s
SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 2 -JULI 1936
BRmsHWGLymmD
DANSSALONG OCH ORKESTER DONERA-1 DE TILL JUBILEUMSKOMMITTEEN
KYRKONOTiSER
Midsommarfesten i torsdags var ganska talrikt besökt. Ett gott program blev utfört. Festtalare var professor P. A. Boving, vilken på ett in-tiessant sätt skildrade senare tiders litterära författare. • Såsom den främste i Norden ansåg talaren Jo-ban Ludvig Runeberg. Efter föredraget intogs förfriskningar, serverade av Kvinnoföreningen. ' Lokalen var vackert dekorerad med grönt och blommor.
I söndags kväll predikade pastor B. Sand. Solist var mrs Albert John-1 son.
Nästa söndag klockan 8 e. ni. predikar pastor O- K. Blomelie från norska kyrkan vid Kingsway. Gudstjänsten blir på engelska.
F öreningsnotiser
Vasalogen Nordic har sitt nästa möte stundande fredag den 3 juli.
Logen Linnea av I. O. G. T. möter kommande söndag den 5 juli kl. 8.
Logen Nornan av Vasaorden möter på tisdag den 7.
Runebergsorden håller möte pä fredagen den 10.
Föreningen Svea möter likaledes fredagen den 10 juli.
Samtliga möten hållas å Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E.
Wistspel och dans fortsätter varje lördag i Svenska Hallen med icke avtagande intresse. Och varje gång bli flera av deltagarna åtskilliga dollar rikare. För det utges goda, kontanta priser. Så t. ex. två l:sta pris
Svenska Konsulatet
Axel J. Stahl, Konsul 337 Carrall St. - Tel. Trinity 2329 Öppet helgfria dagar 10—1. Arvsutredningar, fullmakter och andra handlingar utfärdas och legaliseras.
Pass utfärdas utan dröjsmål på en dag.
DRINKARENS HEM
är ett olyckligt hem!
Förena Eder med	E
DÄR DE SVENSKA ARBETARNA MÖTAS DÄ DE KOMMA IN TILL STADEN FRÄN SKOGEN ÄR
Hotel West
Fred R. Marchese, Manager
444 Carrall Street. Vancouver, B. C. — Telefoner: Seymour 9401, 9402 BEKVÄMLIGHET OCH HEMTREVNAD
VASALOGEN NORNAN No. 413
Möter första och tredje tisdagen i varje månad, kl. 8, i Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E., Vancouver. Fin.-Sekr., Arvid Lind, Svenska Hallen.
1
FÖRENINGEN SVEA
Sammanträder andra fredagen i varje månad i Svenska Hallen. Enda manliga sjuk-hjälpsförening. Fin.-Sekr. Clarence Johnson, 112 - llth Ave. W. - Fair. 337 R. Ordf, i sjukkom. Adolf Anderson, 767 Georgia St. E. High. 797.
RUNEBERGSORDEN
Möter andra fredagen i varje månad kl. 8 | * m. i Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E-
Fin.-Sekr. Oscar Nordman. Fair. 5409 L Ordf, i sjukkom. Otto Sundeil, 2525 Grant Street. Hi-.h. 4711 L.__________________
Svenska Lutherska kyrkan i Vancouver,
B. C.
Hörnet av Princess och Pender Vancouver, B. C.
C. A. V. LUND
Mount Vernon, Wash., Vice Pastor
Kvinnoföreningen möter 2dra och l4de torsdagen i varje månad.
Brödraförbundet har möte andra i måndagen i varje månad.
Möten varje torsdag kl. 8 e. m.
Söndagsskola kl. 10 f. m. varje söndag (engelska.)
Gudstjänst kl. 8 e. m.
Gåvor och medlemsavgifter till församlingen mottagas av församlingens kassör, Mr. John E. Sultan, 856 E. 13th Ave., Vancouver, B. C. - Understör eder egen svenska kyrka!
