SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 13 AUGUSTI, 1936
Återblick
För Svenska Posten
Av F. W. Lönegren
Såsom förut nämnts hade Norge
fordrat, av egna k imma Oscar II
att det skulle representeras konsuler, och för att före-ytterligare slitningar hade lämnat sitt bifall till en ut-
redning härom. Redan i januari 1902 hade regeringen pa utrikesministerns Lagerheim initiativ uppdragit åi en av svenskar och norrmän sammansatt kommitté att undersöka, huru en anordning med särskilda konsuler för de båda förenade rikena skulle kunna låta sig förverkligas med gemensam diplomatisk beskickning. Efter åtskilliga förhandlingar mellan båda ländernas regeringar offentliggjordes den 24 mars 1903 en rapport, vari meddelades, att man träffat preliminära grunder rörande bildandet av särskilda konsulatväsen för båda rikena. Enligt dessa skulle de särskilda konsulernas ställning till utrikesministern och beskickningarna regleras genom lika lydande lagar, som ej kunde ändras eller upphävas utan samtycke av båda ländernas statsmyndigheter. Rapporten väckte stor förtrytelse hos första kammarens majoritet, och man har goda skäl att antaga, att dåvarande statsministern Boström härigenom skrämdes att söka göra förhandlingarna fruktlösa. På annat sätt kan man knappast uppfatta de ökade fordringar, som från svensk sida uppsattes och som voro väl ägnade att stöta norrmännen för huvudet. I december framställde den svenska regeringens majoritet ett mera tillmötesgående förslag, men Boström, som då tillfälligtvis vistades i Norge, förklarade, att han skulle avgå, om det antoges. Utrikesminister Lagerheim avgick från sin post och man upphävde nu i Norge de våldsammaste rop över svensk trolöshet, och förslaget förkastades. Boström inlämnade då den 7 april 1905 sin avskedsansökan, som beviljades, och justitierådet Ramstedt utsågs till statsminister.. Han var en i politiska värv helt och hållet oprövad man, och hans utnämning möttes med ringa bifall. Unionen var på upphällningen, men skulle möjligen kunna räddats genom en energisk, målmedveten politik. Några steg i den riktningen togos emellertid ieke, och därtill kom, att den Ramstedtska regeringen försökte få till stånd lagar mot “allmänfarlifa strejker”, vilket verkade hindrande för åstadkommande av nationell enhet, vilket ensamt kunde ha givit kraft ät Sveriges åtgöranden.
På grund av den allmänna opinionen i Norge för unionens upplösning nedlade den Michelsenska ministärens medlemmar sina mandat, och då det blev omöjligt för konung Oscar att förmå nagon att bilda en ny ministär, framlade stortingspresidenten Berner förslag om att- föreningen med Sverige under en konung upplöses i överensstämmelse med Norges rikes grundlag samt att konungen förklaras ha upphört att fungera som r.örsk konung. Detta förslag blev den 7 juni 1905 enhälligt och utan debatt av norska stortinget antaget. Konungen protesterade förgäves mot beslutet. I närvaro av stortingets medlemmar utbyttes den 9 juni unionsflaggan på Åkershus fästning mot den trefärgade norska flaggan, och cmkring 30,000 personer ha^le samlats på fästningsplatsen för att bevittna denna händelse, som var liktydig med Norges skiljande från Sverige.
En urtima riksdag sammankallades den 20 juni för att förhandla med Norge angående upplösning genom delegerade från båda länderna. Regeringens förslag ansågs emellertid
siggick i augusti, då 368,208 röster’ kastades för och endast 284 mot unionsupplösningen. Den 23 september avslutades förhandlingarna, och däri godkändes i huvudsak de av svenska riksdagen framställda villkoren, nämligen de norska gränsfäst-uingarnas slopande samt upprättandet av en neutral zon, inom vilsen inga krigsförberedelser voro tillåtna. Såsom historiskt minnesmärke fingo rorrmännen behålla Fredriksstens fästning samt dessutom Kongsvinger, som låg utom raseringsområdet.
