SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 23 JULI 1236
BRITISH^BLUmBin
B. C.-NOTISER
(Forts, från sid.
att resa till Hearst, Ont., Nils Peter Nilson^ född i
år 1929. — Vilhelmina,
Sverige, 1877, senast avhörd från Halifax. -- Godnetsfullt adressera evem
tuella underrättelser till: The tion Army, 20 Albert Street, to, Ontario.
Oscar Stenvall har under
Salva-
Toron-
arbete
för Pioneer Log Co. på Malcolm Island blivit skadad i huvudet. Skadorna äro av sådan beskaffenhet, att föga hopp finnes om hans återställande. Mr Stenvall vårdas på sjukhuset • i Alert Bay.
Mrs Augusta Hegre, 1561 East Fifty-seventh Ave., Vancouver, har avlidit i en ålder av 69 år.. Hon efterlämnar fyra söner, Helmer, Bernard, Herbert och Trim samt en dotter, mrs Edward Thompson. Begrav-iiingen ägde rum den 16 juli med pastor O. K. Blomelie som officiant. Den avlidna var född i Sverige och kom till B. C. år 1918.
Mrs Evelyn Radovitch, 742 Brough-ton Street, Vancouver, har avlidit t en ålder av 51 år. Mrs Radovitch var född i Sverige och kom till British Columbia för 29 år sedan. Hon sörjes av tre döttrar, Fern, Lucy cch Ada samt av två söner, Eric och Roy.
Mr G. Wickstrom, Southbank, B. C., är för närvarande på visit hos
sin dotter och svärson, mrs J. Brown, i Fleetwooc
Mr och mrs O. L. Lundeen v.ood, hade som gäst förra
och mr
i Fleet-veckan
mr Oscar Nelson från Kamloops.
55 år fyllde den 22 juli' mr Carl
Emil Johnson i Chilliwack.
Mr John-
son är född i Långasjö, Småland.
Han kom till U. S. A. år 1911 och
Svenska Konsulatet
Axel J. Stahl, Konsul
337 Carrall St. - Tel. Trinity 2329 Öppet helgfria dagar 10—1. Arvs-’ utredningar, fullmakter och andra handlingar utfärdas och legaliseras.
Pass utfärdas utan dröjsmål på en dag.
till Canada år 1914. Sedan många år tillbaka är mr Johnson anställd som banmästare vid Canadian National Railway. Mr Johnson är sedan 1914 gift med Anna Victoria Johnson, bördig från Väckelsång, Sverige.
Mrs Otto Johnson från Malakwa är för närvarande på besök i Vancouver och gäst hos mr och mrs Albert Johnson, 706 West 24th Ave.
Mrs Algot Nystedt och barnen, John och Annie, äro för närvarande på sommarvistelse i' Harrison Hot Springs.
Mr Jr.hn Sundman, som under de senaste åren vistats på olika platser i Cariboo, har nu återkommit till Vancouver och ämnar kvarstanna här.
En stenhormingstävlan hålles, som förut omtalats, i samband med denna veckas jubileumsfirande, “Mining ( Week”, och äger rum på onsdag kväll och torsdag kväll vid Lumber-mans Arch i Stanley Park med början kl. 7.30 . Fem lag ha anmälts och äro namnen följande: Nels Brantling och Jack Foote, Algot Erickson och IL Ronning, Ch. Lougheed och Frank Liebscher, Andrew Burgess och Ed Emilson, John Clarke och Pete Nass.
Yngling vådasköt sig själv. Senaste söndag inträffade en allvarlig o-lyckshändelse i Green Bay i närheten av Cranbrook, B. U., då en yngling Arthur Lundquist vådasköt sig själv med ett avsågat 22 kaliber gevär. Han var tillsammans med en annan yngling nere vid stranden och sköt föremål flytande på vattnet. När Lundquist tog geväret och skulle spänna hanen, höll han mynningen mot sin vänstra sida. Han råkade e-mellertid släppa hanen med påföljd att skottet brann av. Kulan gick i sidan och stannade där efter att ha snuddat vid spetsen av hans hjärta. Han fördes till sjukhus, där hans tillstånd på måndagen ansågs kritiskt.
