2 SVH7SEÄ POSTEN TORSDAGEN DEN 16 KTLT 1936 O Återblick För Svenska Posten Av F. W. Lönegren Det blev sorg i Finland och även i Sverige, då budskapet anlände, att Finlands näst Runeberg störste diktare Zacharias Topelius, den 13 mars 1898 avlidit på sitt kära Björkudden nära Helsingfors, Ett par månader förut hade han på sin 80:de födelsedag blivit föremål för' en storartad hyllning från Finlands, Sveriges, Norges och Danmarks invånare, och i sitt tack för de många vänskapsbevis ■ han fått mottaga, yttrar han bland annat: “Jag nedlägger tacksamt mina förgängliga lagrar inför Honom, som givit mig allt. Men jag beder att ) ett riirt hjärta få bevara all den vänskap och kärlek, Som blivit mig bevisad av äldre och yngre, nära och fjärran. Vänskap och kärlek kunna givas för intet. Än en gång sänder jag i vintersnön en varm aftonhäls-n:ng till fäderneslandet, till mina få återstående samtida, till hemmens arbetare och arbeterskor, till läroverken och Finlands ungdom, till alla mina kära barn och till alla kända och okända vänner i Sverige och grannländerna. Tack och välsignelse.” Bland hans arbeten ha ihga lästs med sådafi allmän förtjusning som “Fältskärens berättelser”, som genom ett mystiskt släktarv, en ring, sammanbinder skildringar ur Finlands eth Sveriges historia från Gustaf II Adolf till Gustav III, “Vinterkvällar” samt “Läsning för barn”. I den sistnämnda, som kan betraktas som själva hjärtpunkten i Topelii verksamhet, kan med skäl lämpas vad han satt i inledningssången till denna diktsamling: “Sångerna som drivor smultit. Runnit upp som morgondrömmar Uti unga hjärtans vårar Och i vackra ögons värme”. Bland hans övriga mera kända arbeten må nämnas fenjpktskådespelet “Regina von Emmeritz”, “Sagor och berättelser”, “Ljungblommor” och “Bokep om vårt land”. Bland hans skaldestycken har intet blivit så po-ptyärt som “Vintergatan”, vilken hai deklamerats vid tusentals tillställningar. Han blev 1854 utnämnd till e. o. professor i Finlands historia och 1863 till ordinarie, professor i finsk, rysk och nordisk historia vid Helsingfors universitet. Endast en vecka efter Topelii död avled en annan av Finlands bemärkta skalder och novellförfattare, nämligen Karl August Tavast. tjerna, i en ålder av endast 38 år. Under detta år tilldrog sig i Stockholm en händelse, som väckte allmänt löje och som livligt kommenterades i huvudstadspressen. Krigsministern Rappe sågs nämligen en däg vandra upp till slottet, klädd i generalsuniform och — cylinderhatt. Under rubriken “En ny krigsministeruniform?” gjorde Stockholms-Tidningen åtskilliga kommentarer, ur vilka vi enligt Erik Lindorms tidningsbok anföra följande: “Hurusomhelst lär saken väckt stort uppseende, och den frågan gjorde sig allmänt gällande: vad skall straffet bli? Förblandar en beväring det civila och militära på något sätt eller har han endast någon knapp oknäppt, är sinkabirum i befälets ögon det enda möjliga förso-ningsstraffet. Folkhumorn hade också genast den pilen på bågen, att det var första gången man sett en uniformerad krigsminister — i hatten.” Velocipedsporten har nh börjat antaga stora proportioner, och bland ce velocipedåkande märkas två av huvudstadens kyrkoherdar, kronprinsen, prinsarna Carl och Eugen och prinsessan Ingeborg. Fruntimmer begagnade knäbyxor, och buketthållare tillhandahållas, som fylles med blommor och fästas vid styrstången. 0-lycksfallsförsäkring vid velocipedåk- True Economy Wave Better Than Ever - No Overhead Heater - No Discomfort PETER PAN BEAUTY SHOPPE 101 Haight Bldg. - MA. 9941 (R. S. B. Service) Dr. J. Brown The Veteran Dentist (Special Ra tes to All Veterans) Crown and Bridge Work 627 First Ave. MA. 5778 LAKE WASHINGTON MOTOR CO. The Home of • FORD SERVICE KIRKLAND, WASH. Main 111 Open Evenings and Sundays NEW FORDS Trucks and Zephyrs ning blir rätt allmän, och försäkringsbolagen» få utbetala betydliga summor i följd av olycksfall. Veloci-pedskolor komma även till stånd, och avgiften är en krona och femtio öre per lektion och 10 kronor per kurs. Den 14 april behandlades vid Karlskoga häradsrätt ett uppseendeväckande mål. Ett liknande mäl hade även