SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 25 JUNI 1926 BRITISH ^DLUmBI CANADIAN AIRWAYS NYA TVÅMOTORIGA MASKIN SVENSKAR OMKOMNA I SASKATCHEWAN OCH MANITOBA ost öm Winnipeg, ha fyra pehsoner drunknat, då deras motorbåt stjälpte under inbommandet av en timmer-1 lotte. De förolyckade äro Sigurd Sigurd-son, Peter Axell, Frank Luty och Marion Folta, alla från Arborg, Man. Deras lik sköljdes med strömmen och ha ej återfunnnits. Dubuc, Sask., den 16 juni Red. av Svenska Posten, Vancouver. En beklaglig olyckshändelse tima-de här för några dagar sedan. Fast cet blåste hårt, begåvo sig fyra män ur på Round Lake i en liten motorbåt, vilken troligtvis kantrade, och alla fyra drunknade. De omkomna äro Ted Wright från Dubuc, Bert Bent-sen från Melville samt Elias Olson och Ted Trembley från Round Lake. När detta skrives har, trots ihärdigt sökande, endast Bentsens lik hittats. Hela trakten har försatts i djup förstämning och en stor skara av-vänner och bekanta samlades på stranden, så snart olyckan spordes. Av de omkomna var endast en familjefader, nämligen Ted Wright. De övriga voro ynglingar. I vår sorg hoppas vi att detta må bli en varning för andra att vara mer försiktiga cch ej bege sig ut i storm. — E. Gustafson. » ♦ * I Winnipeg River, nära Seven Sisters Falls omkring 75 miles nord- B. C.-NOTISER (Forts, från sid. 7) som ceremonimästare. Efter vigseln företogo de nygifta en bröllopsresa till kusten, varefter de bosätta sig i Revel stoke. — I Alert Bay har ingåtts äktenskap mellan miss Brita Dahlgren, äldsta dotern till mr L. E. Dahlgren i Fraser Lake, och mr James H. Lawson i Alert Bay. — Mr Lauri Mattila och Marion Tonni Lake från Chase River, dotter till mr och mrs Robert Makinen i Finland, förenades nyligen i äktenskapligt förbund i Alberni. Vittnen voro mr och mrs Tuuri. Efter en kort bröllopsresa kommer brudparet att bosätta sig i Great Central, Vancouver Island. En “kitchen shower” hölls förra veckan för miss Doris Hanscomb med den blivande brudens syster Elsie som värdinna i familjens Hanscombs hem på Mc Gill St. Bland de närvarande märktes mrs H. Nordlund, mrs Svenska Konsulatet * Axel J. Stahl, Konsul 337 Carrall St. - Tel. Trinity 2329 Öppet helgfria dagar 10—1. Arvsutredningar, fullmakter och andra handlingar utfärdas och legaliseras. Pass utfärdas utan dröjsmål på en dag. DRINKARENS HEM är ett olyckligt hem ! Förena Eder med IOGT H. Boren, mrs E. Londstrom, mrs H. Turnquist, miss Signe Turnquist och mrs V. Erickson. På Lourdes Hospital, Campbell River, har en åldrig sjökapten, Nels Hjort avlidit i lunginflammation. Var Hjort var född har ej meddelats, men det skrives om honom, att han gick till sjöss vid tidig ålder och blev omsider skeppare på ett strr4 segelfartyg. På en a* sina många och långa färder seglade han in 1 Burrard Inlet och blev mycket till- DÄR DE SVENSKA ARBETARNA MÖTAS DÄ DE KOMMA IN TILL STADEN FRÄN SKOGEN ÄR Hotel West Fred R. Marchese, Manager ■144 Carrall Street, Vancouver, B. C. — Telefoner: Seymour 9401, 9402 BEKVÄMLIGHET OCH HEMTREVNAD på den ankommer, och vi apellera nu tiji skandinaverna att göra sin del genom att infinna sig i tusenral. Man ur huse, var och en, för festen i Svenska Parken den 28 juni kommer att bli något att minnas långt in i framtiden! — E. P. STOR FEST DEN 1 JULI Under falsk fla^^ Av GUNNAR WIDEGREN Här ovan återgiva vi en bild av Canadian Airways nya tvåmotoriga De Haviland “Rapide”, en maskin som försäkrar den resande en lugn, komfortabel, snabb och intressant resa mellan Seattle och Vancouver, B. C. Den