3
"' '-iir
SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 16 JULI 1936
mTisHW-counnBin
TILL EN BONDE
B. C.-NOTISER
(Forts, från sid. 7)
mrs Einar Johnson från samma plats för att stanna här en veckas tid,
samt med dem mr och mrs Johnson, som utom Vancouver ma att besöka Bellingham.
Hans kom-
Efterlyses. Svenska Konsulatet i Vancouver önskar förbindelse i arvsangelägenhet med mr Adolf Ander-
son från Anderson : ver.
Nordmaling, Västerbotten, har varit bosatt i Vancou-
inr
och mrs G. Stohle'har på
General Hospital fötts en liten duktig flicka. Gratulationer i mängd!
Mr Clarence Johnson har under sin semester företagit en resa ända ner till California. Färden hade varit •mycket angenäm, men, säger mr Johnson, medan vi häruppe få långt mer än vi önska av regnväder, verkar landskapet torrt och förbränt därnere.
Tack. Svenska Hallens styrelse
får till den ken
härmed uttala sitt hjärtliga tack alla, som medverkade vid festen 1 juli. Eder i sambarbetets tec-—- A. Lind, sekreterare.
Mr Jens Glenstrup och sällskap ha varit på en utsträckt semesterresa gepom ett flertal stater i U. S. A. Bland andra högt sevärda platser besöktes Yellowstone National Park i Wyoming.
En 60-åring. Nyligen fyllde mr Pete Johnson i Powell River sextio år, vilken högtidsdag firades på vederbörligt sätt i kretsen av familjen, släktingar och många vänner i Powell River. Mr Johnson, som är född i Offerdal, Jämtland, kom tillsammans med sin mor och syskon till Canda år 1903. Under fyra års tid var familjen bosatt i Percival, Sask., och flyttade sedan till Dubuc, där mr Johnson därefter var farmare under en lång följd av år. Från 1926 till 1929 var familjen bosatt i Wetaski-win, Alta., och flyttade sistnämnda sa till Powell River, där de sedan haft sitt hem. Redan under sitt första år i Canada förenade Johnson sina öden med en hembygdens dotter, Kaqolina Johnson från Brattmon, vilken ‘ som en god och trogen maka delat ljuvt och lett med honom under dessa trettiotre år. Makarna Johnson ha sex barn, Brita i Seattle, John i Buffalo, Henning, Mildred, Ed na och Eric i Powell River. Lyckönskningar till jubilaren och hans fimilj!
Fil mförevisning i Svenska Kyrkan. I afton, torsdag den 16 juli, visas i Svenska Kyrkan en film, handlande cm och kallad “The Life of Christ”, en produktion visande Kristi liv från födelsen till himmelsfärden. Filmen är baserad på de berömda “Passions— Spelen’’ i Oberammergau och- är inspelad i Europa, Palestina och Egypten. Föreställningen börjar kl. 8.15
Silverkollekt upptages.
Hastigt avliden. I sitt hem på Keefer St. avled senaste lördag Wesley Nazar i en ålder av 44 Den bortgångne sörjes närmast
Ea. mr år. av
maka och en son. Mrs Nazar är född i Sundsvall, Sverige, och har sedan
Svenska Konsulatet
'Axel J. Stahl, Konsul
337 Carrall St. - Tel. Trinity 2329 Öppet helgfria dagar 10—1. Arvsutredningar, fullmakter och andra handlingar utfärdas och legaliseras. Pass utfärdas utan dröjsmål på en dag.
familjen flyttade till Vancouver varit synnerligen aktiv i Svenska Kyrkan. Sålunda har hon ofta medverkat med sång och deklamation. Ä-ven på Svenska Pressens radioprogram har hon sjungit' och varmt uppskattats. De många vännerna känna djupt deltagande med mrs Nazar och hennes son i denna sorgens stund.
Bibelkurs
i friluftscamp vid
Copper Cove, Whitecliff, hålles av de lutherska kyrkorna i B. C. och nordvästra Washington gemensamt, under tiden 19—26 juli.
Vigde. Den 6 juli förenades i äktenskap i. Olivet Baptist Church, New Westminster, Margaret Eileen Cahoon och mr Willam Eric Anderson. Pastor J. L. Sloat officierade, miss Bette McLeod var brudtärna och mr George Anderson marskalk. Som piatsanvisare tjänstgjorde mr Mel Cahoon, Roland Anderson, Conrad
Carlson och Carl Pratt. komma att bosätta sig
Norge-Dagen nalkas, nästa vecka hålles den
De nygifta i Richmond.
