1Ö
SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 30 JULI 1936
OLD TIMES AND NEW
By Henning Holmstrom
Hearsays and Heresies
Humor is a human quality—a gift from the good God. It may crop out anywhere—in places where one would least of all expect it; like the alpine rose, rooted in a handful of soil in a crevice in the rocks, close to the icy glacier, or the luxurious date palm flourjshing at the oasis sur-rounding the torrid wastes of the desert of Sahara.
Even in the wastes of modern civilization, such as the god-for-saken and man-despised East End of London, surrounded by poverty and crime, we may find this plant— at least Charles Dickens (though it may take such a loving heart as his to do so) found it here. In Pic-adilly, however, I doubt that Dickens ever found any of it; as far as I can remember, he never men-tions such a find in any of his books. —For how could kindly good humor ever be found in a place which, figuratively speaking, has created East End with all its horrors of human misery.
Ahd if that be true—which it is— how could real humor, which is akin to poetry, ever find a place in the would-be wise utterances of a sludge-brained aristocrat, or in the guarded sentences of him who, having a clear brain, must be aware that he is a lie amongst lies. Such humor, or even satire, compared to that of Charles Dickens or Robert Burns, would be like the following bragga-docio from an epigram on the final fal) of Napoleon, by Tennyson, The English poet Laureate—“He thought to quell the stubborn hearts of oak. Madman!”—compared to the fine satire and humor on the same event, by Elizabeth Barret Browning—“And kings crept out again to feél the sun. ”
Speaking of humor it is perhaps neeuless to say that I do not refer to the silly, burlesque, or obscene kind merely intended to make a fatuous fool bray; nor do I speak of the brusque overbearing kind intended, as the English say, “to show people their place,” and which leaves smouldering hatred or dirt-eating servility as a result. I speak of the kind of humor which employs —or rather consists in—both praise and reproach, tempered by a good-natured forbearance for human frail-ty in others, and whose impressions, remaining in the mind unexeited by passion, will make us reflect and think.
If some of our great thinkers could refresh their minds by humor, they would, most likely, live longer—if more usefully, I cannot say. Perhaps tliey think too deeply of serving nankind to think of “restingplaces pr their thoughts”, as Levertin puts ' —until it is too late.
Years agö one of our Swedish .ewspaper men (now dead) told of an incident in regard to Viktor Ryd--erg. This man, whom we call Mr.
., had attended one of V. R’s lec-res in Gothenburg. Now V. R., be-g not only one of the greatest liuses of modern times, was also f thoroughly honest that he even jas, in his leetures, to grudge b>nation of speech the honor of gmenting the lucidity of his dis-urse, which for clarity has perhaps never been excelled in the Swedish language.
At any rate G. said that this lec-ture failed to interest him. The reading seemed so unchangeably mo-notonous (both may have been very til ed, or not quite well.) “But when I the next morning read the whole thing in the paper,” said G., “I found it such a gem of geniality and logic
SECRETARIAL T R AIN I N G
/
.... offers t ht best stepping stone to excellent positions in business offices and in the Government Service.
*
Minimum entrance salaries for Stenographers in Civil Service range from $120 to $135 per month The Private Secretary who is thoroughly qualified and possessing a pleasing personality is praetieally always assured of a good position.
Our Free Employment Bureau is filling from 100 to 150 positions every month.
An exceptionally high-class Secretarial Training School for those who desire something better than the ordinary
♦
SEATTLE SECRETARIAL SCHOOL
Westlake Square Building
MAin 2844	1520 Westlake Ave. near Pike
that I could hardly believe my eyes.” For the benefit of those who may not know it, I may reläte an incident in regard to V. R’s literary and scientific work.
When Mr. W. W. Thomas came to Sweden in 1891 as U. S. Minister to Sweden, he dropped in one day at a bookstore and inquired for the latest good Swedish novel. The proprietor, after some thought, handed him the “Last Athenian,” by V. R. “But this can’t be new. I translated it into English more than twenty years ago,” remarked Thomas. “Very true,” answered the bookseller; “but we have had nothing as good since.” (Thomas had visited Sweden nearly thirty years earlier, as one of the thirty “war consuls” sent out by Abraham Lincoln, and had also been there as Minister under President Arthur’s administration.)
