10 SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 18 JUNI 1936 BRITI5H^»C0lUmBin B. C.-NOTISER . vilken är synnerligen framträdande, är att man finner ett långt större i antal svenskar etablerade i affärsli-; (Forts, från sid. 7) dags av domare Morrison i överrätten hennes make Hugo West förklarats död. Mr West har varit försvunnen sedan 1U29. Mrs Axel Lindmark, 2864 Pandora St., återkom i fredags från Courtney, där hon varit på en veckas semestervistelse hos mrs S. Herdin. Mrs C. Granholm, som var i hennes sällskap vid ditresan, stannar ytterligare ett par veckor. Mrs Lindmark säger att besöket i Courtney var utomordentligt angenämt. Mr och mrs Olof Arneson, 886 Howe St., voro förra veckan på besök på tre dagar i Seattle. En skillnad mellan Seattle och vår egen stad, vet därnere, anmärker mr Arneson. Flickan Ingrid Johnson, 7-ärig dotter till mr och mrs Carl Johnson i Cioverdale, var i fredags utsatt för en smärtsam olyckshändelse, då repet brast i hennes gunga och hon föll i marken. Hennes syster, Lillian, som satt,med henne i gungan, undkom oskadad. Meddelaren av händelsen tillägger, att en varning till föräldrarna vore väl på sin plats, att de inspektera sina barns gungor och andra lekdon, så att olyckor förebyggas. Pastor B. A. Sand och fru Sand ' voro senaste lördagskväll föremål i för hjärtliga hyllningar vid en storslagen bankett hållen i Svenska Kyr-' kan, vilken firades med anledning av 40-årsdagen av makarna Sands bröt- PORTLAND (HÄNGE nötliknande smak. Är särskilt delikat ROSTAD. Hos er Specerihandlare Om ni vet hur riktig, gammaldags PUM-PERNICKEL bor smaka, kommer ni att föredraga STEIN’S, emedan dess smak och textur påminner så mycket om den i Tyskland, Sverige och andra europeiska länder så populära pumpernickeln. Den är gjord utan socker, flottyr eller artificiella färgämnen och har en fyllig, lop. Ett stort antal svenska, norska j och engelska gäster hade inbjudits. Omkring 50 lyckönskningsbrev och telegram anlände, av vilka en del upplästes. Bl. a. märktes telegram från B. C:s premiärminister T. D. Patullo. Det bjöds på utmärkt underhållning och en ypperlig supé. Brudparet fick mottaga ett stort antal värdefulla gåvor, och talen, uttryckande vännernas önskan om ännu många år av lycklig samlevnad för pastor och fru Sand, voro legio. Mr och mrs John Anderson och sonen Stanley från Aldergrove voro under helgen på besök hos mrs Andersons syster och svåger mr och mrs Charlie Peterson i Burnaby. De återvände hem i måndags kväll. Mr Peterson ämnar bege sig ut på fiske, troligen kommande fredag. Om lördag kväll håller Scandinav-ian Fratemity’s Drill Team stor dans på Castle Hotel med början kl. 9. Det blir en galaafton. Se annons! En verkligt stor skandinavisk midsommarfest blir det i Svenska Parken söndagen den 28 juni. Reservera den dagen för det blir någonting bättre än någonsin. Att det skall bli något stort, kan man se bara genom att läsa namnen på arrangörerna. Det är Scand. Frat., Nordic, Nornan, Lekstugan, Linnea, Svea, Sons of Nor-way, Runeberg, S. F. A. K. och S. A. K. Söndagen den 28 är dagen! SVENSKA KYRKAN Hörnet av Princess och Pender Vid Kvinnoföreningens möte sist-lidne torsdag försåldes en del skänkta varor. Auktionsförrättare var mr Albert Johnson. Föreningen beslöt att anordna en festlighet den 13 aug. för missionär Olson, som då besöker Vancouver. I söndags kväll talade mr Stanley Olson i kyrkan. Solist var mrs Stanley Olson. Vid pianot tjänstgjorde mrs Albert Johnson. Torsdagsmötet denna vecka är inställt. Nästa söndag klockan 8 på kvällen gudstjänst, varvid pastor O. : K. Blomelie predikar. En midsommarfest kommer som förut meddelats att hållas torsdagen den 25 juni till vilken festlighet allmänheten inbjudes på det hjärtligaste. Professor P. A. Boving från University of British Columbia, har välvilligt lovat att halla högtidstalet. Ett utmärkt program kommer dessutom att utföras. För en förstklassig servering sörjer Kvinnaföreningen. — Varför kallar du din hund “svindlare”? — Bara för skojs skull. När jag ropar på honom på gatan, blir de flesta karlarna i närheten fullständigt skräckslagna. of... £ Greater FURNITURE VALUES... I 9 Unequalled FURNITURE SELECTION! • Finest FURNITURE SERVICE . . . ! • Easiest CREDIT TERMS ... ! SINCE 1866 . . . for more than 70 years . . . Powers have been