SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 20 AUGUSTI 1936
BRITISH#CDLUmBin
B.C.-Notiser
(Ports, från sid. 7)
Christensen bland herrarna S. Rud-man, Englund, . J. Dahl och O. *Nor-au. Extra pris tilldelades fröken e.omh och herr H. Swanson.
Nornans Systrar möter hos mrs Ed. Hili, 2065 É. 45th fredagen den 2g aug. Alla hälsas välkoprna.
Logen Nordic håller sitt nästa möte fredagen den 21 aug.
Labor day komma de förenade skandinaviska föreningarna i Van-couyei’ att anordna stora festligheter i Svenska Parken. Det arbetas för högtryck inom de olika föreningarna för att göra denna fest till säsongens största evenemang. Liksom den i juli kommer flera priser att utlottas, men för att få vara med i dragnin-gen, så måste biljetter köpas i förväg, ty denna gång kommer inga biljetter till denna dragning att säljas uti parken. Det bör ihågkom-mas att även denna gång blir första priset $50.00. Det är därför att hoppas det blir massvandring till Svenska Parken <km 7 sept. (Labor day.)
Längtade till hemlandet — dog strax efter hemkomsten. Efter långa förberedelser och en mer än van-, , ligt stark längtan till hemlandet, reste för några månader sedan farmaren F. O. Wredberg i Port Kells tillbaka till Sverige, som han lämnat för många, många år spdan. Wredberg
led av ohälsa, men han trodde att han i Sverige skulle återfinna sina förlorade krafter. Tyvärr blevo hans hpräkningar ej villfarna. I dagarna ha nämligen meddelanden ingått frän gamla landet att Wredberg dog strax efter hemkomsten. Dödsorsaken är ej angiven. Den avlidne efterlämnar hustru, bosatt i Seattle och en broder, Walter Wredberg i Bellingham.
Vägen för dålig lör ambulansen. Begäran att vägen mellan Cowichan och Youbou, Vancouver Island, skall iordningställas har framförts till ministern för offentliga arbeten i Victoria. Fram ställningen har närmast gjorts då det för några dagar sedan visade sig så gott som omöjligt ^tt med ambulans kunna transportera en skadad skogsarbetare, A. Koski, till lasarettet.
Bröllop har firats i Vancouver mellan mr John R. Swanson, son av mrs J. Swanson och .hennes framlidne make, Justus Swanson, och miss Margaret Isabelle MacDonald, dotter till mr och mrs Angus John MacDonald, West King Edward avenue.
En angenäm påhälsning i Vancouver gjorde i förra veckan mr och mrs Albert Rosenquist från Saanichton, Vancouver Island. De voro nu på hemresa från Seattle där de gjort besök hos bland andra pastor Jensen, tidigare anställd i Victoria, och pastor Karlström, hos vilken mrs Rosenquist tidigare haft anställning. Här i Vancouver gjordes besök på utställningar, i stadens parker i svenska kyrkan m. flera platser.
Bästa platsen...
ATT KÖPA
BILJETTER TILL
Sverige - Finland - Norge - Danmark
är t
SCANDINAVIAN-FINNISH STEAMSHIP AGENCY WTm. (Bill) Anderson
141 Hastings Street West	-	Vancouver, B. C.
Svenska Postens kontor - Tel. Sey. 3023
Artig och noggrann betjäning.
Väljare i Burrard
Rösta på
J. HOWARD
FORESTER
. •	-•*' •* ’-
LIBERAL KANDIDAT
OCH FRÄMJA
BRITISH COLUMBIAS
FRAMÅTSKRIDANDE!
För upplysningar Ring Bay. 3900
Huvudkontor vid hörnet av 8th Avenue ' och Granville St.
Den nye postmästaren i Litchfield, Minn., Roy Peterson, tillträdde uylf-gen sin befattning.
Svenskfödd skolföreståndare. Såsom skolföreståndare i Wald county, Colorado har utsatts vår landsman C. A. Carlson 4 Greeley.