har en kryssningshastighet av 145 miles per timma, och från sin bekväma stol har man utsikt uppåt, åt sidorna och nedåt, vilket naturligtvis gör en luftresa så mycket intressantare. Modern radioutrustning gör det möjligt för besättningen att vid alla tillfällen stå i förbindelse med personalen vid flygfälten. VANCUVER, B. k FRÅN LUFTEN Kommittén för lista julifesten hade möte förra onsdagen och mönstrade krafterna för festen. Utom dansen blir det ett omväxlande program med musik, sport och andra uppvisningar, “housi-housi”, lyckohjul, skjutbana, pilkastning samt tombola med de vackraste hemvävnader från Sverige som priser. En spåkvinna blir där också, som kan förtälja ed-la framtida öden. Förutom orkestermusik särskilt för dansen kommer Terminal City Band att underhålla med hornmusik. Det är att hoppas, att det blir mass-vandring ut till Svenska Parken den dagen. Ändamålet är bevarandet av vår park som en svenskarnas le-kreationsplats för kommande tider. Saken vore förhållandevis lätt, om vi alla svenskar i Vancouver och omnejd den dagen beslöto oss för att dra vårt strå till stacken, först och främst genom att infinna oss vid denna stora fest. Vi träffas alltså den ljuli! — A. L. ________________________. KAPTEN HENRIK FICK I VANCOUVER talad av den storartade hamnen här. När han senare blev trött på sjömanslivet vände han tillbaka till j Vancouver och köpte tomt för ett । eget hem. Men havet kallade igen och han begav sig ut. Han pejlade vattnen uppefter B. C:s kust och Vancouver Island. För en tid slog han sig ned i Shoal Bay, där han ■ sedan hade handelsrörelse. Senare I var han åter i Vancouver som vakt I på här liggande segelfartyg. Ar ! 1906 seglade han igen norrut och | kastade ankar för sista gången i en । liten vik i Hoskin Inlet. Här har han I varit bosatt alltsedan dess. Hjort var | vid sitt frånfälle över 80 år gammal. I Mr Ernest Samuelson, Granville St., och mrs C. O. Robson blevo förre veckan skadade, då en bil i vilken de åkte körde av vägen och välte i ett dike på Pacific Highway. De fördes till sjukhuset i New Westmins^er. Mrs Frank Hildean från Campbell River är f. n. patient vid St. Paul’s Hospital i Vancouver. En bjudning till hyllning av miss Irene Foy hölls nyligen hos mrs L. Morrison, Pandora St., med ett 25-tal I gäster närvarande. Flickorna Ar-i di th Vickson och June Morrison framburo de många presenterna till festföremålet. Bland de närvarande märktes fruarna K. Holmberg, A. Wall, F. Wickson och M. Carlson. Liket av en man, vars namn anta-ges vara Nels Johnson, hittades förra onsdagen under Georgia viadukt. Inga tecken på mord förefinnas. Fiskare omkommen. Fiskebåten Bayview, sysselsatt med fiske av helgeflundra i närheten av Prince Rupert, inkom nyligen till nämnda ■ stad och rapporterade att en av besättningen, Julius Johnson, spolats • över bord vid passerandet genom He-cate Straits och drunknat. Den omkomne var 60 år gammal och ogift. Mr John Johnson, välkänd inom sågverksindustrien, har varit i staden och hämtpt sin familj med sig till Port Alberni, där de nu ha bosatt I sig. Mr Johnson har nämligen enga- gerats som förman vid A. P. L. sågverk i Port Alberni. Mrs D. Logan, Cordova St., fyllde i tisdags 72 år och hade med anledning härav många goda vänner pä kaffekalas. Mrs J. Hallström från Greenwood kom förra veckan in till Vancouver för några veckors besök här. Hon åtföljde sin dotter, miss Anna Hallström, sjuksköterska vid General Hospital, som tillbringat tre veckors semester hemma. Bland “Old Timers” i Nelson B. C., vilka bott i