anhändiggjorts vid Stockholms radhusrätt. Saken gällde ändring av Alfred Nobels testamente och de klagande voro dennes arvingar, representerade av ingenjör Hj. Nobel samt piofessor Hjalmar Sjögren och dennes maka, född Nobel. Innan utslag fallit, ingicks emellertid förlikning mellan Alfred Nobels arvingar och testamentsexekutörerna, varigenom de förra tillerkändes ett visst belopp, som motsvarade sterbhusets inkomster under ett och ett halft år. Då förmögenheten uppgick till mer än 30 miljoner kronor, blev beloppet ganska betydligt. Den av fruntimmers vä riden så allmänt dyrkade tenorsångaren vid k. teatern Arvid Ödmann erhöll detta år på grund av sitt 25-årsjubileum såsom scenisk artist recett, varvid han blev livligt hyllad. Riktig Ödmannsfe-ber rådde i staden, och i skämttidningen “Nya Nisse” hade “Nore” strängat sin lyra till hans ära. Av de sju verserna må följande anföras: “ödmannsfeber runt i staden. Ödmannsspel och ödmannssång, Ödmannsgåvor, hela raden, Ödmannsblommor dagen lång. Ö d m a n n s doftande odörer, Ödmannsvers och inskription, Ödmannsvarma små favörer, ödmannsliv i tal och sång. Ödmannssaknad som för död man, Ödmannsmättade små rop. Ödmann, Ödmann, Ödmann, Ödmann, Ödmann, ödmann allihop.” Det nya operahuset invigdes med en galaföreställning den 19 sept. samt med en kantat till vilken orden författats av professor C. R. Nyblom med musik av Ivar Hallström. På grund av den stora tillströmningen till platsen hade ditkommenderats 5 poliskommissarier, 11 överkonstaplar, 11 inspektionskonstaplar, 136 konstaplar till fot och 10 till häst för att hålla reda på folkmassorna. Den 22 januari 1899 fyllde August Strindberg 50 år, och med anledning härav gavs på Svenska teatern i Stockholm en festföreställning, då hans “Mäster Olof” uppfördes. Strindberg, som då vistades i Lund, hade undanbett sig all offentlig hyllning och tillbringade dagen i sin vän "•edaktör Waldemar Bulows familj i kretsen av några intimare vänner. Verner von Heidenstam sände honom följande hyllningspoem: Vid femtio fyllda stå andra förgyllda med snören och glitter på rocken och kragen, men ensam du sitter, långt fjärran från skriket och bullret för dagen, på tröskeln till riket. Du hänger ditt bäite på muren tillbaka, men landsflykt och vaka de varsla en hjälte, som intet förfärat, som många ha ärat, men flera ha stenat. Ej fagrare lager i aftonens dager två händer fått pressa kring diktarehjässa än den du har burit. Ett löfte du svurit: Du skulle ej slita från hår, som bli vita, om dagar än sprunge i mörker och släcktes, den tistel, som räcktes till krans åt den unge. Med anledning av tsar Nicolai manifest rörande förändring av Finlands grundlag, avfattades i maj 1899 tili honom en av 79 kända svenskar undertecknad, textad adress, vari tsaren uppmanas att lyssna till den petition, genom vilken en halv miljon finska män och kvinnor riktat en vädjan om upprätthållandet av de rättigheter och privilegier, som tillförsäkrats Finland av kejsar Alexander I och hans efterträdare. De tre första undertecknarna av adressen voro den i Finland födde professorn A. E. Nordenskiöld, f. d. professorn och rektorn vid Uppsala universitet Yngve Sahlin samt f. d. professorn cch rektorn vid Karolinska institutet i Stockholm Axel Key. Ar 1899 ägde nationalsångtävlan rum, och förutom föreslagen text hade icke mindre än 95 kompositioner anlänt. Bland dem, som insänt text för nationalsången, voro Frans Hedberg, Verner von Heidenstam, Harald Jacobson och Daniel Fallström. De tre första hade valt “Sverige” såsom titel för sina sånger, under det att Daniel Fallström kallade sitt alster “Den nya folksången”. Den j är i vårt tycke den vackraste och ly-| der som följer: “Ur sagans natt du strålar fram i glans och norrskens ljus med evig snö på fjällets kam och strida älvars brus. INGEN MOTSTÅNDARE STOR NOG — SÅ NU TAR TOR TVÅ STYCKEN Tor Johnson och hans gode vän Biil Oakson Tor Erik Johnson, den jättestore svensken som nyligen gjorde sin debut i brottningskretspr i Nordvästern, har redan nu en meritlista bakom sig, som ingen annan brottare kunnat uppvisa maken till på mången god