Slagsmålet ledde till döden. Frank Nordlund, en 48-årig stuveriarbeta-re i San Francisco, avled nyligen till följd av skador han erhållit i ett slagsmål med Frank Niemi vid pir 22 den 22 juli. Niemi, som tillhöide besättningen på ångskonaren Van-guard, befann sig i Eureka dä Nordlund avled, varför en detektiv sändes dit med en arresteringsorder.
Ebba Sundström till Tyskland. Bland amerikanska musici, som i da- ’ garna avrest till Europa för att deltaga i den i Salzburg, Tyskland, hållna musikfesten, märkes även dirigenten för Woman’s Symphony Orchest-ra i Chicago, den talangfulla violinisten Ebba Sundström Nyländer.
Filmstjärnan Della Lind av svenskösterrikisk börd, har i dagarna underskrivit ett femårigt kontrakt med filmbolaget Metro-Golwyn-Mayer pch hitväntas någon gång under nästa m^nad. Hon har under en följd av år varit en av de mest lysande operettstjärnorna i Wien.
Dr Nyländer till Sydamerika. Dr Towne Nyländer i Los Angeles direktör i National Relations Board, avreste nyligen tillsammans med sin maka på en längre tur till Sydamerika. Han kommer under resan att särskilt studera arbetarfrågor och därmed sammanhängande förhållanden.
Redaktör Högfeldt 75 år. Redaktör Otto Högfeldt vid Missions-Vännen i Chicago, som nästan ett halvt århundrade verkat vid ovannämnda tidning, fyllde den 10 augusti 75 år och blev med anledning av högtidsdagen föremål för uppvaktning och hyllning. Bland dem som framförde sina gratulationer, voro även sättar-na på Missions-Vännen, vilka tillställde den gamla tidningsveteranen följande gratulationsskrivelse:
Jaså, Högfeldt är 75 år, det visste vi inte om. Vi tycka ni är likadan som för 25 år sedan. Ni kan alltid ,-slå er i backen’.’ på att en artikel skall in på en sida som redan är fullsatt, om den kommer från en av edra favoritskribenter, eller om uå-got av vikt har inträffat. Så gjorde ni för 25 år sedan och så gör ni nu. i Ni är samma kraftige man. Ja, det I är litet förargligt för oss ibland, men uet är för tidningens bästa ni gör det, och det uppskatta även vi, när oron är över. Vi beundra er som redaktör i kopsten att kunna skriva och klippa vad folk bäst tycker om, vi njuta av att sätta edra alster i bunden form. Med kamratlig gratulation på 75-årsdagen!”
Ett uppseendeväckande självmord ägde nyligen rum i Santa Monica, Calif., då den i vida kretsar kända mrs Edythe Björkman tog sitt eget liv medels inandning av eter. Hon var vid sitt frånfälle 58 år gammal. Under en längre tid hade hon lidit av ohälsa och detta torde vara anledningen till den förtvivlade handlingen. Under många år hade den avlidna intagit en synnerligen framskjuten social ställning och var på sin tid gift med den numera i New York bosatte dr Gustaf Björkman. Närmast sörjande äro tre döttrar.
Dr Eisen 89 år. Den kände svenske vetenskapsmannen dr Gustavus A. Eisen i New York passerade den £ d:s 89-årsmärket. Dagen till ära hade mr och mrs Fahim Kouchakji hos vilka dr E. är bosatt i 350 Park A ve., inbjudit en del av hans vänner i till te på eftermiddagen. Trot sin höga ålder är dr Eisen fortfarande vid rätt god hälsa. Hans syn och hörsel är det ingenting att klaga på, och hans minne är rent av förvånande. Han kan i detalj redogöra för händelserna som inträffat då han kom hit till landet i början av 70-talet. Dr Eisen är en mångsidig man. Hans vetenskapliga arbeten omspänna många olika fält — zoologi, botanik, geologi, arkeologi m. m. Han har skrivit en lång rad digra volymer om maskar, Orientens glaspärlor; fikon-' odling, George Washington-porträtt, I den märkliga Antiokia-kalken, m. m.
-----—..... ..........
