SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 25 JUNI 1936
O
Återblick
För Svenska Posten
Av F. W. Lönegren
Vid de norska stortingsvalen 1895 erhöll vänstern majoritet, och närmaste följden härav blev, att Stang-ska ministären avgick, att konungens och kronprinsens äpanage nedsattes samt att stortinget förordnade, att inga som helst norska anslag skulle ges till gemensamma utländska beskickningar, såvida ej legationen i Wien indroges. Ville Sverige hava denna beskickning kvar, måste det ensamt betala kostnaden härför.
Dessa stortingets beslut väckte in-cai högerkretsar i Sverige den största bitterhet, och en mängd tidningar bidrogo till att i ännu högre grad upphetsa allmänheten genom nästan direkt uppmana till krig mot Norge. Riksdagens majoritet beviljade 15,000,000 kronor för mobilise-ringsändamål, och detta bidrog ytterligare till att öka den hätska stämningen mot Norge. Varnande röster saknades icke, och bland dem, som kraftigast uttalade sig mot krig mellan Sverige och Norge, var socialisternas ledare Hjalmar Branting. I sitt första majtal 1895 yttrade han bland annat:
“Ohejdat får en stor del av vår press fortgå med sina brottsliga upphetsningar till brodermord. Det må dock de, som hava ansvaret, veta så gett först som sist, att något så o-hyggligt som allvarliga planer på att använda svensk vapenmakt mot våra norska bröder skulle upphäva alla vanliga förpliktelser, även, dem, som vi socialister eljest strängt hålla på, att icke göra den enskilde målsmannen för ett system personligen ansvarig för vad systemet kan vålla. Skulle det förfärliga verkligen bli allvar, att man ville låta de svenska gevären marschera västerut, så må den som bär ansvaret också kunna säga sig, att måhända nere i samhällets breda lager någon kan falla på den tanken att upphäva sig själv till domare och med en kula utan order söka förebygga, att tiotusenden ku-lot på order avfyras för att lemlästa och slakta vänner öch bröder.”
För denna indirekta uppmaning till våld dömdes Branting till tre månaders fängelse, men denna dom ändrades av högsta domstolen till 50b kr. böter.
P. P. Waldenström, missionsvännernas ledare, lät även sin. röst bliva hörd i favör av en fredlig lösning, 1 det han uppmanade till bön “för konungen, att han må få nåd oeh kraft att i den ytterst svårå ställning, där han står, handla med lugn och vishet, så att vad på honom ankommer, alit må göras för att bilägga striderna och förebygga varje krigsåtgärd eller annan olycka”.
I tidningsboken meddelas även skrivelser i denna fråga från ett par föi tillfället i Norge varande svenska författare, Gustaf Fröding och Pelle Molin. Den förre skriver: “På fullt allvar tror väl ingen här i landet, att krig kan bli möjligt, och ingen därhemma heller, hoppas jag, utom en och annan, som förläst sig på svensk-historiska romaner om Karl XII. Den norska vänstern är allt bra enveten och ogin och den svenska patriotligan bra skrytsam och högdragen men det är ju i alla fall civiliserade människor och icke indianer. I alla händelser böra svenskarna öva in ett par regementen skidlöpare, innan de tänka på att erövra Norge vintertid. Husk på Armfelt och hans Togt i det norden-fjeldske.” Pelle Molin för ett betydligt skarpare språk: “Ned med dem, som tala om krig mellan Sverige och Norge. Må tungan låda vid deras gom. — Må man se till att skoningslöst tillämpa lagen på dem — då lag finnes. Norge är ett förrått land och
True Economy Wave
Better Than Ever - No Overhead Heater - No Discomfort
PETEfi PAN BÉAUTY SHOPPE 101 Haight Bldg. - MA. 9941 (R. S. B. Service)
Dr. J. Brown
The Veteran Dentist (Special Rates to All Veterans) Crown and Bridge Work
627 First Ave.	MA. 5778
LAKE WASHINGTON MOTOR 60.