V. R. disdained all kinds of sen-sationalism. But he has written some of the most beautiful poetry, and so has also Heidenstam. But the latter had never seen life in so many phases. He was born rich, whereas Rydberg had to struggle with poverty from early childhood. In seeing the trend of the faetory system, the industrialism, and the Victorian com-promise, mentioned earlier in these artides, he was far ahead of other Swedish authors—a true truth-loving Christian. And yet he was considered a heretic by the orthodox.
But the compositor calls for copy, and I must leave off. However, be-fore doing so, I am going to quote a short epigram sent in as his plead-ings in court by a ccuntry sheriff, summoned by a minister to answer tc a charge of misconduct in office.
There had been some old grudge between the sheriff and this minister, who also was chaplain of an army division which, on its march through this sheriffs district, had to be quartered in the surrounding villages for one night — the appointing of sleeping quarters being the sheriffs business, his decision in each case was final. To get back at the minister he assigned him a horse’s stall and mänger, for which the minister summoned the sheriff. To the accusations of the minister the sheriff replied: “Our Lord himself His faithful flocks is leading,
And watchdogs he appoints, to keep them safely feeding
On pastures green.—Thee, sheepdog, I appointed
A mänger where to sleep, from night till morn;
Reminding thee: In such a place was bom
The Lord of Lords—Lord of all kings anointed.
(To be continued)
SVERIGEBOKEN I SIN FEMTE
UPPLAGA
“Sweden,’ the Middle Way” har redan utgått i fem upplagor, meddelar förlaget Yale University Press. Senatorer och kongressmän ha läst boken, guvernör Landon, den republikanske presidentkandidaten, har den på sitt bord, och president Roosevelt meddelade vid en presskonferens för ett par veckor sedan att boken hade “revived his intrest in cooperation to such an extent that he believed it would be well for this country to see what was going on there” (citat från Washington Post av den 24 juni). Han har som bekant redan sänt en kommission över för att studeia rörelsen.
SVENSKT BRÖD
Svenskt bakverk är föremal för en helsidesillustration med kort beskrivande text i The American Home för juli. Det är en samling av sex fotografier, vilka kunna erhållas från tidskriften med recept för varje brödsort tryckt på baksidan av varje fotografi. Författarinna är Dorothy Gladys Spicer.
HANS SKYDDSLING
(forts, från sid. 8)
fritt och han själv obunden. I en vrå av hans sinne fanns i alla fall en liten stämma, som sade: “Glöm mig inte, sir!” Men den var så långt borta och så svag, att den icke störde. Nej, snarare var det något an-genämt med den — något gott, som kom över honom likaväl i en ensam stund som i en överfylld balsal. A nej — han skulle nog icke glömma henne. Behövde hon hjälp, skulle hon få det, stackars liten! Att hennes ögon voro ovanligt djupa och vackra och att hennes gestalt var utan fel eller lyte — detta var störande moment, som försvunno med tiden.
Det var fredag eftermiddag. Sir John hade just avslutat sina förberedelser till resan och kom hem mycket hågad för en siesta. Med en suck slog han sig ned i en av de djupa ■stolarna i sitt rökrum och tände en cigarrett.
— I fall jag skulle slumra av, Gib-son, så väck mig klockan sju. Jag äter middag ute i afton.
— Gott, sir.
Sir John sträckte ut sina långa ben och blåste ut röken. Bevars, vad han gladde sig åt denna tur! Hans goda, blåa ögon stirrade drömmande på en tavla av Turner, som hängde mitt emot honom, och kanske var det de härliga färgerna, som avlockade honom det ömma småleendet.
Ingen målade himlen såsom Tur-r.er, den var djup som barnaögon, och ingen kunde få fram sådana mjuka linjer . . . undantagandes kanske Babs. Han undrade, hur hon hade det, det lilla, ensamma barnet? Hur skulle hon kunna klara sig, när himlen var så gudomligt blå? Skulle de mjuka linjerna bli lika beundrade som Turners? Skulle hon, skulle hen . .
Han vaknade vid Gibsons ärevördiga stämma.
— Ursäkta, sir.
— Ja, ja, jag är vaken!
— Här är någon, som vill hälsa på er, sir.
— Vem då?
— En — dam, sir. Hon bad mig säga: “Säg att det är jag!”
Sir Johns första tanke var att det var miss Stewart, och han kastade ovillkorligt en blick mot dörren. Men så steg han lugnt upp, drog ner västen, rättade på halsduken och sade:
— Visa henne in!
In kom Babs.