leaders ii, their profession, the furnishing of homes. Today they are the largest and oldest furniture store in all Oregon. Therefore, it is only natural to ex-pect Powers to set the pace in Fuini-ture Values . . . Furniture Selection . . . Furniture Service . . . Furniture Terms. And, as Oregon’s largest furniture store, with a background of more than 70 years of specialized furniture selling, it is only naturai that Powers would be the logical place to find the world’s leading homefurnish-ing lines, exclusively. Remember—! Powers is a “Sign” of Unequalled Furniture Selection, Service, Value and Terms! tapEAV or MOHAI ERS FURNITURE CO W66. “TILL HENNE” AV HARRY JANSSON Första gången han såg henne var en kväll, då man hade anordnat lekafton på den närbelägna folkhögskolan. Hon tillhörde eleverna. Till sitt yttre skilde hon sig icke stort frän de andra; det var alltså Icke genom något yttre företräde hon intresserade honom. Orsaken till, att han lade märke till henne, var en helt annan. Kvällens program upptog tvenne avdelningar: först någon timmes underhållning i samlingssalen och sedan lek på den stora gårdsplanen. Under den första avdelningen bjöds, som vanligt var, på god musik. Det var också vanligt, att någon läste dikter. Han brukade gärna besöka dessa samkvämsbetonade aftnar, ty han älskade musik och poesi. Hon var just en av dem, som fått på sin lott att deklamera, och hon hade valt inledningssången till Dan Anderssons “Svarta ballader”, där tiggaren från Luossa sitter vid lägerelden och sjunger om, att “det är något bortom bergen, bortom blommornas och sången . . .” Det var hans älsklingsdikt, ty han var ung och sökte efter det, som skalden kallat “något bortom”. Det var väl därför, som hon fanga-de hans intresse mer än andra. Kanske han endast inbillade sig, men han tyckte, att då hon läste: “följ mig, broder, bortom bergen med de stilla, svala floder, där allt havet somnar langsamt bortom bergomkransad bädd ...” så såg hon rakt in i hans cgon. Med ens kände han, att han måste träffa henne efter samkvämets slut. Han skulle passa henne, da man gick ned på gårdsplanen för att börja ringlekarna. Han sökte henne bland de lekande men fann henne icke. Se, där kom hon ju med en bok under armen. Han lagade så, att han kom att stå, däi han trodde, att hon skulle gå förbi. Men hon gick ej till lekplanen utan vek av nedåt elevbostaden. Ska ni inte vara med i lekarna? ropade han lagom högt, för att hon skulle höra det. Det var kanske pafluget, tänkte han, men han ville icke försitta chansen att bli bekant med henne. När hon stannade vid hans tillrop, gick han fram till henne. — Jag tänkte först gå ned på mitt rum med boken, svarade hon på hans nyss framställda fråga, — sen kanske . . . — Vad är det för en bok ? frågade han, fastan han förstod, att det var den hon deklamerat ur. Hon räckte honom boken. Han bläddrade litet i den och sade: — Ni läste väldigt bra. Det är tydligt, att ni tycker om Dan Anderssons diktning. — Jag kan inte komma. Han ville icke visa dem för henne ens utan tyckte, att de icke voro för andra än honom själv: de voro alltför anspråkslösa. Men hon gav icke med sig. — Då går jag med dig hem! De gingo. Det var första gången hon besökte hans hem. Hon visade en ovanlig livlighet i dag och härjade om i hans lilla boksamling, så att hon gjorde I en sällsynt hälsosam trakt i södra Sverige har endast en person under fjolåret avlidit, nämligen en som själv tagit sitt liv. I sin tjänsterapport skrev t. f. provinsialläkaren följande: “ . . . och av under aret inträffade dödsfall voro hundra procent självmord”. — Nå, lille Olle, hur gammal tror du tant är? — Tant ä’ nog tjugutvå är. — Va tänker du på, varför gis-Isar du på tjugutvå år? — Jo--------för tant har lika sto* ra mustascher som bror Axel, ocH han fyller snart tjugutvå år. honom förvånad. Hon gav sig heller icke, förän han plockat fram en del av sina skaldeförsök ur skrivbordslådan. — Vad tycker du? frågade han, då hon läst dem. — Det säger jag icke! nu — låt mig tänka pa saken, så skall du få besked nästa gang vil träffas. Förresten kan jag få låna några böcker av dig. De här tiil exempel. — Gärna, men du får inte visa dem för några av dina kamrater. — Tror du jag är dum? — Dina dikter tyckte jag om! var det första hon sade, då de råkades efter några dagar. — Jag