Föreningskungörelser
VASALOGEN NORNAN No. 413
Möter första och tredje tisdagen i varje månad, kl. 8, i Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E., Vancouver. Fin.-Sekr., Arvid Lind, Svenska Hallen.
FÖRENINGEN SVEA
Sammanträder andra fredagen i varje månad i Svenska Hallen. Enda manliga sjuk-hjälpsförening. Fin.-Sekr. Clarence Johnson, 112 - llth Ave. W. - Fair. 337 R. Ordf, i sjukkom. Adolf Anderson, 767 Georgia SL E. High. 797.
RUNEBERGSORDEN
Möter andra fredagen i varje månad kl. 8 | •». m. i Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E. Fin.-Sekr. Oscar Nordman, Fair. 5409 L Ordf, i sjukkom. Otto Sundell, 2525 Grant StreeL High. 4741 L.
Svenska Konsulatet
Axel J. Stahl, Konsul
337 Carrall St. - Tel. Trinity 2329 Öppet helgfria dagar 10—1. Arvsutredningar, fullmakter och andra handlingar utfärdas och legaliseras.
Pass utfärdas utan dröjsmål på en dag.
Avliden prästman. Pastor C. A. Dahl i Stillw-ater, Minn., avled nyligen i sitt hem därstädes i en ålder av 69 år. Han sörjes närmast ax-maka och en dotter. Han hade varit pastor inom metodistförbundet i 40 år samt hade verkat i Stillwater under de senaste sju åren.
Man över bord från Drottningholm. Under Drottningholms senaste resa från New. York försvann en tredje klass passagerare i 20-årsåldern S--■erbord en kväll mitt ute på Atlanten. Livbojar med ljussignaler kastades ut, ångaren girade runt och stoppade samt satte ut livbåt. Efter en och en halv timmes sökande måste man emellertid ge upp hoppet och resan fortsattes. Klockan var närmare nio på kvällen när en av däcksvakterna upptäckte att en passagerare kastade sig över relingen. Dan omkomne, som var bördig från Stockholm, hade sänts hem från New York på konsulatets bekostnad, och det enda han efterlämnade var en halmhatt.
Under resan hade han tidigare visat sig vara rätt svårhanterlig till humöret. Tidigare hade han varit sjuk i malaria och hade ett par gånger under resan haft svindelaiifall varför han av befälet förbjudits att vistas på däck. Det var emellertid endast med stora svårigheter som man hade fått honom att finna sig i dessa föreskrifter.
Finland
SEVÄRDHETER
av HASSE Z.
Världen är full av sevärdheter. Det gäller bara att ha ögonen med sig för att få njuta av dem.
En ryttmästare vid namn Lithan-der tar 50 öre för att man får se Tännforsen i full verksamhet irån hans mors ägor. Det tycker jag är billigt för dem som ha begär på vattenfall. Jag vill inte se Tännforsen. Jag har sett tillräckligt med vattenfall, både i verkligheten och på bio. Det ena är likt det andra, med den skillnaden att det är mera vatten i det som heter Niagara. Men jag vill se ryttmästaren. I full verksamhet med biljettförsäljningen.
En ung dam vid namn Engqvist bar korats till Miss Sweden. Korats är ett bra ord. Miss Engqvist är | Sveriges skönaste dam, och om kvällarna sitter hon och säljer biljetter på en biograf. Om ryttmästare Lf-tnander ägde den biografen, skulle han kanske ta 50 öre mera för biljetterna vid den luckan, där miss Engqvist sitter, vilket det kanske är v ärt.
Nu skall miss E. fara till Frankrike och tävla i skönhet med alla de andra nationernas misser. Jag vill inte se henne, när hon kommer hem.
Från London telegraferas:
Den 17 månader gamle Jackie Bo-ne satt i sina föräldrars trädgård och lekte, då en 22 cm. lång orm kom i hans väg. Jackie grep ormen i stjärten och tillfogade den ett bett med sina friska mjölktänder. Hans skräckslagna mor förde pojken i hast till ett sjukhus, där man blott kunde konstatera, att han var fullkomligt frisk. Ormen däremot dog på stället.