Norges första åtgärd blev nu väljandet av en egen konung. Man var villig erbjuda kronan åt en svensk prins, men Qscar II förklarade, att en sådan åtgärd skulle framkalla misstro och misstänksamhet i båda länderna och störa den vänliga stämning, som han hoppades skola kunna återställas mellan den skandinaviska halvöns numera tyvärr åtskilda riken”. Konungavalet hölls den 18 november, då stortinget enhälligt val-deprins Carl av Danmark till Norges konung och som vid tronbestigningen antog namnet Haakon VII. Den 1 november ströks i Sverige den unions-märkta flaggan och den rena blå och gula hissades i stället. Skalden Per Hallström diktade med anlednmg härav följande flaggsång:
Flyg raskt i topp, vår gamla flagg, och signa nya tider!
Den flik, som bar på småsint agg, ur duken slets omsider.
Ej längre störs vår harmoni; mot sommarluft i sol du står med klang som den. Nu är du fri,
nu är du
bara vår.
Grand Coulee-dammen, världens största människoverk
- Ä


uppmärksamhet, från första ögonblic- ' ket då den stora kören reste sig som ' en man ända till den sista jublande tonen i Landkjending, var på hel- i $pänn.
Följde ett kort anförande av sångarveteranen Otto Roseleaf och sängarnas hyllning. Mr Carl Anderson reciterade ett för tillfället lämpligt poem. Tal höllös också under afto- ' nens lopp av de olika körernas representanter: mr Albrechtson från Los Angeles, mr Victor Rangner från Portland, mr Darcey U. Wright från I Salt Lake City, Dave Johnson från I Seattle samt J. A. Johnson från Oakland. Den sistnämnde hälsade alla välkomna till sång/esten i hans hemstad år 1939.
Vote For
Nu tydas när intet
lätt de färger två, annat skymmer.
Se vindens vidd skall bli ditt blå, var vinges flykt den rymmer. Ditt gula, solens flöde likt, med rytm i dukens slag och bukt.
skall lysa vår mark
Den roll
ner, skall värma rikt
i blom, vår blom i frukt.
konung Oscar under den-
ua för honom så bekymmersamma tid spelade då han mot slutet med all kraft mosatte sig, att nationen skulle bibehållas mot norska folkets vilja, mötte icke så få motståndare i Sverige. Medan man,i liberala och socialdemokratiska kretsar prisade den åldrige monarken för hans fredliga och vittsynta ståndpunkt, var opinionen inom högerkretsar— och
av svenska matt prägel håll, och av da skarpare
riksdagen ha en alltför både till ton och inne-densamma uppsattes vi-villkor för unionsupplös-
ningen, och 100 miljoner kronor ställdes till regeringens förfogande för att giva eftertryck åt saken. Såsom följd härav lämnade Ramstedt sin befattning såsom statsminister, och Christian Lundeberg utnämndes till hans efterträdare. Den nya ministä-
ren var en koalitionsministär, avgick efter de svensk-norska handlingarnas slut. Dessa höllos bekant i Karlstad. Från svensk hade påyrkats, att en allmäfi
som för-som sida om-
röstning rörande unionens upplösning skulle äga rum i Norge. Denna för-
LAKE
WASHINGTON MOTOR 00.
The Home of FORD SERVICE KIRKLAND, WASH.
Main 111 Open Evenings and Sundays NEW FORDS Trucks and Zephyrs
Man måste gå tillbaka i tiden nära ett århundrade för att rätt starta historien och beskrivningen om Grand Coulee-dammen. Redan på 185Ö-ta-let började framsynta män att spekulera över möjligheterna att utnyttja Columbiaflodens mäktiga vattenfall i mänsklighetens tjänst, och Washingtonterritoriets förste guvernör, Geo Stevens, anmodade sina ingenjörer att företaga uppmätningar och undersökningar.
I nordöstra delen ington, ungefär 90 Spokane, finnes de naturscenerier. För
av staten Wash-miles väster om mest storslagna en sträcka av 50
miles flyter Columbiafloden med väldigt dån genom en milsbred, brant bergsklyfta med tusen fot höga klippväggar. Här ha vi den största
vattenvolymen enta Staterna sissippi.
