljest hade han nog även blivit hedrad därmed. Man beskyllda honom för att vilja beröva de rika och framgångsrika deras privilegier och deras ägendom, och penningar strömmade i massa till den republikanska kampanjfonden, i synnerhet mot slutet av kampanjen, då det såg ut som om Bryan Skulle bliva vald. McKinley avgick emellertid med segern, och så småningom började tiderna bliva bättre. De stora gruvfynden i Alaska och Sydafrika hade bidragit till att öka penningtillgången, överloppsproduk-terna hade under kristiden hunnit att få avsättning, och industrierna började åter sättas i gång, så att arbetslösheten betydligt minskades.
McKinley hade såsom kongressman i likhet med många av sina republikanska och demokratiska kollegor röstat för fri myntning av silver, men gjorde en omsvängning, sedan det republikanska nationalkonventet uttalat sig för bimetallism i samband med andra länder. Han var även en stark tullskyddsvän och såsom ordförande för den kommitté, som utarbetat den år 1890 antagna billen om höga tullar, kallades denna McKinley billen. Som storkapitalet genom sina stora donationer till kampanjfonden i icke ringa mån bidragit till hans inväljande samt dessutom i McKinley’s kampanjledare och trogne vän Mark Hanna hade en varm förespråkare, blev det icke utsatt för några trakasserier utan omhuldades på allt sätt, och följden blev bildandet av truster och monopol av sådant omfång, som man förut knappast kunnat tänka sig.
Det Spansk-Amerikanska kriget, vars utgång hade till följd, att Filippinerna kom under amerikanskt välde och Cuba under dess protektion, gav anledning till, att under presidentkampanjen 1900, i vilken Bryan även var demokraternas presidentkandidat, myntfrågan sköts åt sidan, och i stället blev Förenta Staternas “imperialism” det huvudsakligaste stridsämnet. Demokraterna fordrade, att en bestämd tidpunkt skulle utsättas i och för bestämmandet av filippinernas självständighet, men republikanerna höllo före, att denna fråga skulle uppskjutas, tills invånarna voro mogna för självstyrelse. Republikanska partiet avgick även denna gång med segern. Men McKinley’s andra termin blev icke långvarig. En lönnmördarekula ändade hans liv 1901, och vice president Theodore Roosevelt blev landets president.
Forts, och slut i nästa n:r
HANS SKYDDSLING
(forts, från sid. 8)
with springs and brakes. And though some of the heavier kind were strong enough to carry loads of five tons and over, drawn by two sturdy horses (never more) they did not look clum- . sy but rather light compared to those lumbering ones seen here, which looked altogether out of proportion to the lean horses, small and helpless-looking. A still more ridiculous tRing was the donkeycart one used to see in the larger English cities, especially in Liverpool. These carts were so large and the donkey so small that looking at the rig from behind one could not see the animal—two such could have used it for a stable . . . To find things ridiculous and stupid, one is not obliged to travel among the heathens.
Something else worth mention was a bronze tablet fastened about four feet above the sidewalk in the busi-ness section of the city, with an in-scription and a mark showing the height to which the water rose on a certain date late in the fall 1878. This corroborated what we had read in the papers at the time:
Well, indeed, do 1 remember the great wind which was raging at that time for a whole week. We were working aloft on the church spire my father was building in Ö— some hundred and fifty feet above the high-' est buildings in the city, and we keen-ly felt the force of that hurricane, for such a one it was. From the Southern coast of Finland, let alone the whole of the Gulf of Bothnia ex-tending four hundred miles still far-ther north, the northeasterly wind had a straight course of five hundred miles to Lubeck, situated in the southwestern comer or neck of the Baltic; and the force of the wind was such that it raised the surface of the water full eight feet in the vicinity of Lubeck and Stettin.