The Home of FORD SERVICE KIRKLAND, WASH.
Main 111 Open Evenings and Sundays NEW FORDS Trucks and Zephyrs
man har velat förråda Sverige. Man har velat ödelägga Norges unga frihet och förstöra Sveriges historia. Man har vågat tala om krig. Ned med dem! Gud skydde gamla Sverige! Gud bevare det vackra Norge!”
Sinnena lugnade sig emellertid, sedan kung Oscar beslutat att tillsätta en unionskommitté, som hade till uppgift att finna en lösning av de förvecklingar, som höllo på att störta de båda broderianden i krig med varandra. Det var den tredje unionskommittén, som tillsatts sedan unionen kom till stånd 1814. Det slutliga resultatet blev som bekant till Norges fördel.
Det blev allmän sorg i Sverige, då underrättelsen kom, att Viktor Rydberg den 21 sept. 1895 avlidit å sitt kära Ekliden i Djursholm i Stockholm. Sorgefesten hölls i Klara kyrka, och ofantliga människomassor trängdes på gatorna, där liktåget drog fram. Sjuhundra studenter från Uppsala hade anlänt till Stockholm för att deltaga i den stora sorgefesten. Den rymliga kyrkan var till sista plats fylld, och bland de närvarande märktes Oskar II, som tagit piats långt fram i koret. Allt vad huvudstaden ägde ryktbart på konstens, vetenskapens och diktningens område hade stämt möte här. Professor Rudin i Uppsala höll griftetalet. Vid norra stationen, dit Viktor Rydbergs stoft fördes for vidare beford-lan till Göteborg, där han under närmare 30 år verkade såsom tidningsman och författare, mötte en studentkör oeh sjöng under Hedenblads ledning- “Stilla skuggor” och “Vårt land”. Vid gravsättningen å Nya kyrkogården i Göteborg upplästes följande av A. U. Bååth författade verser:
Skalden, den ädle, åter han vänder hemåt till Götas bidande stad Tysta i natten svearnas skogar fällt vid hans sista färd sina blad.
Nu är han åter: Parkerna gulnat; Siarn här aldrig mer får sin gång; aldrig en fågel över hans huvud mera får sjunga livande sång.
Bland Viktor Rydbergs arbeten torde inga ha blivit mera lästa än “Bibelns lära om Kristus”, “Den siste Athenaren” samt hans stora och av snillrika kombinationer utmärkta verk “Undersökningar i germansk mytologi”. Den mest kända och måhända skijnaste bland hans sånger torde vara “Bethlehems stjärna”. Den sjöngs av sjuttio skolbarn i Djursholm utanför den hänsovne skaldens likrum kort innan sorgetåget avgick till kyrkan. Vekt och känsligt ledsagade på sin luta Sven Scholander den silverklingande sången.
Under loppet av 1895 skattade ä-ven en annan skriftställare åt förgängelsen, nämligen kanslirådet Fredrik August Dahlgren i en ålder av nära 80 år. Han är särskilt bekant såsom författare till “Värmlänningarna”, som varit en av Sveriges populäraste pjäser och som 1846 för första gången uppfördes på Kgi. stora teatern i Stockholm. År 1875 utkom samlingen “Visor på varmlanske tongmåle, deckta åttå Fredrek på Ranslätt.” Flera av dessa ha blivit riktiga folkvisor och D. anses med rätta såsom Värmlands folkskald.
Den 11 nov. firade ärkebiskop Sundberg ett sällsynt jubileum. Det var nämligen den dagen 50 år sedan han blev präst och 25 år sedan han blev ärkebiskop. För att hedra honom hade även kung Oscar begivit sig till Uppsala och överlämnade till jubilaren serafimerorden i briljanter. I en med anledning av jubileet av honom skriven självbiografisk notis meddelar han den dittills föga kända nyheten, att kung Oscar år 1888 erbjudit honom befattningen såsom sin främste rådgivare, d. v. s. statsminister. På grund av misstroende till sin egen förmåga hade emellertid ärkebiskopen avsagt sig det hedrande uppdraget.