Sir John drog ett andetag av lättnad.
— Är det du ? sade han dumt nog.
Hon stirrade hänförd på honom, men förlorade icke sin sinnesnärvaro i glädjen att återse honom.
— Nej, det är Jane, svarade hon.
Han smålog och erfor en känsla av giädje, då han hörde hennes näsvisa, pigga svar.
— Och vad vill du?
Då suckade hon.
— ja — det är just det, svarade hon med skuldmedveten blick.
Han såg på henne uppmärksamt och en smula bestört. Vad var nu på färde igen.
— Berätta!
— Rymt.
Några sekunder stirrade de båda par ögonen in i varandra, hennes bedjande, smått rädda, men bestäm-öa, hans prövande, avvärjande.
Det blev han, som först sänkte blicken och orsaken var den sällsamma osäkerhet, som han icke visste anledningen till. Han gick fram till fönstret med ryggen åt henne, medan han återtog:
— Du är sannerligen en omöjlig liten flicka. Det var dumt att jag någonsin tog mig an dig.
Då kom hon störtande över golvet fram till honom.
— Nej, nej, sir, det var det inte, sir. Jag vet vad jag vill.
Han väntade sig till hälften en ny kärleksförklaring, men måste likväl spörja:
1 — Och vad är då det?
Ivrigt såg hon upp i hans ögon.
— Kan jag inte vara till någon nytta i — ett — hus — ett hus som detta eller den gamla damens eller unga ladyns?
Han blickade förlägen ned i hennes uppåtvända ansikte.
— Jag ska ringa till lady Kent, sade han, och ingen av dem lade märke till att i hans stämma låg ett djup av ömhet.
Då flög hatten av, och hon sträckte sig på tå för att kasta sig om halsen pä honom. Och hennes rörelse var till den grad impulsiv, att han ovillkorligt öppnade famnen för att ta emot henne. Men Babs hejdade sig fort nog — en sekund stirrade hon på honom, så drog hon en djup suck och lät armarna sjunka.
— Ursäkta, sir! viskade hon.
Sir John blev stående, halft förlägen, halft förargad.
— Nu ska jag telefonera, sade han kallt.
Babs stod och. såg efter honom, medan hon snurrade hatten runt mellan fingrarna.
Det blev ett långt telefonsamtal, och då sir John kom tillbaka, var han icke människan Jimmie Willford, utan sir John Willford till Willford i Park.
— Lady Kent är villig att ta e-mot dig, sade han, du kan åka dit med detsamma. Se nu till att du uppför dig, så att hon får glädje av dig!
Hon stod liksom slagen vid ljudet av hans förändrade tonfall, så såg hon upp på honom med sin bedjande blick och gjorde sin lilla, lustiga knix för honom.
— Tack, sir.
Sir John vände sig bort — hennes ungdom och övergivenhet frapperade honom genast vid omslaget i hennes väsen — vädjande, bedjande. Ja — så var det — hon vädjade absolut till hans beskydd, det var medlidande han kände för henne. Alltså en ganska naturlig känsla hos varje normal man med normala instinkter.
— Inte tacka mig, sade han åter helt vänligt, det kommer nog att göra dig gott.
Men då blev det plötsligt så underligt för Babs — hon fick som en klump i halsen och måste hålla ögonen alldeles orörliga för att det icke skulle komma tårar i dem. Hon visste icke vad det var, men det var något i hans stämma som gjorde så ent, så ont. Om det varit några år senare, skulle hon ha förstått att det var hans överlägsna min, som kändes likt ett slag i ansiktet på henne.
— Ar det något du behöver? spor-ae han.
Då såg hon upp på honom med lugna ögon.
— Nej, tack, sir, jag behöver ingenting.
Vid hennes svar gick det som ett styng igenom honom. Den lilla stackaren — hon behövde ju nästan allt. Vad hans spörsmål måste ha sårat henne! Och utan att tänka på något annat än att försöka gottgöra detta, innan hon gick, sade han:
— Vill du lova mig en sak, Babs ?
— Ja, sir.
— Skriv till mig eller kom, i fall du någon gång skulle behöva hjälp!
Och då han såg att hennes ansikte ljusnade i ett vackert leende, ögonen blevo mjuka som sammet, och munnen började skälva av glädje.
— Det är hemskt, vilket intryck hennes skönhet gör på mig, tänkte han, men hon är verkligen enastående. Att något slikt kunde finnas i dc samhällsklasserna!