Less than an hour before dusk we arrived in Hamburg and were met by; an agent, there to conduct us from the train to a hotel where we were to have supper, before taking the train for Bremen shortly before midnight, a distance of sixty-five miles (total from Lubeck to Bremen about hundred and ten miles). There was no riding in busses in those days at least not for emigrants. The distance, as we later found. out, should have been about a mile, and is, an ordinary twenty minute’s walk—the walk being but an appetizer for a healthy person.
For poor Mr. E. who by all appear-ances had not been able to part with his rheumatism before leaving Swed-en, the walk was anything but easy.
He couldn’t go the pace—could walk but slowly, and, naturally, we who were in his company would not leave him behind; thus our little troop including the three Ålanders and the elderly lady from Gäfle were .getting more and more behind.
The agent—apparently in a great hurry, and with the men from Vasa and the sailors for a body guard—-was getting farther and still farther away from us. He seemed to be possessed by the spirit of that brave lieutenant Zidén (Fänrik Ståls Sägner) who commanded a body of sol-diérs from that city and who, wher. he went into action, always went in front of his “Vasa boys”; never looking back since the command to ad-vance was given . . . Well, this fel-low didn’t look back; not even when he and his avant-garde were trotting along for perhaps ten minutes through a narrow Street, as crooked as any in the old part of Boston, nor did he or any of the others do so when they abruptly turned a corner and were lost to sight—leaving us stranded in a stränge city where no one understood us nor we them.
None of us knew the name of the hotel where we were to go; and with the darkness coming on and some rain drops beginning to fall—though thanks to God there was no real rain —it was considered the best policy to leave the supper out of the question and, on the other hand, try to get over to the railway station from which the train for Bremen would start. What little I had learned of German j during my four years of schooling | (as a boy) although it sounded awful-ly queer compared to the speech we heard here, was however instrumental in finding both the name (Pariser I Eisenbanhof) and the way to get there. And since, as luck would have it, it was not very far away, we reached it in some ten or fifteen minutes. There again the same interpreter was able to explain enough as to who we were and our predicament, whereupon the station officials must have telephoned the hotel, for wehad not been long in the station waiting room when that limber-legged ab-sconder came to conduct us to the hotel, which we finally reached after
I another fifteen minute’s walk.
That E. had every reason to be I angr.^ for all he suffered in his poor legs, is but natural. As to the rest | of us we were healthy and strong I and in need of excercise, so it didn’t matter as long as it did not start raining for good—what little there had been did no harm; still it hadn’t been just a jaunt, for all of us with the exception of E. had some hand baggage to lug around. But every-thing was forgiven and forgotten when we sat at table partaking of the splendid meal they had prepared for us. It was not a meal meant for third class emigrants; for I have never seen a better meal served in
Det hände härom dagen, att en känd advokat fick besök på sitt kontor av en grosshandlare X., liksom han själv boende i en av stadens förstäder.
— Jag vill gärna fråga er om en sak, sade grosshandlaren. Hur skall jag göra, när en pojke slår sönder en glasruta för mig med en sten?
— Ni kan kräva hans fader på beloppet, svarade advokaten.
— Tack, sade grosshandlaren. Då vill jag be eder betala mig 10 dollars, ty det var nämligen er egen son, som krossade rutan.
— Utmärkt! svarade advokaten. Om ni då är vänlig ge mig 5 dollars, så är vi kvitt. Mitt honorar för konsultationen är nämligen 15 dollars!
second class by any steamship company, whether on board or ashore. I am pretty sure that it was an atone-ment for the trouble caused by the negligence. of that pesky agent.
Supper over, we staid at the hotel resting for two or three hours more before going over to the Pariser Eisenbanhof for the 11.30 train, which brought us to Bremen in about two hour’s time, and before another hour had elapsed I think we were a’l sound asleep; at least I was.
Hon tog hans arm utan ett ord och utan att se på honom.
— Nå ska vi gå då? frågade hon otåligt, då han fortfarande icke rörde sig ur stället.