nämnda stad i minst 30 är, och som nyligen hade en sam-mankomst, märkas J. Blomberg, H. Bush, I. G. Nelson, L. K. Larson och J. C. Hanson. I en ålder av 65 år har Leonard Frolander från Beaver Cove den 14 juni avlidit i sitt hem. Frolander sörjes av tre döttrar. Till Burns Lake ankom i lördags den kände flygaren Charles Elliot, som är välbekant med tusentals sjöar i det inre B. C., och möttes av “pros-pectors” med mr Peter Olson från Decker Lake i spetsen. Femton skandinaver komma att landsättas vid Silver Lake. Upplysningar angående Lars Landstrom och Thomas Johanson önskas av detektiv F. White på Vancouvers polisstation. MIDSOMMARFEST KOMMANDE SÖNDAG I avsikt att få till stånd en fest efter större mått den 28 juni ha följande skandinaviska föreningar slagit sig tillsammans med anordnandet av just en sådan fest: Scand. Frat., Nordic, Nornan, Lekstugan. Linnea, Svea, Sons of Norway, S. A. K., S. F. A. K. samt Runebergsor-oen. Ett gediget program har utarbetats. S. A. K:s amatörer komma att uppföra “Sme-Olas stora synd”, tven-ne sångkörer skola medverka, och dessutom blir det en massa’ andra BRITISH COLUMBIA^ FAVOURITE BEER This advertisement is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Government of British Columbia. This advertisement is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Government of British Columbia. A Golden Brew, laid down in the Fal! of 1935, lagered for 180 days to perfeet maturity . • . Pilsener Beer is a tribute to Vancouver’» Cfty years of achievement. Brewed from the fineet selected malt and hops . . . aged to a rich perfeetion . . . first choice by public acclaim. For free delivery phone SEYMOUR 3277 $1.50 per dozen with 1 dozen empties “The Proud Product of a Master Brewer** VANCOUVER BREWERIES LIMITED trevligheter både för vuxna och barn. Kommittén kommer att göra vad Föreningskungörelser VASALOGEN NORNAN No. 413 Möter första och tredje tisdagen i varje manad, kl. 8,‘ i Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E., Vancouver. Fin.-Sekr., Arvid Lind, Svenska Hallen. FÖRENINGEN SVEA Sammanträder andra fredagen i varje månad i Svenska Hallen. Enda manliga sjuk-hjälpsförening. Fin.-Sekr. Clarence Johnson, 112 - llth A ve. W. - Fair. 337 R. Ordf, i sjukkom. Adolf Anderson, 767 Georgia St. E. High. 797. RUNEBERGSORDEN Möter andra fredagen i varje manad k). 8 • m. i Svenska Hallen, 1320 Hastings St. E. Fin.-Sekr. Oscar Nordman. Fair. 5409 L Ordf, i sjukkom. Otto Sundeil, 2525 Grant Street. High. 4741 L. Svenska Lutherska kyrkan i Vancouver, B. C. Hörnet av Princess och Pender Vancouver, B. C. C. A. V. LUND Mount Vemon, Wash., Vice Pastor Kvinnoföreningen möter 2dra och 4de torsdagen i varje månad. Brödraförbundet har möte andra måndagen i varje månad. Möten varje torsdag kl. 8 e. m. Söndagsskola kl. 10 f. m. varje söndag (engelska.) Gudstjänst kl. 8 e. m. Gåvor och medlemsavgifter till församlingen mottagas av församlingens kassör, Mr. John E. Sultan, 856 E. 13th Ave., Vancouver, B. C. - Understör eder egen svenska kyrka! Förra veckan anlände till Vanvou-ver en framstående svensk, nämligen kapten Henrik Fick från Stockholm, numera pensionerad. Kapten Fick kom till Vancouver från Portland, där han senast vistats i några månader. Där, samt tidigare i San Francisco, har han syselsatt sig med undervisning i tennis. Kapten Fick, som är en framstående tennisspelare och instruktör, har i sju års tid varit tennislärare i Japan, från vilket land han kom till U. S. A. ungefär åtta månader sedan. Närmaste anledningen till resan hit upp