Jag vill gärna se den gossen, men på avstånd. Visserligen är man ingen orm, men i alla fall —
Albert Engström har kommit hem fi ån sin afrikaresa. Och tagit emot intervjuare i Götebor. Professor Engström berättade, att han sammanträffat med kannibalhövdingen Cetewayo. Förmodligen gjorde Engström Pelarprdens hälsningstecken, scm skiljer sig från hitlerhälsningen därigenom, att man först slår ihop Länderna innan man sträcker högra armen i luften — det blir liksom mera ceremoni på det sättet — varpå Engström i likhet med Stanley utbrast:
— Mr Cetewayo, I suppose?
Jag hade gärna velat se mr Cate-wayo i det ögonblicket. Naturligtvis ville jag gärna också se professor Engström. Om inte annat så någon gång pa Söndagsnisse-Strix’ redaktion.
Professor W. A. McKeever skriver i The Journal of Education:
Jag är ledare för en skola för mogna i Oklahoma City. Skolan är endast öppen för män och kvinnor över 70 år. Elevernas antal uppgår till över 900. Den äldsta manliga eleven är 111 år, och den äldsta kvinnliga 102, omkring 40 äro i 90-årsåldern cch 300 i 80-årsåldern. Jag har gjort denna skola till mitt livsverk, emedan det föreföll mig som om de gamla voro de mest försummade i värt samhälle.
Jag vill gärna se McKeevers elever, då de snyggt och ordentligt klädda samt med nödiga läroböcker försedda kila till skolan. Jag vill se dem leka och stoja under rasterna. Jag vill se dem, när de sitta i bänkarna, kastande papperstussar på provkandidaterna och smusslande med fasklappar. Jag vill se dem, då de komma hem till, sina barn och barnbarns barn med sina varningar och underbetyg. Och jag vill se den manliga eleven på 111 år, då han blir relegerad för att han flirtat med flickan på 102.
Vad är ryttmästare Lithanders Tännfors mot den skolan? Äh.
Rikssvenska tidningsmän besöka Finland På inbjudan av Finlands jour- j nalistförbund anlände den 16 juli till Finland 26 svenska tidningsmän. De kor sedan i Helsingfors, har testamen-företaga en rundresa i landet.
Stor donation till SFV. Svenska folkskolans vänner har åter fått mottaga en stor donation. Lektor Alexander Dahl, som avled för nägra veckor sedan i Helsingfors, har tstamen-terat större delen av sin efterlämnade förmögenhet åt Svenska folkskolans vänner. Summan uppskattas till cirka % miljon mark. Lektor Dahl har varit lärare i svenska samskolan i Uleåborg.
Till lärare vid Vargskärs högre folkskola i Föglö har direktionen bland 21 sökande utsett läraren Erik Åke Holmström från Degerby.
God sillfångst i sommar. Den första sillasten ankom till Finland i medlet av juli. Fångsten för den finländska flottans tio fartyg är i år betydligt bättre än senaste år. I tekniskt avseende äro de finländska fångstfartygen de utländska överlägsna. Fjorton stora motorbåtar, med vilkas tillhjälp noten dragés, och 600—700 man äro dag och natt redo att inbringa sillstimmen så fort de uppenbara sig i islandsvattnen.
Obetydlig höexport. Under föregående år har hö exporterats från Finland i rätt avsevärda mängder. Utförseln skedde i huvudsak till Sverige och Belgien. Innevarande år har dock höexporten varit högst obetydlig, beroende på att kvaliteten i fjol var sämre. Priset i utlandet har ä-ven varit lågt.
Instruktören Karl Westermark fyllde 50 år den 12 juli. Redan som 2G-åring kom han till Åland. Han har utfört en mångårig, trogen gärning till fromma för det åländska jordbruket.
Statstjänstemän måste mottaga svenska handlingar. Efter ingången av dett år ha vid statsjärnvägarna inträffat flera fall, då tjänstemän vägrat mottaga svenskspråkiga, av underlydande inlämnade handlingar rörande tjänsten. Denna vägran har motiverats med den ändrade språklagen. Svenska lokomotivmannför-bundet har yrkat på att en ändrmg i detta avseende bör fås till stånd. Det har även framgått att ifrågavarande tjänstemän tolkat lagen orätt. Här efter måste de även mottaga tjänstehandlingar på svenska språket.