— Vill du ha mat? frågade han ivrigt.
Men Babs skakade på huvudet — hon kunde icke äta.
— Att inte bilen kommer! undrade han.
Babs såg fundersam ut.
— Jag tror inte att ni beställt någon, sir!
Han studsade. Så rodnade han lätt.
— Du har rätt — det har jag glömt. Jag ska be Gibson styra om det.
En liten stund senare åkte Barbara Kentford för andra gången bort frän sir John Willfords bostad vid Jermyn Street.
FJÄRDE KAPITLET
1 aug. “Kära Jimmie!
Tack för ditt brev från Inverness! Jag tänkte nog att du skulle hamna cär i år också. Icke för att jag missunnar dig det — jag älskar the Grange och kan icke tänka mig att tillbringa sommaren på något annat ställe. Men du vet att jag saknar sjön. Dock — det offret bringar jag gärna, ja, med glädje, eftersom barnen icke tåla sjöluften.
Denna gång skriver jag emellertid icke’ för att tala om mig själv och
PORTLAND
Svenska Föreningar
HOME SOCIAL CLUB
Möter tredje onsdagen i varje månad, såvida icke i speciella fall annorlunda beslutas.
SVENSKA SJUKHJÄLPSFÖRENINGEN
Möter första måndagen i varje månad kl. 8 e. m. i Immapuelskyrkan. hörnet av 19th och Irving Sts. O. S. Rydman, ordf.
SVENSKA SÄLLSKAPET LINNEA
Möter varje onsdag kväll kl. 8 i Linnea H?dl, 2066 N. W. Irving Street. Edward Johnson. fin.-sekr., 6020 N. E. 55th Ave.
LOGEN NOBEL No. 184 Vasa Orden av Amerika
Möter andra och fjärde torsdagen i månaden kl. 8 e. ». i Red Men Hall. E. 9th och Hawthorne. Oscar Pearson, fin.-sekr., 5733 N. E. 13th Ave.
de mina — utan snarare då om ditt, nämligen om din skyddsling, fröken Babs. Att tre månader kunna åstadkomma en sådan förändring hos en människa! För det första är hon vackrare. Hon var ju så mager och biek, då hon kom, och nu ser hon frisk och käck ut, har blivit fylligare och har en hy, som jag — oss e-mellan sagt — verkligen avundas henne. Hon har också lärt sig att “tala”. De andra tjänarna ha lärt henne en hel del, och nu tar hon aldrig fel, när ’ hon skall ge mig något slags besked — barnjungfru vågar jag dock icke ännu låta henne bli, då jag icke är fullt säker pä förbättringen.
Men vad jag egentligen ville säga dig är att hon emellanåt beter sig så underligt. Det tycks, som om hon gjort biblioteket till sin favoritplats ax ett eller annat skäl — där har jag nämligen flera gånger träffat på henne — och hon har likväl ingenting där att göra. Det förefaller, som om hon sökte något — jag har i alla fall aldrig märkt att hon lagt sig till med något. En gång, då jag ö-verraskade henne där, frågade hon, om hon kunde få låna en bok, och det kunde jag ju icke gärna neka henne. Hon valde — Lord Chester-fields brev! De kunde ju just icke vara något för henne, men de kunde heller icke skada henne.
När du kommer hit i slutet av månaden, vill jag gärna tala litet med dig om henne. Egentligen behöver jag henne icke, som du vet. Kanske vi kunna låta henne lära sig något?
För tillfället Sro endast Dennis och Lundsen här, men tills du kommer, bli vi många. Edvard hoppas på en god jakt och gläder sig. Kom fortast möjligt — det är så länge sedan jag såg dig.
Din hängivna syster Eileen.”
Det var en dag i slutet av augusti. Lord Edward Kents stora egendom “the Grange” låg vackert och inbjudande i aftonsolen. Trots sin storlek gjorde den intryck av något hemtrevligt, vilket kanske hadé sin orsak i den röda murstenen med de viidvinsomkransade fönstren. Den var byggd i två flyglar och en mittbygg-ning — längs den senare gick en veranda, mattbelagd och möblerad med bekväma stolar.
På denna veranda sutto för tillfället en massa ljusklädda damer och småpratade, medan de väntade på herrarna, som ännu icke kunnat förmå sig att överge middagens sista njutning — det starka vinet.
