SVTNTKA POSTEN TORSDAGEN DEN ’ 11 JUNI 1936
O
Återblick
För Svenska Posten
Av F. W. Lönegren
I slutet på 1800-talet roade man sig mycket i hemmen med att av något flerstavigt ord bilda så många smärre ord som möjligt, och ofta deltogo alla familjens medlemmar häri. Den, som lyckades erhålla de flesta orden, avgick som segrare. Ar 1893 utsatte damtidningen Idun, som i regel varje år anordnade en litterär pristävling, ett större pris, som skulle utdelas till den, som från ordet “Fosterlandet” lyckades erhålla det största antalet av en prisnämnd godkända ord. Priset utgjordes av 1,-200 kronor för en resa till världsutställningen i Chicago. Om vinkaren icke var hågad att företaga denna resa, erhölls i stället 800 kr. kontant, och de öVeriga 400 skulle då utdelas i priser å 100 kr. till dem, som lyckats erhålla de näst bästa resultaten. Aldrig hade en pristävling lockat en sådan massa deltagare, \och en stockholmstidning anställer följande betraktelse:
“Så långt har galenskapen gått, att k. bibliotekets läse- och skrivsalar äro, från det de öppna om morgnarna till dess de stängas, proppfulla av personer, som arbeta för “fosterlandet” och av vilka de flesta aldrig förr satt sin fot inom bibliotekets murar. Hela det förråd av ordböcker, varöver biblioteket förfogar, är dagen i ända upptaget. Alla antikvariska boklådor ha redan fullständigt utsålt hela lagret av ordböcker och ordlistor, och efterfrågningarna äro så talrika och energiska, att personalen i dessa butiker blivit alldeles uttråkad och i sin nervositet är nära däran att visa på dörren även personer, som icke vilja köpa ordlistor”.
Den lyckliga pristagaren blev fröken Stina Bengtsson i Stockholm, som dock föredrog att erhålla de 800 kronorna kontant.
Det väckte detta år stor sensation, då August Strindberg begärde och erhöll skilsmässa från sin maka, född von Essen, samt inom kort gift sig med en 21-årig tyska vid namn Frida Uhl, född på Helgoland. En lustig episod tilldrog sig under vigseln. Pä den tyske prästens till bruden enligt vigselformuläret framställda frågan: “Svär ni att aldrig bära en annans larn under ert hjärta?” svarade i sin tankspriddhet även Strindberg och med ena handen på bibeln och den andra lyft till ed: “Jag svär, att aldrig bära en annans barn under mitt hjärta.” Bruden brast ut i högljutt skratt, och prästen öch Strindberg stirrade på henne vettskrämda.
Under rubriken “Känn på den to-
Herbert, The Barber
and
Anna’s Beauty Shop
Hair Styling - Permanents 708 Stewart St.	SE. 9326
True Economy Wave
Better Than Ever - No Overhead Heater - No Discomfort
PETER PAN BEAUTY SHÖPPE 101 Haight Bldg. - MA. 9941 (R. S. B. Service)
Dr. J. Brown
The Veteran Dentist (Special Rates to All Veterans) Crown and Bridge Work
627 First Ave.	MA. 5778
F. A. MURPHY COMPANY, Inc
Securities
Listed and Unlisted - Stocks and Bonds
Featuring Velvet Gold Mining
1111 Fourth Avenue Building	Seattle, Washington
SENECA 2635
baken!” meddelar “Smålands Allehanda” följande tidsbild från årets beväringsmönstringar: “För att und-dippa beväringsexercisen hade en av de värnpliktige, som härom dagen mönstrades i Gislaved, omedelbart före mönstringen början förtärt så stora kvantiteter tobak, att han var nästan redlös. I anledning därav uppsköts ynglingens inskrivning till följande år, och den enda nytta han har av sitt försök att göra sig sjuk är att han kommer att få deltaga i den så hatade exescisen längre tid än om han i år inskrivits, nämligen 90 dagar, enligt urtima riksdagens beslut. Då detta meddelades honom, försökte han att under tårar och böner redan i år bliva inskriven, men detta avslogs.”