Ur krönikan för detta år meddelas, att Hinke Bergegren skulle avtjäna tre månaders fängelse på Långholmen på grund av sitt uppträdande under “oroligheterna” vid Norbergs silvergruva den 11 aug. 1891. Mot August Strindberg hade process anhändiggjorts för omoraliskt innehåll i hans bok “En dåres bikt”. Den största debetsedel, som någonsin förekommit i Sverige, betalades detta år i Stockholm. Den uppgick till omkring 200,000 kr. för inkomst av 2,733,727 kronor.
Varmt i Sverige
Stockholm den 16 juni. — Den höga värmen håller i sig över hela landet. Ett flertal drunkmngsolyekor ha ägt rum under badning och fiske. Tre pojkar ha drunknat i närheten av Adelsö i Mälaren. Inalles drunknade över hela landet 10 personer under söndagsdygnet. Flera skogseldar rasa på olika ställen i landet, dock ingen av stö omfattning.
Ett par bilder från konung Gustafs besök i Finland
Konungen ombord på slupen, som för honom ut till flygplans-kryssaren “Gotland.”
Konung Gustaf i sällskap med presidentparet Svinhufvud vid ankomsten till Finland.
En Sverigefärd 1936
Speciellt för Svenska Posten av Dr. Emil Friborg
AMERIKA BEHÖVER TVÅ MILJONER
NYA HEM
Byggnadsverksamhetens sammanfall betraktas av många ekonomer som en av de starkast medverkande faktoferna i depressionen. I tio år i sträck visade byggnadsverksamhetens kurva en nedåtgående rörelse. Den nådde sin bottenpunkt år 1934, då for nybyggnader nedlades endast 3 cent för varje dollar som betalats för samma ändamål 1925, detta enligt den arbetsstatistiska byråns siffror.
Det potentiella behovet av nya bostäder i Förenta Staterna är nu större än under åren omedelbart efter världskriget, då efterfrågan på bostäder ledde till en veritabel “hous-ing boom”. Vore det icke för den drastiskt minskade köpkraften som bidragit till att tvinga familjer att flytta samman, skulle Förenta Staterna i dag behöva två miljoner nya hem.
Regeringens försök att främja industriverksamheten genom att stimulera byggnadsrörelsen ha gjort sig gällande på två fronter — uppförande av billiga bostäder och refinansl-ering av inteckningar. Federala byggnadsprojekt ha hittills varit begränsade huvudsakligen till demon-strationsföretag. Finansiering av inteckningar under Home Owners Loan Corporation har däremot varit omfattande, i det att 3,000 miljoner »iollar i inteckningar övertagits. Därefter har regeringen bedrivit en propagandakampanj för att uppmuntra husägare till att reparera och modernisera sina fastigheter.
Många planer för ytterligare sti-m.ulering av byggnadsverksamheten ha framlagts för regeringen, särskilt har man då föreslagit idéer som försökts i England och i andra europeiska länder och som där spelat en viss roll inom den ekonomiska återhämtningen.
En plan som väckt åtskillig uppmärksamhet är den som framlagts av The Committee for Economic Re-covery. Den går ut på ett program enligt vilket 7.5 miljoner hem och bostäder skulle byggas under en 10-årsperiod. 85 procent av Byggnaderna skulle finansieras av privata företag, under det att 15 procent skulle cmhänderhavas av regeringen. Sistnämnda skulle främst vara på det s. k. “low-cost-housing”-området, d. v. s. billiga bostäder för familjer vilkas inkomst understiger $1,000 om året. Planen skulle huvudsakligen vara baserad på massindustriprincipen, varigenom kostnaderna skulle kunna hållas nere.
Senator Wagner har nyligen i kongressen framlagt ett förslag gående ut på att regeringen skulle befrämja billiga bostäders uppförande över hela landet. En U. S. Housing Authority skulle etableras och anslag och lån skulle beviljas till lokala myndigheter av samma slag.