— Din mans madeira är visst mera tilldragande än vi, suckade lady Alice med ett bittert leende.
— Kära Alice, svarade värdinnan, tänk att sammanställa oss med madeira!
— Ja, det säger jag också, hördes en ljus, frisk stämma, från bortersta ändan av verandan. Vi ha sannerligen inte myckst gemensamt med de härliga stimulerande vinerna, där vi sitta stilla och slöa och säga ingenting.
— Nå, svarade lady Eileen, du sitter då inte, kära Margaretha, du snarare ligger. Jag är säker på att du förstör din fina crepe-de-chine mot balustraden. Förresten — du vill väl inte att vi ska hålla på och diskutera en sådan här härlig afton?
En skallande skrattsalva hördes i detsamma från ett av de öppna fönstren i östra flygeln.
— Nej, svarade mrs Margareth Denheath och strök tillbaka sitt vackra hår ur pannan, men vi kunna ju till exempel göra som herrarna — berätta en rolig historia — och skratta åt den.
(Forts.)
‘VI SOM HJÄLPA ANDRA BORDE VÄL HJÄLPA
EN FINNE • ’
Hemlös och utblottad finne i Brooklyn drar nytta av, att Finland betalat sin skulder.
LOGEN HARMONI
Vasa Orden av Amerika
Möter andra och fjärde fredagen i varje månad kl. 8 e. m. i Norse Hall, 11 N. E. Uth Ave. Mrs. Otilia Sundin. fin.-sekr., 1415 S. E. 50th Ave. TAbor 6665.
SKANDIA FYLKE No. 68 Ind. Order of Viking Möter andra och fjärde fredagen i månaden kl. 8 e. m. i Linnea Hall, 2066 N. W. Irving St. Gust A. Sterner, fin.-sekr., 5264 N. E. 18th Ave.
ROSEN No. 50. 1. O. L. V.
Möter andra och fjärde torsdagen kl. 8 e. m. i Linnea Hall, 2066 N. W. Irving St. Mrs. Elvira Erickson, sekr., 2214 S. E. 54th Avenue.
RUNEBERGSORDEN. Avdelning 125
Möter tredje fredagen i varje månad kl. 8 e. m. i Red Men Hall. East 9th Ave. och Hawthorne. Alex Anderson, fin.-sekr., 2704 S. E. 49th Ave.
LOGEN OREGON No. 39, I. O. G. T.
Möter sista fredagen i varje månad i 4012 51st St. S. E. John A. Peterson, L. D.
PORTLAND ROSE No. 586, V. O. av A.
Möter första och tredje torsdagen i varje månad kl. 8 e. m. i Linnea Hall, 21st och Irving St. Alice Anderson, fin.-sekr.
SVENSKA MANSKÖREN
Möter varje måndag kväll kl. 8 i Harmony Hall. 719 S. E. Alder St. Alla röstbegåvade välkomna såsom medlemmar. Mr. Ernest Harold, dirigent. Vic Rangner, ordf., C. A. Appelgren, 446 Mead Bldg., ATwater 3594.
SKANDINAVISKA ARBETARKLI BBEN
Möter första och tredje torsdagen varje månad. Leo Estlund, 4523 N. E. 89th Ave., finanssekreterare.
EFTER SJU ÄR
Det var cirkus i staden. Och såsom fallet vanligtvis är vid dylika tillfällen, hade den tilldragit sig en stor skara av intresserade och nyfikna åskådare.
Plötsligt hördes ett barns snyft-mng, och en liten fyraårig gosse trängde sig fram genom den stora folkmassan. Den lille sökte sin moder. Och klagande utropade han:
— Mamma, mamma. Jag kan inte finna min mamma!
Den lille sprang fram och åter — ivrigt sökande. Och alltjämt utropade han:
— Mamma, mamma! Jag kan inte finna min mamma.
Plötsligt lugnade han sig. Och med ens sprang han fram till en dam, som stod i samlingen. Klänningen som damen bar liknade moderns klänning. Antagligen var det på grund härav som den lille trodde att hon var hans mor. Damen vände sig om och den lille såg sitt misstag. Men då grät han så vådligt.
En ung dam gick fram till den lille. Hon tog hans lilla hand och sade vänligt:
— Gråt inte, lilla vän, jag skall hjälpa dig finna din mamma.
Den lille såg på den vänliga damen med en blick full av tacksamhet. Tydligen var han glad att någon förbarmade sig över honom.