Då kände hon, hur han tryckte hennes arm intill sig, och hon spratt till vid ljudet av hans stämma.
— Det ska vi, sade han, lilla Babs, lilla kära Babs.
Hon begynte plötsligt darra.
— Tyst, tyst, viskade hon. Kom — låt oss gå!
Hon drog honom med sig, och med hennes arm hårt tryckt intill" sig, gick han lugnt och leende in i balsalen, där Babs’ kavaljer väntade på henne.
— Här har ni er dam, sir Wilfred, sade sir John och bugade sig, förlåt att jag tog henne ifrån ér några minuter, men ni förstår att eftersom hon inte hade en enda dans kvar åt mig, måste hon hålla mig skadelös på något sätt.
Sir Wilfred fann detta mycket rimligt, och de skildes med ömsesidiga tillönskningar om en angenäm afton.
Hur aftonen förflöt för sir John, må vara osagt, men Babs kom under fund med att dans och flirt voro underbara medel att glömma ledsamma saker. Hennes första bal blev en lysande success och blev upphovet till att hennes tillvaro blev ljusare och mindre ensam. Om det än fanns många människor med miss Wil-loughbys syn på tingen, fanns det också många med lady Brands, och det föll sig lätt för Babs att ta de första med ro.
NIONDE KAPITLET
Vintern gick, och en dag i slutet av mars satt sir John i mrs Denheaths lilla kabinett och drack eftermiddags-te. Brasan hade nästan brunnit ned, som om den uppgivit konkurrensen med det strålande ljus, som solen kastade på sned in i rummet och som helt och hållet fördunklade den tidigare på vintern så eftersökta brasan.
Mrs Denheath hade just på nytt fyllt på både sin egen och sir Johns kopp och med en liten suck tackat sir John för hans deltagande ord med anledning av att mr Denheath dagligen var så upptagen att han måste avstå från nöjet att dricka te med sin avhållna hustru.
Då vände hon plötsligt huvudet mot fönstret och blickade ut en lång stund.
— Det våras, sade hon till slut.
— Ja, det är så naturens ordning
— I går hörde jag fågelsång.
— Så roligt!
— Och i dag såg jag en halmhatt.
— Det gör man varje år.
— Och i morgon får jag säkert se ett förälskat par. x
— A — du går med giftastankar, liksom alla damer, när våren närmar sig.
— Nu träffade du pricken, Jim.
Hon vände sig hastigt mot honom qch betraktade honom noga.
— Du har rynkor kring ögonen, Jim. Har du något emot att tala om för mig, hur gammal du är?
— Inte det minsta. Jag närmar mig trettiofyra med sjumilafart.
— Gement! Om ett år har du en rynka till.
— Om naturen är givmild, har jag nog två.
Hon nickade.
— Högst sannolikt. Är du fortfarande förtjust i henne?
Sir John såg ned på mattan utan att svara, men en dragning vid munnen förrådde att hennes anmärkning icke gått honom förbi utan att han väl förstått den.
Obarmhärtigt fortsatte mrs Denheath:
— Ska ni då gå och längta efter varandra, tills ni bli gamla och grå och förspilla den tid, då ni kunde ha haft det så — underbart?
Då sir John fortfarande icke svarade, lade hon sin hand på hans knä och böjde sig fram mot honom.
— Låt mig förtälja dig en historia, Jim, sådan jag har uppfattat den!
Ett ögonblick lade han sin hand på hennes, men tog strax åter bort den.
Mrs Denheath lät sin bli liggande och begynte.