När Grand
i någon flod i med undantag av
Coulee-dammen
För-
Mis-
blir
fullbordad, som det beräknas om fem
eller sex år, kunna besökande se vad som kallas “världens åttonde underverk.” De skola se en 1,650 fot bred ström, forsande utför ett 550 fot högt bråddjup med över 400,000 kubikfot vatten i sekunden, en tillräcklig vattenmassa att fylla en ordinär insjö.
Dammbbyggnaden, 4,300 fot bred, 550 fot hög och vilande på en, 500 fot tjock grundval, kommer att erfordra en jättemassa murbruk, 36 miljoner kubikfot cement och tusentals ton av förstärkande och sammanbindande stålband. Det blir världens största människoverk, betydligt överstigande arbetet med pyramidernas anläggning och kostnaden för Panama-kanalen. Dammen kommer icke att bliva blott en väldig, solid klump eller massa utan en jättebyggnad med gallerier och mellanrum för inrymmande av instrument och 18 enorma maskiner, generatorer, • i stånd att frambringa 2,500,000 hästkrafter, till-
räckligt ett utveckla elektrisk för otaliga industrier.
ström
Det andra stora syftemålet med anläggningen är beredande av konstbevattning över 1,200,000 acres av Inlandrikets bördiga areal. Ovan dammen kommer att finnas en av människohand frambragt insjö, sträckande sig 150 miles norrut ända •till Canadagränsen, och innehållande den ofattliga volymen av 3,000 miljoner gallon vatten. Ett tiotal av de kraftigaste pumpar som någonsin tillverkats, komma att installeras. De skola bliva i stånd att lyfta 16,000 kubikfot vatten i sekunden för distri-buering över den konstbevattnade a-realen, som kommer att blomstra som en oas i ett hittills varande ökanland.
Kostnaden för jätteprojektet beräknas komma att. uppgå till $394,-000,000, och dammbygget bedrives för närvarande med en arbetsstyrka på bortemot 4,000 man, inlogerade i den nyanlagda staden Mason City på västra stranden av Columbiafloden.
Den nyvalde chefdirigenten Phillip K. Hillstrom, ledare för San Francisco- och Oaklandkörerna, talade också. Talens rad avbrötos av sång av några individuella körer. Svea Male Choir sjöng utmärkt “Den första gång jag såg dig,” under mr Carl Zeeds ledning och med mr William O. Hedberg som solist. Telegram från Millie Pihlström, från Alex och Hugo Olson i San Francisco, från Joel So-derlund och sångarna i Chicago m. fl. andra upplästes.
Banketten avslutades med att alla sångarna sjungo Eklöfs “Morgon”, och man begav sig sedan till Svenska klubben, där dansen genast tog vid till musik av Helga Melinders orkester.
Välbesökt friluftsfest i Vasa Park
GEORGE OLSON
FOR
Superior Court Judge
Position No. 10
(Paid Adv.)
Smittkoppsfaran allvarligare
Nästa sångarfest i Oakland 1939z
Från sångarfesten i Seattle
(Forts, från sidan 1)
| slag i programmet var Eldon Rose-| lunds kuplettsång, och det sätt varpå । den framfördes lockade sådana applå-
särskilt bland officerarna — en helt | der> att han måste ge fIera extra. annan, och man hörde mycket tal om 1
krig mot broderlandet. Nu finns det väl knappt någon i Sverige, som icke hyser den uppfattningen, att kung Oscar icke på något bättre sätt kunnat realisera det valspråk, som han gjort till sitt: “Brödrafolkens väl”, och vilket han, sedan norska stortinget godkänt de vid förhandlingarna i Karlstad antagna villkoren den 27 oktober 1905 ändrade till “Sveriges
Under sommaren 1905 besökte kej-sar Wilhelm ombord på “Hohenzol-lern” de svenska farvattnen, och under besöket inbjöds Oscar II och kronprinsen på middag, då fartyget låg ankrat utanför Gävle. Kejsarens besök uppfattades i Sverige såsom ett bevis på hans sympati med Sverige uti unionstvistigheterna. Han hade nämligen förut under flera somrar visat förkärlek för de norska kusterna. En riksdagsmannakandidc.t i Stockholm blev så hänförd av det kejserliga besöket, att han förordade ett förbund mellan Sverige och Tyskland. Dagens Nyheter lät honom e-mellertid rätt tydligt förstå, att det kan vara riskabelt att “äta körsbär med de stora.”