Bland fruntimmer hade det rätt länge hört till modet att vara sä smärt om livet som möjligt, och nu få de även efterföljare inom den manliga världen. Man får detta år :e annonseras korsetter för herrar, och de synas icke Väsentligt avvika från damkorsetterna. Till herrmodet hör även nedvikta kragar med kulört broderi, utfört med ljusblått och gult garn, alltså i de blågula fosterländska färgerna! Noga beskrives hur kvinnans hårklädsel bör vara beskaffad, då hon vill vara riktigt fin. Håret skall då avdelas från öra till öra cch vågas, varefter först bakhåret och sedan framhåret fästes vid en omknytning. En lös hårlänk snos, hoprullas, fästes och arrangeras därpå i bubblor, varefter det hela avslutas, med det egna håret. På bilden ter sig hårklädseln som ett Babels-, torn i mindre skala. Det måste sett härligt ut med hatten på toppen! Klänningarna skulle vara så långa, att de släpade duktigt i smutsen. Undantag göres för turist- och skridskokostymer, där klänningarna få sluta några få tum från marken.
Bland mera bemärkta personer, som avledo under loppet av 1893, må nämnas professor Nils Gustaf Kjellberg i Uppsala, landshövding Per Axel Bergström i Örebro, f. d. överbibliotekarien vid k. biblioteket Gustaf Edvard Klemming och utgivaren av Dagens Nyheter Rudolf Wall. Professor Kjellberg, som jämte sin professorsbefattning under många år var föreståndare för Uppsala hospital, skapade sig ett namn såsom psykiatriker, vetenskapsman och lärare. Vården av de sinnessjuka var hans käraste livsuppgift och dessa behandlade han med en aldrig svikande mildhet, parad med en fasthet och ett lugn, som alstrade förtroende och kärlek hos hans olyckliga patienter. Han gjorde Uppsala hospital till en mönsteranstalt, och genom sitt praktiska deltagande i hpspitalsväsendets utveckling i Sverige, utövade han en verksamhet, som var i hög grad väl-signelseb ringande.
Per Axel Bergström ansågs som en av landets dugligaste landshövdingar, men utmärkte sig såsom riksdagsman och som medlem av regeringen för sin störa konservatism. Redan 1868 kallades han “konservativare än regeringen”. Såsom justitieminister gjorde han sig särskilt bekant för de av honom anstiftade hädarerättegångarna.
Bland Stockholms invånare under senare delen av 1800-talet var troligen ingen mera bekant än överbibliotekarien G. E. Klemming, vilken åtnjöt anseendet att vara Sveriges förnämste bokkännare. Biblioteket var hans käraste vistelseort, och långt m på nätterna, ja ofta hela nätterna, var han där sysselsätt med sina kära böcker eller med författareskap. Hans bibliografiska forskningar rörde sig i synnerhet om medeltidens litteratur, och han har för forskare i svenskt språk och svensk litteraturhistoria, öppnat områden, vilka förut voro föga kända och knappt tillgängliga. Han ansågs i mångt och mycket som ett original, och där han vandrade fram på Stockholms gator med sitt långa vita skägg och sitt långt ned på ryggen fladdrande vita hår, fanns det knappt någon Stockholmsbo, som icke visste att det var Klemming.
Rudolf Wall var en “self-made” man. Redan vid tolv års ålder börja-oe han förtjäna sitt bröd, först som kontorsbiträde och senare som kor-rektijrläsare. Efter hand steg han 1 graderna och 1846 blev han egen boktryckare och 1847 vid 21 års ålder självständig tidningsutgivare. Ar 1864 grundade han Dagens Nyheter med ett prenumerationspris av tio kronor för år och ett lösnummerpris av fem öre eller med andra ord en tidning, som i fråga om prisbillighet aldrig förr ägt något motstycke i Sverige. Den 23 december utkom första numret av Dagens Nyheter. “Den dagen ägde jag, sedan upplagan var färdigtryckt och expedierad, fem kronor kontant på fickan!” berättade den blivande tidningsmiljö-
Stockholm den 1 juni. — Det har nu gått så långt med förberedelserna för lättande av prinsarnas gifter-målsmöjligheter att riksdagen i dag beslutat om en grundlagsändring i och för en möjlighet för svenska prinsar att ingå äktenskap med enskild utländsk mans dotter.