VANCOUVER
BRITISH COLl MBIA
Canada
1936
VICTORIA
BRITISH COLl MBIA
Canada
1936
HORSE RACING DATES
LANSDOWNE (Vancouver) .  Wednesday,	July 1, to Wednesday, July 8
BRIGHOUSE (Vancouver) .-Saturday,	July 11 to Saturday, July 18
HASTINGS (Vancouver) ...Saturday,	July 25, to Saturday, August 1
VANCOUVER THOROUGHBRED ASSOCIATION, LIMITED 545 WEST GEORGIA ST., VANCOUVER, Britis h Columbia, Canada	Phone: Sey. 1250
å $7.00 samt två av. vardera 2:dra, ":dje och extra pris. Vidare spelas om en “pool” med frivilligt deltagande, (en för damer och en för herrar), vilken uppgår till ei} ansenlig summa. Dessutom är det “surprise”-pris, samt första lördagen i varje månad, nu kommande lördag, dragning på inträdesbiljetterna med pris av $5.00 och $2.00. Efter wistspelet är det dans efter klämmig musik. Kom och tillbringa en angenäm lördagskväll — och vinn ett pris!
Ett storartat skådespel
Gymnastikuppvisning av skolbarn
Jag tog mig en promenad på tors-dagseftermiddagen ner till Hastings Park för att se på barnen. Jo, för det skulle vara en stor gymnastikuppvisning, utförd av barn.
Alltnog, jag fick en plats och det var nästan den sista också, för det kom folk från alla håll och platserna uppfylldes hastigt och lustigt, så när uppvisningen började fanns ej en enda sittplats att få. Uppvisningen, eller “Physical Display” som det kallades, var något som ej så fort går ur minnet. Och bprnen, som voro med, få med berättigad stolthet säga, att de varit med om något som icke förr förekommit i Canada, cch kanske jag kan säga hela världen. Det var 4,000 barn som delto-go. “Fyra tusen barn! Vilken röra och oordning!” säger kanske ni, som ej voro där, men låt mig säga, att där var den bästa ordning och reda med allt från början till slut.
Först var det “Maypole Dance” av 1.680 flickor klädda i snövita kläd-r.ingar, och det utfördes med sådan säkerhet, att det verkligen var v» fröjd att skåda, och själva in- och utmarschen från planen var en uppvisning bara det, ty det var sådana taktfasta steg och sådan sammanhållning, så det påminde mig om andra årsbeväringen i “gamla landet”. Och jag får säga, att flickorna voro mycket bättre än pojkarna i det hänseendet.
Så kommo gossarna intågande och utförde en del vackra gymnastiknummer. Ett av dem, “Pyramiden”, kun-
Fastighetsmäklare E. A. Alm har välvilligt gett ett synnerligen storslaget understöd till den svenska ju-bileumskommittén i form av en donation av lokal och orkester för tven-ne dansaftnar. vilka kommittén får anordna och tillgodogöra sig behållningen av.
Danssalongen är “Town Hall” vid Pender oth Burrard Sts., och kommer första danstillställningen att hållas torsdagen den 9 juli. Inträdet är 25
cents. Det är att hoppas, att alla göra sitt bästa för att göra dessa dan-sei lyckade. Då mr Alm på detta generösa sätt bekostar lokal och orkester, böra vi se till, att salongen blir fylld till sista plats.
Jubieumskommittén meddelar, att ett flertal mycket vackra kontanta donationer tecknats och att det ser l ätt lovande ut för ett värdigt svenskt deltagande. En lista kommer att införas nästa vecka.
de dock ej uppföras, på grund av att t gossarna voro tämligen hårt solbrända på rygg och axlar. Sedan marscherade flickorna in igen, de 1,680, denna gång iförda dräkter i alla möjliga färger. Och det slog an på publiken, det kunde man lätt höra av de dånande applåderna. Vid detta tillfälle dansades bl. a. en skandinavisk dans, något liknande: “Akta dej, du för mej . . Nästan ett underverk, kan -man kalla det, och man förundras över hur det varit möjligt för dessa lärare och lärarinnor att inlära alla dess barn av olika nationer, inte bara vita utan även kineser, japaner, indianer, negrer och hinduer, 1,680 stycken flickor, att utföra denna danslek så vackert att man nästan grät. Säkert har det fordrat ett o-erbört arbete och tålamod.
