S^WSÉA POSTEN TORSDAGEN DEN 4 JUNI 1936 Återblick För Svenska Posten Av F. W. Lönegren lius livsverk, som genom hans outtröttliga arbete nu blivit en verklighet. Han hade lyckats “tigga ihcp” 25,000 kronor, som var köpesumman, och till Skansen lades senare Belve-dereområdet, som kostade 100,000 kronor, vilka han även tiggde till- “Abraham Rydberg” i London Bland det s. k. glada Stockholm väckte det 1890 stor förargelse, att en privat sedlighetspolis införts av Stockholms kristna sedlighetsföre-r.ing. En sådan hade ansetts behövlig, särskilt på grund av den missaktning för kvinnan, som det manliga s. k. bättre elementet ofta visade för henne. Det var nästan omöjligt för en ung kvinna att sent på kvällen ensam vara ute på gatan utan att bliva antastad av en “bättre herre”. Den privata sedlighetspolisens uppgift var att patrullera på gator-i.a för att förhindra dylika skamligheter, att besöka husvärdar och uppmana dem att icke hysa lösaktiga kvinnor m. m. Sällan om ens någonsin torde i Sveriges huvudstad en enskild mans jordafärd ha följts med så allmänt deltagande, som då stoftet av en 83-årig man i Östermalms kyrka den 27 april 1890 invigdes till den sista vilan. I det överfyllda templet sågs konungen, rikets högsta ämbetsmän, Vetenskapsakademiens och läkaresällskapets män mangrant församlade samt män och kvinnor av alla stånd. Utanför stodo tusentals arbetare, och dessa följde efteråt likvagnen ända till graven, företrädda av 1'lQrbehängda standar. Mannen var Magnus Huss, vilken under sin levnad utfört ett så välsignelserikt arbete i vetenskapens och mänsklighetens tjänst. Född i Torps sofken 1 Medelpad blev han 1840 medicine professor vid Karolinska institutet samt överläkare vid Serafimerlasa-rettet. Han inrättade där den första ordnade medicinska kliniken i Sverige, och från denna tid daterar sig en ny era i den medicinska bildningen i landet. Från och med nu blev undervisningen vid sjuksängen huvudsak vid praktiskt rqedicinska utbildningen, en reform, som blev av enorm betydelse för framtiden. Under en lång följd av år var han Sveriges förnämsta medicinska auktoritet, rådfrågad av otaliga sjuka, de rikaste som de fattigaste, vilka han alla skötte med en aldrig tröttnande människokärlek och oegennytta. Hans iakttagelser som läkare över den kroniska alkoholismen ledde honom att med hela sin övertygelse strida mot dryckenskapen, och det var huvudsakligen genom hans infly-som den fördärvliga husbe-iMSbränningen Upphävdes. äv SJvLiges mef j bekanta poli-HBEBMS&nligheter avled detta är. MHKren riksdagsmannen Carl Ifvar-M|r|ödd i Voxtorps socken i Hal-WUcn 13 febr. 1818. Han ägde en-^^^Btdkskolebildning, men hade ett redigt huvud samt ökade J^^^Rmskapsförråd genom självstu-■^RUndei trettio år representera-1 "nBn sin hemtrakt, först i bonde-' och sedan- i andra kamma- inom några få år hade han . mgätl sig upp till en ledande ställ-ÄngTfch blev en av cheferna för MmgtlMUia partiet. Sparsamhet med 4*Wns:medel var en av hans grund--HSrUfoch få statsutgifter vunno kammarens bifall så länge partiet o-spittrat höll samman. Ett statministerskifte ägde rum den 10 juli 1891, då statsministern Gustaf Äkerhielm måste avgå på grund av ett förhastat och mot Norge riktat yttrande. I riksdagen pågick kort förut striden om ökandet av beväringstiden till 90 dagar, och vid ett av första kammarens ledamöter hållet enskilt möte skulle statsministern ha yttrat: “Få vi blott de nittio dagarna, så skola vi tala på svenska med norrmännen”. Det togs illa upp i Norge, och stämningen blev till sist så bitter, att Äkerhielm r.ödgades inlämna sin avskedsansökan. Godsägaren Erik Gustav Boström utsågs till hans efterträdare. Ystadsskomakaren F. V. Thorson, som längre fram blev finansminister — odh en mycket duglig sådan — var detta år föremål för tidningspressens uppmärksamhet. Han hade nämligen ingått “fritt” äktenskap u-tan både borgerlig och kyrklig vigsel i närvaro av hans och brudens närmaste anhöriga och vänner. Thorson förklarade i ett kort tal, att han på grund av sin övertygelse ej kunde använda de officiella formerna för vigsel. Därefter växlade de ringar och mottogo de närvarandes lyckönskningar. På grund av att han skulle ha drivit gyckel med'sakramenten blev han av rådhusrätten i Ystad åtalad för religionsbrott och dömdes att böta 300 kronor till kronan. Han hade vid en festlighet spelat prästens roll i enaktspjäsen “På pastorsexpeditionen”, vari det bl. a. förekommer, att prästen dricker flera