Om lördag stora “Nor-
way Day” på Vancouvers jubileums-program. Den mest intressanta och storslagna delen av Norge-dagens program blir säkerligen Leif Erik-
sons landstigning
Nordamerika.
som kommer att återges så natur-troget som möjligt. Ett vikingaskepp har speciellt byggts, vilket kommer att segla in genom First Narrows kl. 2.30 och landa strax 'väster om Brockton Point kl. 3. Leif Erikson kommer själv i silverhjälm och lik-
som hans män i de stiligaste gadräkter.
Efter landstigningen ges ett tigt program från den stora
vikin-
präk-öppna
scenen i parken, varvid förekommer körsång, folkdanser, sportuppvisning etc. Gå ej miste om Norge-da-
gen!
Mrs
Prince Harry
Margaret Webster från Rupert, systerdotter till mr Jackson, innehavare av Garbo
Cafe, samt hennes lilla äro för närvarande på couver.
Mrs Annie Johnson
dotter Leona, besök i Van-
sonen Gordon
samt mrs Beck, samtliga från Win-nipeg, anlände förra söndagen till Vancouver för några veckors vistelse här.
Mr Carl Jacobson från Munro, var jämte sin son förra veckan i Vancouver för att bevista begravningen av hans systerson, Fred Granskog, vilken avled den 3 juli.
Dödsfall. Som följd av olyckshändelse vid Kelly Loggings Co:s skogs -drivningar på Queen Charlotte Island har Gunnar Riddar från Korsnäs, Finland, avlidit. Han sörjes närmast av föräldrar i Finland och en syster i Vancouver.
På sommarturer söderut. Mr Erik Lund, förman vid Bloedel skogs-camp, och mrs Lund begåvo sig den 7 juli på semesterresa till Washington. Mr och mrs John Frib.erg, mr cch mrs Axel Sundquist s'amt mr Finnberg ha varit pä besök i Seattle och andra platser i Washington. Mr Ruben Strandvik är f. n. på besök hos släktingar i Toledo, Ore.
Miss Maja-Lisa Greenlund från Port Alberni har varit på visit hos sin farbror i Seattle. På ditresan hade hon sällskap med mr Helmer Boye, också från Port Alberni, vilken även gjorde en avstickare till Yaki-ma. Mr Boye reste hem i början av veckan, medan miss Grunlund på å-tervägen stannade i Vancouver några dagar bland vänner och bekanta här.
DÄR DE SVENSKA ARBETARNA MÖTAS DÄ DE KOMMA IN
TILL STADEN FRÄN SKOGEN ÄR
Hotel West
Fred R. Marchese, Manager
444 Carrall Street, Vancouver, B. C. — Telefoner: Seymour 9401, 9402 BEKVÄMLIGHET OCH HEMTREVNAD
Det finns tusende tenorer, som med strupens sköna ljud och högtidliga koraler under kyrkvalv lova Gud. Man kan sjunga till hans ära på så mångahanda sätt, men det är ej sagt att de, som sjunga finast, sjunga rätt.
Och vår Herre, vilken sitter
högt däruppe i sin sal.
kanske inte alltid gitter
höra på var fin koral.
Men med välbehag han hörde dina mödosamma steg, när i dag du gick i fårorna och plöjde och teg.
Du stod upp, när tuppen gol sin höga ottesång i byn, och den första bruna lärkan stod och darrade i skyn. Det låg frost ännu på träden och du hörde langt ifrän,
hur
och
och
den välbekanta forsen gick med morgonduvet dån, Och den långa fåran blänkte och den blanka billen skar, och den första ärlan sänkte sig och följde häst och karl, i söder bortom slätten lyste åsen violett, en östanvind kom ilande och torkade din svett.
Du kom hungrig in till middag, och du satt vid kökets bord, med ett höstrå glömt i skägget och med stöveln tung av jord. Och du bröt ditt grova bröd med samma hand, varmed du sått,
som du skördat med och tröskat med, och brödet
Och som i en med Och vår
du läste samma böner din fader brukat be ring av starka söner din nacke böjd som de. Herre hörde säkert, hur du tackade för
ty de nävar, som du knäppte, hörde inte till en
smakte gott.
mat, lat.