Sedan gossarna igen uppträtt med tävlingar och dylikt utfördes en del lättare nummer av gymnastik gemensamt. Ett böljande fält av ungdom och, som Mayor McGeer uttryckte sig efteråt, Vancouvers förhoppning och framtid, stod där i parad. Som avslutning vill jag tillägga och instämma med honom, att i vår uppväxt eller våra skolår var ej tid till något sådant “påhitt”, som det troligen skulle ha kallats. Oj, oj oj. Nej, då var det att plugga och ligga i med hemläxor, vilka förresten ändå för det mesta lades åt sidan, eller kom fram först när det var sängdags, för lekas skulle det, och följden biet kvarsittning och dåliga betyg, för det hade åtminstone
Erahe.
PENSIONAT
SOMMARBRIS
Av PEN WRITHER
Revision.
— Hansson, har ni reviderat kassan? frågade chefen.
— Ja, direktören.
— Och stämde den?
— Ja, så när som på två öre.
— Hur kan det komma sig?
— Det vet jag verkligen inte, direktörn. Egentligen skulle den vara tom. Vem som lagt dit två öre vet jag inte.
De möttes vid en vägkorsning en julidag när solen sken varm från en högblå himmel. Hon hette Vanja Björk och var en liten kontorsflicka på semester, och eftersom hon var sportintresserad och älskade naturen hade hon tillbringat sin lediga tid med att cykla genom ett stort om rade av landet. Nu hade hon endast några dagar kvar och dem tänkte hon tillbringa i fullständig vila, bara hon på kvällen nådde fram till pensionatet “Sommarbris.” Hon hade läst ett prospekt från det där pensionatet och tyckte att beskrivningen lät trevlig. I själva verket var det en gam mal herrgård, som av ägaren blivit förvandlad till sommarpensionat, förmodligen därför, att han behövde inkomster.
Hon nickade och sa:
— Vet ni om det är långt kvar till “Sommarbris”.	»
Han lyfte på mössan och hoppade av sin cykel.
— Det beror på vad man menar | med “långt”. Om fröken tycker att ett par mil eller tre är långt, så har flöken en bra bit kvar, för härifrån torde det väl vara tjugutre eller tjugufem kilometer dit opp, men det är bra väg och trakten är vacker, så för den som har lust att “trampa på”, är det bara ett nöje att åka den lilla biten, de vackra vyerna ge lön för mödan.
— Tack! Jag tycker inte att ett par mil är nå’t så fasligt. Men känner ni till “Sommarbris”, kan man få en hygglig säng och ett ätbart mål mat därborta?
— Ahja, det tror jag att man kan säga. Jag har bott där flera somrar å rad och funnit jnig till freds med både mat och bädd, inte har jag hört någon annan klaga heller.
— Tack! då träffas vi kanske någon gång, jag heter Vanja Björk och tänker stanna där i åtta dagar.
Hon räckte fram en liten brun näve. Han fattade den i ett fast grepp.
— Tack! Jag heter Holger Krantz. — Och titeln, frågade hon leer.de. — Det har jag ingen, svarade han med ett litet skratt. Men nu måste jag fara vidare, det är folk sorr. väntar på mig.
De skiljdes oeh Vanja fortsatte. Hon kunde inte hjälpa det och inte förklara det heller men på en gång hade hon förlorat blick för det sköna i naturen och märkte inte de tackra vyerna, ty vart hon såg stod Holger Krantz’ ansikte framför och skymde. Han såg egentligen väldigt bra ut, lång, smärt, med ett välformat, solbrynt ansikte. Det var en smula magert och litet skarpt markerat kanske, några små fina rynkor omkring de klart bruna ögonen I talade sitt tydliga språk om att livet icke varit alldeles skonsamt mot honom, men från hela ansiktet strålade ut en kraft som sade, att han var mannen att bryta sin väg och betvinga ödet om det skulle behövas. Vanja beundrade starka män och hos Holger Krantz fanns en kraft som äges blott av ett fåtal, det insåg hon. Jeg har mött mitt öde, tänkte hon. Vem Kan än är och hur
han än har det, så kan jag inte låta bli att tänka på honom, sade hon sig själv, men jag skulle bra gärna vilja veta vad han har för sig eftersom nan påstod att han inte hade någon titel?
Hon skuRe snart få svar på de frågorna, ty så fort hon hann fram möttes hon av en väninna som redan varit på “Sommarbris” en hel vecka och kände sig hemmastadd. För henne berättade Vanja naturligtvis om den stiliga karlen som hon träffat.