En hälsning från en guldgrävare. I Från en av våra Vänner, som för när-' varande befinner sig långt ute i vildmarken på guldgrävning, ha vi mottagit ett brev, vari det visserligen påpekas att det är “privat”, men ur vilket vi ändå tillåta oss att plocka
en del som säkert är av intresse för läsarna och be vi skribenten om ö-verseende: “Ni önskar veta vad slags plats Cinema är. Jag vet knappast, vad jag skall säga. Om det vore hemma i Sverige, så vore det en bra stor fäbodvall. Platsen ligger i alla fall 20 miles norr om Quesnel efter landsvägen till Prince George. Där finns en kombinerad handelsbutik och postkontor. — Det är mest guldgrävare som lever i Cinema, och mesta delen är nog skandinaver. Jag gräver guld häruppe i Cottonwood River Canyon, en sju miles upp. Det är en svår och otillgänglig flod. För ett par veckor sedan var det en riktig översvämning här, älven gick upp nio fot på en natt. Jag förlorade min guldgrävar-rigg och de flesta uppefter älven likaså. Det är ännu tre fot mera vatten än förut, och regnskurar går det
jämt, så det ser ut att bli säsong.
Guldgrävarlivet är hårt, är ett fritt liv. Man gör så
en dålig
men det lite man
bekymmer, förenade av den gemen-1 springer uppför trappan till barnens
vill, och man går in, när man inte orkar mer. Man lever på älgkött och vild potatis, och man sjunger med fåglarna. — Sista gången jag var ner till Cinema, mötte jag en björn, men han blev rädd och sprang, sä länge jag såg honom och tittade ej ens tillbaka. — Well, jag lever pä hoppet att kunna göra litet till hösten, så man kan gå ner till Vancouver för där kan man åtminstone klara sig utan vantar. Får till sist önska eder framgång med den nya tidningen, och de bästa hä'sningar”.
samma föresatsen att slå sig lösa.
Middagen har motsvarat ställets renommé, den svenska nationaldrycken har höjt stämningen vid smörgåsbordet, radioorkestern har spelat pärlande operettmusik och ett glas vin till jordgubbarna har satt kronan på verket.
Sedan några dagar är Birgit indragen i ett kotteri på sex personer, och vid inget bord har det skålats och skrattats mera än vid deras. Ännu blossande om kinderna och med glänsande ögon har hon varit uppe i sin dublett och sagt god natt till de små — barnjungfrun hade redan stoppat om dem och läst aftonbön, hon ligger hos dem i inre rummet, medan Birgit Arnell själv hår tagit det stora, med balkong utåt havet. I förbifarten kastar hon en blick på de båda järnsängarna, förenade av ett spetstäcke i stjärnmönster —- där hade allt Johan bra gärna velat ligga i natt. Men då hade ju varken middagen eller kvällen blivit så trevlig — han kan ju knappt ens dansa foxtrot.
Balkongdörrarna skallra till som för en vindstöt då hon passerar dem, och när hon står på tröskeln till korridoren springa de upp på vid gavel, en salt råkall pust slungar en hagel-svärm in i rummet, som vita risgryn rullade på mattan. Hon rusar fram för att regla dörrarna ordentligt, nedanför vräker havet i fullt uppror, fräsande och spottande mot den piskande hagelskuren.
En frossbrytning genomilar henne och hon skyndar ned på verandan till de andra.
rum. Gud vare
— där sitta de
bägge i sina sängar — yrvakna — häpet stirrande — men välbehållna.
Hon kramar dem medan tårarna sippra fram under ögonlocken. Och
hon kysser dem till andra gängen.
— Ska mamma gä frågar pojken, något
god natt för
ifrån oss igen, förbryllad över
dessa häftiga ömhetsbetygelser.
— Nej, nu skall mamma inte ifrån er mera.
Kanske måste hon i alla fall
gä
gå
ned och säga god natt till de andra — till ingenjör Bell. Men nej, hon bryr sig inte om det. Inte för att hon är rädd för honom längre — ruset, suggestionen är som bortblåst — i stället darrar ännu hennes innersta efter de två sekundernas dödsskräck . . . Nu vill hon vara ensam och tänka över meningen i vad som hänt denna hemska kväll . . .
SVENSK-AMERIKA
Kapten Anton Swanberg avled hastigt den 28 juni av blodpropp i hjärtat ombord på Gracelinjens ångare Coya. Fartyget, som vid tillfället be-
fann sig till sjöss,, ankom till Francisco i fredags åtta dagar, gravningen hölls i måndags å. d. på kvarlevorna under militära betygelser nedsattes i National
San Be-var-äre-Ce-
av
Nu vill hon tänka över meningen ....