Du kom trött till aftonvarden, och du satt en stund på bron, medan åkrarna försänktes i den skymningsblåa ron.
Oeh den första staren visslade och svalan flög i varv
kring din gård, som även svalorna betrakta
Ack, de rynka nog sin näsa
i de fina herrskapshus
åt den starka doft, som Bläsa
lämnat från sig till din blus, men Vår Herre är långt finare och tycker och han tycker det är ljuvlig doft, och doft
som
som
som
ett arv.
han vill, hör dig till.
Snart är denna dagen liden. Snart ha åren gått till slut. Du skall plöja, så och skörda som din fader gjort förut. Dina söner skola växa, tills de gifta sig en dag och du själv skall, vit i skägget, bliva satt på undantag.
Och en dag, när starar sjunga
liksom nu i gyllne vind, skall din furukista gunga genom sockenkyrkans grind.
Men kring vägen, där den vaggar, skall den sista råg du sått stå och buga sig och minnas alla mödans steg du gått.
Harry Blomberg.
SLUTET GOTT
Av ROLF WIESLER
Då han kom hem till lunch talade de om generalkonsulinnans garden-party för välgörande ändamål, som de voro bjudna till dagen därpå. Hon såg arg ut och sade:
— Jag vill inte ha dig med, om du ska se ut som du gör. Där kommer statsråd, presidenter och alla möjliga — och sä d u i den där bov-mästarjaquetten med randiga byxor och skatbon på knäna. Tänk dig själv: där kommer folk och frågar, vad det där är för en schajas som har sluppit in, och jag måste svara: det är min man!
Hon gjorde en talande gest, tittade upp från stångkorven han hatade, varför han redan
Han (som förut
var på dåligt humör), såg hennes lilla ansikte mellan två kvistar blommande hagtorn i vasen mitt på bordet och veknade litet.
— Hur skulle jag se ut då? undrade han stillsamt. Han ville gärna veta det, inte för att han tänkte rätta sig efter det. men det är alltid roligt
att ■ höra vilket spektakel ens skulle göra en till, om hon fick las.
Hon tänkte efter.
— Du skulle inte vara klädd alla andra, inte så där stel och
fru hål-
som hög-
tidlig. Du skulle vara ledig och elegant. Inte så’n där krage med hund-
öron. och
dina evinnerliga mörka,
prickiga slipsar. Inte den där orubb-' liga gåbortsfiguren med lackskor och | pomada i håret. Nej, jag vet vad jag ville se på dig: en lös slängig ' råsidenkostym, shantungskjorta och
Föreningskungörelser
röd slips, silkesstrumpor och vita moccaskor med bruna tår. Och inte den där knoddbenan från pannskar-ven till kragkanten utan löst luftigt, nytvättat hår, rakt bakåtstruket och
en lock, som kar dig.
— Poff!
med samma
faller fram, när du boc-
(Han sprack av skratt läte som då man smäl-
— Jag ser ut för vad jag är, vetenskapsman, matematiker, mekaniker. Men det är nog rätt att jag tänkt för litet på mig själv hittills. Kanske jag borde ta itu med det nu när jag snart kommer att vara ett namn över hela landet. Jag har rätt att ta igen mig litet nagra veckor framåt.
När han kom ut på gatan i den skarpa eftermiddagssolen kisade han
belåtet
framåt trottoaren. Luften var
Hans Skyddsling
VASALOGEN NORNAN No. 413
Möter första och tredje tisdagen i varje månad, kl. 8, i Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E., Vancouver. Fin.-Sekr., Arvid Lind, Svenska Hallen.
Bästa platsen
FÖRENINGEN SVEA
Sammanträder andra fredagen i varje månad i Svenska Hallen. Enda manliga sjukhjälps fören ing. Fin.-Sekr. Clarence Johnson, 112 - llth Ave. W. - Fair. 337 R. Ordf, i sjukkom. Adolf Anderson, 767 Georgia St. E. High. 797.
ATT KÖPA
RUNEBERGSORDEN
Möter andra fredagren i varje månad kl. 8 • m. i Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E. Fin.-Sekr. Oscar Nordman. Fair. 5409 L Ordf, i sjukkom. Otto Sundeil, 2525 Grant Street, Hich. 4741 L.