Den förste svenske bonde, som haft plats i en regering, var Alfred Petersson i Påboda, som var jord-biuksminister i den Lundebergska koalitionsministären, och detta väckte icke ringa uppmärksamhet, särskilt inom de mera konservativa lagren. Det tog ungefär ytterligare trettio år, innan en bonde sattes i spetsen för landets regering och en annan bonde utsågs till chef för landets försvarsdepartement. Det hade man aldrig ens kunnat tänka sig vid seklets början, lika litet som man då drömde om, att en f. d. skomakare skulle visa sig vara en av de bästa finansministrar man någonsin haft i Sverige och att socialdemokraternas främste ledare skulle mer än en gång bliva kallad att stå i spetsen för regeringsärendena. Såsom den främsta orsaken till denna omskiftning i Sveriges politiska historia kan utan tvivel räknas det omfattan-
nummer. Sylvia Chilberg ackompanjerade mr Roselund.
Operasångerskan Jenny Norelli eskorterades därefter till estraden, och hon riktade på svenska några varma ord till sina sångarbröder, erinrande om de många gånger hon uppträtt som solist vid svenska sångfester. Madame Norelli avtackades med ihållande applåder och “Sångarhyllning.” Sångarveteranen Otto Roseleaf hyllades också. Hälsningar framfördes av Caroline Hedeen, iförd nationaidräkt, samt av “vikingen” Max Anderson. Sångarna läto så höra “Standarsång”, och unisont sjöngs “Du gamla, du fria.” Sedan borden röjts undan följde
dans till förträfflig musik av Helga Melinders orkester.
Sveas ordf, bjöd på lunch och logen Klippan på middag
På torsdag fortsatte sångarna de på onsdagen påbörjade samövningar-na, avbrutna av en utfärd till Wood-land Park, där ordf, för Svea Male Choir, mr Dave Johnson, bjöd på smaklig lunch. Efter spisningen besåg man parkens ståtliga zoologiska uppsättning, och bilfärden fortsattes förbi universitetet, genom Volunteer Park tillbaka till högkvarteret, där övningarna återupptogos. På förmiddagen, medan sångarna övade, gjorde damerna en utflykt till Bremerton, en färd som på det högsta tilltalade de långväga gästerna.
Efter en knogig dag bjödos sångarna och deras damer på middag' i Svenska klubben av Vasalogen Klippan. Mr Alfred Aronson höll tal, och anföranden gjordes av respektive körers ordföranden. Man sjöng gemensamt “Du gamla, du fria,” och till tack för undfägnaden gåvo sångarna sin “Sångarhyllning.”
Generalrepetition i Music Hall och lunch hos Scand. Fraternity •
de sa de de
upplysningsarbete som under destrettio år med kraft bedrevs inom bredare folklagren och som gjor-Sveriges arbetare- och bondeklass
till den mest upplysta inom den civiliserade världen.
Som olympiska spelen i Berlin nu tilldraga sig världens uppmärksamhet, torde det för många bliva intressant att i nästa artikel läsa om huru svenskarna vunno stora segrar vid olympiaden i Athen 1906, då Sverige intog andra rummet bland de tävlande nationerna.
— Pappa, var tänker du hålla mitt bröllop ?
— Bröllop! Jag har inte hört talas om att du skall gifta dig!
— Men pappa då, läser du inte tidningarna?
Fredag förmiddag förflyttades sångövningarna till Music Hall, där den slutliga avpoleringen tillsammans med orkestern ägde rum. Vid middagstid serverade logen Seattle och logen Ballard, Scandinavian Fraternity of America, smaklig lunch i Svenska klubben. Mrs E. Helstrom hälsade gästerna välkomna samt berättade något om S. F. A., och mr Arthur B. Langlie, medlem av Seattles stadsfullmäktige, höll tal. Medan sångarna på eftermiddagen vilade upp sig, voro deras damer bjudna på te i mrs Daniel Johansons charmanta hem.