— Vad heter du, lille vän? frågade damen.
— Harry, svarade barnet.
— Vems gosse är du? frågade damen igen.
— Jag är mammas gosse, blev svaret.
En ung moder söker sitt barn. Blott några ögonblick hade hon lämnat den lille ensam. Nu var han försvunnen. Och den ängslan och oro som hon kände avspeglade sig i hennes anletsdrag.
— Där är min mamma, jublade den lille, då han fick se modem.
Den unga damen förde barnet fram till modem.
Modern tackade damen för att hon tagit hand om hennes barn.
Och hon såg på henne med en häpen, granskande blick.
— Ella — Ella Valine! utbrast hon.
— Ja, jag är Ella, cch du är Vera. Ja, det var roligt att återse dig. Det är ju flera år sedan vi sågo varandra.
— Det är ju sju år sedan. Det var just innan jag gifte mig, förklarade fru Vera.
— Det var din lille Harry som förde oss tillsammans, sade Ella.
Så möttes de igen efter många år — efter sju år. Och båda voro glada däröver.
— Du är väl gift? frågade Vera.
— Nej, inte ännu, svarade Ella.
— Inte ännu, upprepade Vera. Du är ju två år äldre än jag och nu är ciet sju år sedan jag gifte mig.
— Ja, men det är inte alla som gifter sig lika tidigt som du gjorde, svarade Ella.
— Ja, jag visste inte då vad jag vet nu. Nu vet jag att det är oförståndigt att gifta sig så tidigt som jag gjorde. Men det är ju så att ungdom och visdom gå inte hand i hand.
— Ja, det är så, svarade Ella.
— Tänk vad jag har prövat mycket på dessa sju år, återtog Veia. Först dog mitt barn, som var ett år äldre än Harry, och kort därefter dog min man.
— ^ad? Är din man död? När dog han? frågade Ella ivrigt.
— För två år sedan. Han hade aldrig varit riktigt stark, så fick han lunginflammation och dog till följd därav.
— Ja, du har säkert prövat mycket, sade Ella. Men nu måste jag gå, tilläde hon. Men vi få träffas snart igen.
— Ja, det vore så trevligt. Kan du inte komma och hälsa på mig? Bor du här i staden?
— Ja, jag arbetar på ett kontor här i staden.
— Då kan du komma och hälsa pä mig. När kan du komma. Vad det skall bli roligt att få talas vid än en gång.	,
— Jag kan komma på söndag vid tvåtiden, om det är lämpligt för dig.
— Utmärkt, kom då säkert. Min adress är . . . och hon gav väninnan sin adress.
— Ja, jag skall komma, lovade Ella.
Hon sade adjö och lovade att komma på söndagen. — — —
Så väntade fru Vera främmande på söndagen. Och hon hade mycket att styra och ställa med de följande (lagarna. Det skulle vara så fint som möjligt i hennes lilla vackra hem. Dessutom hade hon bakat en fin tår-
Att Finland betalar sina skulder till Onkel Sam är ett faktum som i onsdags hjälpte 57-årige Karl Ko-jander, medborgare av nämnda land men hem- och arbetslös i Brooklyn. Kojander blev tidigt på morgonen anhållen av en polis samt ställdes inför Pontius Pilatus senare på dagen, en domare vid namn A. Blanch-field i Flatbush Court, Brooklyn. Finnen var anklagad för lösdriveri samt påstod sanninsenligt att har. varken hade hem, pengar eller arbete.
— Varför söker ni inte nödhjälp? frågade domaren.
— Jag tror inte det går, insköt Kojander. Jag är nämligen finsk medborgare.
— Det var besynnerligt! Vi som hjälper andra nationaliteter borde xäl också bistå en finne, var lugn för det! Finland är ju det enda land som betalar sin skulder regelbundet till oss och jag kommer absolut inte att titlata att en medborgare av detta land varken går utan tak över huvudet eller svälter . . .
Därmed beordrade den humane domaren en rättsbetjänt att hjälpa Kojander till att finna både arbete och husrum. Kommentarer äro överflödiga!
Unskar ni bli frisk o. stark
Hänvänd er då till Dr. Leigh, som har 30 års erfarenhet som specialist i privata, nervösa och kroniska sjukdomar, för pålitlig och samvetsgrann läkarevård. All korrespondens på svenska och ansedd som privat. Mediciner sändes över allt.