Stockholm den 1 juni. — Skådespe-larstiftelsen Höstsol har genom testamente efter framlidne generaldirektören John May utöver tidigare mottagna 40,000 kronor ytterligare erhållit 85,000 kronor. Dessutom har stiftelsen fått mottaga 10,000 frän fru Ellidä Lagerman i Lerum.
Stockholm den 1 juni. — Tänd-sticksbolagets största tyska dotterföretag, Deutsche Zundholzfabriken i Berlin, redovisar fjolårsvinst på 2.27 miljoner mark mot 1.63 miljoner 1934. Utdelningen förblir oförändrad, eller 10 procent.
Stockholm den 1 juni. — I förra veckan upptogos nya förhandlingar mellan arbetarförbundet och Sveriges segelfartygsförening rörande riksbloc-kaden mot de mindre motorfartygen cch motorseglarna. Förhandlingarna fortsätta.
nären många år efteråt för en av sina vänner. Tidningen svingade sig inom kort upp till en phenumera-tionssiffra, som vida översteg någon av de övriga Stockholmstidningarnas. Under fransk-tyska kriget 1870 blev han av många kallad en “preussar-vän”, emedan han med all kraft ivrade mot Sveriges inblandning i denna strid om övermakten. Det fanns då en mängd folk som drömde om en allians mellan de tre nordiska länderna och Frankrjke för att på Preussen hämnas de förluster det några år förut tillfogat Danmark. Denna självständighet att ej falla undan för en politisk opinion kostade Wall förluster av en mängd prenumeranter, men han återvann dem snart, sedan det tydligen visat sig, att Dagens Nyheters “trotsige redaktör” till alla delar dömt rätt.
Den 19 februari timade en svår o-lycka nära Mönsterås, i det av tolv barn mellan 7 och 10 år innebrän-des vid en eldsvåda, som hemsökte Forsa skolhus. Elden utbröt i lärarinnans rum i övre våningen, och själv hoppade hon ut genom ett fönster, så snart hon varsnade elden, och blev därav svårt skadad.
En spansk tjuvliga, som under en följd av år bedrivit ett inbringande geschäft i Europas flesta länder och även i Sverige, infångades detta år i Valencia. Dess metod bestod däri, att de utsände brev rörande stora skatter, som av politiska flyktingar skulle ha nedgrävts på olika av brevskrivarna kända ställen i Spanien. Mot en viss förskottsbetalning, som berodde på brevmottagarens finansiella ställning, skulle denne få vara med om att dela de stora summor, som härigenom erhöllos. Penningar sades j behövas på grund av de stora utgifter, som voro nödvändiga för att nå de otillgängliga platser, där skatterna voro gömda. Många svenskar beto på kroken och insände de begärda förskotten. Även till Förenta Staterna utsträckte dessa skälmar sin verksamhet och brev anlände även till hit utvandtade svenskar. Jag hade nöjet att se ett dylikt brev i början av 1890-talet, då jag var redaktör för Duluth Posten. Det var en av tidningens prenumeranter som önskade veta hur han borde handla. Då v: samtalat om saken några minuter, beslöt han sig för att icke sända . “förskottspengarna”. Ligan hade medhjälpare i nästan alla länder, och Irevens innehåll var alltid avfattat på det lands språk, där de voro avsedda att lura någon lättrogen individ med löfte om stora rikedomar, men i övrigt sågo breven mycket spanska ut.
D.en 21 januari avled Stockholms populäraste man. Det var icke en svensk, som hedrades med ett dylikt attribut, utan en spanjor, nämligegn Antonio da Cunha de Söto Maior, vilken sedan 185(? varit Spaniens minister till de skandinaviska länderna. Soto Maior var även Stockholms mest elegant klädda manliga invånare, men denna hans svaghet väckte ingen som helst avund, avhållen som han var av alla, icke minst de fattiga. Trots att han var allmänt eftersökt i sällskapskretsar, och även i mera familjära samkväm på hovet, var han lika artig och vänlig mot en arbetare som mot en högt uppsatt man. “Jag behandlar alla lika”, var hans enda svar, då man undrade över dylikt gentlemannalikt uppträdande. Och en gentleman var han av ädlaste slag. En fiskrätt benämndes efter honom “gös a la Soto Maior”, oeh då den danska tidningen Dannebrog nämnde härom några dagar efter hans död, översattes det till “gås a la Soto Maior”. Ingen i Stockholm hade så vackra och stora polisonger som Soto Maior, och dylika polisonger voro mycket på modet, i synnerhet bland äldre herrar, på 70- och 80-talen. Den gamle diplomaten, som var bosatt i Stockholm nästan hälften av sin liVstid var vid sin död 82 år gammal.