Mera kvinnor i Finlands riksdag. I Finlands nya riksdag sitta nu åtta kvinnor. Svenska folkpartiet har som tidigare 1, Samlingspartiet har 2 som tidigare, men agrarerna ökade sina kvinnliga representanter till 2. Likaså gjorde IKL. Framstegspartiet har även invalt 2 kvinnor.
Den stora nyländska jubileumsre-gattan utanför Helsingfors avslutades den 25 juli. I 10-metersklassen segrade den svenska båten “Refa-nut”, och i 8-metersklassen även en svensk båt, “Hderim”, medan den svenska “Marianne” och norske kronprinsens “Norna” blevo oplacerad".
Elektriska belysningen i Saltxik. Vid kyrkofullmäktiges i Saltvik sammanträde beslöts införa elektrisk belysning i prästgården och kantors-bostaden. Frågan om införande av elektriskt ljus i kyrkan uppsköts tills vidare, emedan för en fullständig belysning erfordras myndigheternas tillstånd.
Polisförening. Poliskåren i landskapet Åland har sedan en tid umgåtts med planer på att organisera sig i en förening. En dylik sammanslutning benämnd Ålands polisfcre-ning har numera kommit till stånd.
Föreningen Folkhälsan i Vårdö anordnade den 10 juli en anslående fest a ungdomshemmet Vårdkasen. Trots den bråda andtiden hade såväl yngre som äldre kommit ut rätt tahikt. Programmet rörde sig helt naturligt kring hälsofrågor, men musik fick även plats på vrogrammet.
Flera kanotfärder över Ålands hav. Det synes ha blivit på modet att i sommar färdas med kanot över Å-lands hav. Härom dagen uppenbarade sig i Mariehamn tvenne • ynglingar, vilka med kanot anlänt från svenska sidan. Det var E. A. Karlsson och Arne Jäppinen, vilka på detta sätt "krossat” havet. De hade gjort ett kort uppehåll på Lågskär och satte sedan kurs på Mariehamn.
Japanerna fingo fyra abborrar på Åland. Ett sällskap japaner, tre herrar och två damer, anlände till Mariehamn med ångbåt från Stockholm härom lördagen. Besöket i staden blev mycket kort, i det att sällskapet återvände redan på söndagskvällen. De förklarade vid avresan, att de ämnade komma tillbaka senare på sommaren. Ett par av sällskapet talade behälplig svenska. Under vistelsen i Mariehamn företogo japanerna en fisketur, som dock gav till resultat endast fyra abborrar.
Fru Almkvist: — Doktorn har nu fullständigt botat min man för hans reumatism. «
Fru Palmkvist: *— Nå, det är ni väl glad över?
Fru Almkvist: — Jag kan just inte säga det, ty nu vet jag ju inte om det blir regn den dag jag skall hänga ut tvätten till tork.
Hans Skyddsling
(Forts, från föreg. n:r)
Hon tystnade, rädd att säga mer. Men hans märkbara förvåning tillfredsställde henne tydligen —- han hade hört skolan omtalas och visste att den var god. Hon var sannerligen modig, som vågade börja tillsammans med elever, som ju alltid måste komma att lägga märke till hennes ringa härkomst och brist på vetande. Han såg på henne — henne.- ögon lyste vakna och spörjande mot honom, men munnen var halvöppen som på ett barn.
— Det där vet jag alltsammans, sade hon lugnt. Miss Clifford och jag ha talat om det, sade hon.
— Vad vet du? Att du måste vara en duktig tös?
— Nej. Jag vet att ni och de era är liksom födda bildade och har lärt allting — beständigt ... Se nu bala pä er och mig! Ni är så ståtlig, så lång och vacker, och era ögon är lärda — liksom — att gömma . . . att inte visa vad ni tänker på — ibland ofta. Alltid kan ni hitta på något att tala om, ni går över golvet, som om ni vore en kung. Men jag — jag vet ingenting, ingenting av allt det . . . som ni och de era vet. Jag är bara sexton år, och jag kan ingenting annat än dansa och ha ögonen med mig pch tänka, och de andra flickorna komma nog att skratta åt mig. Men . . . jag vet, vad jag vill.