dag. Tor började i Seattle med Hank Methany, och sedan dess har han i hastig följd mött och besegrat Jerry Monahan, Methany, King Kong Cox, Chief Chewchki och Al Periera. Sammanlagda tiden för alla dessa matcher är mindre än 15 minuter, och icke en enda av dessa motståndare ha ens lyckats att få svensken ner på mattan. Deras taktik — armbågsslag, tågrepp, stängning o. s. v. — hade ingen effekt, ty Tor kastade dem åt sidan utan ansträngning och gjorde sedan processen kort. På endast tio dagar har Tor åstadkommit en liten revolutionsunge bland brottarna i Nordvästern. De ha kommit överens om, att ingen brottare är stor och siark nog att ta hand om honom, och de ha därför meddelat ledningen, att såvida inte Tor är villig att brottas mot TVÄ stycken, så blir det ingen match. När tidningen går i press har Tor följande matcher på sitt program: Sandor Szabo och King Kong Cox i Portland, Ore., på onsdagskvällen. Tor har åtagit sig att besegra bägge, DÄR SVENSKARNA LANDADE 1638 NU EN SKRÄPHÖG, MEN SKALL FÖRVANDLAS TILL PARK Stockholms-Tidningens medarbetare Pontus Henriques, som vistats i Amerika inemot ett halvår, besökte strax före hemresan till Sverige helt nyligen den plats “The Rocks”, i Wil-mington, Delaware, där de första svenskarna landstego år 1638. Han har i sin tidning skrivit en artikel om besöket å platsen, som nu enligt hans mening mest liknar en skräphög, men som det är 300-årskommittens avsikt att snygga upp och göra en park av till jubileet 1938. Här nedan följer ett utdrag ur H:s artikel: För 298 år sedan — nästan på dagen — landade Kalmare Nyckel på den plats vid Delaware-floden, som nu heter Wilmington. På stranden stodo indianerna och viftade medan de svenska vikingaättlingarna rodde in till stranden, lade fast båten vid pågra klippor och stego i “sitt land”. Som en hövlighet mot Drottning Kristina. som just då förde spiran i Sverige, och som en säkerhet mot indianer och andra byggde svenskarna snabbt upp en liten fästning just på den plats där de landat. Den fästningen fick namnet “Fort Kristina” och den stod i sjutton år, då holländarna — år 1655 — kommo och togo hämnd för en liten oförrätt. Det blev inte mycket kvar av Fort Kristina. Holländarna jämnade fästningen med marken, så att platsen mest såg ut som en skräphög. Och än i dag är platsen, där Fort Kristina en gäng reste sina torn och tin-rar mot höjden, ett alldeles ovanligt skräpigt ställe. Det är för den saken kommittén för firandet av Svensk-Amerikanska 300-årsjubileet om två år — alltså 1938 — vill råda bot. Dr Amandus Johnson i Philadelphia, som är den drivande kraften i det stora jubileumsmaskineriet, berättade for St. T. D:s medarbetare för någon tid sedan, att platsen — enligt festkom- Och gröna granars djupa sång och svärd mot sköldars rund, så mäktigt klungo de en gång med Norden i förbund: På frihetens och ljusets stråt i storm, i frid mitt land framåt, på ljusets stråt, i storm, i frid, Framåt, framåt, framåt! Framåt, gramåt, framåt! Och med det nya århundradets inträdande har “framåt” varit Sveriges lösen, och framåt har det gått, tills det nu nämnes såsom världens lyckligaste land! ett fall var. På torsdagen möter han två brottare i Vancouver, B. C., och motståndarna skola utses av en kommitté. På fredagen brottas Tor i Seattle, och då sammandrabbar han med på nytt med Jerry Monahan samt den ”åldsammaste av alla våldsamma brottare, Gentleman Jack Washburn, som är känd och hatad av alla brottningsvurmare i dessa trakter. Alla promotors i Nordvästern tävla nu med varandra att lägga beslag på sådana brottare som Hans Steinke, Strangler Lewis, Gus Sonnenherg och andra av de mer kända för att skaffa lämpliga motståndare till Tor och sätta stopp för hans marsch mot mästerskapet. Om ingen lyckas upptäcka en metod att lägga den store svensken, ser det ut som om han skulle ha den eftersträvade titeln som i en liten ask. Det kanske kommer att ta en man av samma storlek som Tor men kanske även en mycket mindre och snabbare att få honom äv fotterna. Och det är det första de måste åstadkomma för att kunna pressa hans skuldror mot mattan. Det ser således ut, som