tyckte särskilt om “Ensam” . . . men känner du dig verkligen så ensam och utan vänner? — Ensam? ? ? Han säg förvånad ut och sade: — Har du läst den — den var väl inte bland dem du fick låna. — Låg i en av böckerna! uplyste hon. Han rodnade som en skolpojke. — Men allra bäst tyckte jag ändå om “Till henne”, fortsatte hon och tog fram ett papper ur sin ficka. — Det var inte meningen, att du skulle få se den någon gång, sade han. — Ta hit den! — Försent, lilla vän, jag har läst den manga gånger . . . om och om igen. Tonen var retsam .till en början, men då hon sagt de sista orden, var det hennes tur att rodna. Nu hade de förrått sig båda två, han genom dikten och hon med vad hon nyss sagt. Hon, som nyss varit så raljant, tystnade och sänkte blicken. Han iakttog henne en stund; kon stod och ritade med sko tån i sanden. Då började nagot att röra sig inom honom. Det gick som en het vag genom hans kropp. Det sjöng i hans öron, då han med milt våld lyfte hennes ansikte upp mot sitt och i tvingade henne att möta hans blick. I Nu var han icke försagd längre, utan sade glatt: — Den var ju ändå skriven till dig! NY REGERING I SVERIGE PORTLAND -------■---------. Hälsningar till alla mina svenska vänner nu i midsommartid På söndag firas er midsommarfest. Jag vet att ni önskar vara klädd på stiligaste sommarmodet. Varför inte komma in och se de nyaste Sommarmoderna— alla i moderata prislägen och kunna köpas på Easterns lättvindiga kreditplan med 20 veckors betalningstid. Ingen ränta! Inga extra utgifter! JOSEPH SHEMANSKI, Manager. KÖP ALLA SOMMARKLÄDER FÖR HELA FAMILJEN PÄ EASTERN’S “20 PAYMENT PLAN” Pastel Summer Coats .............. $19.75 Washable Crepe Frocks ............. 13.95 Womeifs Palm Beach Suits.............. 19.75 Men’s Bradbury Suits .............. 25.00 Men’s Swim Trunks ............. r______ 3.95 Boy’s Jantzen Trunks ................. 2.50 Girls’ Shirley Temple Hats ........... 1.95 Girls’ White Coats ............ 12.95 precis neka, svarade hon. — Dä ha vi ju ett gemensamt intresse, sade han, glad att ha något varmed han kunde fortsätta samtalet. Det blev icke av för henne att gå in med boken; hon tog den med sig, då de som genom en tyst överens-| kommelse började gå stigen ned mot sjön, förbi -bryggan och inåt den stora vildparken. Ingen av dem ägnade | en tanke åt lekarna. Bägge voro me-| ra intresserade av att samtala om . den, som däruppe i Dalarnas finnmark diktat om kolare och vägmän, om vildmarkens nöd och om västan-vindens sång, som är “stoj och glam ur glädjedruckna hus och låt av horn, fiol och flickors skratt”. När de återkommo från sin promenad, var gårdsplanen tom. Lekarna hade slutat. — Jag måste gå in och lägga mig nu. Tack för i kväll — det var roligt att få språka ett tag. — Hoppas att det får bli någon mera gång! Jag har så sällan tillfälle att diskutera sådana här saker; det | finns inga litteraturintresserade häf. ursäktade han sig och gjorde en gest uppåt bygden. Sedan träffades de ofta. Det var snart allas hemlighet, att de två höl-lo ihop. De fingo vanligtvis heta “bokmalarna” för sitt gemensamma | litteraturintresses skull, och för alt man ofta träffade dem i biblioteket, där de fördjupat sig i var sin bok eller diskuterade litteratur. — Man ska väl använda fritiden till något annatt menade skolans lilla blonda yrhätta. — Han hänger här tillräck-। ligt ofta om kvällarna! utlät sig kursens tjockaste flicka, som kallades •mormor” och alltid hade något att anmärka på. — Men inte kan man just påstå, att det är för din skull, pikade henne en annan med följd, att hon svängde om på klacken och gick. Hon hade icke bättre tur, än att hon mötte de båda "bokmalarna”, som nu hade kommit överens om att byta ut biblioteket mot någon skyddad plats i parken. . Där var mossan mjuk och skön att sitta i. Där kunde de i lugn och ro utbyta tankar utan att störas av hennes kurskamrater. — Här är det bara faglania, som hör oss, sade han och pekade uppåt grenverket av den hnndraåriga ek, I under vilken de satt sig. Hon nicka-i de instämmande och teg en stund, men hon var den första, som bröt I tystnaden: — Har du aldrig skrivit i något, inte det allra minsta liila för-| sök ? Han böjde jakande på huvudet I utan att yttra något. — Får jag se . dem! bad hon. Jag har dem inte mea: ■ oe äro hemska, försökte han und- Stockholm