(Forts, från sid. 7)
affärsvänner från landsorten —
klienter — måste visa dem sta’n ...
Nu berörde henne den sarkastiska tonen obehagligt.
— Min man har hand om Verk-
strömska arvsskiftet, om måndag, svarar ligt.
— Och följaktligen
som skall före hon rätt ky-
måste han gå
DÄR DE SVENSKA ARBETARNA MÖTAS DÄ DE KOMMA IN TILL STADEN FRÅN SKOGEN ÄR
Hotel West
Fred R. Marchese, Manager
444 Carrall Street. Vancouver, B. C. — Telefoner: Seymour 9401, 9102 BEKVÄMLIGHET OCH HEMTREVNAD
Bästa platsen
ATT KÖPA
Sverige - Finland - Norge - Danmark
är
SCANDINAVIAN-FINNISH
STEAMSHIP AGENCY
Wm. (Bill) Anderson
Där undan stora merna
har man redan börjat flytta bord och göra sig redo för den lördagsdansen. Flera av da-ha tydligen varit uppe på sina
Hans Skyddsling
inne i staden över lördagen och söndagen. Jo, jag känner de äkta männen! Men inte ska vi väl missunna honom lite förströelse. Vi får väl trösta oss så gott vi kan, eller hur?
Birgit missförstår inte hans insinuationer, men hon tycker inte om dem. Hon vet och känner att de innebära en orättvisa. Om hon har någonting att förebrå Johan — inte är det några snedsprång. Hur kan hon vara så säker på det ? Ack, av det enkla skälet att han är alldeles för förälskad i henne. Aldrig under de närmaste åtta år som de varit gifta har hon kunnat konstatera en något
flyktigt uppflammande för en annan
rum och gett sina ansikten en liten extra make up med den medförda arsenalen. De flesta av herrarna ha i stället preparerat sig med för-friskningar. Och nu är det egentligen bara tioslaget man väntar på, ty det är fortfarande radiotjänst som står för musiken.
Med en blandning av munterhet och otålighet har man hört väderleksrapportens utsago om högt lufttryck över Färöarna, uppklarnande och stigande temperatur, ackompanjerad av stormens vin och ett doft muller ur fjärran. Omsider drunkna alla andra ljud i den första jazzen och Berns orkester, och man får ge fritt utlopp åt sin dansdrift, med allt vad den innefattar av behov av rörelse, av rytm, av famntag och flirt . . .
Det gäller också att ta vara på tiden -— vid midnatt är balen obevekligen slut . . .
— Ar det fjärde eller femte dansen som fru Arnell dansar med ingenjör Bell? Hon skulle inte själv kunna säga det, och här på landet är
metery. Kapten S., som var född i Göteborg och kom till San Francisco kort före sekelskiftet, gifte sig här med en flicka från Jönköping och gjorde San Francisco till sitt hem. Under kriget var han i Förenta Staternas tjänst, nämligen som befälhavare på transportfartyget U. S. Vo-lunteer. Han var nu förste styrman
på “Coya”. Den bortgångne
närmast Lawrence Sullivan, Francisco.
Svensk
av makan, Annie, och dottern mrs samtliga bosatta
sörjes sonen Evelyn i San
kooperation skall studeras
kvinna. Det har gått så långt att Idet heller inte så noga med gamla hon ibland - på teatern, i en salong, j konventionella begrepp. Men hon
på en badstrand, har förvånat sig över hans liknöjdhet inför uppenbarelser, som bestämt skulle ha gjort
vet att det är ingen som dansar som
starkt intryck på henne själv, hon varit man.
om
Och när hon påpekat det har han
småleende men helt trohjärtat rat:
sva-
— Hon kan inte jämföras med dig.
Det är någonting rörande i detta, och hon borde naturligtvis känna sig smickrad. Och det har hon väl gjort. Hon kan känna sig trygg — men ä-ven tryggheten har en avigsida, frånvaron av spänning, av eggelse.
Att en man efter- åtta år är lika förälskad som på sin bröllopsdag är
han.
Vad är det som gör att man strax blir samdansad med somliga medan man aldrig kommit riktigt i takt med andra? Det är som man förstod varandra redan vid de första stegen, som om man från början vore inställd på samma våglängd, som om pulsarna slogo samma takt. Varje liten avvikelse från schemat uppfattas blixtsnabbt av moatjen och det känns som en ständig tankeöverföring ägde rum — nästan som en blodtransfusion . . .