Under 1895 blev den norska konsulatfrågan den brännande frågan i de båda unionsländerna, och det saknades icke de, som redan ropade på krig mellan Sverige och Norge. Detta kommer närmare att beröras i nästa veckas nummer.
GARPHYTTAN, EN VÄRLDSINDUSTRI INÄRIKESSKOGEN
Världens största tillverkare av högkvalificerat fjäderstål. 35 ton per dag.
av Redaktör RAGNAR EKMAN
Djupt i Närikesskogen nordväst om örebro, ett par mil från skometropolen ligger Garphytte bruk — några långa tegellängor, en skinande ny kontorsbyggnad, en kraftstation, en såg, runt omkring skog och backar. Det* är Kilsbergens mäktiga rygg, som stryker fram här, och från Garphytte klint i närheten har man en mycket vid utsikt — tjuguåtta kyrk-spiror, tjuguåtta kyrkor, tjugu herrgårdar och Örebro stad, uppräknar författarinnan Berit Spong i sin i julas utkomna Närike-bok.
Men om utsikten högt pä klinten imponerar, så blir man inte mindre ö-' erväldigad nere i dalen, vid bruket. Författarinnan läser på de för export färdiga lådorna och tunnorna: Yokohama, Torino, Capetown, Berlin, Detfoit, Poznan via Gdynia, Calcutta cch Vladivostok. Det är en ny utsikt från Garphyttan, och författarinnan beskriver den så målande, att ett citat må tillåtas:
“Där susa bilarna fram på kontinentens breda autostrador med detta garphyttestål under motorhuven. Där lyfta flygmaskiner dag och natt i Croydon och Tempelhpf, vid Budapest cch Singapore, och tusentals människoliv hänga bokstavligen på en tråd — en garphyttetråd — i ventilerna. Där lyfta Garphyttans linor lyxhis-sarna till femtionde våningen i New Yorks skyskrapor, där sänka de arbetslagen ned i Transvaals guldgruvor, tvåtusen meter under jord. Där spelar i en grönländsk igioo en fjärran främling grammofon för eskimåerna, och svarta, sheda ögon följa garphyttestiftets cirkelgång på skivan, och där knäpper en banjo, medan den gula Floridamånen skiner på garphyttesträngarna och ett vinddrag frän Golfströmmen bär tonerna med sig inåt land. Vilken utsikt från Garphyttan igen — vilken utsikt över världen!”
En skaldisk syn med skaldiska ö-verdrifter, säger kanske någon Tho-masättling bland läsarna.
Nej, svara den någorlunda initierade. Och han kan tillägga, att trots den poetiska skickligheten i här citerade framställning med dess motsatser och dess utblickar är det verkligheten, som här överträffar dikten. En annan författare, Ludvig Nordström, sem understundom i sina böcker är er: sällsam förening av historiebeiät-tare och samhällsprofet med, i senare fallet, världsstaden Urbsi i sikte, skriver i en av sina skrifter, att det “är icke Skara, Växjö eller Östersund, som bilda Sveriges kontaktspunkter med världsmarknaden, utan Sandviken, Fagersta, Vivstavarv etc.” Han kunde tillagt Garphyttan, om han känt till detta bruk, men det hör till denna moderna industrisaga, att Garphytte bruk är mera känt utomlands än i Sverige. Om dess kapacitet får man en uppfattning av ett par siffersammanställningar: Garphytte bruk är världens främsta fram-ställare av fjäderstål. Kapaciteten är 65 ton per dag, och dag och natt går arbetet oavbrutet.