FLIS.
Freberg, Gunnarsjö, Sverige, den 5 juni 1936.
Till Svenska Postens redaktion oeh läsare!
Det är nu bäst jag bryter den långa tystnaden, så mina vänner i Seattle och Nordvästern icke tro jag för-svunhit i skogen. Vi äro verkligen djupt inne i den svenska skogsmai-ken. Det är nästan otillgängliga trakter med vidsträckta, mörka skogar och steniga, ofta ofarbara vägar. Men det är ändock oändligt vackert.
Mitt föräldrahem ligger på en höjd med utsikt över de skogsklädda vidderna, djupa dalgångar och här och var en glänta i skogen med en röd stuga, omgiven av ljusa björkar.
I denna avlägsna och vackra skogsbygd står de enkla barndomshemmet, som jag lämnade för 44 år sedan. Här bor ännu min åldrige fader och utanför Gunnarsjö kyrka vilar stoftet av min mor. Det var på dessa skogsstigar jag sprang som barn och uppsökte svedjeland, där smultronställen lyste röda, eller till de små skogssjöarna, där fisken slog vid solnedgången. Här, ett stycke från kyrkan, ligger ännu den ålderdomliga skolan, där jag lärde mig “stava och lägga ihop” efter en föråldrad metod. Nu äro de gamla som styrde sina gårdar eller sutto i sina fattiga torpar-stugor, borta. Min far är nästan den ende som är kvar.
Barndomskamraterna äro nu gamla män och kvinnor, och omkring dem har ett nytt släkte vuxit upp. Vart jag går blandas mina känslor av ljusa barndomsminnen och tunga vemodsfulla känslor. Jag kan icke riktigt utreda mina egna känslor. Jag är bunden av alla mina intressen vid det iand. där jag bott i 44 år, och där jag nedlagt min livsgärning, men de finaste och kanhända mest livskraftiga känslorötterna har jag aldrig lyckats upprycka ur den svenska jorden.
Det var en strålande vårdag, som vi lämnade Göteborg, min hustru och äldste bror, som voro i mitt ressällskap. Min broder, Carl Friborg, köpte en använd amerikansk bil i Göteborg, och efter många och krångliga besvär lyckades han efter två dagars springande hit' och dit få ett körkort. Det var provkörning, läkarebesiktning och ansökan på poliskammaren och hos länsstyrelsen. Men äntligen var allt klart, och vi foro glada i hågen ut på landsvägen mot Varberg.
Vårt första missöde, då vi närmade oss Kungsbacka, var att en gummiring sprack, och vi höllo på att åka i diket. Och där stodo vi .långt ute på ett gärde i Lindome socken. Vi upptäckte nu, att alla gummiringarna voro gamla och murkna, och I vi voro villrådiga huru vi skulle kom-; ma fram på de innu sämre vägarna uppe i skogsmarkerna. Men det lyckades, bilen pustade uppför backe efter backe, tills vi slutligen kommo
fram till en granngård, där vi måste lämna bilen oen gå uppför en brant skogsstig till barndomshemmet.
Det låg en obeskrivlig vårstämning över hemmet och skogen, och I majsolen strödde sitt guld över nej-, den, innan den sjönk bakom skogs-I randen. Far kom oss till mötes vid I grinden och hälsade oss välkomna. I Jag fruktade de tio åren, sedan jag I såg honom sist, skulle ha brutit hans . krafter, men till vår stora glädje i funno vi honom vid god hälsa och be-। hållna kropps- och själskrafter. Det som förvånar oss mest, är hans goda I minne. Min broder och jag försö-' ka varenda dag att pröva hans min-| ne, men än ha vi ej lyckats fånga honom i någon fälla. Han minnes både det som skedde i hans ungdom, så-I väl som det som skett i senare tid.