Kotteriet har upplöst sig i tre, som funnit var sin vrå. Hon låter på
säkert ovanligt, men
tyder det
inte på en viss brist på rörlighet, på fantasi ? Det är någonting tungt och solitt i Johans lynne. Att ordet kärlek till hälften består av lek har ingen betydelse för honom.
För flirt saknar han totalt sinne. Det var en hel del i umgängestonen på.Österhäll som intp slog an på honom. Och bara en sådan detalj som att hon och ingenjör Bell lagt bort titlarna skulle antagligen irritera honom, kanske även väcka hans svartsjuka.
Det var väl därför också hon kän-det det som en lättnad att han inte skulle komma ut i dag.
nytt ingenjör Bell fylla hennes med en grön likör, den smakar och oskyldigt som fruktsaft. Och nes ieende tar bestämt udden ur
nes protester när han säger saker som en gift kvinna nog ligen inte bör sitta och höra som tangera flirtens innerkant
glas milt hen-hen-
henne egc nt-på —
vid amerikanska universitet. Dean Anderson vid Wisconsin-universitetet håller på med att utarbeta en bok om kooperation, särskilt i Sverige. Den utkommer redan i höst och är försedd med bilder tillhandahållna av Svensk-amerikanska nyhetsbyrån.
Drunknad. 19-årige Alexander Dalin från Philadelphia dog på söndagen den 5 juli å lasarettet i Renouv, Penn., till följd av skador som han ådrog sig vid dykning i Kettle Creek. Han dök i fem fots vatten och körde antagligen huvudet mot en klippa, så att han blev medvetslös. Kamrater drogo upp och förde honom till lasarettet, där det konstaterades att han brutit nacken samt lidit andra skador. Han dog utan att ha återfått medvetandet. Dalin tillhörde CCC Camp 122 vid Westport. En broder Daniel och syster Anna äro båda i Philadelphia, dit liket fördes för begravning.
Många Denverbor från olika svenska lutherska kyrkor förväntas komma att besöka Loveland, Colo., dagarna den 17, 18 och 19 juli, då Colora-dodistriktets Luther League kommer att hålla konferens därstädes. Pastor för Zion Lutherska kyrka i Loveland är Oscar A. Peterson och Lutherli-gans ordförande är Mrs Mona John-son-Fristrom från Greeley.
65,000 svenskar på fest i Minnea-polis. För ett par veckor sedan firade Nordvästerns svenskar sin stora folkfest i Minnehaha Park, Minnea-polis. Och i sin helhet blev denna Svenskarnas Dag en fest, som länge kommer att minnas av de många tusen deltagarna från skilda delar av Minnesota och angränsande stater. En mäktigare och mera representativ
samling av svenska pionjärer, ättlingar, och senare hitkomna
deras sven-
141 Hastings Street West
Vancouver, B. C.
Svenska Postens kontor - Tel. Sey. 3023
Artig och noggrann betjäning
strålar
som en oceanångares ekläre-
rade salonger genom natten.
Regn-
seglarna och aktersnurrorna kappas in mot land . . .
rusket och den ylande blåsten utanför bara ökar trevnaden av att vara under tak och i lä, med en mängd andra människor, som likaledes kopplat av stadslivets jäkt och vardavs-
stående började Men
festligt
Österhälls veranda
is » 1	jpcted tion
For free	cmP"CS‘
VASALOGEN NORNAN No. 413
Möter första och tredje tisdagen i varje månad, kl. 8. i Svenska Hallen. 1320 Hastings St. E., Vancouver. Fin.-Sekr., Arvid Lind, Svenska Hallen.
FÖRENINGEN SVEA
Sammanträder andra fredagen i varje månad i Svenska Hallen. Enda manliga sjuk-hjälpsf ören ing. Fin.-Sekr. Clarence Johnson, 112 - llth Ave. W. - Fair. 337 R. Ordf, i sjukkom. Adolf Anderson, 767 Georgia St. E. High. 797.
RUNEBERGSORDEN
Möter andra fredagen i varje månad kl. 8 m: i Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E-Fin.-Sekr. Oscar Nordman, Fair. 5409 L Ordf, i sjukkom. Otto Sundell, 2525 Grant Street.
High. 4741 L.