Rådfrågning, personligen, genom brev eller fräglista, är alldeles kostnadsfri.
“GODA RÅD” KS FRITT
Denna berömda svenska bok som Dr. Leigh skrivit och'som behandlar de flesta sjukdomar hos män och deras följder borde läsas av män i alla åldrar. Boken, jämte fråglista, sändes alldeles gratis och portofritt i slutet omslag till alla, som insända namn och adress till
Dr. L. K. LEIGH, 179 W. Washington St., S-10, Chicago, Illinois
Skola statsbanorna sammanslås med de enskilda järnvägarna?
Stockholm den 20 juli. — Kommunikationsministern har bemyndigats tillkalla sakkunniga, som Skola få till uppgift att utreda möjligheterna för sammanslagningen av statens och de enskilda järnvägarna i Sverige.
Skulle detta icke låta sig göra, hoppas regeringen att de enskilda järnvägarna sinsemellan kunde sammanslås, alltså utan sammanslagning med statsbanorna.
ta och några goda kakor. Ty naturligtvis skulle hon bjuda väninnan på kaffe.
Ja, det skulle bli trevligt att tala med Ella igen. Ella var alltid så språksam. Och kanske — kanske skulle hon, Vera, få höra någonting om Elias äJdre bror, Carl.
Var befann Carl sig nu? Var han ännu ogift?
Vera hade nämligen varit förlovad med Carl innan hon gifte sig med sin nu avlidna man.
Carl hade önskat att de skulle vänta några år — åtminstone två år. Han tyckte det var bäst att vänta tills han var i bättre omständigheter. Då var han för fattig att gifta sig.
Men Vera hade icke velat vänta. Hon skulle gifta sig tidigt. Hennes mor, mormor — alla i hennes siäkt hade gift sig tidigt. Och hon hade alltid tänkt att hon skulle gifta sig tidigt. Hon var då aderton år. Ty det var sju år sedan dess.
— Om du inte vill gifta dig med mig genast, så gifter jag mig med Sven Lindgren, som också var förälskad i henne.
— Vad har jag fått för att jag gifte mig tidigt? tänkte Vera. Bara bekymmer, prövningar och svårigheter! Hur mycket bättre hade det inte varit om jag väntat på Carl!
Nu visste hon att det var Carl som hon älskade. Och hon erinrade s!g Carls sista ord till henne:
— Jag skall aldrig glömma dig för någon annan. Du, som är mm första kärlek, skall ickså förbli min enda kärlek. Du är den enda jag vill ha. Den enda för mig. Och jag skall aldrig upphöra att älska dig.
' Precis klockan två på söndagseftermiddagen körde en bil fram till huset. — Det är Elia, tänkte Vera cch sprang ut.
Så var det. Men Ella var icke en-sanm. I hennes sällskap var en ung man. Vem kunde det vara? Vera såg på honom igen, och till sin stora ö-verraskning sag hon att det var Carl.
De gingo in i huset efter att först ha hälsat på varandra. Där förflöt en särdeles angenäm stund. Det var ju så mycket att tala om. Och sä många gamla kära minnen.
Vera hade mycket att tänka på, när de hade gått. Tänk att hon hade åtesett Carl. Det var första gången på dessa sju år. Och Carl var ännu ogift. Det var säkert för hennes skull. Han hade alltså verkligen älskat henne ännu. Säkert var det så.
Carl ■ och Vera sammanträffade flera gånger under sommarens lopp. Och en dag frågade Carl Vera om hon mindes vad han sade för sju år sedan.
— Jag har hållit mitt ord som du ser, sade han. Säg att du älskar- mig, Vera.
— Jag har alltjämt älskat dig, svarade Vera.
Carl och Vera gifte sig kort därefter. Och ett lyckligare par än dessa båda är det svårt, mycket svårt att finna.
Lille Harry är också glad. Det var ju genom den lille som Carl och Vera möttes igen.
Frida Poignant.
DRINKARENS HEM
är ett olyckligt hem - R	5 T
Förena Eder med 3 ™ 3 vq B.
LÄMPLIG PRESENT 12 st. vackert uppfodrade porträtt, storlek 3x4 tum $3.00 Neva Wilson Photo Studio 524 Union MA. 2722
THE HART STUDIO
Specializing in
Passport and Re-entry Permit Photographs
1328 - 2nd Avenue	Seattle
MAIN 2388