Kl. 8:30 ägde den stora konserten rum i Music Hall. Salongen var i det närmaste fullsatt av en förväntansfull publik, som kommit från både när och fjärran för att lyssna till det program, varom Hattie Edenholm skriver som följer:
var i fredags afton i Music Hall, då svenska sångare hade sin konsert.
Under C. H. Sutherlands ledning voro sju svenska manskörer närmare två hundra män, samlade, och det var en imponerande syn, när ridån gick upp, att se alla vitmössorna i symmetriskt ordnade rader. Därtill medverkade den ryktbara barytonsångaren August Werner som solist, med Gertrude Werner vid pianot, samt en tjugomannaorkester, bestående av medlemmar ^v Seattle Symfoniorkester, biträdd av John Sundsten vid orgeln. Wm. O. Hedberg sjöng solopartiet i en av körsångerna.
Konserten öppnades av orkestern med en medryckande rendering av “Kungl. Kronobergs Regementes Paradmarsch” och "Midsommarvaka” av Hugo Alfven. Därefter beträdde direktör Sutherland estraden, och “Hör oss, Svea” brusade mäktigt igenom auditoriet.
Det är överflödigt att referera varje nummer särskilt, då alla sånger på programmet så ofta sjungits. Vare det nog sagt, att de olika körerna sjöngo som EN kör. Fraseringen av både engelska och svenska var bättre, än man vanligen hör och utförandet tonfast. Det var ovanligt god sam-s.iungning med så få gemensamma repetitioner.
Alla körerna voro nog. väl förberedda, men man måste ändock giva direktör Sutherland största erkännandet för det utmärkta slutresultatet. Friebergs “Vikingarna” med orkester och August Werner i solopartiet samt “Den Store Hvide Flok”, även den med August Werner som solist, voro de bäst utförda.
Kören nådde en hög nivå i båda dessa sånger, och isynnerhet var det en mäktig stämning rådande, då publiken stod upp för att ära tvenne bortgångna sångare, nämligen Rudolf Möller och Axel Pihlström, under det att kören sjöng “Den Store Hvide Flok.”
August Werners tolkning av Fredmans epistlar, “Äventyrsland” av Sars och Hallens “Junker Nils sjunger vid lutan” voro, utan tvivel aftonens glanspunkter och röjde honom såsom en fulländad konstnär. Han förstod att skapa en stämning som förtrollade i “Äventyrsland”. Att kunna fängsla med en sådan enkel liten melodi, så att åhörarna begära den da capo, det fordrar konstnärskap och begåvning av hög rang. Sångaren understöddes av ett varmt och sympatiskt ackompagnement.
Wm. O. Hedberg blev också varmt emottagen i “Carry me back to old Virginny”. Den måste bisseras.
Säkerligen instämma alla, som voro närvarande, att verklig feststämning var rådande från början och till slut, och denna härliga afton skall länge leva i vårt minne.
—Hattie Edenholm.
Lördag förmiddag ägnades åt af-I färsmöte, varvid beslöts att nästa sån-I garfest skall förläggas tiH Oakland sommaren 1939. Mr Sutherland ansåg det lämpligt att en ny chefdirigent väljes vid varje sammankomst, varpå mr Phillip K. Hillstrom, ledare för Oakland- och San Francisco-sångarna, utsågs till denna post.
Detta sångarmöte i Seattle gav ä-ven uppslag till en alldeles ny ide: Ett förbund av damföreningarna inom varje kör. De närvarande damerna behandlade på lördagen vid särskilt möte denna tanke, och resultatet blev, att vi nu ha en Ladies Aux-j iliary of AmeHcan Union of Swedish Singers. Till ordf, för detta förbund valdes mrs Reuben Anderson, Oakland, California, och till sekr. mrs Anna Dalin från Seattle. Denna sångarnas systerförening kommer säkerligen att spela en betydande roll vid sångarfesten i Oakland 1939.