Sverige - Finland - Norge - Danmark
Svenska Lutherska kyr kan i Vancouver,
ar
SCANDINAVIAN-FINNISH
STEAMSHIP AGENCY
Wm. (Bill) Anderson
1-11 Hastings Street West
Vancouver, B. C.
Svenska Postens kontor - Tel. Sey. 3023
Artig och noggrann betjäning
Hörnet av Princess och Pender Vancouver, B. C.
C. A. V. LUND
Mount Vernon, Wash., Vice Pastor
Kvinnoföreningen möter 2dra och 4de torsdagen i varje månad.
Brödraförbundet har möte andra måndagen i varje månad.
Möten varje torsdag kl. 8 e. m.
Söndagsskola kl. 10 f. m. varje sön-| dag (engelska.)
Gudstjänst kl. 8 e. m.
Gåvor och medlemsavgifter till församlingen mottagas av församlingens kassör, Mr. John E. Sultan, 856 E. 13th A ve., Vancouver, B. C. - Understör eder egen svenska kyrka!
ler ihop en uppblåst papperspåse).— Och så plakat på magen: importerad cirekt från Hollywood — eller något annat kläddårarnas speciella paradis! Hör uu, iiila vän, nu ska jag säga dig något:
Han lade ifrån sig matverktygen cch stirrade på henne. Stångkorven (som han alltid fick ont i magen av senare på dagen) och hennes förslag (som han fick ont i magen av genast) plus hennes yttrande, att hon inte ville ha honom med sig, annars
utlöste en mild katastrof.
— För det första tycker jag
ken nes
om prat,
om generalkonsulinnan eller garden-party. Jag tycker
var-hen-inte
urvattnat te, urvattnat strunt-:, välpressade byxor och pomade-
rade lögner . . .
— Snälla Lasse, avbröt hon kort, det är för välgörande ändamål.
— Jo, tack, och därför anser jag, att jag hellre borde skänka pengarna till det välgörande ändamålet än att köpa grannlåter och hänga på mig själv.
— Statsrådet och generalkonsuln ...
— Det struntar jag i. Folk med så ansvarsfulla ämbeten borde ha annat att göra. Statsrådet skulle vara alldeles för upptagen med att statsråda och generalkonsuln med att generalkonsulera för att ranta på så’na där barnkalas och babbla smörja. Och i fall du skäms för mig och inte vill ha mig med i spenaten, går det mycket väl för sig. Jag sätter inte min
varm och mild, träden, stodo i rik grönska och det doftade av lindarnas blommor. Folk hade ljusa sommar-kostymer och lätta luftiga dräkter. Flickornas hattar sågo ut som fjärilar. Små barn tultade omkring i alldeles för korta små byxor och kjolar och sågo parisiska ut. Han stannade framför en stor spegel, där han fick syn på sig själv.
— Citydress och grön filthatt, hög stärkkrage och prickig halsduk — jo det är just grant. Och så bruna kängor till! Så kan en fattig ingenjör cch uppfinnare se ut innan han kommer någon vart — men inte jag, inte nu!
Spegeln hörde till en herrekiperingsaffär — en fin affär som bara bade det bästa och dyraste av allt. Han tvekade litet, sedan sköt han upp dörren och steg in. Tre kvart senare kom han ut: han bar kräm-färgad panamakostym, shantungs-skjorta, grå enfärgad sidenslips, vitbruna moccaskor och ingen hatt. Han tittade sig åter igen i spegeln.
— Nu är det bara håret som behöver klippas, tänkte han. Jag går och badar, rakar mig, låter ansikts-behandla mig och klippa mig på samma gång. Världen är ny för mig i eftermiddag, jag bor också vara ny.
Han bar en brun kartong i handen; den gamla, avlagda stassen, som han inte ville ha hemskickad. Om den kom före honom, skulle Viran förstå sammanhanget och inte bli ett dugg överraskad, när hon fick se honom.
Han badade i den nya simhallen med marmor och förkromat stål, han plaskade omkring i det saltade vattnet, tyckte att han var på en badort vid havet, tänkte på god middag och generalkonsulinnans garden-party dagen därpå.
— Alltihop beror på att jag aldrig förr frågat efter mitt yttre, tänkte lian som en nyvaknad analytiker. Och frågade inte efter det, därför att jag helst gick undan för folk, jag kände mig osäker. Hundrafemtio kronor är billigt för en ny människa, det blir antagligen trevligt därborta, förresten skadar det inte att känna ett statsråd.