— Det var en gång — det kan vara tusen år sedan eller hundra eller ett. Tvenne varelser möttes. De kommo från olika världar, det händer ofta. Olika i flera bemärkelser. Men det hindrade dem inte at bli kära i varandra. Hon kom med ungdomens mod och glädje, och som en självfallen följd därav var hon redo att giva sitt liv för honom — säker på att han skulle ta emot det. Men han var en prins. Och hon endast askungen. Tiden gick och hon tappade ingen sko, som han kunde komma tillbaka med åt henne, hon förlorade på det hela taget ingenting utan gick rakryggad sin väg fram, gick där med hela sin rikedom — allena. En prins måste ju ha en prinsessa — av blodet. Om hjärtat inte passar ihop med titeln, gör inte så mycket. Hon försökte städse hålla sig så mycket som möjligt ur vägen för honom, rädd att inte synas förstå, att vara efterhängsen.
— Har du varit ute hos henne någon gång, Jifi ? Har du sett hennes enda rum, så sparsamt möblerat med saker, som hon själv köpt? Har du sett att de få sakerna äro rena och nobla till linjer och utförande? Vet du om hennes arbete för att kunna reda sig? Hennes outtröttlighet och hennes glada lynne, vet du om hennes adelskap ?	•	(forts.)
— Ni låter bitter, trots att ni ler, svarade hon.
— Det är jag också. Får jag lov att titta på ert dansprogram, Babs?
Med en skuldmedveten rodnad räckte hon honom det, och efter att ha stirrat på det ett ögonblick, såg han förvånad upp på henne.
— Vad vill det här säga? frågade han. Ingen dans åt mig?
Hon vände bort huvudet, medan hon svarade:
— Ni kom ju så sent!
— Säg mig anledningen, bad han. Kom — det finns säkert någon trevlig liten vrå, där vi kunna få prata ostört. Dansen börjar inte än — jag lovar att föra er tillbaka hit i god tid.
Han bjöd henne sin arm, och de gingo igenom balsalen och ett par andra salonger, fulla med folk. Men irnanför den gula salongen funno de ett litet kabinett, som för ögonblicket var tomt, och här satte de sig i er soffa. Han böjde sig fram mot henne och betraktade henne uppmärksamt.
— Säg mig nu anledningen, Babs, bad han.
— Hon svarade ej.
— Det här är lite skamligt av er, sade hon uppbragt.
Han satt orörlig — så lutade han sig tillbaka.
— Ni har rätt, svarade hon stilla, det är illa gjort av mig.
Babs fick plötsligt en oerhörd lust att kasta sig i hans armar och säga honom allt. Huruledes det var gjort för att hjälpa honom, för att de icke skulle vara så mycket tillsammans, för att han skulle börja glömma henne. Men i stället satt hon stilla och tyst med sänkt huvud, medan hon sökte behärska sin lust att säga honom att hon älskade honom högre än han kunde ana.
— Berätta mig då litet om er själv, hördes sir Johns stämma.
Då lyfte hon upp huvudet och såg lugnt på honom.
— Jag har varit så nervös, sade hon.
— Ni ser inte nervös ut i dag heller.
— Nej, det är bättre nu. Men jag var.
— Nervös för i kväll?
Hon nickade.
— Ja. Och det är härligt att kunna få tala om det för — någon.
Det lilla uppehållet före det sista ordet var nästan omärkligt, och det är ovisst, om sir John hörde det, ty han återtog.
— Ni vet att både Margareth Denheath och jag stå till er disposition, i fall det skulle vara något, som ni vill lätta ert hjärta med.
Babs betraktade honom fortfarande, då hon svarade:
— Ja. Tack ska ni ha, både ni och Margareth Denheath!
De släppte icke varandras ögon, och liksom så många gånger förr, höll pausen på att bli för lång. Då hördes violinerna stämma upp i balsalen, och Babs reste sig skyndsamt.
— De begynna, sade hon ivrigt.
Han följde hennes exempel och gick fram till henne.
— Så ses vi alltså inte mer i afton, sade han lugnt.
— Nej, svarade hon lätt, medan hon rättade på ett veck på sin klänning, vi göra väl inte det.
Så såg hon upp och nickade.
— God afton, sir John.