glas av nattvardsvinet och efteråt häller i lika många glas vatten. Hovrätten, dit målet fullföljdes, frikände honom och befriade honom på grund av fattigdom från avgif+en för lösen av rättegångshandlingarna. Thorson var vid denna tid skomaka-Sre- och annonserade, att “mot GOD BETALNING lämnas ett starkt och välgjort arbete.” L Den 11 okt. 1891 hölls en invigningsfest å Skansen, Arthur Haze- sammans. Redan ‘ 1872 lade han grunden till ett fosterländskt etnografiskt museum i Stockholm. vilke‘ från 1880 benämndes Nordiska Museet, och till detta fogades nu Skansen såsom en viktig och längre fram inkomstbringande beståndsdel. De' växte under årens lopp ut till ett friluftsmuseum utan like i världen. Vid den urtima riksdag, som hölls hösten 1892, löstes till sist Sveriges försvarsfråga, som varit på tapeten under tettio år. Den nya vämplikts-lagen, som bestämde, att alla vapen föra män mellan 21 och till och med 40 år skulle undergå 99 dagars vapenövningar, blev då av riksdagen antagen, i första kammaren med 142 ja mot 82 nej och i andra kammaren med 144 ja mot 80 nej. Social-Demo-kraten, som på det kraftigaste motsatt sig förslagets antagande, yttrade redaktionellt härom: “I går undanstökade ‘folk representanterna’ detta arbete i knektväldets tjänst. Och med den höga majoriteten av 144 röster mot 80, således 64 rösters övervikt, aTltogs i går kväll före spöktimman de 90 dagarnas militärtunga för folket. Och överklassens Svea skrattade antagligen. Men det rättslösa folket . . .? Vad bry de deserterande folkrepresentanterna sig om dessa svältande skaror.” Och så var det slut på “det 30-åriga kriget”. Två kända och värderade romanförfattarinnor avledo under loppet av år 1892, nämligen Emilie Flygare-Carlén den 5 febr, i en ålder av 84 år och Anna Charlotte Leffler, gift med hertigen Cajanello, 43 år gammal. Sverige förlorade även under årets lopp genom döden sin främste målare Karl Gustav Hellquist vilkens historiska tavlor “Olaus Petri och Peder Galle”, “Valdemar Atterdag brandskattar Visby” och “Vid hamnen i Wolgast den 15 juni 1633”, då Gustav Adolfs lik bäres ombord på de svenska fartygen, anses såsom hans yppersta verk. Bland Emilie I Flygare-Carléns romaner, som med förkärlek rörde sig om skärgårdslivet på Bohuslänskusten, ha Rosen på Tistelön, Enslingen på Johannisskä-let. Ett köpmanshus i Skärgården ni. fl. under årens lopp lästs om och om igen av tusentals svenskar på båda sidor om Atlanten och läses ännu med stort intresse,. så gammalmodiga de än må synas vare. Anne Charlotte Teffftrs^författareskäp bildade en övergång till modärnare livsuppfattning om kvinnans individuella ställning och uppgift, särskilt inom äktenskapet, och bland hennes mest kända romaner är “Sanna kvinnor”, “Aurora Bunge,” “Ur livet”. “En sommarsaga” m. fl. Åtskilliga av hennes arbeten ha utkommit på flera främmande språk. Den J3 mars 1893 sammanträdde i Stockholm Sveriges första folkriksdag, vald på den allmänna rösträttens grund av 150,000 myndiga svenska medborgare, för att besluta om “de verksammaste medlen att inom laglighetens råmärken så hastigt som möjligt vinna sitt stora politiska och sociala syftemål: allmän rösträtt.” En deputation avsändes till koungen och blev av denne mottagen. Han förklarade, att han ej kunde gjva något bestämt besked rörande dess skrivelse, på grund av att frågor av detta slag endast kunde avgöras av honom och riksdagen gemensamt samt i överensstämmelse med Sveriges lag. Statsministern Boström vägrade däremot att mottaga en dylik deputation. Såsom skäl härför anförde han, att han ej kunde godkänna andra representanter för svenska folket än sådana, som utsetts på det .sätt Sveriges grundlagar angåve. Ehuru denna första folkriksdag icke hade några direkta följder, bragte den dock det liberalt tänkande Sverige till en mera enig och kraftig samverkan i politiska och sociala spörsmål, som inom en nära framtid skulle medföra verkliga ändringar till det bättre. Brommafältet högtidligen invigt Stockholm, 25 maj. — Stockholms nya landflygplats Brommafältet invigdes i lördags under stor pukliktillslutning trots otjänlig väderlek. Konungen förrättade invigningen i närvaro av övriga hemmavarande kungliga. Samtliga regeringsmedlemmar och andra myndighetsrepresentanter när-voro. Sedan konungen förklarat flygleden Stockholm—Malmö högtidligen invigd landade med snabb följd en hel rad utländska och svenska flygplan, därbland “Lappland” med prins Bertil ombord. Därefter följde