Far hade redan undanstökat vårar-: betet och endast lämnat ett stycke Jjord, där vi skulle plantera grönsa-j ker. Han har ständigt bråttom med | ladugården och jordbruket och får ! sällan ro att taga sig en vilostund. I dag har han gått till närmaste ång-I såg för att såga virke till ett utbyg-I ge på stugan. Det är nog bäst att få | lite mera utrymme då han så ofta får främmande från Amerika av barr. o. : barnbarn. Vi ha lyckan att äga en 1 kusin och hennes präktiga dotter, som sköta hemmet och skänka vår gamle far och vår moster den allra bästa oqh ömmaste vård. Det är dessa båda hjärtegoda och dugliga kvinnor, | mor och dotter, till vilka vi stå i stor | tacksamhetsskuld.
Vi ha icke ännu företagit några längre resor, utan besökt släkt och I vänner i hembygden, men om några ' dagar resa mrs Friborg och jag till I Stockholm och broder Carl August I stannar hemma för att ställa allt i ■ bästa ordning till midsommar. Vi skola då fira fars 89:de födelsedag, och i hela släkten och grannarna äro inbjudna.
I Stockholm blir min tid strängt upptagen med olika föredrag i det nya konserthuset och i flera av stadens kyrkor. Jag ämnar också träffa flera av de ledande krafterna inom olika organisationer för att få bestämda och pålitliga uppgifter om det moderna Sverige.
Här långt borta i skogen är det så underbart tyst och stilla. I den ljusa sommaraftonen gal göken, trasten sitter i den högsta furan och sjunger sin hänryckande visa, naturen drömmer sin evigt otydda dröm, och medan jag går halft i dröm på de gamla stigarna, glömmer jag den stora larmande världen, där livskampen kämpas, och ropet stiger mot skyarna.
Här i denna stilla vrå av världen finnas inga dagtidningar, ingen telefon. Gamla seder dröja ännu kvar. Grannarna äro enkla och hjälpsamma mot varandra. Det är ett stycke av den gamla tiden kvar. Men för eder, Svenska Postens läsare, kanhända denna bild är allt för gammahno-
SVENSKA SPRÅKET I AMERIKA
församlingar i Amerika, som ända tills för någrä år sedan haft välbesökta gudstjänster, satt stopp för gudsordet på fädrens språk, drivit modersmålet ut ur de av svenskar byggda och betalda templen och infört engelska högmässor, — samt funnit besökareantalet sjunka, sjun-a. sjunka.
Det svenska var inte gott nog.
Man skulle famna efter hela Amerika.
Därför övergav man det svenska och — gick bakat. Fick ingenting.
Och i dag skriver en intelligent a-merikan att “det är olyckligt att A-MERIKANERNA inte kunna svenska”!
SÅNG- OCH
MUSIKSPALTEN
I RED AXMAN: "KÖRERNA HÄR BÖRA KONCENTRERA SIG PÅ SVENSKA SÅNGER”
Svenska språket bör läras och uppehållas, påpekar och upprepar den svensk-amerikanska tidningen “Svea” och skriver med anledning av en bokrecension följande:
“I inledningen till sin anmälan av Marquis W. Childs’ nyutkomna bok: ‘Sweden: The Middle Way' (‘Sverige: Medelvägen’) skriver litteraturanmälaren C. J. Ratzloff r en på engelska utgiven månadstidskrift:
“Unfortunately, however, .to the majority not only of general readers but of scholars as well, the valuable experience of the Scandinavian countries in social legislation has been a closed book in view of the language obstacle.”
Här beklagar sålunda en amerikan, att den läsande amerikanska publiken i allmänhet, liksom ock det studerande Amerika, inte kan språket, så att det kunnat draga nyttan av att följa med framstegen på sociallagstiftningens område — liksom på andra områden — i Sverige, Norge och Danmark, vilken språkoförmö-genhet han rent ut kallar olycklig.
Han har rätt.