Väninnan skrattade.
— Holger Krantz! Kära du, det är ju han som äger “Sommarbris”. Han är en hjälte! Storslagen. Och sa trevlig sen — —
— Men vem är han, hur har han kommit att hamna härute, frågade Vanja ivrigt.
— Åh du, det är en hel liten historia eller roman eller novell eller vad man vill. Ser du. Holgers mamma är född på den här gården och hon hade kommit att älska den och därför ville hon inte lämna den sedan mannen var död och det visade sig at1 här bara fanns skulder överallt. Holger låg i Uppsala på den tiden men han avbröt sina studier och reste hem för att taga vård om fädernegården. Lantbruket bar sig dock inte och han måste finna nya utvägar för att få ekonomien att gå ihop. Så hittade han på att förvandla huvudbyggnaden till pensionat “Sommarbris”, som tycks ha gått bra men 1 alla fall synes han ha det bekymmersamt. Pensionatet ger ju inkomster bara på somrarna och för att få in pengar även under vintrarna har han startat något slags varuhus i staden, men det ser ut som vore han inte karl att sköta det företaget, u-tan det hotar nu att sluka också vad han förtjänat på pensionatet. Det är inte så underligt att han börjar bli en smula rynkig.
Vanja funderade. Hon beslöt sig för att ta närmare reda på Holgers förhållanden och om möjligt hjälpa honom. Holger var dock sällan hemma och när han befann sig på gården ägnade han sin mesta tid åt att sällskapa med en av gästerna, en lång och rödhårig fröken Glittzer, som påstods vara mycket rik. Annars var hon fruktansvärt ful och' tycktes ha ett obehagligt sätt. — Han lägger sig ut för henne, tänkte Vanja, han ämnar nog gifta sej med henne för att klara upp sina skulder och det bevisar ju att han är alldeles förtvivlad, eftersom han kunnat fatta ett så hemskt beslut. Vore jag han så gick jag tusen gånger hellre och dränkte mej. Karin måtte vara fegare än jag trott honom om, annars vore han inte så rädd för fattigdomen. Unga starka människan
kunde väl gräva diken eller hugga i timmerskog. Det vore ju alltid bättre än fröken Glittzer. Men det är förstås synd om honom — bara jag visste hur jag skulle kunna hjälpa honom, men han vill kanske ingen hjälp ha.
Dagarna gingo och allt eftersom tiden led blev Holger oroligare. Vanja såg det och blev orolig även hon men kunde inte finna på någon utväg att komma honom till hjälp. Fröken Glittzer lade numera helt beslag på honom och tycktes vara säker på sin sak. Men Vanja hade även fått en hel del annat att tänka på. En av cheferna i det företag där hon var anställd hade under åratal uppvaktat henne och fast han i och för sig var ett gott parti hade hon ställt sig avvisande, ty han var en odåga cch hade gjort sig skyldig till många ä-ventyr. Sin ställning i firman hade han pappas pengar att tacka för.
Vad i all världen skall han här att göra? tänkte Vanja. Jag har då inte bett honom komma hit. Kan just undra om det är för min skull han kommer? Då kunde han besparat sig mödan. Men, tänkte hon vidare, jag borde kanske inte snäsa av honom med detsamma — jag borde allt lura honom att låna Holger pengar först. Sen kan han få gå — — —
Firmachefen kom, men Vanja insåg genast att det inte i första hand var henne han sökte utan Holger och hon begrep, att de haft affärer ihop förut och hon trodde, att dessa affärer vöro skulden till Holgers dåliga ställning.
En av de sista dagarna som Vanja hade kvar av sin semester stannade chefens lyxbil utanför pensiona-| tet och hon såg en skymt av hans obehagliga ansikte när han gick in på Holgers kontor. Vanja gick i spänning. Vad avhandlades därinne? Ställdes det krav på Holger, som han inte kunde fylla? Slutligen blev hen så orolig, att hon ej förmådde hålla sig stilla, utan smög sig fram till dörren och lyssnade. Holger sade med sin fogliga röst:
— Tyvärr -kan jag inte betala i dag men om ni har tålamod ett par eller tre månader så hoppas jag kunna betala både kapital och ränta.
Den andre skrattade retfullt.