Hon ville avlägsna sig, men han hejdade henne genom att bjuda henne armen.
— Vi gå tillsammans in.
PORTLAND
Svenska Föreningar
HOME SOCIAL CLUB
Möter tredje onsdagen i varje månad, såvida icke i speciella fall annorlunda beslutas.
SVENSKA 8JUKHJÄLP8FÖRENINGEN
Möter första måndagen i varje månad kl. 8 e. m. i Immanuelskyrkan, hörnet av 19th och Irving Sts. O. S. Rydman, ordf.
SVENSKA SÄLLSKAPET LINNEA
Möter varje onsdag kväll kl. 8 i Linnea Hall, 2066 N. W. Irving Street. Edward Johnson, fin.-sekr., 6020 N. E. 55th Ave.
LOGEN NOBEL No. 184 Vasa Orden av Amerika
Möter andra och fjärde torsdagen i månaden kl. 8 e. m. i Red Men Hall. E. 9th och Hawthorne. Oscar Pearson, fin.-sekr., 5733 N. E. 13th Ave.
LOGEN HARMONI
Vasa Orden av Amerika
Möter andra och fjärde fredagen i varje månad kl. 8 e. m. i Norse Hall, 11 N. E. llth Ave. Mrs. Otilia Sundin, fin.-sekr., 1415 S. E. 50th Ave. TAbor 6665.
SKANDIA FYLKE No. 68 Ind. Order of Viking
Möter andra och fjärde fredagen i månaden kl. 8 e. m. i Linnea Hall, 2066 N. W. Irving St. Gust A. Sterner, fin.-sekr;, 5264 N. E. 18th Ave.
ROSEN No. 50, I. O. L. V.
Möter andra och fjärde torsdagen kl. 8 e. m. i Linnea Hall. 2066 N. W. Irving St. Mrs. Elvira Erickson, sekr., 2214 S. E. 54th Avenue.
RUNEBERGSORDEN, Avdelning 125
Möter tredje fredagen i varje månad kl. 8 e. m. i Red Men Hall, East 9th Ave. och Hawthorne. Alex Anderson, fin.-sekr., 2704 S. E. 49th Ave.
LOGEN OREGON No. 39, I. O. G. T.
Möter sista fredagen i varje månad i 4012 51st St. S. E. John A. Peterson, L. D.
PORTLAND ROSE No. 586, V. O. av A.
Möter första och tredje torsdagen i varje månad kl. 8 e. m. i Linnea Hall, 21st och Irving St. Alice Anderson, fin.-sekr.
SVENSKA MANSKÖREN
Möter varje måndag kväll kl. 8 i Harmony Hall, 719 S. E. Alder SL Alla röstbegåvade välkomna såsom medlemmar. Mr. Ernest Harold, dirigent. Vic Rangner, ordf., C. A. Appelgren, 446 Mead Bldg., ATwater 3594.
SKANDINAVISKA ARBETARKLUBBEN
Möter första och tredje torsdagen varje månad. Leo Estlund, 4523 N. E. 89th Ave., ' finanssekreterare.
SVERIGE-NYHETER
(Forts, från sid. 9)
Värmland
Bofors levererar fältartilleribatte-rier till Argentina. Aktiebolaget Bofors har träffat kontrakt med argentinska regeringen att för dess räkning tillverka och leverera ett antal batterier 7.5 Cm. fältkanoner med tillhörande fordon. Före leveransen komma, förutom skjutprov, ingående körprov med den nykonstrueradc fältmaterialen att hållas.
Västerbotten
Den äldste hantverkaren i Skellefteå, skomakarmästare Ville Gustafsson, fyllde den 23 juli 85 år. Han har varit egen mästare sedan 1878.
Dödsfall. Grosshandl. Nils Ström-qvist i Umeå har avlidit i en ålder av 69 år. Han har innehaft ett stort antal kommunala och andra förtroendeuppdrag. En dotter är närmast sörjande.