Det skulle kunna anföras mycket annat i detta sammanhang, men låt ess i stället lyssna till vad brukets nuvarande skicklige och energiske chef, disponent Thorsten Ekstrand enkelt och flärdfritt berättar. Disponent Ekstrand är nu en man kring de 45, bergsingenjör ursprungligen, sedermera verksam i Amerika och från 1926 Garphyttebrukets ledare hän till den nya storhetstiden.
Här i Garphyttan har sedan år-
Celebra bröllopsgäster i Köpenhamn
Prins Sigvard och hans maka, som reste ända från Hollywood för att överraska en god vän pä bröllopsdageiu
Nyligen sammanvigdes pä Köpenhamns rådhus bankdirektör Marcus Wallenberg Jr. och friherrinnan Marianne De Geer, dotter till kammarherre Louis De Geer och friherrinnan Märtha Cederström. Endast ett fåtal av brudparets närmaste voro närvarande. Dessutom märktes bland gästerna prinsessan Ingrids broder, som just anlänt från Hollywood. Efter vigseln på rådhuset intogs bröl-lopslunch på d’Angleterre, i vilken också prins Sigvard deltog. Senare på dagen gavs middag hos Wivex och
hundraden tillbaka funnits järntillverkning, berättar disponent Eksi) and vid en pratstund i sitt nya chefsrum. Malmerna togos huvudsakligen från Dalkarlsberg, och av dem tillverkades här tackjärn och smides-artiklar. Här har också bedrivits silvertillverkning för svenska arméns räkning.
Vi kunna här inpassa, att Harmens’ registerverk i f. d. Bergskollegii arkiv talar' om Garphytte silvergruva, “ett gammalt verk, om vilkets första uppkomst och drivande man ingen underrättelse kunnat inhämta.”
Industrien baserade sig på de höga vattenfall, som finnas här, samt på träkolstillgången. Komma vi så till modern tid, finna vi, att mera tidsenlig drift påbörjades här 1906. Dessförinnan var det oerhört fattigt i ti akten. Skogarna voro skövlade, och folket hade ingenting att göra. En duktig mekaniker, ingenjör Rydberg, övertog jämte tvenne andra industrimän det hela. Utvecklingen blev e-mellertid inte, vad början kanske lovade. 1914—1915 företogs1 en rekonstruktion.
Efter 1918 tog en ganska ledsam period sin början. Det rådde överproduktion på de produkter, som Garphytte bruk vid den tiden tillverkade, och konkurrensen var svår. Men 1927 började en ny tid.
Det var dä disponent Ekstrand blev chef fö^ bruket, och han började sin verksamhet med en markundersökning för att finna, vilka kvaliteter som skulle lämpa sig för fabrikation just vid Garphytte bruk. Man började försiktigt, och 1928 lanserades ett par kvaliteter fjäderstål, som genast slogo an på världsmarknaden. Ar 1929 tillkommo tvenne elektriska ugnar, som kunde fylla en del av förefintligt behov, och sedan man väl kommit i gång, har det gått undan för undan.
Vi äro nu måhända världens största tillverkare av högkvalificierad fjäderträd, säger disponent Ekstrand på förfrågan. Tillverkningen uppgår till 35 ton pr dag, och vi ha Sverige,, kanske världens största elekektriska härdverk. Så tillverka vi stållinor på toppen av kvalitet. Kapaciteten har inte byggts ut något vidare, men den i har tillvaratagits. Stållinor gå mest ! på de skandinaviska länderna, men I dessutom gå speciallinor till utlandet. Beträffande fjäderstål kunna vi nu garantera hundraprocentig livslängd. Vilken betydelse detta har för bil-och flygmaskinsindustrien, behöver knappast nämnas. Tack vare vårt fjäderstål har motorernas varvantal kunnat ökas. Vårt material går till alla världsdelar men kanske mest till Amerika. Då industrien står högst i detta land, ha vi sökt oss fram där först.