formations- och konstflygning. Invigningsprogram-met avslutades med att de deltagande flygplanen i den stora nordiska flygtävlingen anlände till flygfältet på den s. k. “fredags-etappen.” På kvällen spelade kustartilleriets strålkastare över fältet och fyrverkerier uppsändes. Skolfartyget “Abraham Rydberg” bogseras in i sin docka i London för reparation av skadorna efter kollisionen i Engelska kanalen. SKALL JAG BLI MEDBORGARE? Detta är den första av en serie veckliga artiklar i detta viktiga ämne. Under innevarande kongress ha förslag framlagts med syfte att utvisa alla icke-medborgare från Förenta Staterna. I pressen och genom radion ha dessa utlänningar angripits och beskyllts för att vara en bidragande orsak till arbetslösheten. Ickemedborgare ha gjorts ansvariga för brottsligheten i landet. De ha med andra ord fått bära skulden för vårt sociala och ekonomiska onda. Dessa attacker fortgå. De väcka omfattande oro och rädsla, ej endast bland de utlänningar som icke äro medborgare, utan också bland deras familjer och vänner. Kan det vara sant, att Förenta Staterna, ett land som uppbyggts av immigranter och deras avkomlingar, verkligen har för avsikt att sända ut ur landet de tusentals män och kvinnor, som ännu icke blivit amerikanska medborgare, att fråntaga dem deras arbete, att bryta upp deras hem? Det är kanske icke så onaturligt att vissa människor under hårda tider opponera sig emot att vi här i landet ha stora skaror av utlänningar. som icke äro medborgare. “Låt dem resa tillbaka”, säger man. “Vi ha nog med. våra egna, svårigheter-Om vi hade släppt in färre immigranter, skulle det finnas mer arbete för våra medborgare.” Denna inställning mot “utlänningen” är icke begränsad enbart till Förenta Staterna. Överallt i världen finner utlänningen att man inte vill ha honom, att han står under ett handikap. Från olika länder kommer ständigt meddelanden att restriktionerna mot utlänningar skärpts. Samma orsaker — arbetslöshet parad med miss troende mot främlingen — ligga til! grund för denna agitation mot utlänningen. Här i landet har denna agitation förorsakat mycken ängslan och rädsla, och har resulterat i förslag om deportering av alla som icke äro medborgare. Det är emellertid icke troligt att dylika förslag någonsin komma att vinna bifall och godkännande från någon störde del av det amerikanska folket. Massdeportering strider mot förnuftets och rättrådighetens alla diktat. En dylik handling vore lika galen som grym. Att sända ut ur landet miljoner konsumenter och låta samhället försörja deras här i landet födda hustrur och barn, skulle inte bidraga till att starta och hålla i gång det ekonomiska maskineriets hjul. Denna deporteringsagitation har förorsakat mycken ängslan i onödan, men den har haft en god sak med sig. Den har som aldrig förr riktat uppmärksamheten på frågan om medborgarskap. Den har ställt Förenta Staternas 5,000,000 ickemedborgare inför frågan: Skall j.g bii amerikansk medborgare? Många tusen utlänningar dryfta i dag skälen för och emot naturalise-ring. Det är en fråga som envar icke natvrali: perpon måste -besva- ra själv. En grundlig diskussion av frågans för- och nackdelar, torde e-mellertid hjälpa den enskilde personen att finna det rätta svaret på frågan: Skall jag bli medborgare? Artiklarna i den serie som följer komma att söka diskutera denna fråga. De komma att röra sig om sådana frågor som medborgarskap i relation till arbete, nödhjälp, innehav-av ämbeten och sysslor, socialförsäkring, bevarande av ett kulturarv, rätt att rösta, utvisning, en familjs ställning, och liknande fraser. FLIS ENGELSK DAM VILL BÄRGA ‘HERZOGIN CECILIE’ önskar skänka fartyget till krigsflottan som skolskepp. Från London härrör sig ett rykte som berättar att Lady Houston, utgivare av tidningen The Säturday Review, anhållit om att få bekosta bärgningen av Herzogin Cecilie och låta iståndsätta vraket. Hon har förklarat att hon önskar skänka Herzogin Cecilie till engelska marinen för att beg gnas som skolskepp. Marinministern, lord Monsell, som vid tillfället låg ute till sjöss, underrättades om, att Lady Houston var villig att prestera de 15,000 pund vilka erfordras för haveristens bärgning. En del av besättningen har kommit hem Tredje styrmannen E. Miettinen jämte 16 man av det förolyckade fartygets besättning, ankomnio till Helsingfors den 4 maj. Hbl. intervjuade styrman Miettinen om olyckan. Han sade därvid: — Det var främst dimman. Men också tidvattnet, som i dessa trakter