Hon såg icke på honom, och hon hade glömt allt undantagandes sina framtidsutsikter. Med stora, mörka ögon stirrade hon in i den värld, som var hennes och ingen annans.
Undrande betraktade han henne — vilken sällsam tös! Vad kunde Aiånne hennes planer gå ut på?
— Det var visst en god stjärna, som sammanförde oss båda i alla fall, .sade han tankfullt. För dig, menar jag.
Då såg hon på honom med< sin öppna blick.
— Amen, sade hon stilla och allvarligt. Det var en god dag för mig. Jag glömmer aldrig vårt möte mellan brädstaplarna.
Hon gick närmare och räckte tvekande fram sin hand, som han genast fattade.
Miss Clifford säger att det finns en Gud. Man kan be till honom — det gör jag.
— Och vad ber du då om, lilla Babs? frågade han vekt.
— Jag ber, svarade hon bävande, att den dag som gjorde allt så annorlunda för mig, som gav mig sådan lycka, också måtte skänka — er glädje.
Han förstod att det var allvar för henne, och han märkte, hur ömheten bröt fram.
— Be du din bön, lilla vän, sade han smått vemodigt, och glöm mig inte alltför snart!
Hon drog sin hand ur hans och svarade ej. Men hennes ögon fingo den där hundlika troheten i blicken, ceh kring munnen skälvde ett ömt och tålmodigt leende.
Ett ögonblick stod hon alldeles stilla och tyst — så lämnade hon rummet.
En stund senare gick sir Willford nedför Jermyn Street i sällskap med en mycket vacker ung flicka i en nätt blå dräkt med en praktfull sobelschal och en grå filthatt. Han var nästan huvudet högre än hon, och när han såg ned på henne, måste han småle åt, hur liten hon var. Men för att säga sanningen, var hans dam för ögonblicket mest upptagen av sina fina skor och silkesstrumpor och sin eleganta jacka med stålpäriebältet. Plötsligt fick hon se sig i ett fönster och stannade.
— Så lustig hatten ser ut till allt det andra, sade hon tankfullt.
Sir John smålog och drog henne med sig — hon hade fullständigt rätt. Och timmarna flögo. Babs hade aldrig varit på någon restaurang förr och njöt av allt — från den goda maten och till piccolon nere vid dörren, som sir John satt med ryggen emot.
— Vad är det vi dricka? frågade hon.
— Champagne.
— Jag tycker om den — det är liksom liv i den.
— Så passar den till att dricka din skål i.
— Inte min. Framtidens.
Hennes slagfärdighet roade honom, han kunde icke glömma att denna lilla dam, som satt här och uppförde sig nästan korrekt, för ett år sedan • • •
— Vi ska säga adjö ute på gatan, avbröt hon hans tankegång.
■— Nej — jag skjutsar dig hem.
Men hon skakade på huvudet.
— Utanför porten här, förkunnade hon. Ni måste göra som jag vill — jag kan bli hysterisk.
— Å du, Babs, nåja — eftersom det är sista kvällen . . .
— På länge, fullföljde hon.
Han såg smått överraskad på henne — men tänkte icke vidare på hennes ord. Det kunde ju gott hända att de träffades under tidernas lopp.
Kort därpå stod alltså Babs vid en öppen bildörr med sin hand i hans.
— Farväl, lilla vän, sade han. Kom
alltid ihåg att jag är din vän!
Hon såg upp på honom väl en minut utan att svara. Därpå sade hon lugnt:
— Give Gud att min goda stjärna måtte lysa den dag vi åter råkas! i Han niekade utan att säga något. — Och — var snäll och glöm mig inte, sir! viskade hon sorgset.
Ett ögonblick såg han på henne med något liknande längtan — så tog han bort sin blick.