Han lät frottera sig, begärde en vichyvatten till sin hytt och slafsade dit med badlakanet hängande om sig för att bli klappad under fotterna. Han rev undan förhänget och tittade :n. Det såg tomt ut, han stirrade.
Kostymen var borta, den vackra skjortan, den grå slipsen, de snobbiga skorna likaså Kvar stod en klädkartong med namnet på en dyrbar firma.
När ingenjären kom hem till middag vid sjutiden, föreföll han skrynkligare och mer sliten än vanligt. Dessutom var han förfärligt sömnig efter det pressande badstubadet.
Viran tog emot honom med tårar i ögonen och sitt mest undergivna leende.
— Älskade lilla gubben, sadg hon med gråten i halsen, förlåt mig att jag var så nedrig och sade det där. Jag har försökt ringa till dig hela eftermiddagen och be om ursäkt. Jag menade det inte alls. Du har alldeles rätt, en man som du kan inte komma och se ut som en grilljanne.
Ett geni mäste vara originellt, han bryr sig ju inte om världen moderna. Du har alldeles rätt, skulle förlora respekten. Och
för och du det
fot i det. där hönshuset, kom det!
Han reste sig. häftigt, sväljde va innehållet i kaffekoppen
ihåg
hal-och
gick. Innan hon kom sig för med att springa efter honom, hörde hon far-
studörren smäll. Så
— Han
falla igen med en tung hade han aldrig gjort förr.
blev rasande . .
undrade hon. Åh, jag sa’
skämdes för honom för så illa klädd. Det . . .
att det
. varför, att jag han var var nog
kan komma statsråd och generalkonsuler så många som helst, jag ska inte skämmas för dig, var säker på det!
Han tänkte på den mondäna trädgårdsfesten, på de ljusa kostymerna, på de lätta luftiga dräkterna, på flic* kornas hattar som liknade fjärilar. Han tänkte på doftande lindar och lysande rabatter — och såg sig själv i hovmästardressen, med randiga byxor, skatbon på knäna, bruna kängor och prickig grå halsduk.
— Jag går inte med i alla fall, sade han. Men . . .
— Jo, bad hon bevekande, annars
ganska elakt. Jag ringer väl och säger, att jag ångrar mig. Annars kanske jag inte får blåräven till min dräkt. Usch, jag borde skämmas!
Hon ringde tre gånger under eftermiddagens lopp, men växeln svarade att ingenjören satt i sammanträde, som skulle räcka till klockan fem, säkert. Då blev hon allvarigt orolig, ty han hade aldrig förr suttit i sammanträde för henne.
Men ingenjören var faktiskt upptagen av mycket viktigare förhandlingar som betydde mycket, mycket mer än hon kunde ana. Efter många cm och men lyckades han driva sin vilja igenom, och därmed hade han vunnit den första stora framgången i sitt liv. När han kom tillbaka in på sitt rum, tittade han i spegeln över
tror jag att du inte förlåtit mig.
— Nej, suckade han. Men om vill ha den där blåräven, kan du köpa den i morgon förmiddag, så
du väl ser
du att jag inte är ond på dig. För du hade alldeles rätt.
Därmed var allt gott och väl igen. Hennes ta rar torkade och han satte sig ned till sin älsklingsrätt, wiener-schnitzel och stuvade^champinjoner.
Två herrar träffades hemma hos den ene efter avslutade semestrar.
Värden beklagade sig Över haft så dåligt väder och hela tiden.
— Vad gör det, menade
att man regnigt
den an-
tvättfatet inne
toalettskrubben,
tvättade händerna och funderade ö-ver sitt utseende.
dre, man är i alla fall fri och ledig och får göra vad man vill.
När han gått sade husets lilla dotter förvånat:
— Är han inte gift, han pappa?
(Forts, från fö reg. n:r)
Det var danserskan. Och nu var hon icke längre den fräcka, modiga flickan från brädstapeln, utan ett forskrämt barn, som klämde sig fast vid honom.
— Jag? vad menar du? sporde han överraskad.
Hon nickade bönfallande.
— Ja — jag känner ingen annan.
Det var icke tvivel om att hon menade vad hon sade, och han stirrade helt förskräckt pä henne.
— Men, snälla barn, det är omöjligt, svarade han bestämt.