, prodi*ct
TJ-
Solen har gått ned i säck, uppslukad av fantastiska åskblå molnvidunder. Redan vid åttatiden började himlen mörkna, det for som en frossbytning genom de halvt avblommade syrenbuskarna och björkarna ruskade betänksamt sina kronor. Havet skiftade Uppsyn, blev askgrått med fradgande vita kammar, de åter-
in
Runt omkring sig ser hon leende, upphettade ansikten, hör lössläppta skratt och vågade ord, ser dansande kroppar bölja emot varandra — inte är väl hon djärvare än de andra?
Ingenjör Bell böjer sitt ansikte ö-ver hennes i dansen, hennes blick har fastnat i hans som hypnotiserad och hon känner det som om det endast var hans arm om hennes skuldra som höll henne upprätt. Orkestern spelar Love and Luck, en ny schlager for året av den sentimentala sorten, med anor från svarta fester i afrikanska byar . . .
Mitt i ledmotivet börjar radion harkla och 'stöna som i ångest •— det stönet kom inte från saxofonen . . . Värden visar sig på verandan och närmar sig apparaten med raska steg, man hör en kvinnostämma ropa:
— O nej, stäng inte av — men i nästa ögonblick . . .
... I nästa ögonblick bländas alla av en blixt, som om hela verandan stod- i ljusan låga — som om en störtvåg av vidglödgat järn — bränns den inte också? — men utan så långt mellanrum som behövs för en redig tanke följer en skräll, sådan ingen har hört och väl ingen kommer att höra en gång till — den kunde inte varit starkare, om en granat exploderat mitt i sällskapet. Samtidigt slocknar det elektriska ljuset och
skar, har troligen aldrig på en gang
varit samlade till stormöte i
detta
land. Och det fanns vittberest folk på festen som satte ifråga om man ens hemma i Sverige varit med om något liknande. En fest som inte endast samlade 65,000 deltagare — det fanns experter som ville öka på den-
na siffra betydligt
utan också
pågick en hel dag med ett program som gav god behållning åt både unga och gamla. Med ett ord — Svenskarnas Dag 1936 blev en stor succés och lämnade idel angenäma minnen åt de
många, som på ett eller deltogo i festen.
Svenska ungdomar på här. Bland de passagerare
annat sätt
st udieresa som aniän-
några ångestskrin sk; mörkret.
genom
This advertisement is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Government of British Columbia.
Askan har slagit ned, inget tvivel om den saken. Man kommer med stearinljus och det visar sig, att ingen är skadad — två avsvimmade damer krya snart på sig.
Men där radion stod, ligger en skrothög . . .
Birgit har ryckt till sig ett ljus och
de med Kungsholm från Göteborg d. 27 juni befann sig en grupp av 21 studerande ungdomar från Sverige under ledning av dr Gustaf Munthe vid Röhss museum i Göteborg. De komma under uppehållet här särskilt att besöka sjukhus — flertalet äro medicinska studerande — och de avlade ett besök vid New York Medical Center, där flera av dem torde komma att fortsätta sina studier. Några svenska läkare i New York tjänstgjorde Som ciceroner. De finga tillfälle att besöka Washington. De ha under New York-uppehållet bott på Hotel Wellington. Dr Munthe passade under vistelsen på att göra en av-stickare till Rotary International Convention i Atlantic City — han är nämligen en av de Ijdande rotary-männen i Sverige. Ha» har dock också under besöket fått tillfälle att med dir. Jeppson i Worcester, Mass., och andra diskutera förslaget om att under det svenska Delaware-jubileet 1938 få över en representativ och gedigen samling -svenska konstföremål, som skulle utställas i flera större städer.
(Forts, från föreg. n:r)
Då insåg Babs att hon hade förlorat. Icke ett ögonblick svävade hon t ckunnighet om vad han menade, hon böjde huvudet långsamt och trött. Men plötsligt såg hon åter upp.
— Låt mig bara stanna tills i morgon, sir! Då ska jag gå dit ni skickar mig. Det finns säkert en plats inne hos jungfrun — jag kunde ligga på golvet.
Sir John kände sig rörd. Det är icke så gott för en man att se in i ett par vackra, bönfallande flickögon utan att kapitulera, vilket han också gjorde. Ingen - behövde ju heller få veta om det.
— Ja, ja, svarade han. Du kan ju få stanna tills i morgon då.
