10
SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 11 JUNI 1936
OLD TIMES AND
NEW
By penning Holmstrom
.1
A CRISIS IN CULTURE (cont. )
I cannot refrain from referring to an article in one of the daily papers, by Walter Lippman, wherein he, speaking of what he calls Roosevelt’s dilemma, seems to take for granted that the Constitution as well as the capitalistic industrial system (back of which is the plutocracy, the oli-garehy which is the de facto ruler of this democracy).—These two he wants us believe will be ever still the same, howsoever the world may change—the two being sacrosanct and subject neither to separation nor improvement or change.—Yet we need only look at the declared purposes of the Constitution to find out that these two things have very little in common. These purposes are as follows:
1.	To form a more perfect union.
2.	To establish justice.
3.	To insure domestic tranquility.
4.	To provide for the common de-fence.
5.	To promote the general well-fare.	e
6.	To secure the blessings of librrty to the people of the United States and their posterity.
Number one of these avowed purposes fundamentally refers to poli-tics. The question, then, is—Is our political system such that it pro-motes a more perfect union?
Oil and water will not mix; much less unite. They may mingle if subjected to some strong stirring in-fluence from an external force; but as soon as the stirring force ceases to work, every particle of the dif-fercnt elements withdraws from the forced mixture and unites with other particles of its own kind, that is: the water sinks to the bottom and the oil, and nothing but the oil, will stay floating on top and will— if we carry the metaphore a trifle further and consider the oil impure and dirty—shut out the light from the water below and even contam-inate the water. The unequality that exists between the upper and lower slrata of society—of the nation, may be likened to those in the metaphore, even in the last respect. But we will take this up later, and for the present concern ourselves about politics, and try to answer the question—Is our political system such that it pro-motes a more perfect union ?
I shall quote facts—wellknown facts-—and leave it to the reader to supply the answer.
“In Birmingham, England, at a parliamentary election in 1922, the Ccnservatives won all eleven seats, with some 149,000 votes; the Labor party, with 76,000 votes, and the Liberal party with 29,000 votes, got no seats.
“In the United States Congres-sional election of 1918, the result led to the following composition of the House of Representatives: 235 Re-publicans, 194 Democrats, one Socialist. If representatives had been elected in proportion to votes cast, the Democrats would have had 231 seats, the Republicans 193 seats, and the Socialists 6. —Wilsons failure to get support from Congress for his International policy was not due to a mandate from the people, it was due to our unjust system of elec-tions.’’
The above are merely examples of what may happen at any election, as long as the system remains the same. In fact what is termed an election in a country, claiming to be as democratic as ours and England, is anything but an election; the meaning of the word, naturally, being | the act of choosing by counting the aetual number of votes cast for each candidate. But in reality it is some-thing entirely different. Were the
SECRETARIAL TRAINING
.... offers the best stepping stone to excellent positions in business offices and in the Government Service.
+
Minimum entrance salaries for Stenographers in Civil Service range from $120 to $135 per month The Private Secretary who is thoroughly qualified and possessing a pleasing personality is praetieally always assured of a good position.
Our Free Employment Bureau is filling from 100 to 150 positions every month.
An exceptionally high-class Secretarial Training School for those who desire something better than the ordinary
+
SEATTLE SECRETARIAL SCHOOL
Westlake Square Building
MAin 2844	1520 Westlake Ave. near Pike
primaries done away with, the ballot wwh a view to lucidity in-
stead of confusion, which latter now seems to be the main objective, the election expenses, for one thing, could be cut considerably, perhaps one half. Could these objectives be attained, there would be ever so many more votes cast, especially by intelligent voters who are able to see the drift of things, but whose votes—if they now vote according to their convictions—will be simply thrown away.
Says Professor Durant Drake, from whose splendid book “New Morality” most of the passages here-in quoted are taken—’’ . . . We must put into operation forces that will secure more trained experts, and fewer ignorant but docile party men, for public office.” To realize this objective, use could be made of Civil Service examinations (though hardly cf the local) to test the ability, the specific training for the office in question, and the relative merit rat-ing of the different candidates, ar-ranged in regard to their merits—1, 2, 3, etc. on the ballot.