Besökaren, som får ett imponerande intryck av det arbete och den framsynthet, som varit vägledande för Garphytte bruks utveckling, har här att göra med en svensk industri, som utgående från förutsättningar, vilka icke voro alldeles lovande, funnit sin speciella väg till världsmarknaden och därvid slagit igenom. Kvaliteten har varit ledstjärnan. När man gör en vandring genom tråddrageriet och linslageriet frapperas man av de utomordentliga instrument, många synnerligen dyrbara, som anskaffats i syfte att pröva hållfastheten m. m. Att bruket kan utlova hundraprocentig livslängd på t. ex. sina ventilfjädrar, låter som en saga, men det är faktiskt sant. Hemligheterna lig-
pä aftonen loro bröllopsgästerna till Dyrehavsbakken vid Klampenborg för att bevista premiären på Kakke-revyn. I denna medverkar den svenske dansören Gustaf Wally.
Efter föreställningen växlade en intervjuare ett par ord med prins Sigvard, som åtföljdes av sin vackra tyska hustru.
— Jag har kommit hit direkt från Hollywood uteslutande för att bereda min gode vän Wallenberg en ö-verraskning på hans bröllopsdag och efter ett par dagars vistelse här resa vi tillbaka till Amerika.
Ett enastående anbud!
Ni kan nu erhålla den kända månadsskriften
AMERICAN SWEDISH MONTHLY (på engelska) och
SVENSKA POSTEN (på svenska) för endast $2.50 PER ÅR ($3.00 i Canada)
(Vanliga priset $3.50)
Se sidan 4 för vidare uppgifter!
ga förborgade i brukets förnämliga laboratorium och i den stegvis skeende kontroll, som aldrig släpper produkten, förrän denna kan anses fullt effektiv. Ser man till det ekonomiska resultatet, finner man, att det ständigt uppvisat stegrat utbyte, alltsedan de nya möjligheterna utfun-nits och givit resultat. Garphytte bruk har stadigt gått framåt såsom ett levande vittnesbörd oni att en kvalitétstillverkning kan trotsa krisåren. År 1927 var arbetareantalet vid bruket 100 — nu är det 300. Och då är att märka att man så långt det varit möjligt automatiserat tillverkningen och vidtagit särskilda åtgärder för att underlätta transporter o. dyl., som i vanliga fall kunna kräva ett stort antal hantlangare.
Vad tillverkningen beträffar, består den i alla sorters järn- och ståltråd av högsta kvalitet, fjäderstål, pianotråd av högsta kvalitet, fjäderstål, pianotråd (vilket är en fackterm och inte blott betyder tråd för musikinstrument), dragen eller kallvalsad tråd föi- textilindustrien, som sannerligen kräver utomordentligt fina kvaliteter, etc. I linslageriet tillverkas alla slags järn- och stållinor, såsom kablar, hiss- och kranlinor, böjligt tågvirke m. m. De längst förädlade produkterna ha ett värde av icke mindre än 80 a 90 kr. pr kg.
Men därmed är Garphytte bruks område inte kartlagt. Det omfattar också jordbruk med 190 tunnland öppen jord och en skogsareal på 400 tunnland. Bruket äger vidare egen kraftstation på 500 hkr samt egen såg.
Årsproduktionen har under de senaste åren uppvisat följande, siffror i ton:
2.295 (1932), 3,750 (1933), 4,350, (1934), 4,990 (1935).
Av dessa kvantiteter gå numera ö\er 70 procent på export.
Vad man efter en rundvandring genom tråddrageriet och linslageriet medför såsom huvudsakligt intryck, är den funktionalism i bästa mening, som karaktäriserar fabrikationen.
I tråddrageriet fäster man sig därvid ovillkorligen vid de mått och steg, som vidtagits för att skapa exakthet åt produktionen. De elektriska ugnarna hållas vid jämnaste temperatur, trådbanden löpa genom flytande bly- eller oljebad — vilka trots detta dock innebära avkylning, då tråden kommer från åttahundra-gradig till mellan 300 och 400 graders värme. De finaste trådarna gå genom “diamantögon”, om uttrycket tillåtes, varigenom tråden för varje drag erhåller allt mindre genomskär-ningsarea. Förrådet av diamanter på Garphytte bruk har inom parentes sagt ett värde av omkring 40,000 kr. En särskild verkstad, som tjänstgör som laboratorium, sysslar med slip-ning o. dyl. av dessa diamantögon. Ett problem, som vid denna trådtillverkning ägnats stor uppmärksamhet är temperaturförhållandena.