— Men ni måste, ni måste, förstår ni, jag vagar inte gå tillbaka till honom, när han slår mig så förskräckligt.
Hennes tag om hans arm blev hårdare, och han begynte inse att hans befrielseafton blev festlighållen på ett underligt sätt. Han såg sig om efter ett åkdon — förtvivlad både å egna och barnets vägnar. En bil kom just körande nedför gatan, och tan vinkade. Den körde fram till honom.
— Ja.
Då hängde hon sig fast vid honom.
— Ta mig med, sir! Gå inte ifrån mig! Aldrig förr har någon försvarat mig.
— Min snälla vän, begynte han, jag är ungkarl oeh bor ensam — jag vet inte vad i all världen jag skulle göra med dig.
— Vad ni vill, sir, vad ni vill, låt mig bara få komma bort härifrån. Jag ska vara så snäll, så snäll — jag ska dansa för er varenda kväll.
Då räckte ödet den lilla danserskan en hjälpande hand. Längst ned på gatan kom en karl störtande med en hundpiska i handen och hela barnskaran tjutande efter.
— O, skrek hon, o, rädda mig, räd-ua mig, sir!
Sir John kastade en hastig blick på mannen, som raskt närmade sig. Så drog han flickan med, knuffade upp henne i bilen och ropade:
— Kör! Piccadilly — men fort!
Trafiken var icke synnerligt stor på denna tid av dygnet, och det dröjde icke många minuter, förrän fader Bones var långt efter. Sir John pustade ut som efter spänningen vid en kapplöpning. Han vände sig till sin följeslagerska och fann att hennes ögon voro fästa på honom med ett uttryck av hundlik hängivenhet.
Han vände sig hastigt bort — en smula generad.
— Ja — du kom i alla fall undan!
— Ja, svarade hon sakta.
En stund åkte de under tystnad — så såg han åter på henne. Hennes hår stod som en sky omkring henne, och ovillkorligt ryste han till. Tänk om . . .
— Ni kan vara lugn, sir. Jag är ren. Det vill säga, jag kanske nog är smutsig, men jag är inte farlig.
Han rodnade lätt — hon var klok, den lilla, men hon kunde också vara cynisk, föreföll det.
— Hur gammal är du? frågade han ivrigt.
— Vet inte.
Sedan växlades icke ett ord under hela åkturen. Sir John funderade skarpt på vad i all världen han skul-ie ta sig till med flickan, men utan resultat. Till sist uppgav han försöket och slutade att fundera. Han fick väl ta henne med till lady Logan och fråga henne till råds.
— Kör till Curzon Street, nummer sju! ropade han till chauffören.
Några minuter senare körde de långsamt fram till porten, sir John steg ur, betalade och ringde. Så vinkade han åt flickan.
— Kom ut! sade han.
Långsamt kröp hon ut ur åkdonet och närmade sig blygt den eleganta trappuppgången och porten. Sir John var nära att tacka Gud att ingen passerade, medan de stodo där oeh väntade på att bli insläppta.
Så öppnades porten, och gamle Jasper stod stel och korrekt och höll upp den.
— Väntar lady Logan på mig Jas-per?
— Hennes nåd sa’ just . . .
— Tack — så kom då!
Och Jasper stängde lugnt porten, medan han försökte se ut, som om han vore van vid att sir John kom åtföljd av minst sagt konstiga flickebarn.
— Kan ni skaffa den här lilla flickan litet mat, Jasper?
— Till er tjänst, sir, svarade Jasper tveksamt.
— Följ nu med honom, sade sir John till barnet, som stod storögt och förskrämt och tittade sig omkring.
Han fortsatte uppför trappan, lade ifrån sig rock och hatt och knackade på lady Conns dörr.
— Kom in, min goÄ!
Sir John öppnade dörren och stängde den åter efter sig — så gick han fram med utsträckta händer mot en gammal, blid dam, som satt i en stor stol vid kaminen.
— Har du väntat, tant Conn?
Hon höjde sin kind mot honom för att ta emot den kyss, som hon visste att han skulle ge henne, och sade livligt:
— Nej — klockan felar ännu 15 minuter.
— Är hon inte mera? Det förefaller mig som en evighet, sedan jag gick hemifrån.
— Hur så, min gosse?
— Jag har haft ett äventyr, tant Conn.