The man who is doing hard manual labor during the day—too tired (if he had the time) to find out about the fitness of several candidates—could easily make his choice by way of their rated efficiency, the more so since all candidates would be on the same ticket. ■
This would be one way to form a more perfect union of all decent citizens, by working from the bottom up.—Another way of reaching the same objective, previously mentioned in this column, was originally voiced by Stephen Raushenbush, chief in-vestigator of the senate munition committee. Speaking to young men with college education, he said:
“Students coming from college to-day can do something more than be filled with wholesome and cleans-ing indignation. They can be of enormous use to the movement as goyernment officials, starting in small and definitely wqrking on the very reasonable hope that in ten years we shall have government control of a much more definite kind ever trusts, banks and general Industries; that there will be government corporations operating not only the port of New York and Muscle Shoals, but many other developments, etc.”
Both ways are good and lead to the same goal; the latter is, in my opinion, the more effeetive—the one by which we are going to reach the road of clean politics.
(To be continued) (Copyright 1936)
SVERIGE ENSAMT HAR TACKAT FÖR EASTMANS TANDVÅRDS-INSTITUT
Vår tand, vår tand, vår Eastmans-tand, ljud högt, o dyra ord!
Ej höjs ett tack, ej sträcks en hand mer än från moder Sveas land, från svenska smörgåsbord.
t
Vårt land är fattigt men har vett, om man ett tack begär.
Och svenska tanden har fått bett, med guldmyntfoten ler vi brett, en guldtand dock det är.
Om nalkas ovän till vår gräns finns gräs att bita i.
Vi biter från oss så det känns.
Vi tror dock inte att dom nänns, men far oss rädd förbi.
Oborstat är det och en skam (att) ej tacka när man får.
Tack för var tand, så hörn- som fram-!
Emellan oss och Onkel Sam en guldbrygga vi slår.
P. KORAL.
Den som ej kostar på sig att bygga luftslott, bygger ej heller något annat.
Senaste nytt i brev från Sverige
(Forts, från sidan 1)
och mångårig strid, så att regeringen till slut måste ingripa och mältla fred.
Det är ett rätt intressant förslag denna fredskommission nu framlagt. Arbetaridrotten skall var opolitisk, heter det, men får fortfarande vara ansluten till arbetarrörelsen, och den skall erhålla ekonomiskt stöd av staten och var jämnställd med det “borgerliga” Norges landsförbund för i-drott. Men bägge förbunden skola stå under överinseende av en regeringen tillsatt kommitté, och man måste ömsesidigt förbinda sig att icke kivas på vägen utan mötas som vänner i träning och tävling.
Det betyder alltså helt enkelt att idrotten i Norge kommer att “so-cialiseras” och ställas under statens överhöghet. Det är möjligt att idrotten kommer att må väl därav, men jag tycker nästan det är synd om staten, som skall behöva vara kloc-karfar till och med för idrottsfolket, som man ju tycker bättre än andra borde klara sig utan någon dadda.
FL YGTRA FIK ENS HÄPNADSVÄCKANDE UTVECKLING
Just när jag sitter och skriver det ta, dundrar en hel liten eskader flygmaskiner fram över mitt huvud. Det har varit ett fruktansvärt oväsen i luften de senaste dagarna. Stockholm har fått sitt första moderna flygfält, och det har invigts med en tävling om Nordiska flygarpokalen. Som sig bör blev det en svensk, löjtnant Thunberg, som vann pokalen.
Det är rent häpnadsväckande vad flygtrafiken utvecklats här i landet på bara ett par, tre år. I den stad, där jag slagit ned mina bopålar, kunde man för ett par år sedan inte hitta på något annat att sysselsätta oe arbetslösa med än att anlägga ett flygfält. Det var många som tyckte att man lika gärna kunde sätta folk att kröka och räta spik, ty ett flygfält för en stad på 30,000 invånare skulle aldrig komma att tjäna annat ändamål än möjligen bli en nödlandningsplats för en eller annan vilsekommen flygare.