Han vände sig om och ringde. Jane besvarade ringningen. Hon var gammal och hade i många år varit hans föräldrars trotjänarinna, men följt med honom och hade nu i flera år haft överuppsikten över hans hem, sedan han skaffat sig egen våning, cch hennes regemente var så strängt scm hennes varma känslor för husets unge herre tilläto. Då hon fick se honom stå där tillsammans med ett gatans barn, blev hennes mun knivskarp och hennes ögon hårda.
— Vill du vara snäll och visa den lilla flickan ut i köket, Jane? sade sir John lugnt.
Jane spatserade ut, åtföljd av Babs. Strax efteråt kom hon tillbaka och betraktade honom spörjande. Men då sir John stod inför hennes högst onådiga åsyn, vågade han sannerligen icke föreslå henne det Bab begärt. Han sade följaktligen helt spakt:
— Jag fann henne i — jag tog henne bort ifrån . . . ja, hon hade blivit ihjälslagen, Jane. Nu får du laga så att en säng blir iordningställd åt henne — jag vet ingen annan råd. Och hon ska bara vara här tills i morgm.
Efter ett ögonblick yttrade Jane:
—• Man kan inte veta vad en dylik varelse kan ha med sig till huset, sir.
Då lade sir John sin hand på hennes skuldra.
— Gör inga invändningar, är du snäll, Jane. Jag har bryderi nog ändå för hennes skull.
Lyckligtvis ringde det på télefo-nen i detsamma, vadan sir John slapp ifrån vidare opposition.
— Lägg in i kaminen, Jane, och snygga till litet!
Så tog han luren, medan Jane motvilligt lämnade hallen.
— Hallå — ja, det är Jim. Nåja, hon hade hängt sig bakpå bilen, tant Conn, och är här nu. Jane har gjort i ordning en säng åt henne för natten. Det gör då väl ingenting för en enda natt bara du inte pratar om det! Ja, ja, godnatt, då kommer du och hämtar henne i morgon eftermiddag, till det där hemmet.
Han lade på luren och suckade. Så gick han in i rökrummet tände en cigarrett och satte sig.
Bevars, vilken dag! Och den var ännu icke slut. Det skulle lugna honom att röka en stund efter denna händelserika afton. Lady Conn, förskräckt, Jane ursinnig, och kan undra vad Gibson . . .
Där stod Gibson och bockade sig. — När ska bade*t vara färdigt, sir? — Om en halvtimme — men skaffa mig först en whisky och soda!
Gibson försvann och kom strax tillbaka med det begärda. Han såg en smula echaufferad ut och darrade lätt på handen. Sir John lade ögonblickligen märke därtill.
— Men, bevara mig väl, är du sjuk Gibson? Händerna darra ju på dig.
— Nej, sir.
— Vad är det då?
— Jag höll på att bli ihjälskrämd, då jag öppnade köksdörren.
Sir John log. Babs. Återigen Babs.
— Tyckte du hon var så ful, Gibson ?
— Nej — sir, men jag väntade mfg att finna Jane . . .
— Nåja — då kan jag förstå att övergången var litet häftig. Hur gammal är du, Gibson?
— Trettiosex, sir.
Sir John blandade till sin grogg, medan han frågade:
— Vad gjorde hon? Sov hon?
Gibson klarade strupen.
— Nej, sir, det var just det. Hon — ja, hon dansade.
— Och det gjorde hon bra, Gibson. Gå ut du och var publikum — det har du bara gott av.
— Ursäkta, sir, men jag får visst lov att hjälpa Jane med kofferterna i stället.
— Nå, så gör det då.
Gibson gick och sir John satte sig makligt till rätta. Lägenheten var icke större än att han kunde höra föiberedelserna i kammaren och en stund efteråt hur vattnet tappades i badkaret.
Så småningom sänkte sig en viss to över honom, det var icke utan att han slumrade av.
Hans gäst fann emellertid väntetiden lång. Då hon dansat en stund och haft roligt åt Gibsons förskräckelse, satte hon sig att vänta. Men då ingen kom, öppnade hon sakta köks-1
dörren och tittade ut. Från ena ändan av korridoren hördes buller — där var det alltså de andra höllo till. Följaktligen gick hon till motsatta ändan, där det fanns två dörrar. Den ena öppnade hon — det var mörkt, men en svag matlukt sade hehne att det nog var matsalen, där han åt. Hon stängde sakta dörren och öppnade den andra. Efter att ha stirrat en stund, gick hon in och stängde dörren efter sig.