var att hans vistelsetillstånd inlöpt, och han nödgades lämna Staterna för att sedan möjligen få ett nytt inresetillstånd ordnat. Han har kontrakt för tennisinstruktion med tidningen Oregon Journal för en längre tid framåt. Emellertid har erhållandet av ett nytt tillstånd för vistelse i U. S. A. visat sig en rätt utdragen och osäker affär, så nu har kaptenen skaffat sig tillstånd att undervisa i tennis här i Vancouver, vilket han också redan har börjat. Intresset för hans undervisning är stort. Första klubben att försäkra sig om kapten Ficks tjänster var Denman Tennis Club, där han nu undervisar dagligen. Kunglig frispråkighet Om Karl XV och hans rättframma frispråkighet äro många historier bevarade till eftervärlderf, varav en stor del helt säkert äro fullt autentiska. Men det var nog med honom som med så många andra verkligt populära personer, att de till-skrevos flera roligheter än de verkligen framkommit med. Kungen hade emellertid en stor förmåga att med några få ord, kanske icke alltid vägda på guldvåg, så att säga slå huvudet på spiken. Ett par sådana yttranden skola här nedan relateras. Kungens farmor, den åldriga änkedrottningen Desideria, avled kort före julen år 1860. Vid en av kungens mottagningsdagar på nyåret infann sig bland andra Edward Stjern-ström, dåvarande direktör för Linde-bergs teater. Stjemström hade, trots att han ej tillhörde hovet klätt sig i djupaste sorgdräkt, och konungen märkte genast detta, varför han yttrade: “God dag Stjernström. vad ser jag, har du fått sorg, eller kommer du kanske från någon begravning?” — “Nej Ers majestät, men Hennes Majestät Enkedrottningen ...” — “Hå f-n, kära bror, inte visste jag, att du var släkt med farmor.” Ofta kunde han i sin frispråkighet ge uttryck för, vad andra människor kände och tänkte, men ej vågade komma fram med. En gammal gumma hade avlidit i den goda staden Vänersborg, men av stadens kyrkoherde, som var sträng schartauan, vägrats jordfästning, enär den avlidnas papper på något sätt hade förkommit. Saken hade väckt stor uppmärksamhet i hela landet, och sympatierna för kyrkoherden voro just ej stora, för att denne låtit gumman länge och väl stå obegravd ovan jord. Aret därpå besökte kungen av någon anledning Vänersborg, varvid landshövdingen, den bekante greven Erik Josias Sparre presenterade staden honoratiores för högstdensamme. När turen kom till kyrkoherden, vi kunna kalla honom X, sade kungfn: “Jaså, är detta kyrkoherde X, nå, har du begravt käringen än?” — Man kan tänka sig kyrkoherdens förlägna min, och de övriga närståendes skadeglädje. —- Fröken Andersen siger ikke me-get. På en hel kveld fikk jeg ikke andet ut av henne, enn et nei, og da måtte jeg först fri, sa’ norsken. (Forts, från förra numret) — Nej, sade jag, ur stånd att tänka klart och redigt. En debetsedel hade avslöjat mig. En debetsedel ha-de talat om att jag även hette Anna Andersson. Återigen kände jag benen vika sig under mig. Jag sjönk ned och försäkrar dig att det var alldeles ofrivilligt, men jag satte mig plums i hans knä. Jag kände hans arm om mitt liv och med en suck av outsägligt ljuv lycka och sabbats-stilla ro i stjälen tryckte jag mig intill honom samt lade min våta kind mot en stor lersmocka på hans overall. Han lyfte upp mitt huvud och — det angår dig förresten inte . . . Just i dessa salighetens ögonblick gjorde Hildegard sin entré nummer två. Hon bar en plåtbricka med en vattenkarafin och två glas, men del får anses som en av denna dags mänga lyckliga händelser att hon inte släppte alltsammans i golvet utan hade