Men vi ha också haft rätt under alla dessa år, då vi förfäktat, att svenskarna i Amerika skulle lära sina barn svenska, dels i hemmen, dels i de amerikanska högskolorna!
Aro inte somliga av oss konstiga? Visst!
Hur i hela världen skulle det annars kunnat vara möjligt att det inom svenska kretsar drivits arbete e-mot ett sådant program?
Och hur i hela världen skulle det annars kunnat hända, att svenska
dig. Dock torde det icke skada att för jämförelsen med det nutida jäktande livet ställa denna bild av en lantlig idyll.
Ja, nu är kaffebordet dukat i trädgården, och eftermiddagskaffet serveras. Nästa gång skall jag beskriva Stockholm och det kraftigt pulserande livet i Sveriges huvudstad.
Till dess farväl!
Emil Friborg.
Mr Fred Axman är den nye ledaren för Svensk-Amerikas äldsta sån-garsammanslutning, d. v. s. Svenska Gleeklubben i Brooklyn. Vi (“Sveas” representant) fingo i tisdags afton f. v. tillfälle att blixtintervjua mr Axman under en paus i klubbens övning inom Vasa klubbhus övre våning på Dean St. i Brooklyn. Han formligen radierar verksamhetslust och att hans hjärtebarn är sång och musik förnimmer man redan på avstånd. För övrigt är det en högst intressant och sympatisk människa vi ha nöjet “pumpa”. Han svarar kvickt på alla de mer eller mindre närgångna frågor vi läto hagla. Född i Gävle för cirka 45 vårar sedan, hit-kom mr Axman redan 1905, d. v. s. att han var cirka fjorton år då A-merikas jord först tråddes. Sedan dess har han emellertid besökt Sverige och hemorten flera gånger samt har även studerat och deltagit i konserter å andra platser i Europa, bl. a. i Berlin och Paris.
— Vem anser mr Axman för Nordens störste nu levande kompositör? fråga vi hastigt.
— Sibelius.
— Och i Sverige?
— Peterson-Berger.
— Hur förefaller utsikterna för bevarandet av den nordiska mans-körssången häröver, nu sedan all immigration har “torkat in” och få nya sångare kunna anskaffas?
— De svensk-amerikanska sångar-sammanslutningarna ha alla utsikter att kunna verka kraftigt ännu i många år> detta om man vinlägger sig om att enbart koncentrera sig på svenska eller skandinaviska sånger. Att inöva amerikanska sånger anser jag inte gagnande. Konkurrensen är alltför stor. Om vi hålla ess till våra skandinaviska sånger kommer det säkerligen att stå sig ännu i många år. Med litet ansträngning skulle man t. o. m. kunna lyckas intressera första och andra generationernas svensk-amerikanska sångare att ansluta sig till våra klubbar.
— Hur tycker mr Axman om Svenska Gleeklubben.
— Det är ett sant nöje att få öva med dem. Kamratkänslan och det levande intresset stå inom denna klubb mycket högt, högst viktiga faktorer som sporrar ledaren till förnyade ansträngningar. Men ursäkta, nu måste vi börja igen.
Intefvjuen är slut. Vi äro övertygade om att Svensk-Amerikas äldsta sångarsammanslutning i mr Axman erhållit en ledare som kommer att dirigera klubbens framtida “öden” med säker hand. Friska tag!
Tullfria julklappar — en beaktansvärd tanke
(Forts, fr. sid. 1.)
Ett annat exempel: En dotter hnde lovat att skicka mor en kappa, och till jul blev gåvan sänd. Döm om dotterns förvåning, då hon efter en tid får brev, att tullen blev 50 kronor. Till råga på allt var kappan för liten och måste säljas, och den inbringade icke ens tullavgiften. Många andra exempel kunde anföras men detta får vara nog.
Undertecknad har tänkt sig saken så, att det kunde säljas ett slags frimärke med pris i förhållande till gåvans värde, och att detta märke kunde inköpas hos vederbörande konsuler eller andra, av dem utsedda, betrodda personer. Paketet skulle alltså inspekteras här i U. S., och sådana paket skulle vara tullfria i Sverige. Undantag skulle naturligtvis göras för sprit, tobak och sådana varor, som äro förbjudna att införas.