Nu ha vi inte mindre än fem reguljära flyglinjer häröver, och dessutom kan man rekvirera en maskin för privata turer precis som man rekvirerar en hyrbil. Flygfältet kostar omkring 1.5 miljoner kronor, varav staten och staden betala ungefär hälften vardera. Att staten bidrar beror dock inte uteslutande på omtanke om flygväsendet utan framför allt på möjligheterna att bereda folk sysselsättning. Men det stora flygfältet vid Bromma utanför Stockholm, som invigdes av kungen i söndags, är av betydligt vidlyftigare dimensioner. Det har kostat 5.7 miljoner kronor och väntas komma att få synnerligen stor betydelse i den internationella samfärdseln.
SVERIGE UPPLEVER SIN GULDÅLDER JUST NU
Det är inte tu tal om annat, än att Sverige är “i smöret” just nu. Jag har haft- tillfälle att konstatera det förut, och jag måste återkomma till samma tema, inte för att skro-dera, men därför att jag föreställer mig, att det intresserar svensk-amerikanerna att höra hur det går med gamla Sverige.
Jag läste just i dag en dansk journalists skildring av en flygfärd över Sverige och invigningen av Bromma-fältet, och han fann sig föt-anleden att konstatera, att Sverige var världens RIKASTE land. Samtidigt läste jag ett uttalande av en kvinna, som varit på någon slags social kongress i Geneve, och hon påstod, att man där framställt Sverige som världens LYCKLIGASTE land. Det ena såväl som det andra ar naturligtvis överdrift, men å andra sidan kan det icke bestridas, att det finns tecken som tyda på, att Sverige just nu upplever sin “guldålder” — de 50,000 arbetslösa till trots, som är ett kapitel för sig själv.
Men fråga vi oss vad det är, som åstadkommit denna uppryckning, så finns det vissa anledningar till betänksamhet. En klok ekonomisk politik har betytt mycket, men lika mycket har kanske den våldsamma militära upprustningen i världen även betytt. Sverige är som bekant ett stål-producerande land, och i upprust-ningstider är järn och stål en efterfrågad vara. Ni känna till Karlskoga kommun. Där ligga Boforsverken, Sverige mest betydande vapenindustri, och A. B. Nobelkrut. Den kommunen har ungefär fördubblat sitt invånareantal de senaste åren. Endast under fjolåret ökades folkmängden med 1,500 personer genom Inflyttning. De väldiga nyanställningarna vid Bofors och Nohelkrut har gjort att Karlskoga fått namn och rykte som ett slags Elorado, och nu har det gatt så långt, att de kommunala myndigheterna börjat på allvar dryfta införandet av någon slags in-vandringsspärr i stil med vad man har i Förenta Staterna. Och det är antagligen välbetänkt.
Vapenindustrien är just inget hälleberg att bygga ett samhälles existens på. Skulle rustningskapitalet — som ju är internationellt — finna det fördelaktigt att dirigera orderna
Washington Revue
(Forts, från sidan 1)
Washington a few w’eeks ago, and before their departure for the West Coast, they were received by, among others, Mrs. Roosevelt and Madame Secretary Perkins. I suppose that a-long about now Mrs. Sandler, her lec-ture tour completed, has again de-parted on her trip back to Sweden but a good many people, who met, her here in Washington, are still talking about what a charming and gracious lady she was.
In this connection it is Interesting to know, that, because of the pre-carious situation of Europé, her husband is spöken of, in and around Washington diplomatic circles, as being the man who is destined to play an increasingly important role as sav-iour of thé League of Nations. In fact more thän that. The League hav-ing shown itself quite- impotent as a peace maker, being, as it has been, more the tool of the large European powers in their land-grabbing schemes, Mr. Sandler is being given eredit for being the one Minister who has never forgotten the late President Wilson’s idea of what the League ought to be and who in ftie future undoubtedly will try to make it confirm to that founder’s original wish.