— Nej — det ska jag inte göra. Hon steg upp i bilen och satte sig — men innan han stängde dörren, stack hon ut huvudet.
— Godnatt, sade hon ömt.
— Godnatt, svarade han med ett förstående leende. Hon ville icke säga adjö.
Han stängde dörren, gav chauffören hennes adress och betalade honom. Så steg han åt sidan och lyftp på hatten.
Och Babs åkte bort i det okända.
SJUNDE KAPITLET
Åren gingo.
Sir John glömde aldrig helt sin lilla skyddsling, om hon än under tidernas lopp endast blev ett smått vemodigt minne för honom. När han kom under fund med att damer av hans bekantskapskrets använde sig av list och små behändiga lögner, tänkte han på hennes ärlighet, och nar världsklokheten fiek folk att tro att de måste dölja sina verkliga åsikter och tankar, vilade han liksom ut i hennes friska, naturliga öppenhet.
Ofta undrade han, om hon var förändrad, men insåg att allt var bäst som det var, Det var med en lättnadens suck han fastslog att eftersom hon icke tillhörde hans stånd, var det gott att hon icke längre fanns i hans väg. Men han skulle aldrig glömma henne.
En gång, då han var på besök hos sina föräldrar, talade han dock med sin mor om henne.
Det var en höstafton, och de båda sutto allena framför brasan i hennes budoar och höllo skymning, tills det skulle bli dags att kläda sig till middagen.
— Att du inte gifter dig, Jimmie, ■ sade den gamla damen.
— Det brådskar inte, mor, smålog han.
— Men jag vill så gärna se dig gift, innan . . .
— Tyst mor! Du ska få se mig lyckligt och väl i hamn en gång.
Hon lutade sig fram och strök kärleksfullt hans hand och såg upp i det vackra ansiktet, som var så likt hen- ! nes eget.
— Är det ingen — har du ingen- i ting att berätta mig, gossen min? frågade hon milt.
Drömmande såg han en stund in i i lågorna, så vände han sig till sin lilla gråhåriga mor.
— Det finns ingen, mor, svarade han nästan tröstande. Men — jag ska berätta dig något, som hände mig en gång. Du kommer säkert att -skratta åt det — ibland gör jag det själv.
Hon betraktade honom oavvänt, medan han berättade, och han iqt hennes hand vila på sin.
— Det var en afton, begynte han, som jag längtade att komma ifrån allt det vanliga — en chaufför skjutsade mig efter min önskan vart han ville — och jag hamnade vid en av I dockorna. Jg drev omkring en stund, och dpr, mor, mellan några brädstaplar, fann jag en ung flicka. Hon var endast femton år, halvvild, men vacker, brutal, men öppen och genom-ärlig. Hennes styvfar misshandlade henne och jag tog henne med mig. Först till tant Conn, sedan smög hon sig efter mig hem — där träffade Eileen henne — vi två döpte hem» till Barbara Kentford och hjälpte henne litet. Sist jag såg henne berättade hon att hon skulle till mrs Steeles skola i Greenwich.
— Och var är hon nu?
— Antagligen i Greenwich.
— Och hon . . .
— Hon kunde ha blivit din sonhustru, ifall jag råkat henne i dina salonger — som din gäst.
Härskarinnan på Ringstone smålog ömt.
— Sonen min, viskade hon — sådant där glömmer man.
Han besvarade hennes leende, men utan ömhet.
— Jag är trettioett år. Och det är två år sedan, svarade han lugnt. Hon var — en hel del av vad jag en gång drömde om.
, Lady Airth blev allvarsam.
— Berätta mig det hela, Jimmie.
Han lät hennes hand falla och steg UPP-
— Det är ingenting mer. Jag visste mycket väl att jag kände mig dragen till henne, men insåg det omöjliga i det. Och hon var en förståndig liten flicka — hon vill fram i världen — och glömmer mig nog. Så därmed är ingen nöd.
Sir John stod i begrepp, att ta fram sitt cigarrettfodral, men hejdade sig med handen i västfickan. Han hörde plötsligt en ung, mjuk stämma säga: “Give Gud att min goda stjär-(forts. å sid. 11)