Vita marmorpanelningar högt upp på väggarna, vitt golv, och ett badkar av oanade dimensioner och material.
Hon spärrade upp ögonen och drog ett djupt andetag. Att något så vidunderligt kunde finnas! Tänk att få bada i en dylik tingest! Och där badade han, när han ville! Borta vid ena dörren hängde något vitt — det liknade en rock. Hon böjde sig ner och luktade på den och kände en svag cigarrettdoft. Då lade hon kinden försiktigt och ömt emot den. Så öppnade hon dörren bredvid den vita rocken.
—• '! utbrast hon högt.
Hans sovrum. En stor, praktfull säng, en härlig, mjuk matta på golvet och speglar — stora speglar var det, som fängslade henne mest, innan hon drog igen dörren.
Likt en annan Askunge återvände hon därpå till köket efter en blick in i det förlovade landet!
Strax efter kom Jane.
— Kom och se, var du ska ligga, sade hon buttert.
Babs följde med henne korridoren fram och in i handkammaren. I det ena hörnet stod en stor, god, bäddad säng med ett bord och tvenne stolar bredvid. Nästan hela återstoden av rummet var upptaget av koffertar och lådor, som voro staplade på varandra. På ena långväggen fanns en öppen eldstad, där en inbjudande brasa brann, och på den ena sidan om den stodo ett tvättbord och ett klädskåp.
— Ska jag vara här? frågade hon. — Var annars? svarade Jane.
— Det är det finaste rum jag haft på många år, sade. Babs sakta.
Jane betraktade henne noga. Var hon oförskämd? Var icke rummet gott nog åt den där trasungen ?
Men Babs ögon stirrade hänryckta på de mjuka filtarna och de vita lakanen, Och Jane frågade i något mildare ton:
— Har du inga saker med dig?
Babs vände sig till henne.
— Nej, svarade hon förvånad.
Jane gick mot dörren.
— Jag kan låna dig ett linne, sade hon. Jag kommer igen om en halvtimme, och under tiden kan du tvätta dig ordentligt — det finns tvål och vatten och handdukar. Ta luggen med!
— Jaha, svarade hon artigt.
Så gick Jane, och Babs tog av sig sin klänning och stog i det enda, som > skylde hennes kropp — ett slags kombination. Hon gick fram till tvättstolen, tog tvålen och såg på den. Så hällde hon vatten i fatet cch stack ned ena handen i det.
Och så såg hon plötsligt det härliga badrummet för sig.
Långsamt drog hon tillbaka sin hand och funderade. Och ögonblicket därpå smög hon sig fram till dörrer och tittade ut — allt var tyst och öde. Då fattade hon ett raskt beslut, kastade åter på sig klänningen, drog av sig skorna och sprang ljudlöst korridoren fram och in i badrummet. Andlöst stängde hon dörren efter sig och höll på att skrika högt av fröjd, då hon såg karet fyllt med ljuvligt rykande vatten!
Det var för henne ett ögonblicks verk att kasta av sig sina bägge klädesplagg, dra av sig strumporna och hoppa i.
Å! Det var något annat än de där otäcka folkbaden, som hon var så rädd för! Hon dök ned helt och hållet, kom så frustande upp igen, fann ett tvålstycke och gned in sig från fotsulan och till hårfästet. Så dök hon igen under vattnet. Hon tog tvålen och luktade på den. Det var visst rose. Långsamt lät hon den åter glida över sig, medan hon njöt av dess doft och av det välbefinnande, som det varma vattnet beredde henne. Här ville hon ligga länge!
Emellertid vaknade sir John ur sin slummer och såg på klockan. Badet var nog färdigt.
Han steg upp, gick in i sitt sovrum och tog av sig fracken. Så gick han bbrt och öppnade dörren till badrummet för att ta badkappan.
En sekund blev han stående i dörröppningen, så mumlade han något och smällde igen dörren.
Han ringde på Gibson.
Gibson kom.
— Badet är upptaget, sade sir John, Vill du be Jane gå in dit? Och gå efter min morgonrock åt mig!
Så blev det ju stor uppståndelse. Jane kom rusande och fann Babs sittande i badkaret med stora bedjande ögon i ett ansikte, som var rosigt cch fräscht efter badet.
— Hur kan du understå dig att gå och ta hans nåds bad ? begynte Jane. Jag tror du är den fräckaste (Forts, å sid 10)
f c I I i s l 4 1 < 1 ]
I