Dödsolycka. Vid flottning av en högspänningstransformator i Hörne-fors sulfitfabrik den 3 aug. räkade transformatorn, som väger mellan 6 och 7 ton, välta över arbetaren Göte Holmlund, som avled efter ett par timmar på Umeå lasarett. Den omkomne var på dagen 25 år gammal och efterlämnar maka och minderårig dotter.
Västergötland
Dödsolycka vid Trollhättan. Då lokföraren Gustaf Vilhelm Jansson d. 3 aug. skulle köra ut ett lok från stallarna vid Nydqvist & Holm i Trollhättan råkade han komma i kläm mellan stallportarna och förarehytten. Jansson blev svårt skadad och infördes till sjukstugan i Trollhättan, där han senare avled. Den omkomne var 56 år gammal och gift.
Od har rest gravsten över sin kyrkoherde. På Ods kyrkogård avtäcktes den 2 aug. en minnesvård över framlidne f. kyrkoherden därstädes A. M. Junggren och dennes maka. Vården, som utgöres av ett nära 3 meter högt stenblock av röd granit, har bekostats av församlingsboma.
Statligt nervhem i Vänersborg. Vänersborg får inom kort ytterligare en sjukvårdsanläggning. Det är pensi-onsstyrelsens vårdanstalt för västra Sverige, som kommer att förläggas till Korseberg. I konkurrensen om den nya sjukvårdsanstalten uppträdde, förutom Vänersborg, bl. a. Borås och Lerum. Man uttalade sig för Vänersborg under förutsättning att Älvsborgs läns landsting vore villigt uppföra och förvalta anstalten.
Ett brott på skallen fick fru Elin Gustafsson i Vättlösa socken, när hon härom dagen föll ned från ett högt träd under det hon var sysselsatt med att plocka körsbär. Hon fördes till Lidköpings lasarett där hon senare avled. Hon var 50 år gammal och efterlämnar familj.
Västmanland
Pästerna vilja ej till Tilberga. Den efter den mördade kyrkoherde Moberg lediga kyrkoherdetjänsten i Tillberga och Hubbo pastorat söktes vid ansökningstidens utgång den 7 aug. av endast två prästmän från stiftet, varför domkapitlet kommer att utsätta ny ansökningstid med rätt för präster från hela riket att söka tjänsten.
Under de fortsatta utrednings- och spaningsarbetena i samband med Sa-laligans verksamhet har statspolisen i en damm, belägen mellan Sala och Broddbo, funnit flera bomber, vilka anses ha tillhört någon eller några av Salaligans medlemmar.
Gammalt sprängskott brinner av vid borrning. Under borrningsarbete den 7 aug. i Bäckegruvan, Riddarhyt-tan, råkade arbetaren Helmer Wet-terskog borra på ett gammalt skott, som ej brunnit av. Vid explosionen skadades Wetterskog till döds. Han var i 50-årsåldern och gift.
Den farliga flugsvampen. En 42-årig arbetarhsutru i Västerås har avlidit i förgiftning efter att ha för-
LAKE
WASHINGTON MOTOR 00.
The Home of
FORD SERVICE KlRKLAND, WASH. Main 111 Open Evenings and Sundays NEW FORDS Trucks and Zephyrs
Önskar ni blif risk o. stark
Hänvänd er då till Dr. Leigh, som har 30 års erfarenhet som specialist i privata, nervösa och kroniska sjukdomar, för pålitlig och samvetsgrann läkarevård. All korrespondens på svenska och ansedd som privat. Mediciner sändes över allt.