An interesting sidelight on Sandler is the fact that he was once a blacksmith, that he is a produet of the school system of Sweden, speaking excellent English and French, sprinkling his speeches with quota-tions from Plato to Shakespeare, and, when the League is in session, spends his evenings in a famous beer hall at Geneva, the Bavaria, where everybo-dy drinks beer—but Sandler drinks milk.
* * *
The political situation is boiling. With the Republican convention so near at hand everybody is anxioqs to get away from Washington,, and Congress is working with full steam up to get through in time, and the air is full of political dope about dark horses. Too, the heat, the Washington heat than which there is none hotter, is here, and as per my pre-diction in a previous column, that’s usually what puts the finishing touches on the legislative session.
Among those hard at work is the entire group representing the state of Washington. When calling on them today, Monrad Wallgren was closeted in a committee, as was Knut Hill and both senators, Bone and Schwellen-bach. Martin Smith had time for a handshake but that was about all. No sooner had we seated ourselves for a little political chat, when the message came that there wa a roll call over at the House, and off he went iå a cloud of dust.
During the week, though, Martin Smith delivered a remarkable speech at the U. S. Soldiers Home. Smith is quite a soldiers man, and has always said that the debt the U. S. owes will never be paid, no matter how much money we give them. This time however he ereated quite a stir, when he proposed that the U. S. take the money profit out of the next war. “If war comes, and we cannot avoid it, then we should conscript every dollar of wealth and every material resource as well as our able bodied citizens. It must never be possible again for a few’ to profiteer and coin fortunes out of the blood and tears and sacrifices of men and women. We I must absolutely demonetize war”, I said Mr. Smith, and to this, all any | right thinking person can add, is, well I and truly said, and may it be so.
See you again next week.
åt annat, håll, så står Karlskoga där med sina 18,000 invånare, och då blir det säkerligen svårare att bli av med dem, än det var att få dem dit. Det är också detta samband mellan rustningsindustrien och det ekonomiska uppsvinget, som gör att vi inte vilja garantera “guldålderns” beståndande genom alla tider.
•‘Barbariet kan döljas under
•civilisationens täckmantel”
Tutta Rolf 1 Köpenhamn.
Den kända filmskådespelerskan Tutta Rolf och hennes man, mr Jack Donahue, hälsa på hos den svenske kabaretsångaren Karl-Gerhard under genomresan i Köpenhamn. Karl-Gerhard gästspelar för närvarande i den danska huvudstaden. Karl-Gerhard synes på bilden i mitten.
(Forts, fr. sid. 1) förr i världen åt studieåren vid universitetet gav deras särskilda charm. Det fanns då bättre rådrum. Bildningsprocessen hade ett lugnare .förlopp. Vinet mognade naturligare. "Kampen för tillvaron var humanare. Studenten av i dag är ej den sorgfrie akademiske medborgaren sådan vi kände och upplevde honom under den idylliska tiden före den stora världsbranden. Livet har på något sätt brutaliserats.
Denna livets hänsynslöshet tar sig uttryck icke blott i folkens samliv och deras inre förhållanden. Den speglas även i viss mån i den vidunderliga utveckling som tekniken undergått under de senaste decennierna. Det är som om människan vore i färd med att bli en tjänare åt sina egna händers verk. Och vad värra är: denna väldiga teknik, beundransvärd i sin sinnrikhet, förbryllande i sin rikedom, kan likaväl stå i den goda som den onda viljans tjänst. Läran om mänsklighetens tilltagande moraliska förträfflighet i mån av civilisationens landvinningar har icke hållit måttet. Människan av i dag är samma lekboll för det ondas och det godas makter som hon städse varit. Barbariet har tyvärr visat sig trivas lika bra bland civiliserade som bland s. k. ociviliserade folk. Gränsen mellan goda och onda människor utstakas icke av teknisk utveckling, ras, blod eller hudfärg. Det kan icke hjälpas, att en känsla av ångest smyger sig över oss, när vi besinna, att all vår tekniska fulländning i vilket ögonblick som helst kan ställas i förstörelsens tjänst.