fattning att ställa hela härligheten ifrån sig. — Åh, fy för den rälie, ropade hon, att ni inte skäms båda två. Och lor-tig i synen är du också. Det var leran på overallen som färgat mina våta kinder. — Lugna sig, Hildegard, sade Karl-Axel utan att låta sig förbluffas, vi ha just nu förlovat oss. — Var det därför som jag skulle ösa vatten ur båtarna, fastän det knappt var något där, frågade Hildegard, samt stirrade anklagande ömsom på Karl-Axel och ömsom på mig, som lycksjdig tronade i hans knä. — Visst inte, skrattade Karl-Axel — och så berättade han hela historien från början till slut för Hildegard, som såg allt mer och mer brydd och betänksam ut. — Nåå, hojtade jag till sist och reste mig upp ur Karl-Axels knä, skall du inte gratulera mig? Hildegard travade lydigt fram, torkade handflatan mot förklädet, neg och sade mycket allvarligt: — Jag får så mycket gratulera. Och jag som hela sommaren gått och kallat fröken för du. — Dumma unge, sade jag och föll henne om halsen, kastade en slängkyss åt Karl-Axel samt dansade ut med henne i köket. Där återfick hon sin gamla säkerhet och självkänsla, ty det dröjde inte många sekunder, förrän hon sade: — Det var i 'alla fall jag som blev förlovad först! Du må tro att det sedan blev en uppsluppen frukost när den blev färdig, och jag trodde att det skulle vara litet konstigt att sätta mig till bords i känslan av att “här är det jag som bestämmer”. Uppriktigt sagt, var det dock litet svårt att fä tag i den där känslan, ty jag hade blivit så grundligt stukad och inför min snälla, rara fästmans trygga lugn kände jag mig bara som en liten, liten bråkstake till flicka, vilken larvat omkring litet varstädes men som till sist kommit hem. Jag försökte intala mig kurage och frejdigt mod och letade efter min gamla fräckhet, men det ville inte lyckas riktigt bra. Jag var och förblev tillplattad och för resten alldeles för lycklig för att ögonblickligen ramla ned i mina gamla rövartåg. Jag kände på mig att det blir nog inte jag som bestämmer. Så ringde vi upp modershjärtat och konstaterade fhktum. — Snälla, Alvan, sade modershjärtat bekymrat, vad har du nu ställt till igen? — Ställt till, frågade jag, och den här gången var jag hög i stäven som vanligt. Jag skall gifta mig med den bästa människa i hela världen samt bli huskors på världens vackraste ställe! — Kära barn, kved modershjärtat, visst är det bra och roligt och han såg ju hygglig ut, men, ja jag kommer så fort jag kan. Det var ju för tokigt att du inte sagt något i förväg . . . — Vad dillar lilla modershjärtat om, frågade jag. Visst är du välkommen, men så brått är det inte. Jag sitter, väl inte i sjön heller fastän en karl nappat på kroken. — Ja, det där förstår du inte . . . Men begriper du inte Alvan . . . Ser du saken är den, att det är nu en gång så, att . . . Ja, jag vet inte hur jag skall uttrycka mig i telefon. Men det är så gränslöst opassande för en flicka att vara under samma tak som sin fästman utan förkläde. — Jag har alltid förkläde på mig här hemma, började jag. Tvättförkläde av vaxduk, köksförkläde, städ-förkläde och serveringsförkläde när det är främmande, så det falleras inte. lien om modershjärtat vill ge mig ett dussin i lysningspresent så må det vara hänt . . . — Ja, det är tur att du gifter dig, skrek modershjärtat tillbaka, så någon annan får ta hand om dig. Jag står inte ut i längden att försöka fä rätsida på dig . . . — Buss på dig, lilla modershjärtat, kom när du vill! Ditt flickebarn längtar efter dig och jag är alldeles för lycklig för att vara ensam om