— Vad ämnar *ni då ta er till? I frågade han med spefullt tonfall. Del låter nästan som om ni tänkte slå er ut på sol- och vårbranschen!
— Inte alldeles, men något däråt — jag har för avsikt att gifta mig med en nlycket förmögen dam.
Det kom sträft men gjorde tydligen åsyftad verkan, ty fordringsägaren lät intresserad då han svarade:
— Gratulerar! Törs man fråga efter den utvaldas namn ?
— Gärda Glittzer, dotter tiO skeppsredaren, svarade Holger kort.
Vanja hörde att den andre hajade till och hon skulle känt sig glad däråt om hon inte tyckt så synd om Holger. Han — gifta sig med Gärda Glittzer! Nej, det fick inte ske, det måste förhindras, men hur skulle hon bära sig åt? Jo, det var förstås den möjligheten att hon själv svarade ja på chefens frieri och fick en sån mängd pengar att hon av sitt över flod kunde bisträcka Holge? vad han behövde. Ja, det var förstås enda utvägen. Impulsivt ryckte hon upp dörren, rusade fram till chefen och slog armarna om hans hals och sade ett enda ord:
— Älskade-------------
Verkan av hennes uppträdande blev emellertid en annan än den hon väntat. Mannen som satt i stolen såg inte det minsta förtjust ut, han endast stirrade på henne som om han sett en främling och slutligen frågade han stelt:	-
— Vad vill du här, Vanja?
Hon drog sig ifrån honom och kände det som hade någon slängt en spann iskallt vatten över henne. Vad skulle detta betyda? Ratade han henne? Vad var orsaken? Hon skulle snart få förklaring på dessa frågor, ty chefen vände sig till Holger och frågade:
— Ljuger ni för att stärka krediten eller har ni verkligen talat med Gärda Glittzer om äktenskap? Svara uppriktigt, det är av vikt för mig att få veta sanningen!
— Nåja, jag kan gott erkänna, att jag ännu icke sagt något till Gärda, men jag har trott mig vara säker på henne.
— Då har ni misstagit er. Min far är änkeman sedan några år och nu har han varit hemligt förlovad med Gärda Glittzer i flera månader och naturligtvis skulle han känna sig upprörd om någon annan kom emellan.
Vanja krökte läpparna till ett föraktligt leende. De äro rädda för att pengarna skall gå ifrån dem, tänkte hon, men nu är det ju bara bra att det är,som det är, för nu kanske de låter Holger vara ifred bara de får behålla Gärda och hennes pengar för sig själva. Jag skall prata med honom.
Vanja pratade. Hon var djärv och smidig på samma gång och hon utvecklade en glänsande underhandlingsförmåga som kom Holger att häpna. Den flickan är en pärla, tänkte han, hon pratar bort alla mina skulder. Och det gjorde hon verkligen, hon fick för Holgers räkning , löfte om icke blott räntefrihet pä vad som redan lanats utan även utsikt till nya stödlån. När samtalet var slut voro alla belåtna och då Vanja och Holger blivit ensajnm?' viskade han:
— Ni är mycket duktig, fröken Björk. Hade jag bara er till advokat skulle jag säkert lyckas i livet. Men varför gjorde ni detta? Gjorde ni det bara för att ni tyckte synd om mig eller kanske jag vågar hoppas något mer — vågar jag tro att ni älskar mig? Jag älskar dig, Vanja. Är min känsla besvarad?
— Ja, viskade hon och log.
Skolklassen hade blivit fotograferad och magistern stod och talade med barnen om nöjet att ha ett sådant fotografi då man vuxit upp.
— Då sitter ni och ser alla kamraterna från den tiden, sade han, och så säger ni för er själva. “Där är Hans, han är gift nu, och där är Karl, han är grosshandlare nu, och där är Fredrik, han är kapten nu . .”
— Och där är magistern och han är död nu, sade en munter och pigg röst nere i salen.
Barn är så taktfulla.
I den ‘soliga Södern’. En advokat från nordstaterna sökte verksamhetsfält i Södern och skrev till en vän i Alabama, med förfrågan om det fanns utsikter för “en ärlig ung advokat och republikan” i hans stad.
Svaret lydde: Om du är en ärlig advokat, behöver du inte frukta konkurrens. Om du är republikan, så har du skydd i jaktstadgan.