Är det månne då underligt att i denna hårda och hårdnande Värld, där humanitetens grundsatser trampas under fotterna, där våldet övermodigt tutar i sin lur och makt presenterar sig såsom rätt, människan ropar efter en Archimedespunkt, ett fäste för sitt liv. Men månne jag tar miste, när jag tyckt mig finna, att våra dagars akademiska ungdom i en så beskaffad värld präglas av ett starkare och öppnare verklighetssinne än tidigare? Det är nu en gång så, att vi få ta I verkligheten sådan den är. Det idyl-I liska och romantiska får kanske mindre utrymme än förr. Livets vardag blir strängare och strävare.
För mig står det klart, att en fråga som mer än de flesta angår oss alla i denna tid är den, huruvida andens rätt till frihet och självständig utveckling skall förintas, huruvida det skall finnas plats för den enskilde att växa till en fri och självständig personlighet. Det lider nämligen intet tvivel att ett utmärkande drag i tiden är benägenheten att kräva den enskildes underkastelse.
Det ligger nära till hands, när jag står inför ett akademiskt auditorium, att i detta stycke erinra om, att det som är vetenskapens och forskningens A och O är oförkränkt rätt att fritt utsäga en mening, oförkränkt rätt att fritt motsäga den, oförkränkt rätt till fri granskning av varandras I forskningsresultat. Huru skulle det se ut, om resultaten av ärlig forsk-ning och eftertanke icke finge framläggas, icke finge yppas? Svaret kan icke bli mer än ett. Det skulle betyda stillastående och därmed tillbakagång. Ingen kan göra rättmätiga anspråk på att hans åsikt är den enda riktiga. Av all obildning är ingen grövre och plumpare än den som räknar med färdiga sanningar och har svaren på tillvarons alla stora frågor etiketterade och ordnade i fack. Sanningen är icke någonting färdigt. Varje insats från politiska makters sida att kringskära forskningens frihet och göra vetenskapen till sin ödmjuke tjänare är att betrakta som ett helgerån. Och måtte den tid aldrig komma, då statsmakterna såsom något slags vederlag för sin uppmuntran av universiteten skulle av forskningen kräva någon annan hållning än den hänsynslösa sakligheten, den saklighet som har sin glädje i sanningen. Men varför då icke vidga detta till att gälla människornas å-siktsbildning över huvud taget? Mänskligt att döma borde alldeles samma förutsättningar, som i vetenskapens liv äro hälsans salt, ha enahanda betydelse jämväl på andelivets områden i övrigt, enkannerligen i de spörsmål som röra allmänna och gemensamma angelägenheter. Även här är rätten till fritt meningsutbyte och fri kritik ett grundvillkor för rörelse och framryckning. Även här äro alla sanningsmonopol av ondo. Hänsynslöst saklig kritik i allä riktningar kan rimligtvis endast vara till gagn.
Mången finns som 1 vårt folks yttre litenhet ser ett nedslående hinder för våra möjligheter i världen. Jag kan icke dela en dylik klentro. Ty låt vara att vi i yttre måtto, i fråga om mängd och myckenhet tillhöra de små. Därav följer ingalunda att vår roll skulle behöva vara oansenlig och våra insatser obetydliga. Ty finns det väl över huvud taget en källa till nationell förtröstan så är det vetskapen om att icke myckenheten men väl halten och lödigheten äro avgörande för vad vi mäkta. Jag tror på anden. Men juSt därför tror jag också att vi på odlingens alla fält ha de största förutsättningar att kunna delthga i tävlingskampen och med framgång hävda oss. Vad det nämli-I gen gäller är att inom vart lilla i folk utlösa,- tillvarataga, skola och ; utveckla alla andliga energier' och sät-• ta dem i arbete allt efter deras art
BRITISHXDLUmBIP
Omineca kommer fram i rampljuset
(Forts, från sid. 7) sen efter deras förre representant, Hon. A. M. Manson, som någon tid sedan utnämndes till domare i högsta domstolen. Att man i det politiska lägret fäster rätt stor betydelse vid utgången av detta val visas av den rätt kraftiga kampanj, man nu bedriver i detta vidsträckta, och glest befolkade distrikt uppe i norr.