Stor bankett på lördagskvällen
Till banketten var varenda biljett slutsåld, och den stora salen i Ma-sonic Temple var till trängsel fylld med festglada människor. Kvällens program började med en liten ceremoni, som kom som en överraskning för det stora flertalet närvarande. Sångarmötets ordförande, mr Axel Johanson, äskade ljud och bad att få presentera en vän. Vännen bevisades vara mr Carl A. Appelgren från Portland, som i sin tur bad att få presentera en vän och drog undan ett förhänge, därigenom blottande en oljemålning av sångarnas framlidne vän och dirigent Axel Pihlström. De församlade reste sig och sångarna stämde upp “Vem är som ej vår breder mins.”
Fram mot kaffet och deserten började talens långa rad med en hälsning av mr Axel Johanson. Mr Johanson föreställde också ceremonimästare mr C. H. Sutherland, som under kvällens lopp presenterade de olika uppträdande på ett trevligt och
Kom så sista dagen, vilken begicks med en friluftsfest i Vasa Park ute vid Lake Sammamish. Man hade stämt möte vid Svenska klubben kl. 10 på f. m., och en stund senare ringlade sig en lång bilkaravan genopi staden ut till slussarna, förbi andra sevärdheter för att slutligen hamna i den vackra parken. Statspolisen hade välvilligt ställt sig till förfogande som eskort, och mr Max Anderson ledde det hela. Bland de mer upp-den varit en fana, framför kören. Tor Johnsons, den liksom alla andra prydd med svenska och amerikanska flaggorna, men Tor ståtade med svenska nummerplåtar. Över Svenska klubben svajade även de två ländernas flaggor, vilket även var fallet ute i parken.
Inför en talrik skara deltagare började programmet ute i det fria med en brottningsuppvisning av Pat Fra-ley och Rusty Westcoatt, vilken tydligen uppskattades. Den senare brottaren är även skicklig simmare och lär fortfarande vara innehavare av ett par rekord. Efter brottningen gav han en liten simuppvisning, som lockade skarorna ned till stranden, och det rådde inget tvivel om, att brottaren från Honolulu även är hemma i det våta elementet.
Den stora kören samlade sig på fri-luftsdansbanan, och under ledning av chefdirigent Sutherland sjöng den “Sätt maskinen i gång” och “The trallande jäntor” och fick jublande bifall. Efter det en del telegram upplästs, presterade en av sångarna från Salt Lake City, mr Norling, svå solon, varpå kören under mr Carl Zeeds ledning gav “Standarsång”. Här passade rolighetsministern John Nordeen, som skötte om pålysningarna via högtalaren, att hålla mikrofonen som om denvarit en fana, framför kören. Tor Johnson höll ett kort anförande och lyckönskade sångarna samt uttryckte sin uppskattning av deras prestationer.
Det låg färg och glädje över programmet med alla de vackra uniformerna och träd och sjö i bakgrunden, och som en värdig avslutning inmarscherade dansklubben- Majblomman i nationaldräkter och gav tre krafCgt applåderade danser.
Stockholm den 1 augusti. — Det rapporteras frän Haparanda att smittkopporna alltjämt* sprida sig i finska lappmarken och Nordfin-land. Ett särskilt smittkoppskom-pani från Röda korset har sänts till Haparanda. Flera andra för-sigtighetsåtgärder ha vidtagits.
Svenskt trä erövrar ny terräng
(Forts, fr. sid. 1.)
in sig på en sådan behandling så-i väl av skogarna som av det virke de avkasta att största möjliga anspråk, i nämnda hänseenden bliva tillgodosedda.
Uppmärksamheten har också på senaste tiden i Sverige alltmer blivit fästad vid denna angelägenhet. Att det här gäller problem av invecklad och svårlöst natur gör det än angenämare att de utan dröjsmål bliva föremål för aktiva ingripanden i stor skala. De uppslag, som av 193! års skogssakkunniga givits tiil åtgärder i denna riktning liksom över huvud taget för ett rationellare utnyttjande av landets skogstillgångar Iland annat genom en av staten understöd målmedveten träteknisk I forskningsverksamhet i samarbete I med skogsbrukets män, äro med hänsyn härtill förtjänta av det största beaktande.
Vem var den ursprunglige Uncle Sam?
(Forts, fr. sid. II
började soldaterna kalla köttet och fläsket för “Uncle Sams beef” och “Uncle Sams pork”. Skämttecknarna började avbilda “Uncle Sam” som en lång, mager, skäggprydd äldre herre. I samma veva började en populär sång sjungas, som löd, “Uncle Sam is Rich Enough to Buy Us All a Farm”.