Rådfrågning, personligeii, genom brev eller fråglista, är alldeles kostnadsfri. “GODARÅD” !™rook FRITT Denna berömda svenska bok som Dr. Leigh skrivit och som behandlar de flesta sjukdomar hos män och deras följder borde läsas av män i alla åldrar. Boken, jämte fråglista, sändes alldeles gratis och portofritt i slutet omslag till alla, som insända namn och adress till	~
Dr. L. K. LEIGH, 179 W. Washington St., S-10, Chicago, Illinois
tärt vit flugsvamp. Svampen ifråga | var inköpt i staden och har uppgivits vara champinjoner.
Öland
I kalkberget i närheten av S:t Elofs källa utanför Borgholm har I man påträffat stenfonnationer, som I av allt att döma härröra från ett; forntida jättedjur. Man har grävt fram övre delen av en stenformation, | som liknar ett utdraget huvud, och sju eller åtta meter in i berget har ; påträffats en formation som kan tän-1 kas vara bålens bakre del samt en grov stjärt, som försvinner in i ber-I get.
För överfall har landsfiskal Klet-te i Mörbylånga häktat en 29-årig jordbruksarbetare, som i Jordtorp i Algutsrums socken överallt en 17-årig flicka.
Östergötland
En flygolycka inträffade den 6 aug. vid Ryds gård utanför Linköping. En av deltagarna i teknologflygkursen i på Malmslätt, teknolog Lindblom, var : vid tillfället uppe på en av sina för- i sta ensamflygningar, då hans maskin,! en S. K. 9 Mothmaskin, störtade. Pia- ’ net slog ned i en skog och krossades j så gott som fullständigt. Föraren å- i drog sig en hjärnskakning samt möj- ’ ligen en bräcka i skallbenet.
Ett nytt tidningsföretag har startats i Linköping, där Östgöta-Tidnin-gen denl aug. utkom med sitt första nummer. Den nya publikationen, som i säger sig i politiskt avseende komma att företräda en borgerlig vänster-åskådning, har tillkommit i anlednifig av att den tidning som tidigare företrätt liberalismen i Östergötland, genom köp övergått till ett annat parti. Redaktör och ansvarig utgivare är Birger Lundström.
Störtade från 5 meters höjd och dog. Under målningsarbete vid Häg-getorps skola vid. _Stjämtorp störtade byggmästaren C. J. Rääf, Vreta kloster till marken från fem meters höjd, varvid han ljöt en ögonblicklig död. Han var 60 år gammal och efterlämnar barn.
Namnet Järnvall har godkänts såsom nytt släktnamn för hemmansägaren Johan Herman Anderssons i Östra Husby omyndiga dotter.
— Det sägs att en mygga kan flyga tio mil innan den slår sig ner och vilar.
— Det är tråkigt att just jag skall vara ett sådant där rastställe.
— Vem är den där fruktansvärt myggbitna karln?
— Det är ordföranden i djurskyddsföreningen. Han vågar inte försvara sig.
SWEDISH HOSPITAL
Summit and Columbia ELIOT 0481
PARAMOUNT DAIRY
6850 Woodlawn Ave.
Tillhandahåller pasteurisarad mjölk och grädde i parti oeh minut.
Telefon: KENWOOD 3191
DR. R. M. HAMSTROM
och
Dr. Floyd E. HAMSTROM
SVENSKA TANDLÄKARE
Suite 825, Fourth and Pike Bldg. f. d. Liggett Bldg.
Hörnet av 4th och Pike TELEFON: ELIOT 7689
STATES HOTEL 1117 - 3rd Ave. t scar Peterson, föreståndare
ISTABSNS CENTRUM Moc 'rnt, ångvärme, bad, hiss Per dag eller vecka
Mini, wm 75 cents per dag.
Minin un ?2.50 per vecka.
TEL.: SENECA 2580
LÄMPLIG PRESENT 12 st. vackert uppfodrade porträtt, storlek 3x4 tum ?3.00 Neva Wilson Photo Studio 524 Union MA. 2722
THE HART STUDIO
Specializing in Passport and Re-entry Permit Photographs
1328 - 2nd Avenue	Seattle
MAIN 2388