Ett annat frapperande drag är den utomordentligt fina och förnämliga kontroll, som bruksledningen ägnat produktionens olika faser. De elektriska instrument, som avteckna olika led i produktionen, kan en u-tomstående knappast bli klok på, men man får det absoluta intrycket, att mera känslig och noggrann avvägning knappast står att få. Icke förty fortsätter kontrollen av den färdiga varan med prov, och noggranna protokoll jämte prover på från arbetslokalen upp i laboratoriet. Behovet av en så noggrann undersökning och prövning bör stå klart från början — garphyttestålet fyller i sin praktiska verksamhet funktioner, på vilkas rätta och säkra förlopp många människoliv bero dagligen och stundligen världen runt. I linslageriet arbetar man också med det mest ändamålsenliga för ögonen. Även här fin-r.as specialmaskiner, som bruksledningen under sin verksamhet funnit mest'lämpliga för verksamheten. Och även för produkter härifrån gäller, att mångas liv dagligen och stundligen hänger på en Garphyttetråd. Sådant skapar ansvar, och nog får man det intrycket befästat, vid en rundvandring, att ansvarskänslan för det levererade materialet är starkt levande. Den är strängt taget den tysta motorn i driften.
AMERICAN SWEDISH MONTH-LY’S JUNINUMMER
Vi ha i dagarna mottagit juninumret av American Swedish Monthly, aen välkända och vackra månadsskriften, vilken utgives på engelska i New York under baron Johan Lil-jencrants ledning. Omslaget prydes denna gång av en luftig och lätt etsning av Yngve Söderberg, vilken å-terger ett spännande moment under segling. Den första artikeln, “Yng-ve Söderberg, Swedish American Etcher”, handlar även om denne havsälskande artist, och hans arbete illustreras med ytterligare tre utmärkta etsningar från livet till sjöss.
C. J. Ratzlaff bidrager med “Workers” Education and Swedish Democracy”, vilken artikel följes av “Swedish Textiles, Old and New” med ett flertal illustrationer. “Sweden in Fiction” av Edith Plane Benedict behandlar den amerikanska generation, som stiftade sin bekantskap med svensk litteratur genom de första ö-versättningarna av Fredrika Bremer cch Selma Lagerlöf, och “Gretas pa-rasol” av Holger Ridder är en liten historia, som nog kan uppskattas av de flesta svensk-amerikaner, ty den bar alla nödvändiga ingredienser, och handlingen är förlagd till “smålands-staden” Jamestown.
De vanliga intressanta avdelningarna “Public Affairs”, “People and Events”, “The Arts” — vilken för övrigt skrives av vår medarbetare Holger Lundbergs, “Books and Auth-ors”, “Profiles”, “Sport”, “For the Home”, “Science and Invention”, “Tercentenary Notes” och “Business and Finance” återfinnas även i detta 42 sidor starka nummer och ha mycket att bjuda den som är intresserad av Sverige och svenskt.
Det vanliga prenumerationspriset är $2.00, och lösnumren, vilka kunna erhållas å denna tidnings kontor, kosta 20 cents. För dem som äro intresserade av denna månadstidskrift — i synnerhet de med här i landet födda barn — är bästa tillvägagångssättet att å vårt kontor prenumerera på densamma och Svenska Posten för sammanlagt $2.50 för- ett år. Vi hänvisa till sid. 4, där vidare uppgifter om detta anbud lämnas.
En äldre dam hade förlorat sin nåldyna och var för snål att köpa sig en ny. Hon begagnade sig i stället av en rödlök, i vilken hon stack synålarna.
Följande morgon hade alla nålarna tårar i ögonen.
LAKE WASHINGTON MOTOR CO.
The Home of FORD SERVICE KIRKLAND, WASH.
Main 111 Open Evenings and Sundays NEW FORDS Trucks and Zephyrs
Handla i Ballard!
Dr. John E. Magner
OPTOMETRY
Appointment Sunset 7897
2212 Market Strett Seattle
GENE’S Flower Shop
5334 Ballard Avenue
(f. d. Sunset Flower Shop) beställningar för fester o. begravningar ombesörjes och levereras punktligt.
SUNSET 5225
Russell Hegdahl - Gene Gundlach