De konservativa och C. C. F. mobilisera alla krafter, vardera partiet för att få den vinnande majoriteten åt sitt håll, vilket, ehuru av e-gentligen ingen betydelse i det nuvarande parlamentet och regeringen, skulle konstrueras att vara ett misstroendevotum mot regeringspartiet och en opinionssvängning åt det vinnande hållet, antingen det nu bleve höger eller vänster.
Men det vid makten sittande partiet, liberalerna, har också mobiliserat för att möta den lurande fienden. Agitatorer från de andra partierna skola ingalunda få fritt spelrum däruppe och möjligen lyckas i att genom propaganda och förvrängning av fakta ställa partiet och regeringen i en ofördelaktig dager för de omkring 2,400 väljarna.
Så en trupp, fyra ministrar stark,
och inriktning. En allmänt stegrad svensk folkbildning är ingen lyx. Den är en produktiv tillgång av första ordningen. Låt oss icke glömma att stärkandet och utvecklandet av intellektuella och moraliska egenskaper i icke ringa mån beror på karaktären hos vårt andliga klimat. Frihetens luft är därför en tillgång, som vi icke kunna skatta nog högt. Vakthållningen om personlighetens rätt, om människovärdet, betyder sålunda på längre sikt ett målmedvetet tillvaratagande av stora och nödvändiga resurser. Här vänta oss väldiga arbetsuppgifter. Ty ännu ha vi ofantligt mycket att göra, innan vi skänkt vårt folk förutsättningarna för att helt och fullt ge sina mått. Det tarvas skolning och åter skolning, både teoretisk och praktisk. En alldeles särskild förpliktelse åvilar här den ungdom som åtnjuter förmånen att utbildas vid våra universitet för att därifrån gå ut till statliga ämbeten och intellektuella yrken av olika slag. Uppsalastudenter! Må den frihetens och sanningens anda, i vars hägn arbetet vid detta universitet utförts och utföres, städse följa, egga och vägleda eder.”
SJÖFARTEN BETYDELSEFULL I ÖSTERSJÖN
Möjliggör Sveriges existens som modernt samhälle, menar Helmer Eneborg
Sjöofficerssällskapet i Stockholm hade nyligen sammanträde i Sjökrigsskolan på Skeppsholmen, varvid förste auktuarie Helmer Eneborg, kommerskollegium, höll ett intressant föredrag om “östersjöområdets sjöfart”.
Med östersjöområdet menas i detta sammanhang den transportgeografiska region kring Östersjön, som är upplandsområde för Östersjöhamnar-na, förklarade tal. inledningsvis. Några bestämda geografiska gränser för detta område kunna icke dragas; det rymmer inom sig omkring 100 milj, människor eller cirka en femtedel av Europas invånare, varför det som enhet betraktat är en väldig stormakt man har rätt att räkna med.
Tal. hade gjort försök att beräkna omfattningen av godstrafiken i Östersjöområdets hamnar och för 1934 därvid kommit till cirka 60 milj, godston, varav något mer än en tredjedel kommer på Sverige. Till jämförelse må nämnas att samma år trafiken i Suezkanalen omfattade 28.4 milj, ton och i Panamakanalen 25.9 milj. ton. Östersjön är därför, även om man mäter med internationella mätt, en första klassens trafikregion.
Tal. gjorde vidare en belysande Ö-verblick av trafiken mellan östersjöområdet och andra trafikområden.
Tal. påvisade därefter med hjälp av en karta de svenska näringsomrä-denas fördelning, hursom dessa i stor utsträckning äro till finnandes vid eller i anslutning till kusterna samt i vad mån dessa äro beroende av import.