Möjligen kunde en ömsesidig överenskommelse för december månad träffas mellan U. S. A. och Sverige i denna sak. Må det vara förstått, att dessa förmåner skulle gälla endast for VERKLIGA JULKLAPPAR, och att missbruk skulle lagligen beivras.
Då det bland Svenska Postens läsare säkerligen finnes de som tänkt på denna sak, inbjudas de att diskutera den. Kanske skola vi stöta på någon bättre idé. Något borde vi göra, och det borde göras snart.
— Mary Selander (Se sid. 4 för första inlägget i frågan. — Red.)
Stockholm den 16 juni. — Från huvudstaden i Estland, Tallinn,’ ingår i dag meddelandet att den största explosionsolycka sedan kriget i Norra Europa i går dödat ieke mindre än 61 stycken ammunitionsarbe-tare, officerare och soldater vid en fabrik. Tjugutvå arbetare skadades svårt av de 140 i fabriken anställda. Själva explosionen ägde rum i ett laboratorium, där de flesta officerare och soldater voro sysselsatta.
Stockholm den 15 juni. — Ett stort antal riksdagsfrågor avgjordes i lördags. Sålunda avgjordes frågan om arbetslöshetsanslag i stort sett enligt utskottsförslaget. Detta innebär att 22 miljoner kronor går till reservarbeten och kontantunderstöd, samt 1 miljon kronor till administrationskostnader och 500,000 kronor till främjande av företagsamhet.
Stockholm den 16 juni. — Konung Gustaf firade i dag sin födelsedag i all stillhet på Tullgarns slott. Konungen fyllde 78 år och uppvaktades av hemmavarande kungliga liksom också av den nye statsministern, Axel Pehrson i Brahmstorp. Den senare står just i färd med att bilda den nya regeringen, som väntas bestå u-teslutande av medlemmar ur Bondeförbundet.
Stockholm den 7 juni. — Gränges-bergsbolagets skeppningssiffra under maj månad var 744,000 ton mot 748,-000 ton under april månad. En väsentlig ökning har ägt rum jämfört med skeppningssiffran under maj månad förra året, som var 484,000 ton.
Stockholm den 7 juni. — Socialministern har bemyndigats tillkalla en utredningsman för skyndsam utredning av rationaliseringen inom industrien.
Moder och barn
Mrs C. H. Roney, Bankend, Sask., Can., skriver: “Min mor och far hade alltid eder medicin. Kuriko, i huset. När jag bodde hos mina föräldrar, blev jag bekant med de välgörande verkningarna av detta läkeme-mel. Detta var för över tio år sedan. När min lilla gosse vägrade att äta och plågades av maglidande, så var det helt naturligt för mig att giva honom Kuriko. och hans tillstånd förbättrades omedelbart.” Dr. Peters Kuriko innehåller inga skadliga beståndsdelar eller vanebildande droger och kan givas till barn såväl som till vuxna. Fråga icke apotekaren efter den, alldenstund den kan erhållas endast från auktoriserade lokalagenter. För vidare upplysningar tillskriv Dr. Peter Fahrney & Sons Co., 2501 Washington Blvd., Chicago, Ill.
GYNNA VÅRA ANNONSÖRER!
SEATTLE
SWEDISH HOSPITAL Summit and Columbia ELIOT 0481
PHONE MAin 2174
J. W. Edmunds, Opt. D.
OPTOMETRIST
1431 Fourth Ave., Seattle, Wash.
WILBUR JOHNSON
PIANOLÄRARE
Tillkännager nya avgifter för pianolektioner under sommaren. Lektioner antingen i studio nere, i staden eller i hemmet.
MElrose 6416 för överenskommelse
DRINKARENS HEM
är ett olyckligt hem!
Förena Eder med ■	B.