Lady Logan ruskade på huvudet.
— Har du inte slutat snart med dina äventyr, Jimmie?
— Det ser inte så ut. Vänta, ska du få höra! Vi hinna precis, innan vl ska äta.
Han satte sig i stolen mitt emot henne och begynte.
— Jag var på gott humör, tant Conn, något roligt hade nämligen hänt mig. Så gav jag Gibson ledigt och ville själv göra en liten tur i det härliga vädret. Jag bad en chaufför köra mig vart han ville, och oå tyckte han att det var lika så gott att skjutsa mig till sitt hem i närheten av Prescot Street.
— Var ligger den?
— ä — ett stycke från dockorna.
— Ett underligt mål för en förlustelseutflykt, tycker jag. Och där är heller inte säkert.
Sir John smålog gåtfullt.
— Kanske det. Jag kom emellertid helskinnad ifrån det, men jag hittade ett flickebarn där och har henne med mig hit.
Lady Conn reste sig förskräckt.
— Men, Jim, skrek hon till, har du blivit alldeles galen? Hit? Till mig ?
— Låt mig förklara mig, tant! Sätt dig, och hör på mig!
Hon gjorde som han bad henne, men stirrade förskräckt på honom.
I få ord berättade nu sir John hela historien, och då han slutat, avvaktade han förväntansfullt hennes svar.
— Jag är riktigt uppskakad, återtog hon, och vad i all världen ska du göra med henne?
— Du måste hjälpa mig. Har du ingen användning för henne i köket?
Här blev lady Conns förskräckta protest avbruten av en sakta knackning på dörren. Sir John svarade.
Där stod en av husjungfrurna, nätt och artig.
— Vad är det? frågade lady Conn.
— Ursäkta ers nåd, men det har kommit en flicka hit . . .
Hon avbröt sig förlägen.
— Nåja, har ni inte givit henne mat då? frågade lady Conn lugnt.
— Jo, ers nåd, det har vi, och hon bar ätit med mycket god aptit. Men
— Nå — vad är det då?
— Ja, ursäkta, ers nåd, men . . . ja . . . .hon . . . begär att få se John Willford — hon tror att hon blivit narrad av honom, säger hon.
— Narrad? sporde han förvånad.
— Ja, sir — hon säger att hon tror att ers nåd narrat in henne här i huset för att bli av med henne och att ers nåd sedan gått sin väg.
— Men hon åt med aptit?
— Ja då, sir — hon åt alldeles förfärligt.
— Förfärligt!
Flickan smålog.
— Ja — verkligen, sir!
Sir John vände sig till lady Conn.
— Kunna vi inte lika gärna låta henne få komma upp hit?
Lady Conn drog smått på svaret.
— Det är kanske bäst, ja — Mary — skicka henne hit upp!
Mary såg helt förskräckt ut över ordern och avlägsnade sig tveksamt.
— Jag måste säga att jag är nyfiken! sade lady Conn — du har dä sannerligen satt spets på den här kvällen, Jim!
— Där kommer hon.
Så öppnade Mary dörren, och barnet smet in likt ett djur, som fruktar en fälla. Men då hon fick se sir John, lyste hennes ansikte upp av ett brett leende.
— Nå har du ätit nu? sporde han vänligt.
Hon nickade, och flyttade så blicken på lady Conn. Då hon stirrat en stund, presterade hon en underlig, ograciös hälsning, något mitt emellan en bugning och en nick, medan blicken blev allt mer betagen.
— Vad heter du, barn? frågade den gamla damen.
— Babs.
— .Men du är väl inte döpt till Babs heller?
— Nej, det är jag kanske inte, ; svarade hon med ett öppet leende.
—Babs är en förkortning av Barbara, återtog lady Conn, ett smeknamn. Vem har givit dig det?
— Vet inte.
— Nå — ditt tillnamn då?
— Har inte något.
— Så får du tala om för mig, hur gammal du är, barn.
-— Vet inte det heller. Men jag tror nog att jag är femton, för jag är ganska utvecklad.
Hon betraktade dem bägge helt uppmuntrande, glad över denna förmodan. Men lady Conn såg på sin nevö och sade på franska:
— Och den här individen vill du att jag skall ta i mitt hus?
— Nej, medgav sir John, hon lå- ‘ ter verkligen hopplös. Låt mig tala (forts, å sid. 10)