F örlo vningshistoria
. Förlovningar kunna sluta på många olika sätt. Det veta vi av erfarenhet. Så här lät konversationen mellan två vänner som råkades och kom så att vidröra ämnet förlovning.
— Hallå, gamle gosse, det var roligt att träffa dej. Hur har du det?
— Åh jo, tackar. Hur mår du själv ?'
— Utmärkt, utmärkt. Men säg mej. Jag har hört att du är förlovad med t löken X.
— Nej, jag var förlovad med henne, men det är slut nu.
— Jasåå! Du har då också — mellan oss i förtrolighet sagt — en stor tur. Hon har pengar förstås, men det är också allt.
— Jaha.
— Och förresten, vem vet hur länge hon är rik. En vacker dag kan ju fadern, som är en riktig jobbare, förlora vad han äger. I dessa osäkra tider har man hört värre saker än så. Miljonär ena dagen — utfattig den andra är tidens bistra ansikte.
—- Javisst.
— Så tänkte jag och drog mig ur spelet. Annars kunde jag mycket väl fått henne. Hon är rent vild och galen i mig. Men man är väl icke den, som tar allting så där lättvindigt. Ä nej.
— Jaså, du kunde ha fatt henne?
— Absolut, men jag vägde för och emot, räknade ut kostnaderna — för dyrbar det är hon — och drog mig tillbaka i tid. Häpnadsväckande tur. Inte sant?
— Grov tur.
— Men hur bar du dig åt, när du slog upp förlovningen?
— Jag slog inte upp.
— Jaså, var det hon som gjorde det. Ett sånt stycke. Det skulle man sannerligen inte kunnat tro henne om, så angelägen som hon var att bli gift. Det var nästan en visa bland människor. Men förlåt att jag vidrör ett ämne sådant som det här. Du kanske tar det hårt?
— Visst inte, jag sörjer inte alls.
— Det gläder mig. Jag tycker om den, som kan ta en motgång som en karl . . . Men varför slog hon e-gentligen upp?
— Hon slog inte upp.
— Jaså, var det hennes far då, den gubbstrutten ?
— Nej han lade sig inte i saken.
— Men hur i all världen tog då förlovningen slut?
•— Vi gifte oss i förra veckan. ' Tablå.
Diplomat.
Gamle Johansson hade i många år varit styrman på en fullriggare. När han beslöt lägga upp och for hem, gick han på visit till kaptenens fru för att hälsa från kapten. Frun blev glad över besöket och ville bjuda Johansson på någonting.
“Vad får jag lov att bjuda Johansson på?” frågade hon. “En snaps? Ett glas portvin ? Eller kanske en toddy ?”
“Jaa, ja tackar väl ja. Kan ja få snapsen me’samma, så kan ja smaka på portvinet medan toddyvattnet kokar”, svarade Johansson.
— Jag skulle ha en bra bok. Det är för en sjuk.
— Kanske vi ska ta något religiöst.
— Nej, SÅ sjuk är han inte.
A: — Det är löjligt att ni tillåter er fru att gå omkring hos grannarna och säga att hon har gjort en karl av er. Aldrig hör ni min fru säga något sådant!
B.: — Inte precis. Men jag har hört henne säga att hon har försökt.
Beror på omständigheterna.
Lärarinnan: Jacob, skriv på tavlan: “Rickard kan rida på mulåsnan om han vill.” -
Jacob skrev det begärda, och lärarinnan fortfor: Kan du finna en bättre form för den satsen?
Det tänker jag, sade Jacob, och så skrev han: Rickard kan rida på mulåsnan, om mulåsnan vill.
EUROPA BREMEN
8 Juli — 24 Juli	17 Juli — 2 Augusti
FRÄN NEW YORK VIA BREMEN — MED EXPRESSÅNGARNA —
Andra passande seglingar
HANSA	9 Juli j BERLIN ........ 18 Juli
Deutschland ...„ 16 Juli | NEW YORK 23 Juli
Utmärkta tägförbindelser fr. Bremen eller Hamburg
EDMONTON
För upplysningar hänvänd Er till lokalagent HAMBURG-AMERICAN LINE NORTH-GERMAN LLOYD
525 Seymour St., Vancouver, B. C.
- MONTREAL - TORONTO - WINNIPEG