Syftet med framställningen har varit att visa hur oerhört beroende Sverige, dess folk, industri och jordbruk äro av landets sjöfart, vilken helt enkelt möjliggör dess existens som modernt samhälle. Jag skrev, slutade tal., för några år sedan i tidskriften Ymer, att vårt land, trots att det
Svensk Rådgivare ”Goda Råd” Fritt
Denna berömda med flera illustrationer försedda läkarbok, som Doktor Leigh skrivit speciellt för svenskar i Amerika, lämnar många värdefulla råd och upplysningar för unga män. omnämner alla för männen säregna sjukdomar. deras följder, förebyggande och huru de kunna botas i hemmet o. s. v. Boken handlar även om Livets Hemligheter och borde läsas av varje ung man. Om ni varit offer för oförstånd i era unga år, eller systemet blivit försvagat genom utsvävningar i senare år, bör ni skriva efter boken. Ni kan bliva återställd till fullkomlig hälsa och styrka genom Dr. Leighs behandling. Boken sändes alldeles gratis och portofritt i förseglat omslag till alla, som insända namn och adress till
Dr. L. K. LEIGH, 179 W. Washington Street, S. 10, Chicago, III.
har fått på sin lott att fara dit upp och försvara det liberala partiet. Undervisningsminister Hon. G. M. Weir skulle resa först, men fick ligga och vänta på vägen emedan kommunikationerna genom översvämningarna avbrutits. I dagarna har premiärminister T. D. Pattullo rest dit upp och kommer att följas av finansminister Hart och arbetsminister Pearson. Dessa män skola lägga korten på bordet och med fakta bevisa, att denna regering trots de stora svårigheter, som orsakats av de rådande abnorma förhållandena, under sin korta tid i Victoria verkligen hunnit ta ett rätt stort steg framåt mot ett bättre ordnat samhällsliv. Arbetslagarna och dess strängare och vidsträcktare till-lämpning, sjukförsäkringslagen med flera reformer, genomförda och planerade, äro konkreta bevis på att regeringen med iakttagande av nödvändig försiktighet fört vår provins på framåtskridandets väg.
Regeringspartiet vill ha en man av sin egen färg att representera Omineca. Några stora farhågor för att så inte skall bli, behöver det nog ej heller ha. Den liberale kandidaten mr Mark Connelly är säkerligen den mest duglige mannen, och för övrigt har Omineca-borna under gångna år visat sig vara de mest stabila i politiskt hänseende. Och de äro liberaler.
blott upptar den östra sidan av den skandinaviska halvön, samfärdselgeo-grafiskt sett närmast är att betrakta som en ö: 97 a 99 procent av importkvantiteten kommer sjövägen, ungefär lika mycket av exporten går samma väg, varav dock en del av järnmalmsexporten går över Narvik. Varutrafiken med utlandet är ett livsvillkor; på grund av landets utsträckning blir också sjöfarten mellan landets skilda, äv olika nturför-hållanden präglade delar betydande. Såväl för flera av de andra östersjöländerna som för Sverige gäller den gamla sentensen: Navigare necesse est, sjöfarten är nödvändig.
AVKLIPPT
Herr Knarrman stod med sin fru och betraktade en bogserångare, som släpade efter sig en hel mängd pråmar.
— Jaha, utbrast Knarrman, där ser du en bild av livet. Bogserbåten det är mannen, som får släpa och arbeta, och pråmarna, det är kvinnorna, som han . . .
— Mycket riktigt, inföll frun, det är bogserbåten, som pustar och stånkar, och pråmarna, som få bära lasten.
Den svåraste tiden att få barnet att sova är när barnet har fyllt 18 år.
SEATTLE
WILBUR JOHNSON
PIANOLÄRARE
Tillkännager nya avgifter för pianolektioner under sommaren. Lektioner antingen i studio nere i staden eller i hemmet.
MElrose 6416 för överenskommelse
DRINKARENS HEM
är ett olyckligt hem! K A Förena Eder med JB ™ xlB B.