Före den tiden representerade “Brother Jonathan” Förenta Staterna. Namnet Jonathan är en härledning från “John Bull”, som kollektivt betecknar Storbritannien. 1 stäl-
Konserten en stor framgång
Bjudning på Sv. Klubben konserten
Efter konserten hade mr land bjudning på Svenska
efter
Suther-klubben.
och med mrs Sutherland som älskvärd värdinna serverades smörgåsar och kaffe i massa. Efter förfrisknin-garna roade man sig på övra vånin-
En så fulltalig och entusiastisk gen med en svängom och skrattade svensk publik torde sällan varit sam-' sig svag åt Skrällbom & Co. och lad i Seattle under ett tak, som falletandra rolighetsministrar.
okonstlat sätt.
Först på programmet var
den
skickliga violinisten Siri Engman Djos, som, ackompanjerad av Sylvia Chilberg, tjusade åhörarna, med musik av Peterson-Berger samt “Värmeland du sköna.” Mr Arthur B. Langlie’s tal rörde sig om föregående kvälls konsert, och han betygade, att hans stolthet över att vara skandinav om möjligt stegrats genom densamma.
Enligt programmet skulle August Werner ha sjungit, men då det var omöjligt för honom att närvara, uppträdde i hans ställe Percy Richards, "en från Sverige nyligen anländ sångare. Han sjöngt ett par vackra visor i folkton efter att på förhand ha ursäktat sin röst, som han till följd av strapatserna på den långa resan från Sverige ej ansåg vara i bästa form. Herr Richards talade också många berömmande ord om konserten, och ansåg den fullt jämförlig
med vad hemma.
som i den vägen bjuds där-
Sylvia Chilberg spelade sedan på pianot ett potpurri över svenska folkvisor, och hon skördade välförtjänta applåder. * Unisont sjöng man så “Här är gadagott att vara”, varpå följde ett festtal av presidenten för University of Washington, dr L. P. Sieg. Dr Sieg. avvek nästan helt och hållet från sitt ämne för att tala om konserten, som han föregående kväll besöKt. Han erkände att han gick di* mera som en skyldighet, men att hans
Senare började dansen uppe i paviljongen. En del av publiken sökte sig dit, medan andra samlades nere i parken, och det klingade sång från många småkörer, som hastigt och lustigt bildades kring bord och under träden.
På kvällskvisten började sångarna att ge sig av till sina land igen. Några avreste från Seattle med tåg redan på söndagskvällen, andra på måndagen, och då detta läses finns det inte många av- gästerna kvar i Seattle.
Vi tro oss med fullt fog kunna säga, att sångarfesten blev över all förväntan lyckad, och att gästerna verkligen ! sade sitt hjärtas mening, då de förklarade, att denna var den mest lyckade fest som nånsin hållits inom distriktet. En honnör för arrangörerna: Svea Manskör och dess Damförening!
Ett tack från universitetet
UNIVERSITY OF WASHINGTON Office of the President
August 8, 1936. । Mr. Clifford H. Sutherland, 4320 Latona Avenue, Seattle, Washington.
My dear Mr. Sutherland:
Although I could tell you in per- i son at the banquet tonight, 1 am writing you this brief note while the impression is still vivid in my mind of the splendid concert given last night under your direction by the Men’s Chorus. I have never before had the pleasure of hearing such splendid . male singing so well direeted. You j deserve the thanks of the community for producing this artistic perform-ance.
Sincerely yours, (Signed)	L. P. SIEG,
President. '
let blev det nu “Uncle Sam”, ett namn som för övrigt har samma begynnelsebokstäver som United States.
För icke så länge sedan organiserades en kommitté, som heter “Uncle Sam Memorial Committee”. Denna sammanslutning kommer att slå ett slag för att hälla den ursprunglige “Uncle Sams”, Samuel Wilsons namn vid liv.
FLIS
TRE KRONOR
Tre Kronor Cafe är platsen för ALLA SVENSKA specialrätter
1622 - 8th Ave. - MAin 8152 Mitt emot Svenska Klubben